Böcker om katter

Katter är livet! Om det inte vore för min (lättare) allergi så skulle jag förmodligen vara lite av en crazy cat lady… Men nu får jag alltså nöja mig med att gosa med andras katter (vilket jag gör så fort jag får chansen). Den här knasbollen t.ex:

Det saknas inte böcker om katter. Bland några lite nyare titlar som jag inte har hunnit läsa själv än finns t.ex. Gubbe och katt av Nils Uddenberg och Gästkatten av Takashi Hiraide. Bland bestsellers som jag har oläst finns t.ex. böckerna om Gatukatten Bob av James Bowen. Och vill man läsa en nobelpristagare så kan man läsa Om katter av Doris Lessing. Det har dock inte jag vågat göra, för jag blev så avskräckt av att läsa en annan av hennes böcker… 😮

Idag tänkte jag tipsa om böcker där katter har en stor roll och nu har jag alltså räknat upp en hög böcker som jag inte ens har läst själv. Hehe. Har jag läst några? Ja! Men förvånansvärt få!

I tonåren läste jag finfina Krigskatt, som handlar om en katt som vandrar mot sin människa, rakt genom ett bombdrabbat Storbritannien under andra världskriget. Han tassar rakt in i historiska händelser, men kommer han någonsin att hitta fram?

I ungefär samma ålder så läste jag också Lloyd Alexanders kärleksfulla bok Mina fem tigrar, som kort och gott handlar om författarens katter. Den innehåller mycket igenkänning för oss som själva har haft katt.

I Haruki Murakamis världar så kan det mycket väl hända att katter börjar prata, som i den fantastiskt fina boken Fågeln som vrider upp världen. Boken kanske inte har pratande katter som huvudsakliga tema… Men det är i alla fall en mycket läsvärd bok, inte minst för att Murakamis knäppa och mystiska världar alltid är spännande att få vara i en stund. Jag måste dock varna kraftfullt för Kafka på stranden, som trots en katt på framsidan inte alls är en bra bok att läsa för en kattälskare. Helt enkelt. 🙁

Många författare är uppenbarligen kattvänner. Och det kan man ju förstå. Änkans bok av Joyce Carol Oates är en slags semi-biografi där Joyce Carol Oates berättar om tiden när hon blir änka. Det är en oerhört fin berättelse; att läsa den är som att få ta del av ett förtroende. Och Oates katter saknas inte i boken! Ja, det är ju ingen kattbok såklart, men jag tipsar om den ändå.

Det finns många barnböcker som innehåller katter. Som 80-talist minns jag särskilt Pettson & Findus-böckerna (Findus är en så sjukt härlig karaktär by the way), klassikern Pelle Svanslös (extra kul när man själv är uppvuxen i en stad nära Uppsala!) och Katten som älskade sitt täcke av Nicola Bayley & William Mayne (har ingen bild på den, men googla den; det är för bilderna som jag tycker att en är så underbar!).