Igår skrev jag om Bokbloggarnas litteraturpris, men det finns fler priser där det är på gång att utse en vinnare. Här om dagen blev det klart vilka böcker som har nominerats till Stora ljudbokspriset. Priset har, som jag redan har bloggat om, gjorts om till i år och det har varit fritt fram för vem som helst att rösta bland ett ganska stort antal titlar. Nu har de fem titlarna med flest röster valts ut och en jury kommer att utse vinnare bland dem. De nominerade är:
Skönlitteratur
Britt-Marie var här av Fredrik Backman med Marie Richardson Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson med Katarina Ewerlöf
Låna är silver, råna är guld av Catharina Ingelman-Sundberg med Helge Skoog
Vinteräpplen av Josefine Sundström med Viktoria Flodström
Att inte vilja se av Jan Guillou med Tomas Bolme
Barn & ungdom
Vad sa pappa Åberg? av Gunilla Bergström med Jonas Karlsson
Allegiant av Veronica Roth med Viktor Åkerblom & Callin Öhrvall Delmar
Nidstången av Ingela Korsell & Åsa Larsson med Morgan Alling
Född fenomenal av Josephine Bornebusch med Josephine Bornebusch
En bedragare på hotellet av Johan Unenge & Måns Gahrton med Katarina Ewerlöf
Deckare
Besökaren av Dag Öhrlund med Stefan Sauk
Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen med Stefan Sauk
Stalker av Lars Kepler med Jonas Malmsjö
Märkta för livet av Emelie Schepp med Katarina Ewerlöf
Visning pågår av Sofie Sarenbrant med Katarina Ewerlöf
Jag kan inte undgå att lägga märke till att Katarina Ewerlöf har läst in 4 av titlarna! Det tycker jag gör henne till en vinnare. På ett sätt.
Vad gäller böckerna så har jag bara läst en av dem… Och den lyssnade jag inte på som ljudbok. Här har jag alltså ingen känsla alls för vem som kommer att vinna…
Nu börjar det dra ihop sig för Bokbloggarnas litteraturpris! Här om dagen avslöjades det vilka de nominerade är och det är inga mindre än:
En mörderska bland oss av Hannah Kent Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
En enda natt av Simona Ahrnstedt
Eleanor & Park av Rainbow Rowell
Röd som blod av Salla Simukka Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg
Världens viktigaste kyss av David Levithan
Onanisterna av Patrik Lundberg
Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart
Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Kanske ihop av Johanna Lindbäck
Jag gläds åt att Jag heter inte Miriam finns på listan. Den hör till de titlar som jag själv valde att nominera för någon månad sedan. Det är också den bok jag själv har röstat på! Jag misstänker faktiskt att det är just Jag heter inte Miriam som blir årets vinnare. Det är en riktig bestseller, så det finns stor chans att många har läst den. Dessutom är den otroligt bra och gripande.
I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp ett kort meddelande om att filmatiseringen av min fantasyfavorit, Cirkeln, har skjutits upp. Inlägget är från 2012. Sedan dess har det hänt grejer! För den som eventuellt har missat så kom filmatiseringen igång senare, med ett nytt filmbolag i ryggen. Biopremiären är den 18:e februari. Längtar!
The anthology of really important modern poetry kan vid en första anblick se ut som en tjusig poesisamling, men i själva verket är det en humorbok med citat från (amerikanska) kändisar och b-kändisar. Citaten är noggrant sorterade efter ”stil”. T.ex. ”The Haiku practitioners” eller ”The patriotic poets” och inleds med en liten introduktion som sätter citaten i ett roligt sammanhang. Det är riktigt underhållande faktiskt, men gissningsvis är det ännu roligare om man faktiskt känner igen kändisarna. Det gör tyvärr inte jag alla gånger. Sedan känns det också som ganska ”ful” humor eftersom det bygger på att man ska skratta åt folk. Gissningsvis är det mesta ryckt ur sitt sammanhang, liksom. Nåväl. Jag kan inte hindra mig från att fnissa åt ”poesi” i stil med A Poem of Denying Charges That I Asked My Former Aide to Fire White House Office Staff, or, Denial is Not Just a River in Arkansas där Hillary Clinton nästan slår knut på sig själv:
He doesen’t say I directly told him
anything.
He says that,
you know, the fact that I expressed
concern
had an impact on him.
The mere expression of
concern
could be, I guess, taken
to mean something
more
than it was meant.
Konsten att vara kvinna, av Caitlin Moran, är en underhållande självbiografisk roman. Det är inte för feminismen jag kommer att komma ihåg den, men feministiska frågor tar plats på ett lättsamt sätt.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Konsten att vara kvinna beskrivs som en självbiografi, men jag läser den mest som en underhållande krönikesamling. Boken består av ett antal kapitel, där Caitlin Moran, med utgångspunkt från sig själv, tar upp feministiska frågor på ett roligt sätt. Det är inte direkt faktaspäckat eller torrt, utan mer så att det känns som stand up-material. Ett tankeväckande sådant. Jag valde att lyssna på ljudboksutgåvan, som är klockrent inläst av Rachel Mohlin, och det känns som ett bra drag. Det här funkar verkligen bra att lyssna på.
Moran skriver om bröllop, onani, att föda barn och att göra abort. Allt går att skriva om och allt går att skoja om. Det känns befriande och skönt att någon gör just det. Bara det att vara kvinna och rolig, kan i många sammanhang framställas som motsatser, men det här lockar verkligen fram ett och annat gapskratt. Samtidigt drabbas jag av det som jag ganska ofta drabbas av när jag läser texter där humorn bygger på att läsaren, som del av något slags kollektiv, ska känna igen sig. Det är långt ifrån alltid jag kan identifiera mig med de situationer och känslor som poppar upp. Med det sagt så tycker jag fortfarande, trots allt, att det funkar.
Det här är både roligt och tankeväckande. Ibland glittrar det till och blir helt briljant, nästan så att man önskat att det fanns lite mer, lite mer fakta att ta med sig, lite mer underlag för en diskussion. Nu tycker ju jag, som sagt, att det här är en väldigt bra bok att lyssna på, men kanske finns det också avsnitt som man vill bläddra tillbaka till och läsa i sin egen takt. Det ska bli intressant att diskutera Morans biografi i bokcirkeln. Kanske har de andra, om de läst pappersboken, läst den på ett lite annat sätt än jag själv. Jag gillade den i alla fall! Men även om feminism är centralt i boken så är det inte djupare kunskaper i just det ämnet som jag tar med mig.
How to be a woman översattes till svenska av Molle Kanmert Sjölander och gavs ut av Bonnier 2012. Jag har lyssnat på en inläsning av Rachel Mohlin, utgiven av Bonnier audio 2013. ISBN: 9789100128418, 9789174332070.
Caitlin Moran
Catherine Elizabeth”Caitlin” Moran är en brittisk författare och journalist.
Jag vet inte riktigt hur många blogginlägg jag har författat i år, för det har jag inte någon koll på, men jag postar oftast (men inte alltid) 1 inlägg om dagen, så jag gissar att det rör sig om typ 300 inlägg. Det låter lite sjukt när jag skriver det, men så är det i alla fall. Jag tycker det är väldigt kul att blogga, om någon undrar.
Mitt mest kommenterade inlägg från året handlade om deckaren, en genre som jag tyckte borde rycka upp sig. Många höll med mig. Andra tog det som en personlig förolämpning och förvred det jag skrev på ett ganska märkligt sätt.
Jag fick också ovanligt många kommentarer till ett inlägg om den tekniska sidan av bloggandet. Där skrev jag lite om bloggplattformar som jag har testat och lite annat.
Ett annat inlägg med en del kommentarer är ett inlägg där jag uttrycker mitt missnöje över dagens e-bokbutiker. Många höll med mig om att butikerna inte är bra utformade för oss som läser på läsplatta. Några nätbutikägare höll väl inte med mig… Jag kan förresten säga att jag i samband med detta inlägg mejlade konstruktiva förslag till flera av de största e-bokbutikerna, men det ledde inte till så mycket… 😉
Mest kommenterad innebär inte nödvändigtvis mest välbesökt. Jag konsulterade Google analytics och kan konstatera att dessa inlägg har besökts mest under året (författade 2014 eller tidigare):
Jag hade ingen aning om att folk googlar sig eller klickar sig in till mina kategorier över huvud taget och inte att de gör det till just Feel good eller Andra världskriget heller, men det är ju två bra genres, så det är ju bra. Och roligt att närmare 7000 personer har velat läsa om vegetariska kokböcker i år!
Tack alla besökare för att ni besöker min blogg! Att blogga är roligt, men det blir faktiskt ännu roligare när man inser att folk läser det man skriver! Jämfört med storbloggare har jag inte många besökare, men för mig räcker det gott. I år har min blogg haft över 43 000 sidvisningar. Det är fler än vad som bor i min hemkommun… 😮
Efter det har jag läst ytterligare några riktiga pärlor:
Låt vargarna komma. ÅH, vilken fin bok om systerskap, sorg och att växa upp! Boken kretsar kring June, 14 år, som förlorar sin morbror i aids. I sorgearbetet efter honom träffar hon morbroderns hemlige pojkvän, Toby. Jag tyckte verkligen om den här och ville inte att den skulle ta slut! Den är så lättläst och rakt på och ändå både mångbottnad och intressant. Gillade verkligen! Tror den kanske måste letas upp på ungdomsbokshyllan på bibblan, men gör det!
Vargar av Nanna Johansson. Den tredje novellen jag läser av Johansson, som annars kanske mest är känd för sina serier. Roligt och skarpt! Den här kretsar kring politiker i Almedalen.
Projekt Rosie. Feel good-bok som alla i bokcirkeln tyckte om. Huvudpersonen är en person med utpräglade autistiska drag. Som läsare får man följa honom i hans senaste projekt: Projekt fru…
Naturlära. Kanske inte en bok man läser för texternas skull, men det är definitivt en bok man vill bläddra igenom (och ta god tid på sig). Sveriges största akvarellmästares, Lars Lerins, konstverk är fantastiska.
Gone girl. Åh, så knäpp! Jag visste inte ens om jag gillade den när jag läste den, men såhär i efterhand tänker jag ju fortfarande på den och det måste ju betyda något? Deckaren kretsar kring Nick och Amy, ett par, vars förhållande är lite knackigt. När Nick kommer hem en dag vet är Amy borta och verkar ha blivit bortförd. Men vem är skyldig? Hela berättelsen vänds upp och ner flera gånger under läsningens gång. Under året har förresten filmatiseringen haft biopremiär i Sverige och filmen tycker jag var riktigt bra, den med!
Grand final i skojarbranschen. Kerstin Ekman är en otroligt skicklig författare och i den här boken visar hon också sin humoristiska sida. Boken kretsar kring en författare, med vissa likheter med Ekman själv, och hennes spökskrivare. Men mest handlar den om vänskapen dem emellan.
Jag heter inte Miriam. En av årets mest hyllade böcker! Väldigt gripande bok om förintelsen och en kvinna som har hemlighållit under ett helt liv att hon egentligen är rom. Jag trodde/räknade med att den skulle Augustprisnomineras, men tji fick jag! Det säger mycket om hur bra böcker som har kommit ut i år (även om jag själv har läst blygsamt få från årets utgivning).
Americanah, Chimamanda Ngozi Adichies helt bländande bok om rasism i dagens USA. I boken får vi följa Ifemelu, som har lämnat Nigeria och sitt livs kärlek för att plugga i USA. Där kommer hon för första gången känna att hon är svart och att det ger henne helt andra förutsättningar än om hon hade varit vit. Boken är en mångbottnad och välskriven roman som verkligen väckte många nya tankar och insikter hos mig.
Lilla smycket av Patrick Modiano. Det är ingen tjock bok, precis, men den lyckas ändå förmedla väldigt mycket känsla. Parismiljöer, ensamhet och att konfronteras med minnen av en uppväxt utan många fasta punkter.
Expeditionen var hemskt fängslande och faktiskt ganska rörande. Jag hade ingen aning om att jag var så intresserad av Andrées expedition innan jag läste Uusmas fantastiska bok om den.
Jag har många favoriter från året, som ni ser. Det är inte lätt att försöka koka ner det till en enda bok… Ska jag göra något slags försök så skulle jag nog vilja säga såhär: årets viktigaste bok är helt kart Americanah. Det är en väldigt tankeväckande bok om rasism och alla naiva, vita, människor behöver verkligen läsa den. Den av årets böcker som jag tycker är mest intressant skriven är dock Ru. Och någonstans, på något sätt, så är det nog Låt vargarna komma som är den av årets böcker som berört mig mest. Den är SÅ fin.
I år har jag läst mycket (för att vara jag). Framför allt har jag lyssnat på ovanligt många ljudböcker. Det beror rakt av på att jag har skaffat Storytel. Det kanske inte är det billigaste nöjet man kan ägna sig åt, men det är onekligen enkelt och roligt att kunna klicka hem obegränsat med ljudböcker direkt till telefonen. Bara sådär.
Jag har en hel del (typ 60-70) olästa böcker hemma och de flesta är tyvärr tegelstenar som tar flera månader för mig att läsa ut (ja, jag läser så långsamt!). I år har jag ändå varit ganska duktig på att ta mig igenom de där tjockisarna som stått och väntat i åratal. Det är ju inte nödvändigtvis så att de är dåliga, men det finns något oinspirerande i att ta tag i en bok som har 500+ sidor, tycker jag. Det här syns kanske i min lässtatistik… Om jag läste noveller och annat snabbläst den första halvan av året så har jag sedan kämpat på med böcker i stil med De fördömda och De obotliga optimisternas klubb nu under hösten/vintern.
Allt som allt blev det i alla fall 75 böcker! I lite spridda format.
Och så tegelstenar och noveller huller om buller, som sagt.
Nästan allt är svenskt, men bortser man från de 50 böckerna skrivna av svenska författare, så gömmer det sig en hel del andra ursprungsländer också. Dock inget från Sydamerika.
I januari skrev jag en tuff tenta, gick på balettföreställning med män som dansade tåspets och firade min födelsedag med tårta fri från ALLT (eller i alla fall gluten & laktos). Jag hade min sista arbetsdag i Uppsala, men det kom jag på först när jag åkt därifrån.
I februari fick jag veta att jag inte längre hade några mätbara nivåer av järn i kroppen, jag följde Melodifestivalen varje lördag, hade finbesök av en barndomskamrat och skaffade nya glasögon (det tog mig över en timme att välja bågar). Läste också en av årets bästa böcker: Ru.
I mars såg jag den ganska usla filmatiseringen av Boktjuven, var på Littfest, men missade tyvärr massor av seminarier p.g.a. jobb och sådant, och så avslutade jag månaden med att gå på festival och se, inte bara den bästa Ane Brun-konserten jag sett, utan den bästa konsert jag sett! Här någon gång slutade jag få hjärtklappning när jag gick på gymmets motsvarighet till cross fit. Är det så bloddopning känns? Min citrusväxt började blomma för fullt. Vår!
I april känns det som att jag var ledig mest hela tiden. Bland annat var det ju påsk. Underbar högtid. Jag minns ingenting av vad jag gjorde under de dagarna, men jag tippar på att jag konsumerade stora mängder godis. Det är jag rätt bra på. På Valborg var jag hemma i Umeå och någon majbrasa stod inte att hitta, men vi hade kul ändå. Jag skaffade mig nya skor att springa i, vilket var på tiden, då de gamla ger mig skavsår.
I maj hade vi dansföreställning, hade discofest med jobbet och sedan sprang jag Blodomloppet, fick storhetsvansinne, och bestämde mig för att springa Umemilen på 50 min. Det kändes realistiskt. Då. Jag var också på Made-festivalen. Danskompaniet Compagnie par terre gjorde starkast intryck. Vilken föreställning! Våren var ett faktum och jag njöt av att kunna sitta ute och läsa.
Juni inleddes med Vårruset, vilket spädde på min hybris. Sedan tog jag semester i några dagar och fick en försmak på sommaren. Vädret var underbart! Midsommar, någon vecka därpå, bjöd på hagel och 10 grader, men glad var jag ändå.
I juli hade jag del II av min semester. Jag sprang varje dag, badade lika mycket som jag gjort de senaste fem åren (sammanlagt) och undrade varför jag ens packat ned jacka och strumpbyxor i packningen när jag reste iväg… Fantastiska veckor. Fantastiskt varmt i min lägenhet också. Min citrus gladde sig.
I augusti arbetade jag för fullt och varvade detta med att svettas av värmen och äta kräftor i flera omgångar med olika konstellationer av trevligt folk. Jag var också på dop och så såg jag en enorm utomhusföreställning av operan Elektra (två gånger). Spelplatsen för operan var 40 gånger 200 meter och såg ut som en byggarbetsplats där blodet sprutade.
I september var jag på nycirkus och fick nästan hjärtstillestånd för att det var så läskigt och man trodde att de skulle slå ihjäl sig. Jag sprang Umemilen under helt idealiska väderförhållanden och tog nytt personbästa på 48:35. Kändes bra! Vi hade klassåterträff, fast när det kom till kritan så visade det sig att det var en vanlig fest med tre av mina bästa vänner från studietiden (varav 1 gick i min klass), vilket i och för sig är bra mycket roligare än eventuella klassåterträffar, gissar jag. I övrigt jobbade jag nog mest. Hoppas jag. Jag minns inte vad mer jag gjorde i alla fall.
I oktober var jag på bröllop, vilket var väldigt fint och rörande. Sedan spenderade jag säkert 2 veckor åt att gå igenom allt som kan gå fel på en resa till New York, för att sedan faktiskt åka till NYC utan några större missöden. Jag började nästan gråta över att inte hinna titta klart på MoMa, hade en fantastiskt härlig båttur till Staten Island som bjöd på 25 grader och så blev jag helt tagen av utsikten från Top of the Rock. Härlig resa! Efter resan var jag en levande död i ca två dagar innan jag hann sova ikapp. Över All helgonahelgen gjorde jag en kortare resa och hälsade på hos mina föräldrar.
I november pyntades det inför julen och bakades absurda mängder pepparkakor med 5 olika sorters glutenfria mjölsorter och stärkelser. Jag spånade på julklappar, drack glögg och i övrigt jobbade jag nog mest. Och stannade hemma från jobbet, för all del, för jag drabbades av jordens halsont och kunde knappt prata. Är fortfarande lite lomhörd på grund av sviter från öroninflammation. Det är inte ofta jag är hemma från jobbet kan jag säga. Jag visste inte ens hur man sjukanmäler sig.
I december byggdes det pepparkakshus, åts julmat på jobbets julfest och lyssnades på julmusik, dels i form av julkonsert i kyrkan och dels från denna playlist. Sedan packade jag ihop mitt pick & pack och åkte iväg på julledighet och julfirande med nära och kära. Fint!
Nu är det nyår! Det här är ett tidsinställt inlägg och jag håller förmodligen och förhoppningsvis på att förbereda inför nyårskalas.
Vill önska ett GOTT NYTT ÅR! till alla mina läsare. 🙂
Snart kommer årssummeringar och statistik över årets läsning. 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
