Vi i villa är en omdiskuterad bok, inte minst för att författaren är en pseudonym och det har spekulerats i vem som ligger bakom den. Själv är jag inte så intresserad av att spekulera i det och jag tror mig heller inte kunna komma med någon smart gissning. Faktum är att boken inte liknar någon bok jag har läst tidigare, så jag har nog inte läst något av samma författare förut.
Till en började älskade jag det nya: det enkla och brutalt uppriktiga språket, och faktiskt hela berättelsen. Det är korta kapitel med sällsynt skarpa vardagsiakttalgelser och ordentligt bittra tankar från en fullständigt livstrött man. Fenomenalt formulerat! Lyssna bara:
”Långsamt börjar du sortera tankar, reda ut vad du har ställt till med, tänka igenom vad du riskerar.
Hon kommer att lämna dig. Nej, hon kastar ut dig. Du får flytta runt som en tonåring och slutligen nöja dig med en tvåa i miljonprogram. Karriären följer av naturliga skäl samma nedåtgående spiral och snart sitter du med din dotter på avfarts-mcdonald’s varannan helg.
Du borstar tänderna och virar badlakanet runt midjan, av fåfäng vana ovanför dina love handles. Du går ut i köket, öppnar kylen. Den är full men du hittar inget. Du ställer dig vid fönstret och stirrar ut över gatan. Stavros och hans flinande fru har ännu inte gått upp, vädret är grått och tröstlöst.
Fan har du gjort.”
Tyvärr tappade jag intresset ungefär halvvägs. Det som började så bra som en berättelse om en vänsterprasslande mans leda och försök att upprätthålla någon slags fasad av ett fungerande förhållande, slutar tyvärr ganska skruvat. Bokens huvudperson går inte bara omkring och är bitter och less: han börjar plötsligt sabotera för sina så kallade vänner. Han repar bilar, skickar snuskiga SMS från andras telefoner, spärrar deras bankkort m.m. m.m. Till slut är han inne på att direkt skada människorna han har omkring sig. Det känns till slut lite överdrivet och inte så trovärdigt.
Boken kanske egentligen behöver något som är lite skruvat för att ens bli en bok och inte bara en nidbild över villalivet, men jag hade ändå så svårt för det att jag faktiskt tvekade länge på om jag skulle ge boken en trea eller fyra i betyg. Nu blir det en fyra ändå, för jag tycker att språket är originellt och att det finns många briljanta formuleringar i den. Visserligen kan jag inte tänka mig in i boken och känna igen mig precis, för det här handlar inte om min generation eller mitt liv, men någonstans kan jag ändå köpa det rakt av. Det är nog såhär det kan vara att bo i ett kvarter där man ständigt måste se till att vara i fas med alla andras köksrenoverngar och bilinköp, att gå på parmiddag med människor man tycker uppriktigt illa om, att älska sin dotter sönder och samman, men ändå inte kunna hjälpa henne när hennes så kallade vänner är elaka mot henne. Det är verkligen väl skildrat: så få ord, men så mycker på pricken-beskrivningar. Jag kommer garnaterat att läsa mer av Koppel.
Jag vill också passa på att berömma framsidan. Så enkelt och snyggt! Eller hur? Över huvud taget är boken fint formgiven och satt.
Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg är den första ungdomsboken som jag läser av Joyce Carol Oates. Mycket från hennes skrivande och berättande känns här igen från vuxenromanerna, men det känns också att det är en bok som inte i första hand riktar sig till vuxna. Det är inte bara det att boken rör sig kring en ung tjej, utan det känns också i språket att det är lite enkelt för att vara Oates. Jag tycker ändå att det är en fin bok, som fortfarande känns ytterst viktig och ytterst bra.
Huvudpersonen heter Jenna och har nyss flyttat hem till sin moster med familj. Hon har nyligt varit med om en svår bilolycka, där mamman omkom, och hela livet är uppochner. Saknaden efter mamman och skuldkänslor efter den olycka hon varit med i, får henne att söka tröst i receptbelagda mediciner, och snart har hon hittat en ny vän, som också tar narkotika. Hon slits mellan rätt och fel, mellan att känna skuldkänslor för vad hon utsätter sin moster och morbror för och att känna att det inte spelar någon roll, för hon är ändå inte värd att vara älskad. Jag tror att vilken ung person som helst kan känna igen sig i alla inre konflikter som Jenna drabbas av, även om man inte har upplevt så dramatiska saker som Jenna.
Vad jag också gillar med den här boken är att den, precis som titeln antyder, slutar hoppfullt och bra. Jag respekterar verkligen Oates för att hon gärna skriver böcker på det sättet. Det är så vanligt att författare väljer att grotta ned sig i dystra och svåra ämnen och glömmer bort att det kan finnas en ljusning också. Oates gör inte så. Hon lyckas gång på gång skriva viktiga böcker, som slutar lyckligt utan att vara alltför Hollywoodaktiga.
Fin bok! Jag är glad att ni tipsade mig om den! 🙂 Härnäst kommer jag dock inte läsa någon av de andra böckerna ni röstade på, för jag har precis börjat läsa Vi i villa, som är en bokcirkelbok. Sedan ska jag nog läsa Timmarna! Det är faktiskt hög tid att jag börjar beta av min bokhög… (det inlägget är från december och jag har plockat på mig ännu fler biblioteksböcker sedan dess :P).
… är att man faktiskt inte får behålla dem för evigt. Jag lånade en hel hög böcker i december och de har nu vackert stått i min hylla sedan dess och väntat på bättre tider. Men inte så länge till. Nu måste jag lämna tillbaka Shantaram eftersom någon har ställt sig i kö på den. Suck! Jag har ca 700 sidor kvar..!
Nu har jag beställt den från Adlibris istället. Så kan det gå! Jag som ”aldrig köper böcker”… Hehe.
Nu blir det tätt med Tematrio! Den här veckan är temat Skrivande svenskor:
Berätta om tre skrivande svenskor, som på något sätt skriver om kvinnors livssituation.
En av de finaste böcker jag vet är När man skjuter arbetare…, där Kerstin Thorvall berättar sin mammas historia, som fru till en psykiskt sjuk man. Det är en fascinerande historia om ett klassamhälle där huvudpersonen offrar allt och förväntas göra så.
En annan författarinna som jag tycker väldigt mycket om är Majgull Axelsson. Hon har skrivit en hel drös böcker som på ett eller annat sätt skildrar livsöden, inte sällan kvinnors livsöden. Ska jag nämna en bok så väljer jag nog hennes senaste Is och vatten, vatten och is.
En författarinna som skriver lite mer lättsamt är Katarina Mazetti, som i sin bok Tarzans tårar skriver om ”livspusslet”, att leva med dålig ekonomi och att träffa någon ny.
Dags för Tematrio igen! Den här gången faller temat mig särskilt mycket i smaken eftersom det är Gamla svenskar: Berätta om tre ”gamla svenskar” som ni tycker om! Det finns ju så många bra! Tyvärr lär jag väl inte vara påhittigare än att jag upprepar svenska klassiker som alla andra Tematriodeltagare kommer att nämna eller redan har nämnt, men det struntar jag i. Här kommer tre av mina absoluta favoritböcker och tillika ”gamla svenskar”:
Doktor Glas tycker jag är en av de bästa böcker som har skrivits! Det är en välskriven bok om en doktor Glas som får en patient, vars önskan är att läkaren ska få hennes man att hålla sig borta från henne. Det svåra som Glas anförtros leder till att utvecklar ett sådant avsky att han funderar på att mörda mannen.
En annan stor favorit är Mobergs böcker om Utvandrarna. De är sådana där sällsynta böcker som folk tenderar att tycka väldigt bra om, trots att de oftast tvingas att läsa den i skolan! Det, om något, är väl ett bra betyg för en bok, eller hur? 🙂 De ÄR bra, hur som helst, och de är också ett förträffligt dokument över en bit av vårt lands historia.
En tredje bok, som berörde mig djupt när jag läste den, är Lagerlöfs klassiker Kejsarn av Portugallien, som handlar om en pappa som blir sjuk av sorg när dottern försvinner. Fint berättat och mycket berörande, som sagt! Det är inte precis allt av Lagerlöf som har fallit mig i smaken, men Kejsarn av Portugallien är en riktig pärla. Verkligen!
Alla som har bott i hyreshus har nog stött på arga lappar, särskilt i tvättstugan, där stulna tvättider, ludd i torktumlarfiltret eller dålig städning kan göra folk så arga att de knyter näven under kudden och skriver en arg lapp dagen däpå. I David Batras bok Den som inte tar bort luddet ska dö! har han samlat ihop en mängd sköna arga lappar, inte bara från hyreshus, utan från alla möjliga platser. Det finns viktig information (”Morgondagen inställd p.g.a. bristande intresse”), lappar om störande ljud (”Den som spikar på julafton har allvarliga problem”) m.m.
De flesta lapparna är fyndigt kommenterade eller förklarade av författaren och det ger en extra krydda till boken, även om många av lapparna är så klockrena (eller knäppa!) att de talar för sig själva.
Helt klart en rolig bok att bläddra i! För den som surfar mycket på humorsidor och t.ex. besöker Arga lappen kan en del lappar kännas igen sedan tidigare och en del av lapparna kanske också känns igen för att de har florerat på nätet och visats vara påhittade. Det kanske gör att det här med arga lappar – och humorn i dem, inte känns så nytt och spännande längre, men jag tror ändå att alla kan uppskatta boken.
Den här boken är förresten ett bokreafynd. Den tycks finnas lite överallt för ca 50 kr. Jag köpte min på ICA Maxi.
Trodde ni att jag nöjde mig med att köpa en kokbok på bokrean? Nix. Det gjorde jag inte. Mitt andra bokreaköp är den retrosnygga kakboken Klassiska kakor på nytt vis av Mia Öhrn. Som författaren själv säger har hon piffat upp gamla klassiker, men behållit den kitschiga sättet att presentera dem på. Riktigt fina bilder! Bland recepten hittas många gamla godingar: allt från småkakor till tårtor. En del recept innehåller ”nya” smaker, en del har fått minskat fett eller förenklade recept, allt för att uppdatera dessa gamla kakklassiker, så att de fortfarande funkar 2010. Kul initiativ!
Jag blir riktigt sugen på att baka av att se den här boken. Hallontoppar kanske (med geléhallon på!)? 🙂
Den finns på Bokus bokrea för 59 kr. Jag har inte sett den på rea hos någon annan bokhandel.
Trodde ni att jag skulle kunna hålla mig borta från att köpa kokböcker på årets bokrea? Det kunde jag inte! Jag vet inte varför jag är så förtjust i kokböcker egentligen, för jag är inte den som bjuder folk på flådiga middagar, eller ens sitter ned vid ett dukat bord när jag äter middag. Men det ÄR faktiskt roligt att både laga mat och att baka. Jag håller mig dock till vardagsrecept. En bra kokbok ska i mina ögon vara inspirerande & snyggt illustrerad och innehålla enkla recept som funkar att ha i matlåda dagen därpå. Helst ska det vara nyttiga recept också, såklart. Jag är mycket intresserad av kost & hälsa.
Ät dig frisk med grön mat är en bok som uppfyller alla mina önskemål om en bra kokbok. Den innehåller en faktadel, som inte skulle göra någon fettdietanhängare nöjd, men som gör mig desto nöjdare. Jag äter nästan bara vegetarisk mat (och fisk) och det känns skönt att få läsa en bok där en läkare faktiskt ger mig rätt i att det är hälsosamt att äta en vegetabiliebaserad kost. Mycket är sådant som jag redan vet (och som alla andra också redan vet…), t.ex. att man ska motionera och träna regelbundet… Annat är nytt för mig och känns intressant. Jag tycker verkligen att boken lyckas motivera varför det är bra att äta grönsaker. Det är inte bara tomma ord utan författaren skriver ganska mycket om hur olika tillstånd och sjukdomar tycks kunna förbättras genom att äta mer grönt. Som vetenskapskvinna (hehe) kan jag dock sakna referenser och jag får alltid lite dåliga alternativmedicinvibbar när folk får något att framstå som ett mirakelmedel och inte har en enda referens till en vetenskaplig tidskrift… Jag tror/hoppas dock att författarna vet vad de talar om.
Receptdelen har jättefina bilder och en bra blandning av recept – allt från smårätter till festmat!
Sammantaget tycker jag att det här är en fin liten kokbok. Jag kan rekommendera den till den som är intresserad av att prova mer vegetarisk kost! 79 kr kostar den på CDONs bokrea. Jag har inte sett den på rea hos någon annan bokhandel.
Om man, som jag, älskar Hjalmar Söderbergs mästerliga klassiker Doktor Glas, kanske en bok, som är baserad på den, kännas lite avskräckande. Vilken författare skulle möjligen kunna tillföra något till en berättelse som är närmast fulländad? Bengt Ohlsson lyckas faktiskt ganska bra med detta! Hans bok, Gregorius, som berättar samma historia som i Doktor Glas, men från prästen Gregorius synvinkel, lyckas faktiskt ge något extra och utnyttjar inte Söderbergs bok på något dåligt sätt.
För den som inte har läst Doktor Glas är det här alltså berättelsen om en ung kvinna, som söker hjälp hos sin läkare för att hon vill att denne ska få hennes man, Gregorius, att hålla sig borta från henne. Äktenskapet är olyckligt och med en mycket stor åldersskillnad. Gregorius, som i Söderbergs bok är nästan märkligt förpassad till en figur lite i skuggan av själva berättelsen, får här huvudrollen. Han är en ensam och osäker man, som ofta lider av tanken på att människor runt omkring honom gör sig lite lustiga över honom. Han är klumpig och är obekväm i många sociala situationer och han önskar mycket hett att få bli far till ett litet barn och leva ett lyckligt liv med en liten familj. Detta är inte något som han får uppleva. Förhållandet till hans fru, den mycket yngre Helga, är inte lyckligt och han tycks inte kunna bli pappa. Skildringen av hans förhållande med Helga äcklade mig djupt när jag läste det. Hans dragning till henne börjar när hon är ett barn och det gränsar närmast till pedofili. Sedan de har blivit ett äkta par fungerar inte samlivet, men han tvingar sig ändå till sex med henne, vilket naturligtvis också känns obehagligt att läsa om. Det är över huvud taget en ganska rå bok, utan att boken för den skulle behandlar särskilt våldsamma händelser. Det är dock något i språket som gör boken svår att värja sig för.
Gregorius levnadsöde är svårt att inte beröras av. Jag sympatiserar inte med honom, men nog känner man med denna djupt olyckliga man, som har förvägrats allt han längtat efter i form av närhet. Att hela tiden veta hur boken kommer att sluta gör sitt till, särskilt när Gregorius åker på hälsoresa och en häftig förälskelse till en kvinna på hälsohemmet flammar upp, och man vet att hans drömmar återigen kommer att krossas.
Boken går verkligen i samma stil som Söderbers bok, både språkligt och i berättelsen, som naturligtvis inte kan sluta lyckligt. Jag är glad att jag inte blev besviken över den här boken. Det här är riktigt läsvärt, kanske även utan Doktor Glas.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Vi i villa är en omdiskuterad bok, inte minst för att författaren är en pseudonym och det har spekulerats i vem som ligger bakom den. Själv är jag inte så intresserad av att spekulera i det och jag tror mig heller inte kunna komma med någon smart gissning. Faktum är att boken inte liknar någon bok jag har läst tidigare, så jag har nog inte läst något av samma författare förut.
