Är det någon som har sett filmatiseringen av Yarden? Den har fått väldigt fin kritik, har jag sett, men jag har inte hunnit med att gå på bio och se den ännu. Jag funderar på att läsa ut boken först. Det är en tunn liten bok och jag har haft den hemma länge, länge. Snart är det väl dags att läsa den, hoppas jag. Kristian Lundbergs moderna arbetarroman lär vara väldigt läsvärd.
Yarden av Kristian Lundberg
Jag bloggade tidigare i år om några filmatiseringar att se fram emot. Jag tog inte med Yarden i det inlägget, men det var väl mest för att jag faktiskt inte hunnit läsa boken ännu. En av de böcker som jag faktiskt räknade upp i inlägget är i alla fall Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Nu har det kommit en trailer!
När jag var barn så var Trollkarlen från Oz en av mina absoluta favoritböcker och jag plöjde Oz-böckerna om och om igen (alla 14 delarna). Den världen betydde massor för mig; mina lekar och egna påhittade sagor tog verkligen inspiration från karaktärerna och miljöerna i L. Frank Baums klassiska barnböcker om den lilla flickan Dorothys äventyr i landet Oz. I vuxen ålder har samlaren i mig emellanåt krävt att jag budar på böckerna på nätauktioner så att jag kan ha dem hemma och titta på dem. Jag har tyvärr inte köpt ett enda exemplar. Nu har jag däremot fått göra en tidsresa tack vare Gregory Maguires fan fiction Wicked.
Maguire har alltså skrivit böcker som utspelar sig i Oz och där karaktärer från Baums böcker flimrar förbi. Wicked har ”the wicked witch of the west”, eller Elphaba Thropp, som hon egentligen heter, i huvudrollen och handlingen är förlagd till tiden innan och strax efter det att Dorothy kommer till Oz. Boken kretsar kring ont och gott. I Baums böcker är ”the wicked with of the west” ond. Maguire nyanserar den bilden och lanserar Elphaba som en missförstådd rättvisekämpe. Den som har läst böckerna vet vad Dorothy kommer att göra när hon träffar häxan, men jag kanske inte ska avslöja för mycket för den som inte vet hur boken kommer att sluta.
Trots att boken är baserad på barnböcker så är inte Wicked en berättelsen som riktar sig till barn, i min mening. Boken har en humor som ofta är rätt svart och berättelsen saknar inte inslag av sex och våld. Ärligt talat gillar jag att Maguire har gjort en mer vuxen Oz-bok. Jag hade förmodligen tyckt betydligt sämre om boken ifall författaren hade skrivit i precis samma stil som Baum själv; den typen av regelrätta fortsättningar är sällan motiverade, om ni frågar mig. Nu, däremot, bjuder Gregory på en nostalgitripp för vuxna Oz-älskare, vilket är väldigt kul. Jag älskade faktiskt den här läsningen! Maguires bok är underhållande och spännande och framförallt har det varit superhärligt att få göra ett återbesök i Oz och uppleva lite av den där magin som jag kände när jag var liten. Jag kan verkligen rekommendera Wicked till alla Oz-älskare.
Många har väl förresten kanske, liksom jag, sett musikalen Wicked, som har gått på Broadway sedan 2003. Det var efter att ha sett just den musikalen som jag köpte boken, men om jag ska vara ärlig så känner jag faktiskt inte igen supermycket från musikalen i den här läsningen. Jag tror att man har gjort en ganska stor omarbetning och gjort berättelsen mer barnvänlig när man har transformerat den till en musikal. Det känns som att musikalen fokuserar på bokens första delar, dessutom. Jag tycker att boken på många sätt är bättre, faktiskt.
I korthet
Rekommenderas för: Alla vuxna Oz-älskare som vill göra ett återbesök i landet Oz och lära känna ”the wiched witch of the west” och hennes kamp för rättvisa innan Dorothy plötsligt klampar in i berättelsen och ställer allt på ända.
Betyg: 5 flygande apor av 5.
Wicked och Son of a witch av Gregory Maguire
Om Gregory Maguire and Wicked
Gregory Maguire (född 1954) är en amerikansk författare som har skrivit en lång rad böcker för såväl barn som vuxna. Många av hans böcker spinner vidare på barnboksklassiker. Han är kanske mest känd för sina böcker som utspelar sig i Landet Oz. Gregory Maguire har en hemsida och en fansida på Facebook.
Utgivningsår: 1995 (den första utgåvan), 2008 (den här utgåvan, Barnes & Noble).
I samma volym: Son of a witch.
Antal sidor: 406.
ISBN: 9781435110304.
Läs även: Son of a witch, A lion among men, Out of Oz.
Baksidestext
”This unique volume combines two modern classics spun from the imagination of national bestselling author Gregory Maguire. Wicked, told from the perspective of Elphaba Thropp, the Wicked Witch of the West, gives the wildly entertaining prehistory of the Emerald City of Oz before the arrival of Dorothy, the Scarecrow, the Cowardly Lion, and the Tin Woodsman. The saga continues in Son of a Witch, the whimsical coming-of-age story of Liir, the Wicked Witch’s secret son. Beautifully designed and illustrated, this volume makes the perfect gift for lovers of modern fantasy literature.”
Påsken närmar sig och i vårt grannland, Norge, lanseras det påskekrim såhär års. Det är alltså deckare som passar att läsa under påskens eventuella ledigheter. Fenomenet har inte riktigt slagit igenom här i Sverige, men jag tänkte faktiskt passa på att tipsa om några av mina favoriter i deckargenren, 6 läsvärda deckare.
En av de senaste böckerna jag läste i genren (i juli, whoops) är Den döende detektiven. Jag är inte så bra på att börja från början i serier och jag är inte speciellt bra på att läsa ut serier heller, för den delen. Den här gången kastade jag mig alltså rakt in i den sista boken om Lars Martin Johansson. Den forne Rikskrim-chefen har nu gått i pension och han har dessutom drabbats av en sviktande hälsa; efter en stroke har många av hans glädjeämnen, som jakt och god mat, tagits ifrån honom. Genom sin läkare kommer det sig att han börjar privatspana för att försöka att lösa ett gammalt ouppklarat mord. Själva deckargåtan är rätt ordinär kan jag tycka, men boken är ändå bättre än ”det mesta” jag läst i genren eftersom det är en så fin skildring av en åldrad man och eftersom man känner igen Leif GW Persson mellan raderna på ett kul sätt (förutsatt att man gillar GW alltså!).
Den döende detektiven av Leif GW Persson
Gone girl är en deckare som är så söndertjatad att det känns lite löjligt att skriva om den. Hehe. När jag läste den så visste jag inte om jag gillade den eller ej, men eftersom jag fortfarande minns den (väl) och tänker på den emellanåt så inser jag att den är sjukt bra. Mina första tvivel handlade bara om att den kändes så ny och uppfriskande. Ni har säkert läst och hört massor om Gone girl och ni har förmodligen läst den med… 😉 Om inte: ge den en chans! Det är en annorlunda och överraskande bok, förmodligen den bästa deckare jag läst!
Gone girl av Gillian Flynn
Några av mina favoritdeckare är egentligen inte så mycket deckare som böcker om människor och relationer. Mörk jord av Belinda Bauer är en typiskt bra bok, men inte så mycket för att den delvis handlar om en seriemördare som har grävt ned sina offer på Exmoorheden som att den handlar om de som tvingats överleva med tomrummet efter en mördad älskad. Mörk jord är mycket bra bok om en dysfunktionell familj där en son och bror har fallit offer för seriemördaren.
Mörk jord av Belinda Bauer
Jag ska villigt erkänna att jag brukar tycka att deckare med stort fokus på ultravåld lätt faller in i klichéer. Jag tycker sällan om sådana böcker. Då är jag betydligt mer inne på ”mysdeckare”, det vill säga feelgood-böcker med någon liten deckargåta. En sådan oförarglig bok är Mr Dixon försvinner som kretsar kring bibliotekarien Israel Armstrongs trubbel när han hamnar direkt på brottsplatsen och blir huvudmisstänkt för stöld och kidnappning av en varuhusägare. Boken innehåller mycket biblioteks- och boknördskämt, vilket är skoj.
Mr Dixon försvinner av Ian Sansom
Andra deckare som jag gillar är sådana som känns autentiska. Det kan vara deckare som är baserade på verkliga händelser, men det kan också vara t.ex. någon av Jens Lapidus böcker. Lapidus är ju inte bara författare, utan han arbetar också som advokat – och det märks. Utan att ha någon egen erfarenhet så tror jag verkligen att Lapidus träffar rätt när han skildrar den undre världen. Både språket och karaktärerna känns levande och rätt. Och ja, jag är fullt medveten om att det lite hackiga språket kan uppfattas som fånigt av vissa, men jag hör till de som gillar detta grepp. Snabba cash är en av mina stora favoritdeckare. Missa inte ljudboken, som är uppläst av den fantastiske Morgan Alling!
Snabba cash av Jens Lapidus
Slutligen måste jag ta någon av Johan Theorins böcker. Han har skrivit en väldigt fin ”Ölandskvartett”, som alltså är fyra fristående deckare som utspelar sig på Öland under olika årstider. Nattfåk är tveklöst bäst. Vad som är så fint med Theorins böcker är att han väver in folktro, utan att det för den sakens skull ballar ur helt i övernaturligt och skräck (positivt för mörkrädda stackare som jag).
Jag har inte skrivit något om Stora ljudbokspriset! Det borde jag kanske göra. Ljudböcker är verkligen min grej. I perioder lyssnar jag i princip bara på ljudböcker och läser knappt en sida på en egen hand. Det är ingenting jag är stolt över. Faktum är att jag verkligen kände igen mig i Bengt Ohlssons DN-artikel där han skriver om sina försök att lyssna på ljudböcker och hur han vänder sig emot böcker som något som ska pågå i bakgrunden. Hehe. Det är en läsvärd text, för den som missat! Jag önskade att jag hade tid och ro att läsa mer på egen hand istället för att lyssna, men nu ser det alltså inte ut så hemma hos mig.
Därför älskar jag alltså ljudböcker och jag tycker såklart att det är kul att det finns ett pris som särskilt belönar böcker i det formatet. Sedan något år tillbaka är det Storytel som delar ut priserna, som går till böcker i tre kategorier: Skönlitteratur, Deckare & spänning och Barn & ungdom. Det är läsarnas röster som avgör vilka böcker som blir nominerade, men sedan är det en jury som utser vinnarna. Den här gången gick prisen till Livet efter dig av Jojo Moyes, uppläst av Gunilla Leining, Hämnaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund, uppläst av Stefan Sauk samt till När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, uppläst av Viktor Åkerblom. Jag har läst Livet efter dig (gillade inte så mycket), men har de andra två böckerna olästa. När hundarna kommer finns faktiskt i min ljudboksapp och väntar, så jag hoppas på att få tid till att lyssna på den snart. Jag har velat läsa När hundarna kommer sedan i höstas, när den belönades med Augustpriset. Den måste ju vara bra med tanke på allt prisregn över den. 🙂
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist
Tom och hans sambo Karin väntar sitt första barn när Karin plötsligt blir akut sjuk. Förloppet är snabbt. Från den ena dagen till den andra är hon plötsligt döende i akut leukemi. Deras dotter måste förlösas med kejsarsnitt i ett försök att rädda mamman och barnet. Barnet klarar sig, men för Karin blir tillståndet allt sämre. Tom springer mellan neonatalavdelningen och intensivvårdsavdelningen där hans Karin vårdas. Det är en fruktansvärd situation. Som läsare kan man knappt andas för att det är så intensivt, så obegripligt. Malmquist skildrar inte berättelsen med långa utläggningar om känslor och tankar, utan låter berättelsen drivas av de handlingar som bokens Tom desperat utför. Det är fantastiskt skrivet. Det låter kanske inte så spännande eller dramatiskt att få följa Tom när han tar sig mellan avdelningarna, byter filtar, som han vill att mor och dotter ska ha för att känna doften av den andra, och samtalar med vårdpersonal och andra anhöriga, men det är verkligen dramatiskt. I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är som en thriller, omöjlig att lägga ifrån sig. Samtidigt orkar man nästan inte läsa. Det som sker i boken är så jobbigt och överrumplande att det är svårt att ta in. Hur vore det egentligen att mista sin älskade och samtidigt bli förälder för första gången?
Tom Malmquist är en författare som vet precis hur fruktansvärd den här situationen är. Han har nämligen skrivit sin egen historia. Och som han har skrivit! Det här är sorgligt och vackert och perfekt berättat. Det känns så himla fint att ha fått ta del av den här berättelsen. Tack!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill tappa andan och bli omskakad av en sorglig och skrämmande berättelse om att förlora sin älskade och bli förälder samtidigt.
Betyg: 5 älskade barn av 5.
Om Tom Malmquist och I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
Tom Malmquist (född 1978) är en svensk författare. Han debuterade 2007 med diktsamlingen Sudden death. Sitt stora genombrott fick han dock med den självbiografiska romanen I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, för vilken han bland annat har belönats med Dagens nyheters kulturpris.
Uppläsare: Björn Wahlberg.
Utgivningsår: 2015 (första upplagan, Natur & kultur), (den här ljudboksutgåvan, A nice noise).
Antal sidor: 317 (ca 9 h lyssning).
ISBN: 9789127141261, 9789188315021.
Andras röster: Anna Beskow, Bokstugan, Enligt O, Och dagarna går.
Baksidestext
”Tom och Karin väntar sitt första barn när Karin plötsligt insjuknar och måste föras till sjukhus. Barnet tas ut med kejsarsnitt och som i en mardröm springer Tom i kulvertarna under Karolinska sjukhuset, mellan intensivvårdsavdelningen och Neonatalen; mellan liv och död.
När han återvänder hem är det utan Karin, ensam med ett spädbarn och en chockartad sorg. Några månader senare dör också hans egen pappa, som han hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till.
”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” är en rå och vacker bok om ett år som förändrade allt. En berättelse om förlust, föräldraskap och det liv vi lever, ögonblick för ögonblick.”
Här om veckan gjorde jag om lite på bloggen, som en del kanske har noterat. 🙂 Jag använder publiceringsverktyget WordPress och kodar just ingenting själv nu för tiden. Jag tar helt enkelt tacksamt emot alla färdiga verktyg och teman (bloggdesigner) som finns. WordPressteamet brukar själva släppa ett nytt tema varje år och då brukar jag passa på att uppdatera, vilket jag alltså har gjort nu. Det är inga dramatiska förändringar nu när jag har uppdaterat, men jag insåg i alla fall att egna menyer har en väldigt framträdande plats i just den här bloggdesignen. Nu har jag därför plockat fram de ”taggar”/ämneskategorier som jag har haft hela tiden och som fram till nu har varit väldigt gömda. Nu kanske det blir lite lättare att hitta igen böcker som jag har läst.
Igår bokcirklade vi Dödssynden av Harper Lee. Som jag skrev i min blogg här om månaden så var jag lite tveksam till om jag skulle läsa om den här klassikern. Jag läste den första gången på gymnasiet och föll faktiskt inte pladask för den på den tiden. Det slutade i alla fall med att jag lånade hem Dödssynden som e-bok och hade som ambition att läsa om den. Det var givande att läsa om, faktiskt. Med åren skaffar man sig ju erfarenheter och läsvana som gör att man kan ta till sig böcker på ett annat sätt. Den här andra läsningen reagerade jag verkligen på och tyckte att det var ett fint knep av författaren att berätta historien från ett barns ögon. Ur huvudpersonens, Scouts, ögon skildras rasism, utanförskap och annat obegripligt. Det är briljant skrivet faktiskt. Jag trot inte att jag förstod det riktigt för 10 år sedan…
Dödssynden av Harper Lee
Fast jag kan erkänna att jag inte kom hela vägen i min omläsning. Jag stannade väl på cirka kapitel 6 på grund av tidsbrist och konstiga prioriteringar. 😮 Men å andra sidan hade faktiskt ingen i bokcirkeln hunnit läsa ut boken den här gången. 😉 Vi hade ändå en jättebra och givande diskussion kring boken och många av de ämnen som den tar upp.
Det var inte bara jag som redan hade läst boken under gymnasiet, förresten. Och det var inte bara jag som hade läst den som ung utan att den lämnat något stort avtryck. Det får mig att fundera på vilka böcker som skolan sätter i ungdomars händer och varför. Jag tror att läsare oavsett läsvana kan få ut något av nästan alla böcker, men för att få ut så mycket som möjligt så kan nog böcker i stil med Dödssynden kräva en del livs- och läserfarenhet. För läsupplevelsens skull vinner Dödssynden och andra lite mer avancerade böcker garanterat på att bli lästa senare i livet. Jag önskar för egen del att jag hade sparat på Dödssynden och läst den nu, istället för när jag var 18 år. Men å andra sidan… När ska man utmana sig? Komma vidare i läsningen? Kanske krävs det några obegripliga läsningar innan man börjar uppskatta böcker med lite mer tuggmotstånd.
Jag läser inte bara böcker på fritiden; jag ser också skapligt mycket film. Jag tycker att det är lite slående hur många filmer som bygger på böcker och idag hade jag tänkt blogga om några filmatiseringar som jag gillar.
Det första man kan fråga sig är vad som är en bra filmatisering. Det viktigaste tycker jag egentligen är faktumet att det är två helt olika medier. Jag tänkte lite extra på det när En man som heter Ove började gå på bio och det fanns intervjuer med filmmakarna och skådespelarna i var och varannan tidning. Någonstans läste jag att en del hade blivit förvånade över hur mörk och sorglig filmen är, för de hade främst läst boken som en feel good och inte tänkt så mycket på att den innehåller en del riktigt tunga självmordsförsöksscener. I en bok kan man snabbt läsa sådana avsnitt och ta sig vidare i berättelsen, men när man ser filmatiseringen så går det inte att värja sig på samma sätt. När filmens Ove lägger en snara om sin hals så blir biopubliken knappast oberörd eller ser det som en komedi. Det är som att scener, generellt sett, blir förstärkta på film. Det gör också att det defintivt inte går att plocka alla scener och dialoger direkt från böcker och plocka in dem i filmatiseringen. Det blir så lätt överspeleri och löjligt. I en film måste filmmakare hitta rätt ton, som inte är en direktöversättning av bokens exakta scener, men som ändå såklart är bokens känsla trogen.
En annan viktig grej när det gäller filmatiseringar är såklart också berättelsen som sådan. Att det är så populärt att filmatisera böcker handlar såklart om att det ofta är riktigt bra berättelser. Och är berättelsen tillräckligt bra och gripande så blir det ofta en riktigt bra film och då behöver jag som tittare heller inte fundera så mycket på hur boken är eller om filmen är boken trogen. En del berättelser står på egna ben på något sätt.
Nu till mina filmtips:
Och varför inte börja med En man som heter Ove, som jag redan har nämnt? Det är så många som har läst den här boken och/eller sett filmen, så den behöver knappast någon mer introduktion än så. Men jag kan bara konstatera att man har träffat helt rätt med tonen och att skådespelarnas tolkning känns klockren. Jag hade inte gjort mig en bild av Ove innan jag såg filmatiseringen, men nu ser jag Lassgård framför mig.
Några exempel på bra historier snarare än perfekta filmer är filmatiseringarna av Astrid Lindgrens verk. Jag tar dem i klump nu, vilket kanske är lite konstigt, men det jag vill säga är att trots att skådespelare är dubbade, att en del specialeffekter är riktigt kassa (med dagens mått mätt) och att filmerna har förhållandevis många år på nacken så är de verkligen bra. Och det är ju såklart för att berättelserna är så bra! Jag är svårt förtjust i både långfilmerna och produktionerna för TV; kan inte komma på en enda som är dålig.
En bok som jag tycker är helt krossande bra är Richard YatesRevolutionary road om April och Franks längtan bort, långt från deras medelklassiga bostadsområde och all förutsägbarhet. Boken är ett lite mästerverk. Att jag inte blev besviken över filmatiseringen måste innebära att filmen är oerhört lyckad, men så har den också Leonardo DiCaprio och Kate Winslet i huvudrollerna – två av mina favoritskådespelare.
En bok som jag gillade, men som jag såhär några år senare kan konstatera att den inte lever kvar så mycket i minnet, tyvärr, är Berättelsen om Pi av Yann Martel. Den här berättelsen är ett exempel på en berättelse som jag först tog del av som film. Och filmen… Det här är alltså historien om en pojke som driver omkring i en båt på havet med en tiger som enda sällskap. Kan man göra en film av en berättelse som utspelar sig i en sådan begränsad miljö, eller vad man ska säga? Ja! Och filmen är riktigt bra och fångar verkligen boken. Man har till och med direkt plockat in bokens framsida (så som den ser ut i den svenska utgåvan, och jag gissar i originalutgåvan också) i en scen i boken. Det är en visuellt mycket vacker film.
Som sista bok och film så tar jag faktiskt ytterligare en bok som jag inte riktigt fastnade för till 100, men där filmen verkligen lyckades plocka upp berättelsen och fånga den på ett fint sätt. Jag tror att jag gillar filmen bättre än boken faktiskt. Jag pratar om Timmarna/The hours av Michael Cunningham, som väver ihop tre kvinnors livsöden. Det är kvinnor med helt olika liv och från helt olika tider, men lite löst hänger deras liv ändå ihop genom boken Mrs Dalloway av Virigina Woolf. Woolf är själv en av karaktärerna i boken/filmen. Skådespeleriet är fantastiskt och berättelsen fängslande. Jag vet inte varför jag blev så mycket mer förtjust i filmen. Kanske blev karaktärerna mer levande (skådespeleriet är fantastiskt) och kopplingarna tydligare. Jag vet inte. Men bra är den!
Nu är inte jag i rätt målgrupp, men jag tänkte ändå skriva om några nya och kommande barnböcker som har fladdrat förbi i mina sociala medier-flöden den senaste tiden.
Hade jag barn så skulle jag definitivt se till att de fick tillgång till boken Feminism pågår, som riktar sig till barn mellan 9 och 12 år och som handlar om feminism (såklart). Det känns viktigt att barn tidigt får upp ögonen för hur samhället ser ut. Jag tror att barn i den åldern är väldigt öppna och nyfikna och att det därför är väldigt viktigt att väcka frågor och diskussion. Själv hade jag nog inte varit så intresserad av klimatfrågan som jag är om det inte vore för sommarlovsprogrammet Tippen som gick när jag var barn… Hehe. Med denna anekdot vågar jag gissa att man inte ska underskatta hur stor betydelse böcker och TV kan vara för att väcka tankar hos barn. Så tack för att det har kommit en bok för unga om feminism och kvinnors rättigheter!
Feminism pågår av Sassa Buregren och Elin Lindell
En annan barnbok som känns lite extra spännande från mitt perspektiv är Monstret i natten, som är första delen i en planerad spänningstrilogi för barn i lågstadieåldern. Det som är lite extra spännande med just de här böckerna är att de är författade av Mats Strandberg, som ju är en av medförfattarna till fantastiska Engelsforstrilogin, och som förra året var aktuell med skräckromanen Färjan. Kul att Strandberg fortsätter att utforska nya genres! Monstret i natten har han skapat tillsammans med illustratören Sofia Falkenhem.
Monstret i natten av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem
Feminism pågår har redan kommit ut och Monstret i natten kommer i april. Om jag också ska passa på att skriva om en annan kommande bok som jag är nyfiken på så måste jag lyfta fram Sandra Beijers nya roman Allt som blir kvar. Jag följer hennes blogg, niotillfem, sedan många år tillbaka och tycker om hennes sätt att skriva. Det ska bli jätteroligt att läsa hennes nya bok som kommer ut i september. Beijer har bloggat om sin bok, men än så länge så saknas nog framsida m.m. och förlaget, Natur & kultur, har inte lagt upp något pressmaterial eller information, så det får vi helt enkelt vänta på. Nyfiken är jag i alla fall!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
