Det går framåt med inspelningen av Cirkeln. Nu är alla roller tillsatta och på Facebooksidan finns en gruppbild av de flesta av de utvalda. När jag läser så brukar jag inte göra mig en bild av hur karaktärerna i boken ser ut, men när jag ser bilen på skådespelarna i sina roller så känns det verkligen rätt, särskilt Minoo och Anna-Karin känns precis som de framställs i boken. Många har dock blivit lite missnöjda över vilka som castats.. På Facebook uttrycks åsikter som att någon ser för tjock, smal eller emo ut. Eller bara att det känns fel. Jag tycker det är jättetråkigt med tonåringars eviga dömande av andras (och sitt egna) utseende. Bärande i böckerna är ju dessutom just det att få vara olika och annorlunda. Att vara speciell och stark. Och sedan har ju alla säkert sin egna uppfattning om hur karaktärerna ser ut… Och det går ju tyvärr inte att pricka in allas inre bild… Jag tror hur som helst att det blir hur bra som helst med filmen!
Det var kul att höra att Barbro Lindgrens belönats med årets Alma-pris (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne). Jag tror vi alla har minnen av Barbro Lindgrens böcker! Jag har ju inga barn, så jag vet ju inte vad för böcker dagens barn får upplästa för sig, men det glädjer mig att Barbro Lindgren tydligen är högst aktuell fortfarande. 🙂
De Lindgrenböcker som jag minns bäst är nog vilda bebin-böckerna och Max-böckerna, men hon har verkligen varit produktiv! Vilken är din favorit?
Veckans Tematrio handlar om inledningar: Berätta om tre minnesvärda inledningar!
Det här är svårt för mig, för när jag läser en bok så kan det mycket väl hända att hela handlingen, inklusive inledningen, är helt raderad efter några minuter och det enda jag tar med mig är en diffus känsla. Den känslan skulle kunna vara att det jag har läst är bland det mest fantastiska jag läst, så det är inte kvalitén på boken som gör det. Jag är väl bara sådan! Jag är mer för… helheten än inledningar. Hm.
En inledning jag mycket väl minns är dock inledningen till Guds barmhärtighet, för jag lyssnade på boken som ljudbok och behövde börja om X antal gånger eftersom jag var så ouppmärksam… Men det är verkligen en fin inledning! I den går en av bokens huvudpersoner, ett barn, ensam i mörkret och upptäcker att någon är där. Det visar sig vara en släkting hon träffat som liten och som väcker ett av hennes språk till liv igen (någon form av samiska). Inledningen sätter verkligen tonen i boken och väver ihop mycket av det som den sedan kommer att handla om.
Inledningen till Hemsöborna är ju annars en klassiker som många med mig har i minnet, mest för att den brukar citeras lite nu och då. Vet inte varför just den där inledande meningen är så odödlig, men det är den ju:
”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”
Som tredje bok väljer jag En komikers uppväxt; en uppväxtskildring som börjar med orden ”I begynnelsen gick människan på månen.” Jag tycker det är väldigt fyndigt, när man nu skriver om en uppväxt som tar sin början 1969.
När jag först hörde talas om boken Expeditionen, där Bea Uusma går till botten vad som egentligen hände under Andrées expedition, så tyckte jag att det var ett smalt och udda ämne att skriva om, men faktum är att det tydligen finns fler än Bea Uusma som fascineras av Andrées ballongfärd. Nu i vår kommer Polarexpeditionen, skriven av Alec Wilkinson, ut på svenska. Jag undrar lite om boken kommer ut nu för att Uusmas bok blev en sådan succé..? Nåja. Det är säkert en fin bok, men jag siktar på att läsa Uusmas först. Har du läst?
I veckans Tematrio uppmanas vi att tipsa om tre snygga böcker.
Jag tycker att framsidor är oerhört viktigt. Faktum är att jag faktiskt kan sakna framsidan när jag väljer att läsa e-böcker eller pocket som jag har i pocketfodral..
Snyggast av alla snygga framsidor tycker jag är Coralie Bickford-Smiths framsida till Alice’s Adventures in Wonderland. Det är en bok jag varit nära att köpa enkom för framsidan… (har dock ej slagit till). Inte heller äger jag nedanstående samlingsvolym med Jane Austen-klassiker. Egentligen skulle jag ha kunnat ta vilken framsida som helst från detta inlägg, men Austenboken är något alldeles extra.
En bok jag faktiskt äger är Den franske löjtnantens kvinna, som är så fin, så fin, så fin. Och man vill gärna klapppa på den också, för den har en himla fin textur.
Det var några år sedan Ajvide Lindqvist var aktuell med en ny skräckroman, men nu skriver han att det är en ny roman på gång, som troligen kommer ut i höst. Himmelstrand är namnet på den just nu och handligen kretsar kring några campare som vaknar upp och upptäcker att de verkar ha förflyttats. Jag har höga förväntningar. Ajvide Lindqvist är extremt bra på att skriva insiktsfullt om människor och relationer. Kanske för att han är så bra på att pricka in miljöer och känslor på ett trovärdigt sätt så blir det också extremt läskigt när han släpper lös det övernaturliga… Som vanligt önskar jag lite, innerst inne, att han höll sig till vanliga romaner. Men. Nu är han ju en skräckförfattare och det är bara att ta att man blir rätt skrämd, eller äcklad, av hans böcker också.. 😉
I veckan har vi bokcirklat Ru, som jag ju tyckte så mycket om! När jag läser en fantastisk bokcirkelbok så kan jag närmast bli nervös inför bokcirkelträffarna. Det är ju så.. provocerande om ingen annan tycker om det vi läst… 😉 Denna gång behövde jag inte oroa mig. Jag var inte ensam om att tycka om den och Ru fick ett snittbetyg på 4, vilket faktiskt är himla högt!
Till nästa gång står valet mellan tre olika självhjälpsböcker.. Det är ju en genre som nästan har så låg status som en genre bara kan ha – snäppet ovanför Paulo Coelho, men snäppet nedanför Harlequinromaner… Jag är inte mottaglig för pseudovetenskap eller hemmasnickrade universallösningar på allehanda problem.. Med andra ord är det här absolut inte en genre jag hade valt själv! Men ja.. Får se vad jag tycker om Lycka! av Dalai Lama och Howard C Cutler, för det lutar åt att vi läser den till nästa gång. Ja, ja… Med låga förväntningar kan man förhoppningsvis bara bli positivt överraskad. 😉
Nu har jag varit på mitt första besök på Umeås litteraturfestival, Littfest. Det var riktigt kul, så nästa gång ska jag försöka att gå på fler seminarier och så hoppas jag på att de har ett program fre-sön istället för tors-lör, så att det inte krockar med jobbet! Min bokcirkelkompis, Med näsan i en bok, har varit på alla tre dagar och har bloggat flitigt, så kolla gärna in där om du vill läsa mer om vad som hänt under Littfest.
Först var jag på Nanna Johanssons samtal med en förläggare på förlaget Galago. Det kändes som ett lite improviserat och nervöst samtal, men var ändå kul att höra Johansson berätta om hur hon började teckna serier. Därefter var det lite av en lucka i schemat, då jag och min bokcirkelkompis Nobelprisprojektet gick på ett samtal om novellen och kortprosan. Det var riktigt bra faktiskt! Novellen är ju verkligen en snackis på bloggar och sådant och man vill ju gärna tro att Munro har gjort att novellen fått ett uppsving. Även är det lätt att tänka att novellen passar så himla bra i det jäktiga samhället vi lever i. Under samtalet framgick det dock att novellens storhetstid kanske var på 40-talet, när författare kunde försörja sig genom att publicera noveller i diverse tidskrifter, och att den koncentrerade formen egentligen är för krävande för jäktad läsning. Jag tyckte att det var mycket tänkvärt som sades under samtalet! Jag är själv väldigt förtjust i novellen, som ni kanske vet.
De två sista seminarierna, för min del, blev två av de stora publikmagneterna för dagen: Kerstin Ekman och Nawal El Saadawi. El Saadawi fick stående ovationer för sitt inspirerande samtal om revolutionen. Hon är verkligen en karismatisk kvinna och hon har mycket i bagaget. Jag önskar bara att jag kunde tycka bättre om det hon skriver… 😉 Ekman är ju en annan rivig tant. Tyvärr var inte samtalspartnern den bästa, kan jag tycka. Ekman blev ständigt avbruten, påskyndad och bortledd från intressanta saker som hon försökte att prata om. Det var ändå en av dagens höjdpunkter! Jag älskar hur hon rakt på sak sa emot samtalspartnern mest hela tiden (”Nej, nej, så var det inte!”) när han försökte att tolka och knyta ihop hennes berättelser… Jag måste läsa klart Vargskinnettrilogin, för övrigt.. Det blev en hel del prat om den och Ekman läste också inledningen till Guds barmhärtighet.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Veckans Tematrio handlar om inledningar: Berätta om tre minnesvärda inledningar!
