Jag har förstått att bokförlaget En bok för alla fyller 40 år i år. Jag vet inte om de kommer att fira det på något särskilt sätt? För mig är EBFA i alla fall nostalgi på hög nivå och jag vill passa på att hylla detta förlag, som har gett mig så mycket.
För er som kanske inte känner till En bok för alla så är det alltså ett bokförlag som mellan åren 1976 och 2007 fick statsbidrag för att ge ut kvalitetslitteratur och för att jobba med läsfrämjande projekt. Förlaget har gett ut nyutgåvor av böcker som redan har publicerats av andra förlag och sedan har de sålt böckerna för en liten peng. Förlaget finns än idag, men med en krympt verksamhet. Nu för tiden verkar det som att de främst ger ut barnböcker och så sysslar de med projekt för läsfrämjande.
När jag växte upp så gick det att prenumerera på En bok för allas böcker och det gick att välja mellan paket med barnböcker, ungdomsböcker eller vuxenböcker. Det var som en liten julafton när paketen kom med överraskningar varje kvartal. Böcker fanns det massor av i mitt hem när jag växte upp. Vi var på biblioteket ofta och jag brukar lägga en stor del av min månadspeng på böcker, särskilt hästböcker (när jag var liten) och diverse pocketböcker (när jag blev äldre), men En bok för allas böcker minns jag med en särskild värme. Jag kan inte minnas att jag någonsin bad en bibliotekarie eller en lärare eller någon annan om hjälp med att hitta böcker att läsa. Det här var också en tid långt innan bokbloggar och podcasts blev vanligt och jag kände just ingen jämnårig som läste böcker. När jag tänker tillbaka så ser jag verkligen att det fyllde en funktion att jag fick En bok för allas urval av böcker. De ledde mig till läsupplevelser som jag garanterat aldrig hade hittat annars.
Merparten av mina böcker finns hos mina föräldrar, där också familjens alla bilderböcker finns. Jag vet inte när jag måste ta ansvar för mina egna prylar… 😮 Men just nu bor många av EBFA-böckerna inte hos mig och jag saknar därför möjlighet att fota mina älsklingar till böcker. Den mest lästa är i alla fall sannolikt Barnens versbok, som jag faktiskt har hemma. Ja, ni ser ju själva hur välläst den är.
Barnens versbok och Barnens ramsbok
Barnens versbok är alltså boken utan framsida. Barnens ramsbok finns också tydligt i minnet, men inte på samma sätt som versboken. Jag tyckte särskilt mycket om Barbro Lindgrens Mitt lilla barn.
Mitt lilla barn ur Barnens versbok
Och såhär 25 år senare är det roligt att notera att jag har använt boken som målarbok också. Här har jag t.ex. målat familjens katt:
Ur Barnens ramsbok
Jag önskar mig en nyutgåva av den här boken. Det vore roligt att ha en hel bok med framsida och allt, en bok som går att bläddra i utan att den faller i bitar.
Och katten… Vad jag saknar honom! <3 Kan knappt kolla på bilder utan att få lite ont i hjärtat faktiskt. Stora, röda katter är ett livsviktigt inslag i ett liv.
Katt <3 <3 <3
Men åter till böckerna. Annars börjar jag kanske gråta sakna röd katt-gråten! En bok för allas antologier är/ var överlag strålande. Vem minns Kärlek och uppror? Den boken har varit många tonåringars älsklingsbok och en inkörsport till poesin… 🙂
Kärlek och uppror en antologi sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén
Bland alla antologier så måste jag också nämna Barnens första bok, som finns hemma hos mina föräldrar, tror jag. Men många av er har den säkert hemma och vet precis vad jag pratar om. Antologierna Barnens första bok, Barnens andra bok och De små barnens bok har sålts i nästan 2 miljoner exemplar(!).
De återutgivna böckerna har också, överlag, varit kanon. Jag uppskattar också förorden, som böckerna brukar innehålla. Det har i många fall varit väldigt givande att få veta mer om författaren och att få ett sammanhang till berättelsen. Jag tycker att man borde kosta på sig förord oftare, faktiskt!
Yes! Förlaget Galago Facebook:ade här om dagen att ett nytt seriealbum av Liv Strömquist kommer ut i höst. Titeln är Uppgång och fall och förlaget skriver:
”Varför tar ingen tag i det globala problemet med extrem rikedom? Varför influeras andliga sökare av österländska rikeläror när de vill vara mindful – när vårt västerländska kapitalistiska system totalt historiskt överlägset när det gäller att leva i nuet? ”Varför kände Chris O’neill omedelbart något alldeles särskilt för prinsessan Madeleine? Varför avskyr Annie Lööf Robin Hood? Liv Strömquists nya bok Uppgång och fall handlar om kapitalism, klass och pengar.”
Det här är den bok som jag ser fram emot mest 2016, känner jag. Jag älskar Strömquists klockrena, roliga och tankeväckande seriealbum. Hennes tidigare böcker har handlat om t.ex. kärlek och feminism. Jag är säker på att hon också har mycket klokt att säga om kapitalism, klass och pengar.
Umeå har sin egen årliga litteraturfestival. Littfest heter den, för er som har missat detta. Jag var på Littfest för några år sedan och tyckte att den var kanonbra! Jag var på många intressanta seminarier, både sådana som jag hade peppat för långt i förväg och sådana som jag bara gled in på för att se vad det var. Allt var bra! Som boknörd var det kanske allra bästa att se författare som Kerstin Ekman och Torgny Lindgren i verkligheten. Man kan bli star struck för mindre!
Förra året skippade jag Littfest. Programmet hade inte jättemycket att erbjuda för oss som bara har möjlighet att gå på seminarier på kvällstid och på helgen. På lördagen hade de ett bantat program och ingenting var speciellt lockande. Jag hade därför ganska sansade/låga förväntningar inför årets programsläpp. Jag misstänkte att Littfest ”som vanligt” skulle lägga alla stora namn på dagtid på torsdagen och/eller fredagen. Men jag hade fel! Många av de grejer som jag verkligen, verkligen ville gå på händer faktiskt på kvällstid på fredagen och på lördagen. Vad sägs om:
En första lektion i poesi – en föreställning av och med Tove Folkesson.
Ett samtal mellan Sara Granér och Johannes Klenell om Granérs senaste album, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera.
”Svenska akademien gästar Littfest”.
”Att återskapa det förflutna” med Lars Lerin och Carola Hansson i samtal med Eva Bonnier.
Det var länge sedan jag var nere i arkivet och rotade, men nu är det ju torsdag och då kan det ju passa med ”throwback thursday”. Idag när jag slumpade fram ett gammalt inlägg så fick jag fram ett tjurigt inlägg om skolbibliotek. Hehe. Slutklämmen lyder:
”Jag är absolut av åsikten att det är mycket bättre med bra bibliotek än många bibliotek. Det kan inte anses vara rimligt att ha bemannade bibblor på hur små skolor som helst. Lärare har ett slitsamt jobb och får en pinsamt låg ersättning och vidare är det inte alla skolor som kan erbjuda särskilt mycket resurser till undervisningen. Man kan fråga sig om skolor ska vara så små och ha så knappa resurser, men det är en helt annan fråga. Nu, när det nu råkar finnas små skolor, är det minsta man kan begära att de får slippa att bränna pengar på bibliotek, som har små utsikter att bli något annat än oinspirerande bokrum där pappersböcker står och samlar damm. Jag tycker att Sverige behöver färre skolbibliotek.”
Upprinnelsen till inlägget var en diskussion som blossat upp kring hur många skolbibliotek i Sverige som var bemannade. Den allmänna uppfattningen var att alla skolor måste ha bemannade skolbibliotek och att alldeles för få levde upp till detta. Min uppfattning var att resurserna förmodligen kunde användas bättre, åtminstone av mindre skolor.
Nu har åren gått och det pratas sällan om skolbibliotek(?). Är det någon som vet hur läget är nu? Måste alla skolor, oavsett storlek, fortfarande bekosta bemannade skolbibliotek? Eller har man taggat ner? Är alla skolbibblor bemannade nu för tiden?
I söndags bokcirklade vi De förklädda flickorna i Kabul. Jag tyckte ju, som jag redan har bloggat om, att det var en helt otroligt bra bok. Den tar upp spännande livsöden, intressant historia och berättar om hur Afghanistan ser ut idag. Hos mig väckte den många tankar kring könsroller, genus och kvinnors värde i Afghanistan. Det var dock inte så många av mina bokcirkelkamrater som hade läst ut den och det fanns kanske inte så mycket att diskutera heller. Och så blir det ju ibland! Men bokcirkelträff är alltid trevligt oavsett. 🙂
Nästa gång läser vi Harper LeesDödssynden, som jag läste för massor av år sedan och inte kommer ihåg ett spår av. Eller jo, lite kommer jag väl ihåg, men be mig inte att redogöra för några detaljer. Det är ju en mycket älskad modern klassiker och jag vet att många håller den för en av de bästa böcker som de läst. Jag vet inte om jag kanske läste den vid fel tidpunkt i livet och om det var därför som den inte tog mig med storm. Det är i alla fall ett faktum att den inte lever kvar och när jag tänker på den så känns det som en typisk ”3 av 5” för mig. Nu står jag ju hur som helst inför valet att antingen läsa om boken på ett seriöst sätt eller att skumma den. Chansningen med att läsa om är ju att jag har en bra aning om att jag bara kommer att tycka att boken är lite sådär medelbra… Åh. Beslutsångest. Det tar alltid emot för mig att läsa om böcker, för jag har så många outlästa böcker som väntar.
Andra världskriget pågår och London är en stad som råkar ut för otaliga bombanfall. Skyddsrum och bombvakter är några av de nya inslagen i människors vardag. Många kvinnor får nu också nya arbetsuppgifter. Kay hör till exempel till de kvinnor som hämtar upp blitzens offer med ambulans. Det är ett tungt jobb och de som kör ambulanserna får se fruktansvärda scener som är svåra att skaka av sig. Andra jobbar med kontorsjobb, som Viv. Viv har inlett en relation med en gift man och hennes liv ställs verkligen på ända när hon inser att hon är gravid. Vivs bror har hamnat i fängelse och upplever bombningarna som inlåst och rädd. Varför han har hamnat i fängelse kan anas tidigt i boken, men avslöjas inte riktigt förrän i slutet, när livsöden och händelser vävs ihop.
Boken berättas baklänges, vilket jag tyckte var väldigt svårt att hänga med i till en början, men sedan kom jag att verkligen uppskatta detta berättargrepp. Boken börjar alltså 1947, när några år har passerat sedan bombningarna och de dramatiska vändpunkterna i huvudpersonernas liv. Sedan backar berättandet till 1944 och boken avslutas med år 1941. Det ger en viss spänning att få veta delar av ”vad som hände sedan” utan att sitta med hela bilden av vad personerna har råkat ut för.
Författaren har hittat intressanta karaktärer och livsöden. Boken rymmer många berättelser om komplicerad kärlek, om omöjlig kärlek och om hur kriget påverkade vanliga Londonbors vardag. Jag tyckte särskilt att det sistnämnda var intressant att få ta del av. Jag har läst en hel del romaner och andra böcker som har skildrat Andra världskriget ur olika aspekter, men det här är faktiskt min första bok som berättar om hur livet kunde se ut i London under bombningarna. Jag fick mig en välbehövlig historielektion. Flera personer i Nattvakten är för övrig gay och det känns såklart också intressant att få läsa om hur det kunde vara att vara homosexuell i Storbritannien vid den här tiden.
Trots allt det positiva som jag har att säga om den här boken så måste jag erkänna att jag tyckte att den var lite rörig till en början, dels för att det tog ett tag att komma in i den och att vänja sig vid berättartekniken och dels för att boken följer rätt många huvudpersoner och bifigurer på olika sätt. Jag är ändå glad att jag höll ut och fortsatte att läsa även när det kändes lite segt, för det utvecklade sig verkligen till en riktigt intressant och engagerande berättelse.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som genom ett spännande baklängesberättande vill följa människor under blitzen i London och läsa om hur livet och kärleken kunde se ut under Andra världskriget.
Betyg: 4 sidenpyjamas av 5.
Citerat ur Nattvakten
”Kvart i elva hörde de den första explosionen i närheten. Strax efter det började luftvärnselden smattra från Hyde Park. Deras bas låg ett par kilometer från luftvärnspjäserna, men trots det tycktes krevaderna och skottlossningen fortplanta sig från golvet upp genom deras skor, och ute i köket började glas och porslin skramla på hyllorna.
Det var emellertid bara O’Neill, den nya flickan, som reagerade på ljuden. Alla andra fortsatte helt enkelt med vad de hållit på med utan att ens titta upp – Partridge nålade kanske fast sina pappersmönster en liten aning snabbare, dansläraren gick för att byta om till långbyxor igen. Mickey hade tagit av sig stövlarna, men nu drog hon långsamt på dem igen och började snöra dem. Kay tände en cigarett på den förra fimpen. Hon tyckte att det var en bra idé att på det här stadiet röka fler cigaretter än man egentligen ville ha, för att kompensera för den jäktiga period som skulle komma när man kunde tvingas vara utan nikotin flera timmar i sträck.
Det hördes ett dån från en ny explosion. Nu verkade den vara närmare än förra gången. En tesked som på ett kusligt sätt hade glidit fram över bordet som om den knuffats av osynliga andar, föll över kanten.
Någon skrattade till. En annan sa: »Vi kommer att få fullt upp i natt, ungar!»
»Det är kanske bara ett störningsanfall», sa Kay.
Hughes fnös till. »Det är kanske bara min faster Fanny. Jag svär på att de släppte lysgranater förra natten för att kunna fotografera. Om inte annat så kommer de tillbaka för att bomba järnvägslinjerna…»
Han vred på huvudet. Inne på Binkies kontor hade telefonen börjat ringa. Alla tystnade. Kay kände ett snabbt häftigt hugg av rädsla i bröstet. Telefonen tystnade när Binkie lyfte luren. De hörde hennes röst mycket tydligt: »Ja, jag förstår. Ja, omedelbart.»
»Då kör vi igång», sa Hughes, reste sig upp och tog av fårskinnspälsen.”
Nattvakten av Sarah Waters
Om Sarah Waters och Nattvakten
Sarah Waters (född 1966) är en brittisk författare som har skrivit ett antal bestsellers. Debuten, Kyssa sammet (Tipping the velvet), kom ut på svenska 1998 och har en lesbisk kvinna i huvudrollen. Waters skriver ofta om homosexuella karaktärer. Hennes senaste bok, Hyresgästerna (The paying guests) kom ut på svenska 2014. Flera av hennes böcker har filmatiserats och gått på TV som miniserier eller TV-filmer. Nattvakten filmatiserades 2011. Sarah Waters har en hemsida.
Originalets titel: The nightwatch.
Översättare: Ulla Danielsson.
Utgivningsår: 2006 (första engelska utgåvan), 2006 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2015 (den här e-boksutgåvan).
ISBN: 9789127142183 (e-bok), 91-27-11440-6 (inbunden), 9789127142176 (pocket).
Antal sidor: 443 sidor.
Andras röster: Bokhora, Dagensbok.com, Med näsan i en bok, Stringhyllan.
Baksidestext
”Hösten 1947 vandrar en ensam kvinna i eleganta manskläder genom det krigshärjade London. Under kriget var hon ambulansförare, nu är hennes liv betydligt mindre dramatiskt. Kay har fått se saker som ingen borde behöva se, och liksom för de flesta som tvingades uppleva blitzen är hennes liv för alltid förändrat.
I Nattvakten får vi möta fyra Londonbor, tre kvinnor och en ung man, som alla på olika sätt har drabbats av kriget. Förutom Kay finns här den vackra Helen, som tvingas smyga med sin kärlek, och hennes arbetskamrat Viv, som känner det som om hennes liv håller på att rinna ifrån henne. Och så Vivs bror, den till synes naive Duncan. Skickligt vävs deras levnadsöden samman i en berättelse om hjältemod, förbjuden kärlek och det vardagliga livet som trots allt måste gå vidare.”
Idag är det Alla hjärtans dag. Kanske är det en dag du firar, eller också är det inte det. För egen del blev jag firad igår med sushi-frukost och en morgontidning från min födelsedag 1987. Det var roligt. Tidningsbudet i mitt kvarter brukar ta sovmorgon på söndagar, så jag har bara fått min DN en söndag i år. Nu var det förvisso lördag igår, så jag fick ju faktiskt min DN också, men det var ändå extremt roligt att få en morgontidning i present. 🙂
Västerbottens-Kuriren 1987-01-22
Bland annat gick det att läsa dagens horoskop, vilket för min del berättade följande:
”Dina intressen i internationella frågor växer sig starkare. Din närvaro gör sig påmind i arbetet nu. Behåll dina planer för dig själv.”
Okej?!
Nåja. Idag hade jag tänkt tipsa om böcker om kärlek. Jag är inte så inne på det här med romance. Jag tycker att det lätt blir lite töntigt med romance. Kärlek är såklart fantastiskt och allt sådant, men när det blir för Hollywood:aktigt så känner jag inte att jag kan relatera. Jag har skrivit ett långt inlägg om mina tankar kring kärleksböcker, så jag tänker inte upprepa mig. Låt oss bara konstatera att jag har svårt för att tipsa om romance eftersom jag helt enkelt inte har utforskat genren speciellt mycket. Här är mina tips i alla fall:
Kärlek och sorg går hand i hand på ett sätt. Det enda vi vet om livet är ju faktiskt att vi en dag ska dö (förlåt för klyschan, men det är ju sant) och det allra mest fruktansvärda är såklart att förlora någon vi älskar. Ingen kan skriva om sorg som Bodil Malmsten. Hennes dikt Det här är hjärtat är en vacker, sorglig och precis skildring av att mista en älskad. Det märks att den är skriven av någon som själv har upplevt en förlust.
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Mycket ingående och analyserande kärleksskildringar är Lena Anderssons böcker om Ester Nilsson: Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar. Det är inte lycklig Hollywoodkärlek det handlar om utan tragikomiska skildringar av vad det kan innebära att vara olyckligt kär. Oerhört insiktsfullt berättat!
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
En klassisk kärleksskildring, som inte heller är speciellt lycklig, är Arvids och Lydias berättelse i Den allvarsamma leken. Det unga paret har en romans, men skiljs åt och gifter sig inte med varandra. En dag korsas deras vägar på nytt och tillvaron rubbas. Det är precist och vackert berättat, som om det vore skrivet idag och inte för 100 år sedan. Hjalmar Söderberg är författaren.
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Kärlek kan driva folk till galenskap. Det är vad som händer i Selma Lagerlöfs klassiker Kejsarn av Portugallien, där bokens huvudperson sörjer sin älskade dotter, som har flyttat till stan och hamnat i olycka. Som en slags försvarsmekanism börjar han leva efter drömmen att hans dotter har förvandlats till kejsarinna. Hela bygden spelar med. En oerhört vacker bok!
Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
För att inte helt ignorera lycklig kärlek, så måste jag också tipsa om böckerna om Don och Rosie: Projekt Rosie och Rosieeffekten, som handlar om Don, en man med utpräglade autistiska drag, som vill träffa någon att dela livet med. Mot alla odds träffar han Rosie. Det är inte helt problemfritt eller enkelt, men böckerna är feel good och det är fint att få följa Don och ta del av hans speciella sätt att se på världen.
Rosieeffekten av Graeme SimsionProjekt Rosie av Graeme Simsion
I höstas bloggade jag helt kort om Harry Potter and the cursed child, teatern som går i London nu i år (premiär i sommar). Berättelsen utspelar sig i Harry Potters värld, men följer alltså Harry Potters son. Jag frågade mig i vilken form vi icke Londonbor skulle få ta del av berättelsen. Nu har svaret kommit! Jag såg hos Bokfreak att pjäsen kommer att ges ut som bok. Det är goda nyheter för alla som gillar Harry Potter, men som inte har lyckats knipa en av de eftertraktade biljetterna till teatern! 🙂 Det är nog bara en tidsfråga innan boken kommer ut i en svensk översättning.
Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie
2012 höll författaren Chimamanda Ngozi Adichie ett hyllat ”TED talk”. För den som eventuellt inte känner till TED så är det alltså en konferens med tema ”idéer värda att sprida”. På TED:s hemsida finns en mängd inspirerande föredrag av om vitt skilda teman. Många föredragshållare är forskare, men det finns även andra som har bjudits in att tala. Adichie är alltså en av dem och hennes tal från 2012 handlar om just feminism. Alla borde vara feminister är en omarbetad version av detta föredrag. Det är ingen lång bok, utan det rör sig om 55 luftiga sidor.
Jag är naturligtvis feminist och jag är glad att det finns författare och andra som står upp och pratar om det här ämnet. Vad som är lite extra glädjande med Alla borde vara feminister är att Sveriges kvinnolobby, FN-förbundet, TCO, LO, Teskedsorden, Unizon, Gertrud Åström och Albert Bonniers förlag har tagit initiativet till att Adichies bok om feminism har delats ut till samtliga elever i årskurs 2 på gymnasiet. Det här känns som en utmärkt bok att samtala kring på gymnasiet. Den är lättläst och fylld med exempel som känns tacksamma att diskutera.
Med det sagt kan jag väl tycka att det mesta i Adichies bok känns som gamla nyheter. Hon tar inte upp något som känns speciellt nytt för oss svenskar, som förmodligen har kommit lite längre när det gäller jämställdhet än vad man har gjort i en hel del andra länder. En del saker i boken känns över huvud taget inte aktuella i Sverige. När hon skriver om hur hon blir misstagen för en prostituerad när hon går in på ett hotell så tror jag faktiskt inte att någon svensk känner igen sig från någon hotellupplevelse i Sverige. I Nigeria kanske det är ovanligt att en kvinna kan betala för ett eget rum, men i Sverige är situationen såklart lite annorlunda. Det gör ju dock inte att boken är mindre läsvärd för det. Det finns ingen anledning för oss att luta oss tillbaka och tro att det inte finns mer att göra. Adichies bok är lättläst och läsvärd. Jag hoppas att den väcker många tankar hos dagens unga som får chansen att läsa den i skolan.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en lättläst och tänkvärd bok om feminism och varför vi alla borde vara feminister.
Betyg: 4 ordningsmän av 5.
Citerat ur Alla borde vara feminister
”Vi gör pojkarna en stor otjänst när vi uppfostrar dem som vi gör. Vi undertrycker deras medmänsklighet. Vi definierar manligheten mycket snävt.
Manligheten är en hård liten bur, och den stoppar vi in våra pojkar i.
Vi lär pojkar att passa sig för att visa rädsla, svaghet, sårbarhet. Vi lär dem att kamouflera sitt rätta jag eftersom de måste växa upp och bli a hard man, som man säger i Nigeria.”
Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie
Om Chimamanda Ngozi Adichie och Alla borde vara feminister
Chimamanda Ngozi Adichie (född 1977) är en nigeriansk författare som delar sin tid mellan Nigeria och USA. Hon har skrivit flera prisbelönta och mycket uppskattade böcker som handlar om Nigeria då och nu. Hennes stora internationella genombrott blev med En halv gul sol (2007), som handlar om inbördeskriget i Nigeria (Biafrakriget). Hennes senaste roman på svenska är Americanah, som kom ut 2013.
Originalets titel: We should all be feminists (engelska).
Översättare: Niclas Hval.
Utgivningsår: 2015 (första svenska utgåvan, Bonniers).
Antal sidor: 61.
Andras röster: Bokfreak, Bokstugan, Feministbiblioteket.
Baksidestext
”Första gången författaren Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. ”Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen – det var en ton som hade passat ett yttrande som: ’Du är ju för terrorism.’” Istället för att värja sig mot ordet bestämmer sig Chimamanda Ngozi Adichie för att göra det till sitt, och strunta i omgivningens invändningar om att alla feminister är olyckliga och ogifta manshatare, att feminism är något i grunden oafrikanskt och att riktiga feminister inte bär läppglans.
Alla borde vara feminister är Chimamanda Ngozi Adichies personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten ***Flawless.”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
