Det är inte bara dags att nominera årets bästa böcker. Nu är det också hög tid att nominera alla favoritbloggar till Forma Books Blog Awards, som i år utökar med kategorierna Årets bokrecension och Årets nischade blogg. In och nominera! Jag har minst fem bloggar att nominera… 🙂 Sista dag för nomineringar är 31:a oktober och vinnarna avslöjas 26:e november. Prisutdelning sker 3:e december.
Det har kört ihop sig med tjänsteresor, så det blir nog inga mer bokcirkelträffar för mig i år. De andra kommer att ses ikväll och diskutera Dödens mästarinna. Jag har boken hemma, men har faktiskt inte orkat läsa ut den. Det har varit så mycket annat att fixa med och så har Dumskallarnas sammansvärjning varit outläst så länge att man kan bli tokig. Den har fått gå lite före, för jag har velat bli av med den och så har jag aktat mig lite för att ha för många böcker på gång samtidigt. Just nu läser jag även Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget (på mobilen), lyssnar på Nessers Himmel över London och har diktsamlingen Svart som silver av Bruno K Öijer lite sådär på sidan av. Det är mer än nog av påbörjade böcker. Jag befinner mig just nu (eller är på väg; det här inlägget är tidsinställt) i norra Frankrike och kände dock att jag behövde ha läsplattan med mig. Nästa bokcirkelbok blir Tony och Susan av Austin Wright, men den finns inte som e-bok, så den fick inte följa med. Nu har jag istället börjat läsa DaVinci-koden på e-bokläsaren.
Kan för övrigt säga att jag tvekade länge till om jag verkligen skulle ta med e-bokläsaren. På sådana här resor känner jag mig verkligen… överlastad av teknik. Har liksom med dator, jobbtele, privat tele, surfplatta, tangentbord och så alla sladdar av diverse slag med mig. Känns som att man ber om att bli rånad + att det känns lite lätt sjukt att typ bara ha en massa teknikprylar, lite underkläder och en påse med mikroförpackningar med tandkräm och duschkräm i sitt bagage. Somliga packar ju ner halva garderoben. Jag river ned hela skrivbordet. Nåja. Skönt att ha en platta full med böcker, för det blir många restimmar. Jag åker i princip direkt från Frankrike till en konferens i Uppsala, så jag blir hemifrån ett tag. Aldrig vara utan en bok!
Nu är det dags att nominera till Bokbloggarnas litteraturpris! Alla med en bokblogg kan nominera titlar som getts ut i Sverige under året och av nomineringarna röstar förra årets nominerare (nominerare är nog inget ord, men ni fattar…) fram en vinnare.
Jag tänker avvakta med nomineringar tills jag har läst Nyckeln… 😉 Kan annars säga att Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är en solklar nominering från mig. Årets bästa!
Det finns många priser där ute, så många att de inte går att hålla koll på. Lite såhär i skuggan av Nobelpriset 😉 har det i veckan meddelats att årets EWK-pris går till min favoritserietecknare Liv Strömquist. Priset delas ut årligen till en tecknare som verkar i Ewert Karlssons (EWK:s) anda. Ewert Karlsson var alltså en politiske tecknare. Skoj att Strömquist har belönats med detta stipendium i år. Bland tidigare vinnare finns bl.a. Sara Granér.
Själv undrar jag när nästa seriealbum kommer! 🙂
I måndags såg jag Lukas Moodyssons nya film, Vi är bäst!, som kretsar kring tre 13-åriga tjejer som startar ett punkband. Jag älskade filmen! Moodysson ligger ju bakom fantastiska filmer som Fucking Åmål och Tillsammans, så mina förväntningar var skyhöga, men jag blev verkligen inte besviken. Filmen är rolig och klok och gjorde mig alldeles lycklig. Jag tycker verkligen att man har lyckats ringa in den där tiden i livet då man börjar bli den man är. 13 år är speciellt. Och det är en så befriande härlig film eftersom den handlar om tre jäkligt häftiga tjejer som liksom inte är ute efter att passa in eller se söta ut. Underbar film! Underbar!!
Den ger mig lite samma känsla som seriealbumet Vi håller på med en viktig grej, som också handlar om den där åldern. Precis som i Sara Hanssons bok, så är tjejerna i Vi är bäst! verkligen bästisar (med sina svackor ibland…). Skönt med en film som inte handlar om mobbing, ensamhet eller annat mörker som många i den åldern upplever. Ja, som motvikt alltså.
Det bokliga med filmen är att den faktiskt är en filmatisering. Den är baserad på Coco Moodyssons seriealbum Aldrig godnatt. Gissa om jag vill läsa?
Nej, det blev inte Oates, men det blev, som ni säkert redan vet, Alice Munro, som så många, så många har velat se som Nobelpristagare. Det har varit så mycket snack om Munro, inte minst i Lundströms bokradio, eftersom hon verkar vara Lundströms önskepristagare, att jag faktiskt har varit nyfiken länge. Det känns onekligen som ett kul val att Svenska Akademien väljer någon som är så läst och omtyckt. Möjligen är Munro mycket mer tungläst än vad jag tror, men jag misstänker att hennes böcker är bra mycket mer tillgängliga än mycket annat som belönats genom åren och jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar göra sådana här val. Det gör ju också att det öppnas en liten, liten, liten chans att t.ex. Oates också skulle kunna belönas en dag… 😉
Och ja, det blev en kvinna, som ni vet, och som Peter Englund också lite surigt avslöjade precis innan han läste upp motiveringen. Jag har förstått att det inte är så populärt hos Svenska Akademien att så mycket fokus hamnar på ursprungsländer och kön och så lite på böckerna, men vad ska man fokusera på annars? Ofta är det ju böcker som inte en vanlig människa har läst och kan man inte diskutera berättelser och litterära kvalitéer så får man väl åtminstone jämföra alla andra parametrar. Sedan måste man naturligtvis säga att det är extremt svagt att endast 13 av 110 pristagare är kvinnor. Det är höga siffror om man jämför med t.ex. fysikpriset (2 av 197), men genom historien har å andra sidan fler kvinnor skrivit än ägnat sig åt fysik. Det har absolut skett en uppryckning såhär i mer modern tid, men det innebär inte att det är ett icke-problem att så få kvinnor belönas med Nobelpris. Jag tycker inte att man ska kvotera in kvinnor till litteraturpriset, men det är nonchalant att gång efter gång dela ut pris till gubbar.
Så tack, Svenska Akademien, för att ni ger årets pris till en omtyckt och läst kvinna. 🙂
(Kungliga vetenskapsakademien, som delar ut fysikpriset, bl.a., har lite att lära…)
Jag noterade att A Nice Noise precis har gett ut en ljudboksutgåva med Munros senast översatta novellsamling, Brinnande livet, inläst av Katarina Ewerlöf. Pressutskicket kom idag, faktiskt. Vilken skön tajming! Nästan som när förlaget Tranan precis gav ut en Mo Yan som var hyfsat aktuell när priset tillkännagavs förra året. Vid det laget hade många bibliotek redan gallrat Mo Yans äldre titlar… Munro är väl lite mer känd och läst än Mo Yan, så nu är det ju inte samma panik att det inte finns några översatta böcker att tillgå, men ändå! Det är extremt lämpligt at ljudboksutgåvan av Brinnande livet har kommit ut just nu.
Undrar om Brinnande livet finns i Storytel? Jag har nyligt fått en provmånad på Storytel av en kollega, men har inte testat ännu. Jag vill ju gärna påbörja en bok som jag kan lyssna klart på en månad, så att man inte står där sedan och känner att man måste börja prenumerera på tjänsten så att man kan lyssna klart. Det kanske blir Brinnande livet! Om den finns där, alltså. Annars kommer jag garanterat läsa/lyssna på något annat av Munro. För ovanlighetens skull utgår jag faktiskt från att det här är läsvärda böcker..!
Nobelprisspekulationerna snurrar för fullt just nu, men själv är jag inte så kunnig om sådan litteratur som kan komma till fråga för detta pris, så för min del sitter det långt inne med gissningar. Jag har dock Nobelprisgissat hos Nobelprisprojektet, som just nu kör en massa gissningar inför morgondagens tillkännagivande från Börshuset.
Även veckans Tematrio handlar om att gissa årets Nobelpristagare, men jag tror jag avstår från att gissa. Jag skulle kunna önska tre pristagare, men det är ju en annan sak… 🙂 Om man ändå ska säga någonting om årets pristagare så kan jag ju dock börja i den ändan att det inte blir någon svensk, för den kvoten är överfull. Man kan också fundera över ifall Svenska Akademin har gjort sin läxa och kör ”varannan damernas”. Det har varit tre gubbar i rad nu, så det blir säkert en tjej som belönas denna gång. Eller?
Jag kan erkänna att jag är extremt förväntansfull, trots att jag inte är den som brukar ha läst Nobelpristagarna innan tillkännagivandet. I år fanns det en viss risk att jag skulle behöva jobba från Villeneuve d’Ascq, av alla ställen mitt, under tillkännagivandet (eventuellt utan uppkoppling), men som tur var så är inte tillkännagivandet torsdagen den 17:e, utan imorgon, den 10:e, och då är jag i Umeå. Kl 13 kommer jag ta en paus i mitt arbete och stirra på livesändningen. Jag har tittat på alla veckans livesändningar, faktiskt. Även tisdagens, som var en hel timme försenad (fick de inte tag på Higgs? Velade de in i det sista?). Hoppas att Peter Englund håller tiden… 😛
Och blir det Oates, som på något sätt verkar förhandstippad, så kommer jag att gråta för att hon är så bra att jag saknar ord. Jag har inte vågat gissa Oates… Alltså. Det är onekligen lite orealistiskt att någon så folklig och produktiv författare kan komma på fråga. Tyvärr!
Joyce Carol Oates. Foto från Sarahana.
Bokstunder har utmanat mig med bokbekännelser! 🙂
Regler:
Själva meningen med ”bokiga bekännelser” är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berätta om de största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av – glöm bara inte att namnge inlägget som ”‘ditt namn’ bokiga bekännelser”. När man väl har ”bekänt” så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte.
Jag tror jag hoppar att skicka vidare, men här kommer mina bekännelser! 🙂
Jag får väl börja från början, med att lära sig läsa! Jag är självlärd och läste på egen hand när jag var 5 eller så. Redan innan dess så älskade jag både böcker och sagoband. Det sägs att jag läste sagor för de andra barnen hos min dagmamma, men jag kan inte minnas detta.
När jag var liten sa jag ofta att jag ville bli författare, men det var nog mest för att jag tyckte så mycket om böcker. Jag hade knappast någon uppfattning om vad författaryrket innebar…
När jag blev lite äldre och kanske gick på högstadiet eller så, praoade jag på bibliotek. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att bli bibliotekarie, men nu blev jag ju alltså ingenjör istället, för det lockade trots allt mer. Visst hade det varit roligt att jobba med böcker, men jag hade nog inte trivts i längden med ett jobb som inte har speciellt mycket till karriärväg.
Sedan jag flyttade hemifrån har jag inte riktigt plats för böcker längre och det var nog ungefär där och då mitt intresse för att samla på mig böcker försvann. Jag kan fortfarande få ett sug att ha vissa, speciellt bra eller extra snygga, böcker hemma, men annars lånar jag det mesta på bibblan. Och så smyger jag iväg böcker till mina föräldrar bokhyllor… 😮
Apropå låna på bibblan så har jag en del böcker som jag har haft i närmare fem år. Det börjar bli dags att läsa dem snart… Och om någon oroar sig över förseningsavgifter så kan jag lugna med att jag aldrig har behövt betala förseningsavgift och de böcker jag har haft länge har öppna omlån…
Det var mina bekännelser!
Det var ett tag sedan jag läste någon novell från Mix förlag. Senast var nog Selma Lagerlöf-klassikern Frid på jorden. Jag fick ett utskick här om veckan med information om höstens e-noveller. Där finns bland annat en sci fi, Svart rabarber, med illustrerade videos och ytterligare en sci fi, Hjärtbrus, där man kan välja från vems synvinkel man vill läsa berättelsen. Coolt! Sådant är svårt att hitta i en pappersbok.
