Här om dagen såg jag filmatiseringen av Mig äger ingen. Lite grann känns det underligt med en filmatisering av en självbiografisk bok. Jag vet inte riktigt varför..
Det var länge sen jag läste Åsa Linderborgs bok om sin alkoholiserade arbetarpappa som gör så gott han kan, men som inte räcker till när han blir ensamstående. Jag kommer inte ihåg några detaljer om boken, men minns den som en stark läsupplevelse.
Filmen är långsam, väldigt långsam, men skådespeleriet är fantastiskt och budskapet går fram. Tycker det var en bra film!
Kommentera & diskutera gärna!