Amazon har infört en ny prenumerationstjänst för att försöka sälja in sin läsplatta Kindle Fire. För ca 500 kr om året får man låna en e-bok i månaden. Det är prisvärt! Men själv tycker jag att gratis är ännu billigare. 🙂 Och med andra e-bokläsare än Kindle går det att enkelt låna e-böcker från bibliotek! (Knappast samma titlar, dock. Amazon är ju inte ett svenskt företag, så de svenska böckerna är nog inte så många skulle jag tro och omvänt finns det inte så många ickeöversatta verk att låna i Sverige.)
Julskyltningarna är framme sedan flera veckor och den som vill köpa julgranskulor eller julmust har inte problem att hitta sådant i butikerna. För den som vill koppla av med en julig bok är Astrid Lindgrens och Ingrid Vang Nymans Pippi har julgransplundring nyaktuell. För första gången kommer den nu ut i färg. Härligt!
Gunilla Bergström, som bland annat är känd för sina böcker om Alfons Åberg, har tilldelats årets Emilpris till Astrid Lindgrens minne. Skojigt! Jag tror vi alla har läst Alfons Åberg eller fått berättelserna om honom lästa för oss, men Bergström är också skapare till en hel rad andra böcker och bilder. Visste ni förresten att hon var den första att skriva för barn om skilsmässa och den första med en bilderbok på allvar om krig – Alfons och Soldatpappan? Jag tycker det är fint att skriva om allvarliga ämnen för barn. Kul att hon har belönats med pris!
Halloween har förvisso redan varit, men här kommer mina bidrag till förra veckans tema på Tematrio:
Berätta om tre skrämmande bra romaner/noveller!
De mest skrämmande böckerna jag vet är John Ajvide Lindqvists böcker. Skrämmande är de alltihop, men bäst är såklart Låt den rätte komma in, som spelar lite mer på psykologin och relationerna än på skräcken.
Johan Tehorins böcker är inte skrämmande på samma sätt, men de är kryddade med folktro och gamla sägner, så i dem tittar det fram t.ex. älvor och annat övernaturligt, som man som läsare får bestämma hur stor del de får ta i boken. Theorin bjuder nämligen på naturliga förklaringar för den som, liksom jag, inte charmas så mycket av det onaturliga… Det är hur som helst spännande och läsvärda böcker. Nattfåk är den bästa.
Som tredje bok kan jag inte låta bli att välja den totalt oläskiga Spöket på Canterville. En gullig och underhållande bok om ett spöke!
Det fanns en tid då jag tyckte det var väldigt kul med kokböcker, men sedan kom en tid då jag 1) bestämde mig för att bara laga vegetariska rätter och fiskrätter 2) helt otippat fick veta att jag har celiaki, alltså intolerans mot gluten. Nu är jag inte den lättaste att bjuda på mat precis 😉 och när jag själv lagar mat blir jag sällan hjälpt eller inspirerad av någon vanlig kokbok… Ändå finns det faktiskt en hyfsat ny grundkokbok som jag verkligen önskar mig. Den heter kort och gott Grönt (som en kontrast till boken Kött, skulle jag tro) och lär ta upp allt från vilka grönsaker som är i säsong till hur man väljer och tillagar dem på bästa vis. Jag välkomnar boken! Det har länge varit kött som står för det exklusiva i maträtter och grönsaker betraktas allmänt som ett tillbehör, men jag tycker att grönsaker förtjänar att stå mer i centrum. Själv tror jag att jag kommer att kunna lära mig mycket av boken och jag hoppas att den är inspirerande.
Av alla aktuella böcker är det framför allt Richard Yates Cold Spring Harbor, som nu kommit ut på svenska, som jag längtar mest efter att få läsa. Både Revolutionary Road och Easter Parade seglade direkt in på min lista över favoritböcker. Yates täcker in allt jag vill vill ha i en bok: ett elegant och avskalat språk, fascinerande och pricksäkert formulerade liknelser och gripande berättelser om livsöden som skulle kunna ske vem som helst omkring oss. Inte sällan handlar böckerna om kvinnor i knepiga livssituationer.
Cold Spring Harbor har för första gången kommit på svenska, men skrevs egentligen 1986, och det blev Yates sista bok som han hann skriva klart innan sin död 1992. Det är så knasigt med Yates att han fick sitt genombrott först långt efter sin död. Hade inte Revolutionary Road filmatiserats 2002, hade kanske hans böcker över huvud taget inte nått särskilt stor uppmärksamhet i Sverige. Helt sjukt! Han är en av mina favoritförfattare. Det är sorgligt att han inte fick uppleva det riktiga erkännande som han förtjänar.
En ny del i Berit Hård-trilogin är ute! Jag lyssnade på första delen, Bluffen, tidigare i år och hade blandade känslor när jag lade ljudboken ifrån mig. Ändå är det en av de böcker jag verkligen minns från året och det måste ju vara ett bra betyg! Jag tror den har bitit sig fast i minnet för att den var både underhållande och spännande och för att den har en extra krydda i att många av karaktärerna i boken är riktiga kändisar (Unni Drougge är själv en karaktär i boken och dessutom spelar Leif GW Persson en stor roll i den). Dessutom var uppläsningen av Katarina Ewerlöf verkligen kanon!
Jag kommer nog faktiskt att läsa (eller lyssna på) den nya Berit Hård-deckaren så småningom. Förkunnaren heter den. Förlaget skriver:
En folkkär artist som predikar om kärlek och förståelse men bränner Koranen. En högt uppsatt socialdemokratisk politiker som jagar väljare men inte kan hålla fingrarna i styr. En självhjälpsbransch som hyllar lyckan men där allt bara handlar om pengar.
Den här gången har Berit Hård, dekadent och överviktig skandaljournalist, hamnat i en riktig soppa. Efter att ha hoppat av arbetsförmedlingscoachens kramkurs får hon i uppdrag av konsultbyrån Lyckan att skriva ett stort personporträtt på artisten Lotuz af Love. Byrån Lyckan ägs av Stina, före detta tjackhora som efter succén med sin självbiografi är en populär lyckoguru. Plötsligt befinner sig Berit mitt i chakraträsket på ett ashram i Indien tillsammans med Lotuz och hans mystiska fästmö, och snart har hon dragits in i en rafflande historia som trots allt prat om kärlek och respekt handlar om det gamla vanliga: sex, pengar, makt och våld.
Jag älskar kärleken, men jag gillar faktiskt sällan böcker och film som handlar om den. De tenderar att förvrida den till något den inte är, något helt paranormalt och något som inte kan kännas igen för oss som inte lever i en Hollywoodfilm. Kärleken förvandlas från att handla om att hysa varma känslor till någon, till att handla om att bli besatt, att bortom sitt eget förstånd dras mot någon som ofta är en främling, men som ändå är menad att dela hela livet med. Det är onaturligt och jag kan inte med det. Därför kan jag inte precis säga att jag älskar den här boken heller.
Huvudpersonen är en man som under rehabiliteringen efter en allvarlig brännskada lär känna en kvinna som antingen är schizofren och/eller har känt honom i ett tidigare liv. Hon menar att de älskade varandra och levde tillsammans i 1300-talets Tyskland. Nu försörjer hon sig genom att hugga fram skulpturer, gargoyler, ur sten. Under sjukhusvistelsen berättar hon historier för den brännskadade mannen och han tinar upp mer och mer från den bittra tillvaro han befunnit sig i. När han är skrivs ut flyttar han också in hos henne och historierna, som till stor del utgör en kärlekshistoria från deras tidigare, gemensamma, liv, fortsätter att rullas upp. Den brännskadade mannen, som har ett förflutet som porrfilmsskådis, och som aldrig har känt någon riktig kärlek, börjar känna att den svåra olyckan och brännskadorna trots allt har lett honom till något bra: den här kvinnan.
Behållningen för mig är att boken på ett väldigt öppet sätt berättar om livet som brännskadepatient. Om man aldrig har reflekterat över vilket organ huden faktiskt är, hur mycket den betyder för vår känsel, vårt utseende, men såklart också för att hålla ihop hela kroppen och dess vätskebalans, så gör man det nu. Jag tycker att boken skildrar brännskaderehabilitering på ett oerhört bra sätt, inte bara hur det rent praktiskt går till med intensivvården i början, de många och smärtsamma hudtransplantationerna efteråt och sjukgymnastiken, utan framförallt den process som patienten kan gå igenom: tacksamhet över att överleva, rädsla för att inte kunna bli älskad mer, bitterhet, ilska… och att ta sig ut på andra sidan.
Bodil Malmsten, Sveriges kanske skickligaste författare, skriver inte bara böcker, nu skänker hon faktiskt också bort ljudböcker till vägkrogsbibliotek, eftersom de inte längre får något stöd från regeringen (det är inte det första kulturprojektet som går i graven eller som redan har gått i graven sedan Alliansen kom till makten…). Jag tycker att det är ett bra initiativ. Böcker måste vara tillgängliga! De får inte bara finnas i ett bibliotek på en centralort.
Har ni läst novellsamlingen Truck stop förresten? Det är en bok om livet på vägarna, skriven av yrkeschauffören och författaren David Ericsson.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Halloween har förvisso redan varit, men här kommer mina bidrag till förra veckans tema på Tematrio:
Jag älskar kärleken, men jag gillar faktiskt sällan böcker och film som handlar om den. De tenderar att förvrida den till något den inte är, något helt paranormalt och något som inte kan kännas igen för oss som inte lever i en Hollywoodfilm. Kärleken förvandlas från att handla om att hysa varma känslor till någon, till att handla om att bli besatt, att bortom sitt eget förstånd dras mot någon som ofta är en främling, men som ändå är menad att dela hela livet med. Det är onaturligt och jag kan inte med det. Därför kan jag inte precis säga att jag älskar den här boken heller.