Jag fick här om dagen en inbjudan från författaren Peter Nilsson, som berättade om sitt försök att skicka in ett manus till förlaget Galago. Han skriver samma info i det här blogginlägget. Peter Nilsson skickade alltså in sitt manus för två år sedan och har efter flera påtryckningar inte fått någon respons. Det får man kanske acceptera som ett nej, även om det såklart känns oartigt att förlaget inte kan säga rent ut att de inte är intresserade.
Jag törs knappt tänka på hur många obeställda manus som trillar in hos förlagen hela tiden. Det måste faktiskt vara svårt, kanske omöjligt, att hinna läsa allt. Men jag törs heller inte tänka på hur det känns att lämna ifrån sig ett manus – en hög med papper som man har levt nära under en lång tid. Är inte ett manus nästan som ens bebis… Och så är det kanske inte ens någon som läser det! Än mindre ger ut det…
Men har man författardrömmar ska man såklart inte ge upp. Typiska exempel på refuserade författare är ju Astrid Lindgren och J.K. Rowling… Eller så får man kanske ge upp förlagen och ge ut på eget, som Daniel Åberg gjorde med första utgåvan av sin roman Vi har redan sagt hej då. Eller göra en kul grej av det, som Peter Nilsson nu gör med sitt manus, Minnen av pappa. Hoppas att något förlag nappar, nu när Galago inte verkar vilja ge ut det..!
Det var inte så länge sedan jag lyssnade på en ljudboksversion av AustensklassikerEmma. Vad jag inte visste förrän jag började lyssna var att boken var inläst på originalspråket. Nu har jag lyssnat på en annan av Austens verk, Förnuft och känsla, på svenska (;)) och i en alldeles fantastisk inläsning av Marika Lagercrantz. Den här gången fick jag ut mycket mer av berättelsen än vad jag lyckades snappa upp av Emma…
Faktiskt, så är jag väldigt förtjust i Austens roliga(!) och engagerande berättelse om systrarna Marianne och Elinor och deras kärlekstrassel. Systrarna och deras mor blir tvungna att lämna trakten och flytta in i ett mindre hus i samband med att pappan i familjen går bort och systrarnas halvbror roffar åt sig hela arvet. Elinor tvingas inte bara flytta från deras stora gård, utan tvingas också separera från den man hon vill dela sitt liv med. Marianne vinner desto mer på flytten, för väl på plats i det nya hemmet så dröjer det inte länge förrän hon träffar en man, Mr. Willoughby, som hon tror är sitt livs kärlek. Kärleken visar sig dock bli olycklig eftersom Mr. Willoughby är mer styrd av pengar än kärlek och gifter sig med en annan kvinna.
Boken är fylld av triangeldramer, häftiga känslostormar och diverse spel. Den här världen, som de små socitetsdamerna lever i, är så totalt olik mitt eget liv och det moderna samhället som vi har idag. Det gör mig faktiskt lite beklämd att inse hur maktlösa och ensamma de här tjejerna var. Kärlek handlade verkligen inte bara om känslor, utan lika mycket om pengar, ställning och, faktiskt, hela framtiden. Jag drogs verkligen med i berättelsen och ville veta hur det skulle gå. Boken var faktiskt förvånansvärt spännande och underhållande. Kan verkligen rekommenderas!
Det är så kul att det finns ett särskilt bloggpris för oss bokbloggare. Bokbloggar är ju en snäll och fin liten del av bloggosfären, men i konkurrens med stora livsstilsbloggar, modebloggar och inredningbloggar, så är de kanske lite anonyma och får inte så stor plats.
Årets sommarpratare har pratat klart i radio och själv har jag faktiskt lyckats lyssna på i stort sett alla. Som podcasts alltså… Och jag kan verkligen rekommendera er att göra detsamma. Det finns många intressanta författare bland sommarpratarna; bara en sådan sak!
Missa inte Nesbøs sommarprat, där han bland annat berättar om hur det var när han skickade in sitt första manus. Missa heller inte Sara Bergmark Elfgrens sommarprat, är hon bland annat pratar med sig själv som femtonåring, eller Martina Haags prat om en dröm som ledde till en resa till hennes pappas hemland, Estland.
Det är alltså de författare, bland årets sommarpratare, som jag också har läst. Det finns flera andra författare representerade. Jag blev faktiskt väldigt nyfiken på både Märta Tikkanen och Jenny Jägerfeld efter att ha hört deras sommarprat. Läst någon av dem?
Vill du ha mitt bästa tips på på aktuell sommarpratare som inte är författare, så tycker jag att Marika Carlssons berättelse om att växa upp som adopterad och hennes berättelse om en återresa till Etiopien var helt fantastiskt. Mycket roligt och intressant!
Tematrio fortsätter med titelteman. Den här veckan gäller det att vaska fram tre böcker med djur i titeln.
Som gammal hästtjej har jag naturligtvis läst hur många böcker som helst med djur i titeln, men för att inte vara för enkelspårig så väljer jag bara en hästbok och det får bli favoriten Drömmen om en ponny. Vad som får den att stå ut från mängden är att det är en bok om en alldeles vanlig och alldeles ouppfostrad ponny…
En bok som inte bara har djur i titeln, utan också är en allmänt fantastisk kärleksförklaring till mitt favoritdjur, katten, är Mina fem tigrar. Vad vore livet utan katter?
Balkan bröder är en bok som jag fick skickad till mig utan att jag hade beställt den. Överraskningar är ju dock inte fel och jag har inget emot att läsa något oväntat/oplanerat emellanåt, så det var med en viss nyfikenhet jag började läsa Dagarssons krigsroman. Den finns utgiven på ett print on demand-förlag och har alltså inte något stort förlag i ryggen.
Jag förstod ganska snart att den är utgiven som ett eget initiativ av författaren och att den förmodligen har refuserats av förlag. Det har inte så mycket att göra med berättelsen, som enligt författaren är inspirerad av NesbøsRödhake, utan det handlar om språket, som borde ha setts över. Det flyter inte. Boken är kort och med rätt så fluffig text, men stavfel, satsradningar, syftningsfel och andra grammatiska missar gör att det stakar sig ändå.
Berättelsen kretsar kring några SS-soldaters öden på Balkan och framför allt får vi följa Karl och hans drömmar om att leva det goda livet i Sydafrika.
Det hade kunnat bli en intressant och spännande historia, men jag önskade mig mer korrekturläsning.
Själva utmaning går till så här:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
Jag tror att jag avstår från att skicka vidare eftersom den redan har cirkulerat på så många bloggar, men här kommer i alla fall mina svar :):
1. Dans är mitt största intresse vid sidan av böcker/litteratur. Jag dansar balett och dancehall, men har testat ungefär allt dansstilar som finns. Jag följer So you think you can dance slaviskt.
2. Jag går på bio nästan varje vecka. Älskar film!
3. Jag har 37,5 hp franska i bagaget, men kan knappt säga ett ord… 🙂
4. På vardagarna cyklar jag över en mil varje dag, året om (tar dock bussen om det är kallare än -25).
5. Jag fick i vuxen ålder och av en slump reda på att jag lider av celiaki/glutenintolerans. Till skillnad mot vad många tror så är det en sjukdom som sällan har några speciella symptom (2/3 drabbade vet inte om det!).
6. Jag är en riktig kvällsmänniska (eller nattmänniska!). Är som absolut piggast och mest igång mellan 23 och 02. Tur att jag har flextid på jobbet…
7. Jag bor och jobbar i Umeå, men pluggar i Uppsala. Som tur är så behöver jag bara resa till Uppsala lagom ofta..
8. Katter är mitt absoluta favoritdjur och jag kan knappt föreställa mig att man kan vara utan dem. Reser ju dock så mycket att jag inte kan ha husdjur just nu och dessutom är jag lite allergisk…
Det var det! Kul att skriva något som inte är helt bokrelaterat.. 🙂
Alla som bokbloggar eller hänger med i bloggosfären på ett eller annat sätt, t.ex. via Facebook eller Twitter, känner till lyckan i att få ett bokpaket med Posten. 🙂 Och visst blir man glad! Bokpost är den bästa posten… 🙂 Men ibland får man verkligen känslan av att allt handlar om att samla på sig böcker. Det visas upp bokköp och sätts upp inköpslistor. Det har även funnits perioder när det har gått ”köpstopp”-trender (har ni läst Köp inte den här boken förresten? Den handlar om ett riktigt köpstopp ;)) för att folk vill beta av sina hyllor som kan ha ett tresiffrigt antal olästa titlar.
Och inte för att jag lägger mig i det.. Däremot blir jag faktiskt personligen mer impad när jag ser att det bloggas om böcker som har biblioteksstreckkoder på sig. Och nu läste jag här om dagen att utlåningen ökar på folkbiblioteken i landet. Det är ju verkligen jätteroligt att vi är många som är som jag och som mest lånar det vi läser. På bibblan har jag inte bara ett tresiffrigt antal olästa titlar, utan betydligt fler än så… 😉
Jag läste i DN att ett tyskt författarduo har skrivit en deckare under pseudonym och utgett sig för att vara en svensk man. Svenska deckare är verkligen poppis, inte minst i Tyskland. Svenska deckarförfattare ska nog ta händelsen som en komplimang.. 🙂
Det är inte så ofta man stöter på pseudonymer, tycker jag. Själv har jag läst böcker författade av författare som Carolyn Keene (pseudonymen bakom författarna till Kittyböckerna), Lars Kepler (Hypnotisören, skriven av författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril, som kanske ville ha sina egna författarkarriärer utanför(?)) och Hans Koppel (barnboksförfattaren Petter Lidbeck, som valde att skriva under pseudonym när han vuxenromandebuterade med Vi i villa). Jag tror att Emma Vall, som skrivit deckaren Kattjakt, också är en pseudonym. Fler än så är de nog inte i min bokhylla..
Det kan säkert finnas många anledningar att skriva under ett annat namn än sitt eget. Förutom att försöka göra succé genom att låtsas vara från Sverige alltså. 😉 Själv skrattade jag gott när jag lyssnade på Jo NesbøsSommarprat. Han valde nämligen att skriva under pseudonym när han skickade in sitt första manus till ett förlag, för han ville att boken skulle stå för sig själv och inte få fördelar av att han redan var känd som medlem i det norska populära bandet Di Derre. På förlaget var man dock helt oförstående till hans val. De kände nämligen varken till Jo Nesbø eller Di Derre. Bokmalar alltså! De kan allt om författare och pseudonymer, men ingenting om populärmusik… 😉
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
