Jag gillar snygga framsidor och brukar då och då posta inlägg med snyggingar som jag har fått upp ögonen för. Ofta är det titlar från Penguin, Bonniers pocketklassiker eller Novellix… Men det finns guldklimpar här och var. Fabulerat bloggade här om dagen om Mästaren och Margarita (en bok jag inte blev särskilt imponerad av över huvud taget, faktiskt). Den har verkligen en enkel och snygg framsida. Om jag ska vara petig, så kanske jag inte gillar avstavningen, men man måste inte vara så petig hela tiden.
-
Vad hände sedan?
Ibland läser man böcker som väcker tankar och frågor. Efter att ha läst Rysk dagbok vill man t.ex. veta vem som tystade Anna Politkovskaja. Då är det skönt att senare få veta att någon faktiskt har gripits och dömts för mordet (härvan som började nystas upp förra året är dock inte färdigutredd..).
En helt annan typ av bok, men som också rörde upp många känslor, är Isabella Lövins Tyst hav. Lövins reportagebok om det ohållbara fisket fick mig att kryssa Lövin i Europaparlamentsvalet och att bry mig ännu mer om att äta fisk från säkra bestånd. Glädjande nog såg jag här om dagen att Lövins och andras arbete i EU verkar leda fram till konkreta förbättringar inom fisket. Parlamentet har nu röstat igenom att överfiske ska vara förbjudet från 2015. Nu ska fiskekvoter bestämmas av experter och dumpning ska inte längre tillåtas.
En del böcker bjuder dock fortfarande på frågetecken. Vad har t.ex. hänt med de utnyttjade barnen i Majgull Axelssons Rosario är död? Alla knasigheter i Matens pris? Turismens baksidor i Välkommen till paradiset? Uppföljning, tack!
-
Några nya snygga framsidor
Hos Bokmania såg jag en så snygg framsida. Det visade sig vara framsidan till novellen De blå skorna av Linda Olsson.
Jag har inte läst något av Olsson på ett tag, men visst blir man lite sugen på att läsa en bok som har en fantastisk framsida med Eiffeltorn! Föga förvånande, för de får in fullträffar nästan jämt, så är boken från Novellix och framsidan är formgiven av Lotta Külhorn. När jag kikade in på Novellix hemsida så fastnade jag också för de fyra senaste novellerna, med supervackra framsidor av Lina Ekstrand.
Framsidan är inte allt… Men jag blir verkligen glad när böcker är vackra.
-
Snart kommer Berättelser från Engelsfors
Jag har redan skrivit om Berättelser från Engelsfors – en välkommen bok för oss som längtar efter fler berättelser i samma anda som Engelsforstrilogin. Boken är ett seriealbum med serier som kretsar kring huvudpersonerna i de ”riktiga” böckerna i trilogin. Det utlovas ledtrådar till vad som ska komma i den avslutande delen av trilogin, som kommer senare i år. Serielalbumet kommer den 20:e mars. Här är en video med lite ”bakom kulisserna”:
-
Direkt till pocket
För ett tag sedan skrev så jag ett inlägg om inbundet vs. pocket och nämnde att jag absolut föredrar pocket framför inbundet, inte så mycket för prisets skull, som för att formatet är så mycket smidigare. Inlägget kom lite som en reaktion på en artikel jag läste om förlag som bekymrar sig över den inbundna bokens korta livslängd och förlagens och författarnas därmed minskade inkomster. En del förlag går tydligen den andra vägen så att säga. Jag hörde här om dagen att Pocketförlaget (Surprise! De ger ju inte ut inbundet alls ;)) släpper några titlar direkt som pocket: nu senast romanceboken Ett tunt blått streck (grymt ocool framsida, för övrigt). Det verkar som att det mest är harlequinstuket och deckare som släpps direkt som pocket hos dem. Själv skulle jag tycka att det vore lite mer spännande om någon släppte mer creddig litteratur direkt i ett smidigare format. Det vore kul att se vad som hände, menar jag. Vill någon ens ha inbundet? Men om det ska vara ungefär som när film släpps direkt på DVD så kan det vara… Det är knappast en kvalitetsstämpel om en film inte kommer upp på biograferna och jag misstänker att ”direkt till pocket” i nuläget inte är böcker som folk egentligen vill köpa.. Hehe. Men vad vet jag..
-
Sveriges tysta åsikt i momsfrågan
Jag hörde att Anders Borg har anmälts till konstitutionsutskottet för att inte ha meddelat Sveriges åsikt om e-boksmomsen till EU-kommissionen. Idag likställs inte e-böcker med pappersböcker och har därför, till skillnad från pappersvarianten med sin 6 %-iga moms, en moms på hela 25 %. Det finns en enighet i riksdagen om att sänka momsen på e-böcker men att det inte har blivit någon sänkning beror på att det finns EU-direktiv som motsäger att man likställer pappersböcker med e-böcker. Länder som har gått i täten och vågat sänka sin moms har blivit anmälda till EU-domstolen. Från Sveriges håll finns det alltså en enig riksdag som vill att Sverige säger sin åsikt och säger något i den här debatten, men i ett utlåtande som Borg skickat till EU-kommissionen så nämns inte frågan med ett ord.
Jag vet inte vad man kan hoppas på av en sådan här anmälan, men det känns bra att det finns politiker som ryter ifrån.
Och, ja, det är helt otroligt att e-böcker inte likställs med pappersböcker!!
-
Tematrio: Crossover
Den här veckan handlar Tematrio om crossover. Crossover har inom bokvärlden blivit ett begrepp för böcker som riktar sig till unga vuxna. Jag har personligen ingen större respekt för åldersindelningar och har länge läst blandat böcker från bibblans ungdomsavdelningar och från hyllorna med skönlitteratur för vuxna. I någon mening tycker jag att det är lite bekymmersamt med crossoverbegreppet. Det ger lite sken av att det bara är somliga titlar som går att läsa av alla. I själva verket tycker jag att vilken ungdomsbok som helst bör kunna intressera vuxna… Nåväl. Det var inte begreppet som skulle diskuteras i Tematrio, utan tips på tre crossovertitlar. 🙂
Bra crossover, som utkom långt innan ordet var uppfunnet, är Peter Pohls böcker. De kan hittas lite var som helst på biblioteket! Bland hans bästa är Janne, min vän, som handlar om 12-åriga Janne som dyker upp från ingenstans och bär på tuffa hemligheter, som rullas upp när vännen Krille berättar om deras vänskap för polisen…
Johanna Nilsson har skrivit många böcker, varav de flesta står bland ungdomsböckerna. Hennes bästa är Hon går genom tavlan, ut ur bilden, som handlar om mobbing. Måste-läsning för alla, oavsett ålder!
Som tredje bok så väljer jag samma som ”alla andra” 😉 (gissar jag!). Men Engelsforstrilogin är så bra! Första boken är Cirkeln. Fantasy och tonårstrassel i en bra blandning.
-
En present från mig till mig
Som ni vet så köper jag aldrig böcker… 😉 Därför har Den franske löjtnantens kvinna hittat hem till mig…
Hehe. Jag fick ett presentkort via Wrapp, appen där man kan skicka presentkort till varandra. Som någon slags bonus/reklam fick jag ett litet presentkort på Adlibris när jag skaffade mig appen. Presentkortet täckte inte ens kostnaden för boken, men jag gick på tricket och använda presentkortet ändå. 😉
Visst är boken fin? Jag har skrivit om den och ett gäng andra snygga klassiker tidigare. Hur snygg den är i verkligheten är dock svårt att beskriva. Den har i alla fall riktigt lyxigt omslag (för att vara pocket!) – grovt och med härlig textur.
Jag vill bara titta på boken hela tiden!! Och tur är väl det, för den blir nog enbart prydnad ett bra tag. Vad jag inte visste förrän den kom hem är att den är en tegelsten. Jag och tegelstenar är en svår kombination.
-
Prins Charles känsla
Jag kan säga direkt att jag inte alltid håller med Liv Strömquist i alla hennes slutsatser eller delar alla hennes åsikter, men det hindrar mig inte från att verkligen tycka fantastiskt mycket om hennes seriealbum Prins Charles känsla. I Prins Charles känsla gör Strömquist ett försök att förklara kärleken (den heteronormativa parrelationen, om någon trodde något annat) som samhällsfenomen och att gå till botten med varför otrohet är en sådan dramatisk återvändsgränd som innebär att ”Nyss älskade jag dig, men nu hatar jag dig!! Jag vill aldrig mer träffa dig. Förutom eventuellt på en stel fika en gång om året”. Underbyggt med argument från olika källor, inom t.ex. sociologi och historia, och i snygga tuschteckningar, liknar hon kärlek vid religion och förklarar sin syn på kopplingen mellan makt och relationer. Det är både skrattframkallande och gör en lite illa till mods samtidigt. Många av karaktärerna som flimrar förbi har man ju liksom träffat på i det verkliga livet. Som de där tjejerna som är lite som en morsa för sina pojkvänner och som gör allt för att ställa upp, ta hand om och visa sin kärlek, men som inte får så mycket tillbaka… I kändisvärlden kan de heta Whitney Houston, Victoria Benedictsson eller Diana…
Det här är nog det tightaste och bästa jag läst i serieform hittills. Det är lätt att se serier som roliga enrutare eller strippar, men Strömquist visar också att serier kan vara ett forum för mer djupa gransningar. Det är ju ingen fackbok, men jag blev positivt överraskad över att boken trots allt är så informativ, samtidigt som den är sjukt rolig. Vad som också är befriande med serietecknare som Liv Strömquist är att trots att seriena är så feministiska och vänster, så fastnar de inte i att vara politiskt korrekta och mossiga. Tvärtom så skojar Strömquist om allt och går gärna över gränsen för vad de flesta skulle anse bekvämt (tror jag). Exempelvis har hon inga betänkligheter att hänga ut Arne Weise, som är så folkkär, som topp 1 på topplistan ”våra allra mest älskade torskar”. Hon har ett skönt, o-tjejigt (hehe) sätt att skoja om saker. Det är ju så lätt för alla att kritisera kvinnliga kändisar för än det ena, än det andra (gärna kommentarer om det yttre!). Strömquist trampar utan betänkligheter rakt in i det träsket, men som motvikt drämmer hon till män som Hugh Grant och Jerry Seinfeld. Det kanske inte är det finaste sättet att skapa någon slags debatt som jämlikhet, men hon fegar verkligen inte. På många sätt är hennes serier väldigt tankeväckande och intressanta, även om jag personligen inte köper allt.