I veckan har jag sett filmatiseringen av Hans Koppels bok Medicinen. Jag har faktiskt inte läst den, men boken handlar alltså om en medelålders kvinna som har svårt att få det att gå ihop med jobb och livet som ensamstående mamma. För att finansiera en utlandssemester anmäler hon sig som försöksperson till att testa ett nytt läkemedel, som ger oanade effekter. Jag tyckte filmen var förvånansvärt bra och rolig och det tyckte min kille med, trots att filmen är en rätt typisk tjejfilm (jag avskyr uttrycket ”tjejfilm”, men tyvärr riskerar allt som handlar om kvinnor och relationer att hamna i ett tjejfack, medan innehållslöst actiontrams marknadsförs stenhårt mot män, som ni säkert redan vet…).

Medicinen är en varm och rolig film och skådespelarprestationerna är riktigt bra. En stor del av filmen utspelar sig på en tidningsredaktion för ett livsstilsmagasin och man kan verkligen känna igen karaktärerna från sin egen omgivning: den osäkra vända-kappan-efter-vinden-personen, den som skojar på andras bekostnad, den självsäkra och dryga nykomlingen… Det är ju en komedi och rätt stereotypt, men skådespelarna fyller faktiskt karaktärerna med innehåll och gör det mycket bra. Skönt också med en film som med råge fixar Bechdeltestet (d.v.s. att det ska finnas minst två namngivna, kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om någonting annat än män). I Medicinen ges det gott om utrymme åt kvinnor, som dessutom är 40+ och roliga. Det är tyvärr ovanligt på film..! Det finns många roliga citat i filmen, för övrigt, och det tror jag är citat som är direkt hämtade ur boken. T.ex. de inledande meningarna, som sätter tonen:

”Det spelar ingen roll hur länge jag duschar, spegeln immar aldrig igen. Jag drar bort draperiet och möts av mig själv i helfigur. Komage, gäddhäng, taxöron – rena Kolmården. Med Munsår…”

Av Koppel har jag annars läst Vi i villa och jag hade ganska blandade åsikter om den. Såhär i backspegeln gillar jag den nog mer än vad jag faktiskt gjorde när den nyss var utläst.. 😉 Boken är i alla fall en skruvad historia om en man som har fastnat i Svenssonlivet och är otroligt less. Den är roligt och snärtigt skriven, men när jag läste den tyckte jag att berättelsen var lite för mycket… Lite för skruvad.

En tredje Koppel har jag oläst i bokhyllan. Kungens födelsedag heter den och handlar enligt baksidestexten om en kung som dagdrömmer om att göra skillnad. Framsidorna är extremt snygga! Det gäller alla tre. Jag har sett att det går att köpa alla tre som e-böcker till ett lågt paketpris, men då missar man faktiskt framsidorna.