Med Björndansen har Anders Roslund tillfälligtvis (?) författat tillsammans med en ny kollega: Stefan Thunberg. Thunberg har tidigare skrivit en del filmmanus, men för den här boken bidrar han kanske främst med sina personliga erfarenheter som bror till tre av medlemmarna till Militärligan. När Militärligan opererade var jag bara några år gammal, så jag minns naturligtvis ingen nyhetsrapportering om detta och har aldrig hört talas om den senare heller. Hur som helst var det gäng kriminella som begick grova rån och gjorde sig kända för att använda tung beväpning: stöldgods från vapenkassuner. Då ingen ligamedlem begått brott tidigare fanns de inte i några register och genom att vara extremt välplanerade och öva noga innan varje rån, lyckades de lämna minimalt med spår. Men naturligtvis sprack allt till sist, mycket p.g.a. den broder som inte kunde få nog av kicken och hela tiden ville begå fler rån, mer spektakulära rån.
Boken är ingen dokumentär roman, antar jag, men nog måste den innehålla många element från verkligheten också. Kanske är det det som är min enda stora invändning mot boken: den har sådan dokumentär karaktär att den i mitt tycke skildrar lite för många detaljer och händelser. Det hinner bli lite tjatigt mellan varven.
Men såklart är det en fascinerande berättelse. Inte minst är det intressant att läsa om relationerna mellan ligamedlemmarna, där tre alltså var bröder, och deras otrygga barndom, som boken är uppblandad med.
Jag läste i lördagens DN om poesiprojektet Evolution. Poeten Johannes Haldén har tillsammans med Håkan Jonson konstruerat en algoritm som sätter ihop ny poesi av Haldéns texter. Det ultimata målet är att så småningom kunna klara Turingtestet, d.v.s. en människa ska inte kunna avgöra om det är en maskin eller en människa som ligger bakom.
Jag läser väldigt lite poesi och känner inte till Haldén sedan tidigare, men jag måste säga att jag gillar den här idén. Kanske för att jag är ingenjör…
När jag besökte sidan genererades följande:
”runt vintergata
går bender reflekterar en sekund
fortfarande
nära
skog löv
grodyngel var
det
ett icke-konstruerad
de sanering”
Med mina kunskaper om poesi är det omöjligt att avgöra om dator eller människa ligger bakom detta… 😉
Jag visste mycket lite om den här boken när jag började läsa, men ibland är det faktiskt skönt att inte ha några speciella förväntningar på en bok. Just den här boken kom upp som bokförslag i jobbets bokklubb och jag bestämde mig för att låna den på biblioteket. Exemplaret på bibblan saknade omslagspapper och därmed baksidestext, så det var bara att kasta sig rakt in i berättelsen.
Handlingen kretsar kring Michel, som går i Frankrikes motsvarighet till gymnasiet. Skolan är kämpig, särskilt matten, och runt omkring sker stora förändringar, både i det stora och lilla perspektivet. Det är 50- och 60-tal och ett inbördeskrig pågår i Algeriet (då: en fransk koloni), kommunismen förtrycker människor, det kalla kriget pågår. I familjen finns det stora slitningar. Storebrodern vill gå med i armén, vilket han också gör, med allvarliga konsekvenser. Föräldrarnas relation är komplicerad. Det finns ett framgångsrikt familjeföretag, men allt, såväl företag som familj, kan rasera när som helst.
Om dagarna tillbringar Michel tid med en tjejkompis, som det stormar kring. Eller också går han till schackklubben, där han träffar en samling excentriska män, många på flykt från kommunismen, som ibland låter glimtar av sina liv sippra fram; familjer som övergetts, relationer som gått sönder.
Till synes obetydliga händelser och tillfälligheter kan få stora konsekvenser. Många gånger har man inte ens något val här i livet: från den ena dagen till den andra kan förutsättningarna ha förändrats. Det gäller schackspelarna, som har en hel del i bagaget, men också Michel, i sitt kärlekstrassel och i sin sköra familj. Jag tycker Guenassia ringar in det väldigt fint i den här boken.
Det är en väldigt innehållsrik bok, måste jag säga, men man hinner också avverka rätt många ämnen på dryga 600 sidor. Jag tycker det är besvärligt med tjocka böcker, mest för att de är så otroligt otympliga att bära omkring på (den här finns inte som e-bok), men man får i bästa fall igen det genom att man verkligen ges tid att komma in i berättelsen och lära känna karaktärerna. Guenassia är verkligen duktig på att måla upp miljöer och personer, dessutom, och man kan verkligen se dem framför sig. Jag älskar de här Parismiljöerna och känner med personerna som boken kretsar kring. Faktiskt så gillade jag den här boken riktigt, riktigt mycket. Men med det sagt så kan jag också säga att boken känns rätt tydligt indelad i delar och det lämnar mig med känslan att det här inte hade behövt varit en bok, utan lika gärna hade kunnat vara typ tre, separata och var för sig intressanta, böcker.
Nåja. Den här boken är, trots detta, välskriven och därtill både lättläst och engagerande. Kan rekommenderas!
Jag läser inte så mycket fantasy, men nu har jag faktiskt shoppat en finfin pocket, som jag har rätt höga förväntningar på. Boken är första delen i trilogin Mörkrets ring och på baksidan kan man läsa:
”Trilogin »Mörkrets ring« är den ryske fantasyförfattaren Nick Perumovs genombrottsverk och skrevs redan på sovjettiden. Med fantasyeposet »Svärdens väktare« har Perumov gjort sig känd för sitt säregna författarskap, där det goda inte alltid går att skilja från det onda.”
Det är för övrigt inte var dag jag läser en ryss, så det här har ju verkligen chansen att bli en bok som ger mig lite nya vyer.
Jag måste också säga att jag verkligen är förtjust över framsidan som går i mörka toner och guld. Jag brukar inte fastna för mörka och murriga omslag, men i det här fallet känns det elegant och snyggt! Det är dock inte helt enkelt att lyckas återge elegansen på bild, men ändå.
Isprinsessan är det första jag läser av den omåttligt framgångsrika författaren Camilla Läckberg. När jag läser den undrar jag om grejen med boken är att den var nyskapande när den kom, för det känns verkligen inte som att boken har hållit över tid. Jag har åtminstone mycket svårt att förstå varför just det här är en debutbok som kommit att bana väg för en av Sveriges absolut största succéer.
Handlingen kretsar kring Erica, författare, som tillfälligtvis befinner sig i kustidyllen Fjällbacka när en barndomskamrat, som hon inte har haft kontakt med på ca 20 år, hittas död i något som inledningsvis ser ut som självmord, men som snart visar sig vara ett mord. När Erica, tätt inpå händelsen, går över till den avlidnes föräldrar för att beklaga får hon till uppgift att skriva en dödsruna och snart är hon i full gång med privatspaning. I den vevan träffar hon också Patrik, en polis på orten. En häftig förälskelse blossar upp och läsaren får följa hur Patrik och Erica, från sina olika håll, pusslar ihop en lösning på mordgåtan.
Det är spännande och underhållande, men boken lider i mitt tycke av att den inte är speciellt skickligt skriven. Dialoger känns som långa transportsträckor där Läckberg matar på med information hon vill ge läsaren. Inga karaktärer känns levande, utan känns bara som platta pappfigurer som är till för att mata på med ännu mer information. Det känns nästan som att läsa en synopsis till en TV-serie. Texten känns inte på något sätt genomarbetad, utan mer som en grov skiss över handlingen.
Jag tyckte faktiskt att den här deckaren var riktigt dålig. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det är, men i det här fallet skaver hela berättelsen på något sätt. Språkmässigt och berättartekniskt håller den en låg nivå och berättelsen saknar trovärdighet. Underhållande, ja, men långt från det bästa i genren.
Såhär i den hetaste sommaren känns hösten minst sagt avlägsen, men den 15/9 känns trots allt som ett datum att se fram emot, för då kommer ett nytt seriealbum av Liv Strömquist. Albumet kommer bland annat att innehålla mens-serien som hennes sommarprat baserades på. Det är för övrigt ett av de bättre program jag hört!
Förlaget skriver också:
”Liv Strömquists nya seriealbum Kunskapens frukt handlar om det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet. Vad är det för något? Och varför har mänskligheten ett så extremt osoft, bordelineartat love-or-hate-relationship med just denna mänskliga kroppsdel?
I en brokig mosaik bestående av gamla greker, stenålderskvinnor, Sigmund Freud, Magnus Uggla, prinsessan Törnrosa, hinduistiska gudinnor, Dogge Doggelito, biologiböcker och Stig Larsson försöker Liv Strömquist knåpa ihop en bild av det organ som Gustave Coubert kallade Världens ursprung.”
Jag tror nog att det kommer bli både tänkvärt, underhållande och provocerande… Precis som man kan vänta sig av Strömquist. 🙂
Boken har knappt gått till tryck ännu, så jag har faktiskt inte hittat någon bild på framsidan eller så. Istället postar jag en bild på en av mina favoriter från Strömquist, Prins Charles känsla. Riktigt bra (och provocerande) bok om kärlek. Jag håller inte med om allt, men tycker ändå att den är briljant!
I lördags såg jag filmen Capote, som kretsar kring tiden när den amerikanske författaren Truman Capote skriver på sin sista bok, Med kallt blod. Med kallt blod är baserad på en verklig händelse: ett fruktansvärt fyrdubbelt mord, utfört av två mördare utan något direkt motiv. De kom sedan att dömas till döden. Boken är verkligen detaljrik och intressant, men när jag läste den först visste jag faktiskt inte att den har dokumentära drag. Jag trodde det var en deckare!
I filmen görs det väldigt tydligt vilken möda Capote la ned när han skrev boken. Dokumentära romaner var då något helt nytt. Författaren följde fallet väldigt nära och lärde också känna en av mördarna.
Jag gillade filmen! Den kanske var lite långsam, men den var ändå bra och intressant. Philip Seymour Hoffman gör en väldigt fin skådespelarprestation som den excentriske Capote. Capote slits mellan det oetiska i att tjäna pengar på andras olycka, det känslomässigt svåra i att lära känna en dödsdömd människa och skuldkänslor över att egentligen inte orka med.
Den här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre böcker om vänskap.
Jag läste en riktig höjdare i genren här om dagen: Grand final i skojarbranschen är en riktigt rolig bok, med många blinkningar till författarens, Kerstin Ekmans, författarskap, men framför allt är den en riktigt fin bok om vänskapen mellan en känd författare och hennes spökskrivare….
Vänskapsskildringen i fantasyserien Engelsforstrilogin tycker jag också är en riktig höjdare. Boken kretsar kring tonåringar med helt olika bakgrunder och status i klassrummet. När de inser att de är häxor inser de att de också måste samarbeta med varandra, trots att de i en normal situation knappast hade sett åt varandra. Spännande vinkling!
Som tredje bok väljer jag Drömhjärta. Boken kretsar kring två barndomsvänner på Kuba. Den ena flyttar med sin familj till USA och den andra blir kvar. Deras vägar kommer dock att korsas igen. Fin och intressant bok om Kuba. Faktiskt så bra skriven att man kan ha lite överseende med allt kärlekstrams och all överdriven beskrivning av USA som de ultimata och mest framstående landet i världen, på alla fronter…
Jag var och hälsade på en kompis i helgen och då fick jag en liten novell, som han redan hade läst. Kul! Jag tycker att Novellix noveller är så himla fina, allihop. Det här är min fjärde i samlingen, tror jag, men jag har inte läst en enda. Knasigt! Jag har åtminstone lyssnat på några i ljudboksformat och de har jag gillat allihop, särskilt Stamtavla och Heder. Jag hade tänkt läsa min nya på hemresan, men den hamnade i en resväska som sedan blev lite bökig att ta fram igen. Hm. Men det kommer nog fler tillfällen att läsa. 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Med Björndansen har Anders Roslund tillfälligtvis (?) författat tillsammans med en ny kollega: Stefan Thunberg. Thunberg har tidigare skrivit en del filmmanus, men för den här boken bidrar han kanske främst med sina personliga erfarenheter som bror till tre av medlemmarna till Militärligan. När Militärligan opererade var jag bara några år gammal, så jag minns naturligtvis ingen nyhetsrapportering om detta och har aldrig hört talas om den senare heller. Hur som helst var det gäng kriminella som begick grova rån och gjorde sig kända för att använda tung beväpning: stöldgods från vapenkassuner. Då ingen ligamedlem begått brott tidigare fanns de inte i några register och genom att vara extremt välplanerade och öva noga innan varje rån, lyckades de lämna minimalt med spår. Men naturligtvis sprack allt till sist, mycket p.g.a. den broder som inte kunde få nog av kicken och hela tiden ville begå fler rån, mer spektakulära rån.
