Halva året har passerat (jösses hur fort tiden går!) och jag tänkte summera hur läsåret har varit såhär långt. Jag hade några planer för året som jag skrev ned i december -10. Hur har det gått? Jag punktade upp några böcker som jag ville läsa under året. Här är listan:
1) Min hög med biblioteksböcker, varav vissa har stått i min bokhylla sedan december 2009! Gaah. I den ryms bland annat Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. […] Där finns också flera böcker av Haruki Murakami, som jag är väldigt nyfiken på att läsa mer av efter Norwegian wood, som jag tyckte så mycket om.
Jamen det går väl någorlunda framåt! Det mest förbjudna verkar ha hittat ett nytt hem hos mig, för den är fortfarande oläst. 🙂 Murakami har jag läst: både Sputnikälskling och Kafka på stranden. Båda var lite av besvikelser.
2) Mer franska böcker!
Nä. Det har inte skett.
3) Andra böcker som redan ligger i min ”att läsa”-hög hemma. Däribland Joyce Carol Oates senaste, Lilla himlafågel, som jag fick i julklapp och Att rosta bröd, av Roger Rosenblatt, som jag har fått som recensionsexemplar.
Absolut! Jag har läst både Lilla himlafågel och Att rosta bröd och tyckte bra om båda. Sedan dess har dock antalet recensionsexmeplar exploderat samt att jag har shoppat några pocketböcker, så jag har massor av outlästa titlar…
4) Diverse böcker som jag borde ha läst, men inte har läst: Lasermannen av Tomas Gellert, Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, Mrs Dalloway av Virginia Woolf, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie och Igelkottens elegans av Muriel Barbery t.ex.
Lasermannen finns i bokhyllan numera. Vindens skugga hade jag som sällskap på X antal löpturer tidigt i vintras/våras. Igelkottens elegans övertalade jag bokcirkeln att läsa, så den har jag läst. Genom bokcirkeln har jag också läst en roman av Chimamanda Ngozi Adichie, Lila hibiskus, dock ej En halv gul sol. Av dessa böcker tycker jag att Vindens skugga är den bästa och den var också fint inläst av Jonas Karlsson. Det finns naturligtvis många titlar kvar som jag borde ha läst, men inte har läst, inte minst många klassiker. Ett evighetsprojekt!
Jag tycker det har gått bra i alla fall! Jag har läst 25 titlar, vilket kanske inte är imponerande i jämförelse med andra bokbloggare (hehe). Men jag är nöjd! Jag avsätter relativt lite tid för läsning, trots allt, och man hinner inte plöja särskilt många böcker om man inte tar sig tiden. Att läsa handlar ju i och för sig inte om kvantitet, utan kvalitet. Så: vad har varit bäst hittills?
Oskuldens museum! Helt klart. Det var en bok som berörde mig och sa mig något nytt. Den gav mig positiva känslor och påverkade mig som få böcker har gjort. Jag tyckte verkligen om den tokiga berättelsen om Kemals sjukliga fixering vid sin älskade Füsun och jag tog verkligen till mig av Pamuks subtila skildring av ett Turkiet som hamnat mitt emellan det ”europeiska” och det traditionella.
Andra bra böcker har varit Cirkeln, den hypade ungdomsboken som på sätt och vis tar över stafettpinnen efter Harry Potter med sin berättelse om ungdomar med magiska förmågor, och Susanna Alakoskis käftsmäll mot samhället och klassklyftorna i Håpas du trifs bra i fengelset, där hon berättar om livet som anhörig till en narkoman. Marjaneh Bakhtiari berör samma klassklyftetema i Kan du säga schibbolet? som jag lyssnade på i en fantastisk uppläsning av Sanna Persson-Halapi. Det är årets bästa ljudbok hittills! Och tillika en fantastisk bok om att vara invandrare, svenne, del i ett samhälle…
I den mån jag har haft besvikelser så får jag väl säga att Kafka på stranden inte kändes som en höjdare. Jag tyckte väldigt bra om Norwegian wood, men fastnade inte alls för Murakamis skruvade och, för mig, intetsägande berättelse i Kafka på stranden.
Framöver siktar jag in mig på att fortsätta att beta av titlarna som väntar i hyllan och att låna e-böcker, helst sådana som finns på min att läsa-lista på Boktipset.se. Jag har mycket bra som väntar. 🙂
På jobbets bokcirkel läser vi bl.a. Påven Johanna just nu. Jag har redan läst den och tyckte att det var en helt ok bok. Kanske övertygade den mig inte, men den väckte ändå positiva tankar kring att det genom historien kanske faktiskt har funnits kvinnor som tagit sig fram i samhället på olika alternativa vägar, t.ex. genom att klä ut sig till man, som bokens huvudperson gör.
Apropå påven är den tyska journalisten Alan Posener just nu aktuell i Sverige, då hans bok, Påvens korståg: Vatikanen och kriget mot det moderna samhället, ges ut här. Boken är betydligt mer en aktuell bok om politik och samhälle än vad den romantiska romanen Påven Johanna är. Här handlar det inte om historiska påvar, utan om hur påven påverkar samhället. ”Hur ser påvens dolda agenda ut?” ställer förlaget som en retorisk fråga i pressutskicket.
Jag tror absolut att det här är en intressant och viktig bok. För vad kan man egentligen säga om en person som inte tror att kondomer är en lösning på HIV-frågan, som är emot homosexualitet och rent allmänt har en fundamentalistisk inställning…
Jag räknade precis efter och jag har 19 olästa titlar i min bokhylla! Perfekt för semestern, kan man tycka, men det blir nog inte dessa böcker som får bli semesterläsningen. Hur får man ner 19 böcker i resväskan liksom? Nedpackade i en e-bokläsare skulle det väl gå an… Men nu får jag faktiskt sikta in mig på att läsa dessa i höst istället. Något att se fram emot!
Den nyaste titeln i samlingen är Jan Lidbecks Shamanens sång om en oundviklig människa. Enligt baksidestexten ska boken handla om det ”krig” som pågår mellan läkare, de sjuka och Försäkringskassan. Aktuellt, eller hur..? Det ska bli intressant läsning.
När det gäller serier tillhör Nina Hemmingsson serier och Martin Kellermans Rocky mina absoluta favoriter. Båda är pricksäkra, vältecknade och har en rapp dialog och dessutom tycker jag att de ofta brukar sätta fingret på vår nutid på ett intressant sätt. Nu uppmärksammas både Hemmingsson och Kellerman i böcker från det nystartade förlaget Orosdi-Back. De ger ut en hel serie med pocketböcker om svensk konst och formgivning. Kul! Jag vill läsa flera av deras titlar!
I samma anda som Tråkiga vykort och Kitschiga vykort har bokförlaget Max Ström kommit ut med en till bok med nedslag i det som en gång i tiden, eller fortfarande, anses vara sevärt och något att vara stolt över, men som kanske egentligen inte är sevärt… I vykortsböckerna kan det vara matsalar eller badhus som anses värdefullt att föreviga på bild. Den nya boken har jag inte läst, men vill hemskt gärna skaffa till min samling. Jag älskar sådant här! Man blir varm i hjärtat av att se stolta människor försöka. Och man ler när det liksom blir fel. Det lär finnas ett antal platser från Västerbotten i boken (där jag bor dårå)… Fina Västerbotten!
I sommar kommer Lapidus tredje bok om den undre världen i Stockholm, Livet deluxe. Jag tyckte väldigt bra om Snabba cash (som ljudbok) och kan absolut tänka mig att läsa uppföljarna (Aldrig fucka upp och den aktuella, Livet deluxe). Men titlarna alltså..? De känns nästan passé redan nu, när de är mer eller mindre nyutkomna. Säger man cash, fucka upp och deluxe på Stureplan nu för tiden? Jag har egentligen ingen aning, men om jag var författare skulle jag nog vara rädd för att använda modeord eftersom de snabbt kan bli supertöntiga. Nåväl. Jag gillar Lapidus. Synd bara att Morgan Alling bara har läst in Snabba cash och varken Aldrig fucka upp eller Livet deluxe. Hans är verkligen en fantastiskt bra uppläsare!
Storytel har nyligen undersökt vad som är avgörande vid val av ljudbok. De flesta ansåg att handling, författare och uppläsare är det viktigaste (i nämnd ordning). Endast 7,6 % väljer ljudbok utifrån rekommendation. Det förvånar mig.
Just ljudbok är speciellt för mig eftersom jag sällan köper ljudböcker och bibliotekets utbud är relativt litet. När jag väljer ljudbok går jag alltså mest efter ”man tager vad man haver”… Bland de titlar som finns att välja mellan går jag dock efter rekommendation (att jag har hört/läst något om den), eller att jag bara känner igen boken/författaren och är nyfiken, snarare än något annat. Är uppläsaren bra känns det som en kul bonus och att handlingen är intressant känns som något som man får per automatik ifall man går efter rekommendation.
När jag väljer böcker så går jag i princip helt efter rekommendation. Som bokbloggare har man ju en viss koll på vad bloggosfären tycker och på något sätt brukar min egen smak oftast vara som ”alla andras”. Jag brukar också ta hjälp av Boktipset, som ger personliga boktips utifrån betygsatta böcker. Den enda gången jag läser något ”okänt” är ifall jag erbjuds ett recensionsexemplar som verkar intressant. Det är enda gången jag läser baksidestexter/informationsmaterial (= handling).
Ärligt talat bryr jag mig mycket lite om sådant annars. Det finns ett närmast oändligt antal titlar att läsa och det kommer ständigt nya. Det är svårt att navigera i informationsflödet, så det finns ingen baksidestext i världen som kan väga tyngre än en rekommendation. Eller?
Hur gör du? Betyder inte rekommendationer och andras omdömen något för dig?
Här om dagen efterlyste jag fler romaner av min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri. Och vet ni vad? Det är ingen roman på gång vad jag vet, men Khemiri, som verkligen är skicklig på att skriva noveller (läs Invasion!) utkommer, enligt DN (4/6), med en ny novell i höst. Det är det nystartade förlaget Novellix, som kommer att ge ut Khemiris novell. Förlagets idé är att ge ut ”Pixiböcker för vuxna”, d.v.s. små noveller i ett praktiskt format. Deras plan är att fyra gånger per år ge ut en omgång med fyra nya noveller. Första är ute nu! Jag gillar idén och ser fram emot höstens utgivning.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
