Titeln Ja till Liv! ger omedelbara associationer till abortmotståndare, men om man börjar läsa Liv Strömquists knivskarpa seriealbum med förväntningar att den ska vara propaganda mot aborter, så kommer man att bli grymt besviken. Ja till Liv! är tvärtom en bok där Strömquists vänstersympatier och feministiska åsikter får ta stor plats och det är Arbetslinjen som står i fokus vid bokstaven A. Serien Arbetslinjen utspelar sig 1000 år framåt i tiden och handlar om ett märkligt fynd som man har gjort under utgrävningar av Peppes Bodega. Fyndet består av en tavla som kallas Arbetslinjen och det är ett verk som verkligen förbryllar forskarna, som för det första aldrig tidigare har hittat några tecken på att moderater kunnat producera någon form av kultur och som dessutom inte kan förstå vad Arbetslinjen egentligen gick ut på. Hur kunde man uppleva en arbetsbrist när det fanns så otroligt mycket att göra? Varför gav de mest behövda jobben sämst betalt? Varför trodde man att arbete gav en känsla av mening med livet, när man samtidigt var tvungen att kontrollera att alla verkligen sökte jobb?
Det var länge sedan jag läste något så roligt och träffsäkert. Jag håller inte med Strömquist i alla hennes åsikter och det finns serier som jag bara tycker är plumpa, men som helhet är boken fantastisk. Varje mening sitter där den ska och bilderna är snygga och detaljrika. Inte sällan är bilderna kollage med inklistrade dumheter från tidningar och citat från andra medier. Den här ABC-boken är något av det bästa och mest tankeväckande jag har läst på på länge. En riktigt bra satir!
Stjärnlösa nätter, av Arkan Asaad, är en tankeväckande bok om hederskultur och en bok som verkligen belyser att hederskultur inte har några vinnare.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Arkan Asaads Stjärnlösa nätter är en delvis självupplevd bok om en ung, svensk man, som mot sin vilja gifter sig med sin irakiska kusin. Hedersproblematik är något som har uppmärksammats i Sverige de senaste tio åren, men det här är första gången jag hör en skildring från en mans perspektiv och det ger verkligen en stärkt insikt om att hederskulturer inte har någon vinnare. Här är alla förlorare: den unge mannen, som fråntas den självklara rätten att få bestämma över sitt eget liv, den unga hustrun, som maktlös och ensam väntar på uppehållstillstånd, den unge mannens pappa, som förlorar sin ställning och ses som en förlorare, och de båda familjerna, som blir ovänner när äktenskapet inte blir vad man hade hoppats på.
Bokens huvudperson, Amàr, är bara arton år när han följer med sin pappa och yngre bröder till Irak på semester. Till en början är det med stor glädje han återser sina släktingar, men snart visar det sig att det finns en agenda för besöket i föräldrarnas hemland. Över hans huvud är det bestämt att Amàr ska gifta sig med sin kusin, Amina, som sedan ska följa med till Sverige. Amàr känner sig som en handelsvara, som utnyttjas till att ge kusinen uppehållstillstånd, och han finner situationen absurd. Han frågar sig själv hur han ska kunna klara av att ha en fru och familj, när han knappt har träffat en tjej tidigare. Han är fast besluten att inte gifta sig, men trycket från släktingarna blir för stort och efter veckor av utfrysning och öppet hån från släkten ger han upp och ingår äktenskapet.
Eftersom handläggningstiderna är långa kommer det att dröja flera år innan Amàr blir kallad till intervju på Migrationsverket för att övertyga myndigheterna om att hans fru har rätt till uppehållstillstånd i landet. Under de här åren är Amina ensam i Syrien och Amàr lever i Sverige och låtsas som om ingenting har hänt. När han träffar en tjej i Sverige kan han inte ens berätta att han egentligen är gift.
Boken är tankeväckande, gripande och intressant och den har ett enkelt och rakt språk, som förstärker känslan av att det här har hänt på riktigt. Boken finns även utgiven som ljudbok, i en författaruppläsning, och det är den som jag har lyssnat på. Jag kan verkligen rekommendera alla att göra detsamma.
Stjärnlösa nätter
Stjärnlösa nätter gavs ut av Norstedts 2011. Jag lyssnade på en ljudboksversion, utgiven av A nice noise samma år, där boken är inläst av Arkan Asaad själv. ISBN: 9789113031330, 9789186719289.
Arkan Asaad
Arkan Asaad är en svensk författare, född i kurdiska delen av Irak.
Jag förstår verkligen varför Kathryn Stocketts Niceville har blivit en bestseller världen över och varför den har hyllats överallt. Det här är verkligen en bok att tycka om och må bra av – trots att den handlar om rasism. Det är här man hittar bokens styrka: den närmar sig svåra ämnen, men fokuserar på människorna och all värme, snarare än det hemska och ogripbara. Man kan läsa den och bli berörd, men den är tillräckligt feel good för att man ska vilja fortsätta vända blad.
Boken utspelar sig i 60-talets Jackson, Mississippi, där svarta och vita får inte gå till samma bibliotek, sitta vid samma barer eller handla i samma affärer. I överklassfamiljerna sliter svarta kvinnor som hembiträden och trots att de får ansvar för att ta hand om familjens barn finns det ändå en tro att de sprider smitta. Handlingen kretsar kring tre kvinnor, varv två, Aibileen och Minny, är just hembiträden. Den tredje är en ung vit kvinna som har studerat i några år och nu återvänder till Jackson med drömmar om att bli journalist. Hon får en idé om att skriva en bok där hembiträden anonymt vittnar om vilka förhållanden de jobbar under och hur de behandlas av sina arbetsgivare. Idén är djärv och på grund av alla risker är den kanske ogenomförbar, men när Aibileen och Minny bestämmer sig för att ställa upp är projektet snart igång.
Något av det bästa med boken tycker jag är alla karaktärer. Det är en bok som man lever sig in i och det känns som att man känner personerna i den. Karaktärerna målas sällan upp som ”onda” eller ”goda”, utan som de komplexa varelser som människor är och det framkommer att alla överklassfruar faktiskt inte alls har reflekterat över hur deras hembiträde har det. När hembiträdena får en röst, finns det också möjlighet till förändring. Stockett har själv växt upp med hembiträde och boken kan kanske ses lite som författarens uppgörelse med detta.
Boken inger mycket hopp, utan att för den skull vara naiv och förringa problemet med rasism. Jag tycker att den är tankeväckande och intressant, och också en viktig påminnelse om att man bör se sig omkring och fundera över hur samhället ser ut. Mycket i boken kan upplevas som absurt och orimligt i vårt samhälle, men i ärlighetens namn finns det fortfarande än idag ett behov att se och lyssna till alla grupper. Boken kan fungera som en påminnelse att göra det.
Jag snubblade över Facebookgruppen Family living – the true story för något år sedan och tyckte att den var himla skön. I gruppen har medlemmarna laddat upp ärliga och roliga bilder från sina hem och sitt familjeliv. Vad jag inte visste då, var att gruppen är ett initiativ av författaren Lotta Sjöberg, som också inspirerats av den till serien Family living: den ostädade sanningen. Boken är ett tecknat koncentrat av det kärleksfulla stök som gruppen förmedlar. Jag tycker om boken från inledningen och framåt:
Den här boken hade aldrig kommit till om jag hade städat bort min tid.
Boken handlar om en familj som växt ur sin lilla sardinburk till tvåa och längtar efter ett hus. Istället för Drömhuset är det dock till ett renoveringsobjekt som de styr det gigantiska flyttlasset. Boken skildrat sedan det så kallade ”livspusslet” i roliga och, för småbarnfamiljen säkert träffande, rutor. Jag skrattade högt när jag läste boken. Oslagbart bra!
Jag börjar komma in i det här med att läsa poesi. Jag läser en dikt om dagen ur Tranströmers samlingsverk Dikter och prosa 1954-2004 och har nu läst ut samlingen Den halvfärdiga himlen från 1962. Här ryms några av mina nya favoriter, som Paret, Klangen, Espresso och Nocturne. Tranströmer hyllas ofta för att han använder sig av liknelser till naturen, men jag vill också hylla honom för de stadsmiljöer han kan skildra och de känslor och stämningar som kan finnas hos människorna som lever där. Det ryms så mycket att känna igen i Tranströmers enkla ord. Som i Resan:
Tåget kom och hämtade
ansikten och portföljer.
Mörkret nästa. Vi satt
som stoder i vagnarna
som halades i hålorna.
Tvång, drömmar. tvång.
Jag gillar verkligen uppväxtskildringar, men då jag är född i slutet av 80-talet har jag fram till nu aldrig kommit över någon uppväxtskildring som kan pricka in tidstypiska detaljer som jag själv kan känna igen från min uppväxt. De flesta uppväxtskildringar (som den nyligt utlästa Radhusdisco) vinner istället igenkänningspoäng hos de som kan känna igen sig i 70- eller 80-talet. Sara Hanssons serie Vi håller på med en viktig grej, fångar dock en mängd detaljer från 90-talet: Spice girls, magtröjor, hårmascara, bästa vänner-halsband, Happy meal på McDonalds, Buffaloskor, nötkräm… Det är kul! Men boken är framför allt bra för att den så snyggt sätter fingret på hur det kan vara att gå i femman och ha en bästis, att älska Spice girls och att ha skilda föräldrar.
Berättelsen är självbiografisk och handlar om när Sara upptäcker Spice girls och i och med det får sin nya bästis: Rebbe i 6B. I träffsäkra bildrutor dansar Sara och Rebbe till Spice Girls, busringer, försöker göra revolt mot sina föräldrar och blir mörkrädda när de är ensamma hemma. Jag gillar det här! Boken får mig att kastas tillbaka till mellanstadiet och vad som kändes viktigt då. Extra plus för att den är så snyggt ritad och för att Sara och Rebbe ser ut som helt vanliga tjejer och inte är toksmala och tillfixade.
Jag har noterat att en ny biografi om Marilyn Monroe har kommit ut på svenska: Marilyn Monroe – Fragment (red. Stanley Buchtal och Bernard Comment, översättning Marianne Öjerskog). Men själv känner jag nog faktiskt att Joyce Carol Oates helt skönlitterära bok, Blonde, med Marilyn Monroe i huvudrollen känns mer intressant. Inte läst den ännu? Gör det!
I förra veckans Boklördag i DN listades 2000-talets bästa svenska romaner, framröstade av diverse kritiker, författare, kulturskribenter och förläggare. Jag blev glad av att hitta en av mina favoriter, Montecore, på plats 5. Khemiris lekfulla språk är helt oslagbart. Jag tycker han är den absolut mest nyskapande och intressanta svenska författaren hittills under 2000-talet. En annan titel som platsar väldigt väl på listan är Åsa Lindeborgs bok om sin pappa, Mig äger ingen (plats 4). Två andra titlar som jag faktiskt har läst på deras lista är Pölsan och Ett annat liv. Båda är böcker som jag skulle kategorisera som bra, men de är inga favoriter hos mig. De övriga 6 titlarna tar jag med mig som boktips, inte minst vinnaren, Sara Stridsbergs Drömfakulteten.
Men bäst under 2000-talet alltså… Om jag fick vara med och bestämma skulle nog både Montecore och Mig äger ingen finnas med någonstans på topp 10. Det skulle nog faktiskt bli såhär:
1. Människor helt utan betydelse – Johan Kling. Ingen tvekan! Det är otroligt fin liten bok om en melankolisk dag i en ung mans liv. Han jobbar som frilans i medievärlden och har precis förlorat ett viktigt uppdrag. Nu vet han inte ens om han och hans flickvän har någon framtid ihop. Boken känns Hjalmar Söderbergsk – varje ord sitter där det ska.
2. Mitt första liv: den gudarna älskar dör inte – Bodil Malmsten. Ingen skriver så precist och perfekt som Malmsten. Jag kunde knappt välja vilken av hennes 2000-talsböcker som jag gillar mest, men till slut föll valet på hennes biografi. Det är en otroligt gripande bok.
4. Gregorius – Bengt Ohlsson. För att jag älskar Hjalmars Söderbergs böcker, inte minst Doktor Glas. 😉 Nja. Det är faktiskt en bok som står bra för sig själv, även om den kretsar kring Gregorius i Söderbergs roman. Obehaglig, på ett bra sätt, och välskriven!
5. Håpas du trifs bra i fengelset – Susanna Alakoski. För att den säger något viktigt om hur vi ser på varandra och hur vi behandlar varandra. Om klassfrågan, att leva med en narkoman och att hamna i fängelset.
6. Att komma hem ska vara en schlager – Per Hagman. Språket bjöd först lite motstånd, men sedan ramlade jag dit totalt. Språkligt lekfull bok om att flytta runt och att ha många bekanta men inget riktigt umgänge.
7. Ett ufo gör entré – Jonas Gardell. Om att växa upp och att göra upp. Smärtsamt lätt att känna igen sig!
8. Kan du säga schibbolet? – Marjaneh Bakhtiari. Roligt och tankeväckande om fördomar och hur vi kategoriserar in varandra i olika fack. En otroligt bra inläst ljudbok, för övrigt.
10. I taket lyser stjärnorna – Johanna Thydell. Förmodligen den bästa ungdomsboken hittills under 2000-talet! Om att vara ung och att ha en mamma som är sjuk i cancer.
Några riktiga guldkorn föll bort från listan… Som alltid!
Dags för en ny Tematrio! Den här veckan är uppdraget att berätta om tre av dina favoritklassiker!Lyran, som hittar på alla Tematrioutmaningar, tycker själv att det är ett svårt tema, och, ja, jag kan bara hålla med…
En av mina absoluta favoritförfattare är dock Hjalmar Söderberg, så för mig är det självklart att välja något av honom. Jag gillar allt! Men den här gången tipsar jag nog faktiskt om Doktor Glas, som jag tycker är särskilt tankeväckande och berörande. Och välskriven, såklart!
En annan klassikerfavorit är Kejsarn av Portugallien som är så himla fin. Den handlar om en ”galen” man, som faktiskt inte beskrivs som en galning att skratta åt, utan beskrivs som precis den person han är: en pappa med en enorm kärlek till sin förlorade dotter.
Som tredje bok väljer jag samlingsvolymen Tusen och en natt, för att den är så fascinerande som den är, kanske mer ur ett historiskt perspektiv, än om man enbart bedömer de sagor verket består av.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Titeln Ja till Liv! ger omedelbara associationer till abortmotståndare, men om man börjar läsa Liv Strömquists knivskarpa seriealbum med förväntningar att den ska vara propaganda mot aborter, så kommer man att bli grymt besviken. Ja till Liv! är tvärtom en bok där Strömquists vänstersympatier och feministiska åsikter får ta stor plats och det är Arbetslinjen som står i fokus vid bokstaven A. Serien Arbetslinjen utspelar sig 1000 år framåt i tiden och handlar om ett märkligt fynd som man har gjort under utgrävningar av Peppes Bodega. Fyndet består av en tavla som kallas Arbetslinjen och det är ett verk som verkligen förbryllar forskarna, som för det första aldrig tidigare har hittat några tecken på att moderater kunnat producera någon form av kultur och som dessutom inte kan förstå vad Arbetslinjen egentligen gick ut på. Hur kunde man uppleva en arbetsbrist när det fanns så otroligt mycket att göra? Varför gav de mest behövda jobben sämst betalt? Varför trodde man att arbete gav en känsla av mening med livet, när man samtidigt var tvungen att kontrollera att alla verkligen sökte jobb?
