Hejdå mini-PC

Efter ganska många år med en prestandamässigt urusel mini-PC har jag nu spottat upp mig och köpt en ultrabook. Känns bra! Mini-PC:n har fyllt sin funktion under de här åren då jag har rest mycket med jobbet. Då har det varit skönt att ha en liten, dålig dator som inte är så stöldbegärlig… Jag har dessutom en tendens att tappa datorn i marken titt som tätt och då vill man ju helst ha en dator som kan gå sönder utan att man börjar gråta (min mini-PC har nog åkt i backen 10 gånger i samband med säkerhetskontrollen på flyget och den föregicks av en annan mini-PC som min pappa har fått löda ihop för att den gick sönder jättemycket vid ett fall från köksbordet…). Om någon undrar så har jag naturligtvis en jobbdator som jag tar med mig på tjänsteresor vid behov, men jag använder den enbart till jobb, så allt som oftast tar jag med en privat dator också. Min jobbdator har förresten inget nätverkskort, så den är inte direkt användbar utanför kontoret…

Får se om det blir fler blogginlägg framöver, nu när jag har en dator som startar i samma sekund som man trycker på startknappen, istället för att behöva typ 10 minuter för att komma igång, som min mini-PC. 😉 Gissningsvis är svaret NEJ. Den här nya prylen kommer knappast att ge mig mer lästid. Snarare tvärtom. 😮 Så många förströelser, så lite tid!!

En trött pensionär…

Mini-PC

Lästa böcker/författareer-Ämnear

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.