Jag fick en helt oväntad avi här om dagen och det visade sig vara en ny bok från Modernista. Jag känner varken till författaren eller boken sedan innan, men framsidan tilltalar mig massor. På baksidan står bl.a:
”Bokklubben vid livets slut är en ömsint hyllning till en älskad mamma, och en inspirerande betraktelse över böckers förmåga att skapa mening och glädje ur kaos och förgängelse, att skänka tröst och vidga vår kunskap om oss själva och andra.”
Temat för 2014 års upplaga av Bok & biblioteksmässan har släppts. Brasilien kommer stå i fokus! Jag kollade in min Brasilien-etikett och såg att den enda brasilianare jag läst är Paulo Coelho. Tror ni alla seminarier kommer handla om Coelho nästa år? 😉
Joyce Carol Oates är en produktiv författare. Jag älskar verkligen hennes böcker, för hon skriver så insiktsfullt och intressant om amerikanska kvinnor i olika utsatta positioner; ofta ”den andra kvinnan” eller på annat sätt kvinnor som hamnat i knepiga relationer. Favoriterna är Blonde (om den fiktiva personen Marilyn Monroe), Den tatuerade flickan (om en trasig kvinna som blir assistent år en rik författare och börjar utnyttja honom) och Älskad, saknad (om en kvinna som gör en inre resa i sorgearbetet efter sin mor); kanske mest den sistnämnda, faktiskt. Men Oates skriver inte bara tegelstenar för vuxna, utan har också författat ett gäng ungdomsromaner. En av de är aktuell på svenska just nu: Två eller tre saker jag glömde berätta för dig.
”En ny tjej kommer till klassen och de som blir Tinks vänner, hennes riktiga vänner, kommer att vara beredda att göra vad som helst för hennes skull. Tills hon en dag är borta. Joyce Carol Oates bevisar än en gång att hon tar unga människors verklighet på största allvar.”
Jag har inte läst något av Oates på ett bra tag.. Det börjar bli dags att läsa något nytt snart. 🙂
Jag har inte visat mina senaste. Namnsdagspresenter, minsann (Linnea-dagen den 13:e alltså). 🙂 Visst är framsidan till Vi i villa helt otroligt tjusig?
Liv Strömquist, alltså! Finns det någon vassare och mer träffande? Jag håller inte alltid med henne, men hennes satir är verkligen fantastisk ändå. Einstens fru är delvis på samma tema som Prins Charles känsla, som jag läste tidigare i år, men den är kanske lite spretigare. Centralt tema är feminism. I klockrena serier förkastar hon ”Flicka-projektet”, som uppstod på 00-talet för att bota problemet med ”Unga tjejer” (ni vet: ätstörningar, självskadebeteende, stringtrosor…) och synliggör historiska kvinnor som Einstens fru, Priscilla Presley och Yoko Ono.
Det jag gillar med Liv Strömquist är bland annat att hon så totalt saknar spärrar för vem hon trycker till. Folkkära snubbar som Cornelis Vreeswijk går absolut inte säkra bara för att de är folkkära. Samtidigt försvarar hon mer än gärna de har för låg status för att försvaras i andra forum och de som inte själva snackar för sig (t.ex. tycker hon mer synd om prostituerade än de som kallas ”hora” utan anledning..). Hon tar liksom inte de lätta bollarna. Vem applåderar inte ett projekt för att göra ”unga tjejer” mer självsäkra? Liv Strömquist ger hela projektet en fet spark och menar att pojkar kanske borde lära sig att ta mindre plats istället. Vem tycker inte att homosexuella djur är lite av ett gulligt bevis för att homosexualitet är naturligt? Strömquist problematiserar genom att fråga sig varför just homosexualitet, och inte alla mänskliga beteenden, måste jämföras mot djur för att anses vara normalt. Vad jag också gillar med Strömquist är att hon tecknar prydligt och snyggt och att varje formulering är pricksäker. Allt stämmer. Det är roligt, tänkvärt, snyggt och ibland provocerande. Som det ska vara. Strömquist behöver ingen flicka-kurs. Det är ett som är säkert.
När man talar om trollen. 😉 Just nu skänker Bokon iväg Da Vinci-koden och några kapitel ur Dan Browns nya. Mycket generöst, faktiskt. Jag kunde inte hejda mig, utan laddade ner. Det blir min första Dan Brown (fast filmatiseringen har jag sett!). Jag ska läsa med öppet sinne.
En annan bra kod är ju annars Martina-koden. När kommer nästa Martina Haag?! Behöver läsa i sommar. Det finns ingen bättre feel good.
För ett tag sedan snappade jag upp att Isabella Lövins och andra engagerades arbete lett till resultat vad gäller EU:s fiskepolitik. Tyvärr inser jag nu att man inte ska ta ut någon seger i förskott, för nu har hela skiten havererat och fiskare får även i fortsättningen slänga fisk och ägna sig åter överfiske. Det var ju lite sorgligt!!
Vad som har hänt med de andra grejerna jag frågade mig i mitt tidigare inlägg vet jag icket. Jag önskar mig till exempel en fortsättning på Matens pris. Gärna som podcast till sommaren. 😉
Jag har sett att Dan Browns nya har skeppats ut till ”min” Konsumbutik och säkert till alla andra mataffärer, bokhandlar och bensinmackar också. Jag har inte läst någonting av Dan Brown, men tyckte att Da Vinci-koden (filmen) var rätt spännande.
Det som fascinerar mig med Dan Brown är att ungefär alla som läst honom hävdar att han är tjatig och att böckerna inte går att hålla isär eftersom de är så till förvillelse lika. Och ungefär alla, vare sig de läst honom eller inte, anser inte hans böcker vara några som man stolt ska snacka om att man läst.
Och ändå. I princip inga andra böcker, förutom, möjligen, böcker av Paulo Coelho samt EL James porrtrilogi, har samma spridning! Och andra böcker översätts knappast under samma press. Som jag har förstått det är det så bråttom, bråttom, bråttom att man delar upp boken i olika delar och slänger iväg till ett gäng olika översättare som ska dra igenom sin del så fort som möjligt. Bara en sådan sak känns ju inte helt.. kvalitetssäkrat.
Jag fattar att man inte kan tjäna en massa pengar ifall man istället travar upp högvis med Mo Yan i varenda kiosk, för jag, som ju trots allt läser mer än snittet, har då inte lätt att ta mig igenom hans böcker. Men finns det ingenting mittemellan? Kan man inte sälja en massa fantastisk och ändå lättläst litteratur i stil med Människor helt utan betydelse (åh, vad den är bra!) eller Doktor Glas?
Det är ju lite infekterat det där med ”bra” och ”dåliga” böcker, men att marknadsföringen är intensiv och spridningen enorm innebär sannerligen inte nödvändigtvis att böckerna är bra. För en del (tydligen ganska många…) verkar det vara enklast att rycka den där boken som man tänker att ”alla snackar om” och som syns överallt. Som svårt boknördig blir jag förstås lite ledsen å deras vägnar eftersom de garanterat missar guldkorn som man kanske måste leta efter aktivt på ett bibliotek för att få tag på. Och nej, jag har fortfarande inte hämtat mig från insikten att pallvis med porr finns i varenda affär (jag har hört dem benämnas ”erotika” i några poddar jag lyssnat på den senaste tiden! Lägg av, kalla de för vad de är!). Jag kan tycka att det vore nice om det inte bara vore direkt förutsägbara böcker som får denna uppmärksamhet. Vem bestämmer egentligen vilken bok som ska hypas och tryckas upp i upplagor så att de finns tillgängliga i exakt alla affärer i hela landet?
Vad gäller Inferno så kommer jag nog inte läsa den och jag tänker inte döma ut den när jag inte har läst den. Tycker bara att fenomenet är fascinerande. Kommer du läsa?
Den här veckan har Tematrio bröllopstema! ”Berätta om tre romaner/noveller/dikter/texter som innehåller ett bröllop.”
I Glada hälsningar från Missångerträsk måste Nadja gifta sig för att kunna adoptera. Längtan efter ett barn är så stark att hon till och med offrar sig och åker till avlägsna Missångerträsk för att hjälpa sin syster. Där ska också hennes blivande man vänta på henne; mannen som enbart gifter sig med henne för att hjälpa henne med adoptionen. Men i Missångerträsk blir ingenting som det var tänkt. Det finns en bröllopsscen, men jag tänker inte spoila och skriva mer än så.
Ett tragikomiskt bröllop utspelar sig i Tjuven av Göran Tunström. Oromantiskt, futtigt och sorgligt! Resten av boken handlar t.ex. om Silverbibeln, men det är de inledande kapitlen som har etsat sig fast i minnet.
Kerstin Thorvall skriver i en av mina favoritböcker, När man skjuter arbetare…, om Hilma, som gifter sig med en man som är psykiskt sjuk. Sjukdomen kommer dock som en överraskning på självaste bröllopsnatten. Djupt berörande berättelse om klassfrågan!
Ledsen att jag inte kan bjuda på någon trio om tre klockrena, lyckliga bröllop. Jag tror ärligt talat inte att de är så vanliga i litteraturen?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.