Kategori:

  • Byta böcker

    Byter ni böcker idag? Det är Stora bokbytardagen! Själv är jag helt sämst på att byta. Dels för att jag egentligen inte har så våldsamt mycket böcker. Dels för att jag är fäst vid de böcker jag har (de flesta har jag t.ex. fått i present). Så nej, jag byter ingenting idag… Men jag gillar såklart tanken på att böcker kan få bli lästa flera gånger, för oftast så blir det ju bara en genomläsning och sedan står de och samlar damm i en hylla…

    Stora bokbytardagen

  • Tematrio: Familjekrönikor

    TematrioVeckans Tematrio uppmanar till att berätta om tre fängslande familjekrönikor.

    En självklart och helt bländande familjekrönika är Andarnas hus, som kretsar kring familjen Trueba: den klärvoajanta Clara och hennes barn och barnbarn. Samtidigt berättas också Chiles blodiga historia.

    Vägen mot Bålberget kanske inte är en släktkrönika, eller också är det just det den är. Boken rör sig från 1600-talet, där läsaren får följa Malin, en av alla de kvinnor som anklagas för att vara häxa, och till relativ nutid, där en kvinna börjar intressera sig för släktforskning. Boken är lite av en tegelsten, men är verkligen berörande och intressant och författaren gör snygga kopplingar mellan tiderna hon skildrar.

    Som tredje bok väljer jag Arseniktornet. En fin bok om några livsöden! Malie, som ville bli skådespelare, men fick ge upp det för ett äktenskap. Dottern Rudy, som alltid hamnar i skottlinjen för mamman. Och Therese, Rudys dotter, som undrar vem hennes mormor egentligen var.

  • Mer Ester i höst

    Mer Ester i höst

    I söndagens DN bjöds det på en lång intervju med Lena Andersson, författare till Augustprisbelönade Egenmäktigt förfarande. Där berättar Andersson att en uppföljare är planerad till i höst. Det kanske inte har varit en hemlighet, men det var första gången jag läste om det i alla fall.

    Jag tyckte väldigt mycket om Egenmäktigt förfarande, men måste säga att den inte kändes direkt lättläst. Boken kändes enormt genomarbetad och skildringen av vad kärleken kan göra med oss kändes oerhört insiktsfull. Men språket flödade inte direkt fram med lätthet, utan det krävdes en del tankearbete medan man läste. Nåja. Jag ser fram emot uppföljaren. I den nya kommer det tydligen handla om en relation som faktiskt blir av. Kan bli intressant!

    Hur gammal tänker ni att romanens Ester är förresten? Jag tänkte mig att hon är ungefär i 30-årsåldern, som jag själv, men jag läste någonstans att hon är medelålders? Det spelar knappast någon större roll för berättelsens skull. Måste ändå säga att jag blev väldigt.. förvånad! Som läsare lägger man väl alltid lite av sig själv i en berättelse. Det är väl ofrånkomligt… Och trots allt så ges inte många faktadetaljer om Ester i boken, så man får väl fylla ut en hel del själv.

    Egenmäktigt förfarande

  • Har köpt I kroppen min

    Har köpt I kroppen min

    Jag köpte en bokpresent här om dagen och lät Kristian Gidlunds I kroppen min få följa med som en present till mig själv. Jag tror det är ett stycke stark läsning. Verkligen. Jag lyssnade för övrigt på Värvetintervjun med Gustav Norén här om dagen. Han kände ju Kristian Gidlund privat och kanske var det intervjun som omedvetet gjorde att det blev just Gidlunds bok som jag klickade hem.. Det finns även en intervju med Kristian Gidlund, för den som missat.

    I kroppen min

  • Återigen är pocketutgåvan snyggast

    Återigen är pocketutgåvan snyggast

    Jag såg att Per Olov Enquists Liknelseboken, som ju var en sådan snackis förra året, har kommit ut i pocket. Jag fascineras över hur ofta pocketframsidorna är mycket, mycket, mycket, mycket snyggare än framsidorna till de inbundna utgåvorna. Jag har knappt varit med om att det motsatta har inträffat, det vill säga att den inbundna boken har snyggare formgivning… I och för sig brukar Penguin återutge diverse klassiker i vrålsnygga, inbundna utgåvor, men om man ska jämföra förstautgåvor och pocket så är pocket, generellt, en vinnare, om ni frågar mig.

    Liknelseboken - Per Olov EnquistLiknelseboken - Per Olov Enquist

    Det gäller särskilt Gargoylen, som är riktigt urtrist i den svenska, inbundna utgåvan, men som i pocket är en riktig lyxvariant med ”brända” sidor. Det gäller också den urtråkiga Paradisträdgården, som är mycket piggare och fräschare i pocket. Det finns många fler exempel… Och det senaste tycker jag är just Liknelseboken, som ju är så allmänt ofräsch i den inbundna varianten att jag inte skulle vilja läsa den utan omslag. Pocketen är däremot rolig och snygg och lockar till läsning.

    Paradisträdgården - Amy WaldmanParadisträdgården - Amy Waldman

    Gargoylen - Andrew Davidson

    Pocketutgåvan av Gargoylen saknar jag bild på.. Men den finns förevigad hos Nobelprisprojektet.

  • Nu läser jag

    Nu läser jag

    Här om veckan bokcirklade vi Lycka!. Inte så lätt att diskutera en bok som inte är skönlitterär, om ni frågar mig… Men ändå kul, såklart!

    Till nästa gång läser vi Alice Munros Kärlek, vänskap, hat. Jag läste ju För mycket lycka i julas och håller på med Brinnande livet just nu. Jag tycker fantastiskt mycket om Alice Munros noveller, men det kändes faktiskt som lite för mycket av det goda att slänga in en till novellsamling att läsa parallellt… Så jag röstade faktiskt på en annan bok, men blev alltså nedröstad.. 😉 Nåja. Munro är ju fantastisk, som sagt, så särskilt missnöjd är jag inte ändå.

    Det största missnöjet när boken väl var framröstad var kanske att den inte existerar som e-bok och att universitetsbiblioteket inte har den i sin samling (?!). Det är första gången jag är med om något dylikt… Här är alltså ett ex jag fick köa på stadsbiblioteket.
    Kärlek, vänskap, hat

  • Fyra noveller, snygga som få

    Fyra noveller, snygga som få

    Novellix har gett ut fyra nya noveller. Bl.a. en av Håkan Nesser, som ju är så bra! Inte för att jag har läst novellen alltså, men han skriver ju så bra annars. Framsidorna är riktiga fullträffar, alla fyra, om ni frågar mig. Kanske särskilt gillar jag framsidan till Daniel Sjölins novell… Så stiliserad, snygg och rolig! Den ser ut att passa titeln riktigt bra…

    Jag har lyssnat på några novellixer på Spotify (det finns fyra uppe) och har några i pappersformat i bokhyllan. Gillar konceptet! Måste bara ta mig tid att läsa fler..! Någon som läser många Novellixer är annars SaraOtto, som bland annat tipsat mig om Maria Svelands Doggy Monday. Den får nog bli här härnäst.. Kanske som e-bok?

    Herr Kadar - Håkan Nesser Hägring - Oline Stig Alla vill bara gå hem - Daniel Sjölin Allt har sin tid - Alva Dahl

  • Tematrio: Krigets fasor

    TematrioDen här veckan handlar Tematrio om krigets fasor.

    Jag läser faktiskt en krigsskildring just nu: Stridens skönhet och sorg av Peter Englund. I denna skriver Englund om hur Första världskriget drabbade ett antal människor som faktiskt funnits på riktigt. En oerhört ambitiös skildring av kriget! Jag har dock inte läst ut den än, så jag får återkomma med mer om boken. Ljudboken är på 21 h och jag har ca 5 kvar.. 😉

    En riktigt bra bok som utspelar sig under Andra världskriget är Den osynliga bron, som jag läste ut nyligt. Även denna är en tegelsten. En väldigt gripande sådan. I huvudrollen finns en ungersk jude, som drömmer om att bli arkitekt, men när kriget bryter ut skickas han till arbetsläger.

    En av förra årets bästa böcker är Det eviga folket är inte rädda, som handlar om några tonårstjejer i Israel och hur de gör sin obligatoriska militärtjänstgöring. De har så tråkigt att de inte vet vart de ska ta vägen. Men plötsligt kan konflikten göra sig påmind och de får se saker som sedan aldrig går att radera. Sjukt fint skriven om att vara på väg att bli vuxen! Samtidigt som det också är en mycket intressant bok om att leva i Israel.

  • En av mina favoritböcker, alla kategorier, och en jag ser fram emot

    En av mina favoritböcker, alla kategorier, och en jag ser fram emot

    En av de finaste böcker jag vet är Människor helt utan betydelse av Johan Kling. Den är skriven med lätta och klara ord, som sitter perfekt som poesi.  Handlingen kretsar kring en man i mediebranschen, som haft sin storhetstid och nu är på väg att tappa allt. En gång kunde han vara kräsen och tacka nej till lekprogram på TV. Nu är han frilans och har förlorat sitt enda riktiga uppdrag. Karriärmässigt pekar det rakt nedåt. Och hemma vet han inte om flickvännen fortfarande vill vara tillsammans med honom.

    Människor helt utan betydelse

    Boken utspelar sig under en enda dag, där läsaren får följa huvudpersonens dystra steg i Stockholm. Det är så storslaget att man  blir helt tagen. Ändå finns det en förbluffande enkelhet i berättelsen och inte är den speciellt lång heller. Kanske är det det kärnfulla språket, som gör det. Eller att den på ett sätt är så enkel att känna igen sig i och att se vårt samhälle genom. Det att gå omkring och inte veta vart livet är på väg och att, framför allt, inte har ett blomstrande arbetsliv att ta för sig av.

    Boken är fem år gammal, men känns som en klassiker. Det är också Klings debut, fascinerande nog. Först nu kommer bok nummer två: Glasmannen.

    ”En man lever ensam i sin lägenhet. En dag beslutar han sig plötsligt för att inte längre gå till jobbet. Kraven har blivit för höga och han måste samla sina tankar, drabbad av ett gnagande självtvivel. I takt med att han blir allt mer isolerad börjar snart också pengarna tryta. Så en dag får han besked om att en avlägsen släkting dött och att ett stort arv väntar. Äntligen ska han få veta hur det känns att vara rik.”

    Åh, vad jag vill läsa! Åh, vad jag är glad att Kling har fortsatt skriva!

    Glasmannen - Johan Kling