För något år sedan läste jag en annan av Barberys böcker, Igelkottens elegans, och tyckte mycket om den – tills jag nåddes av slutet, som författaren slarvade bort fullständigt. Det gjorde mig hur som helst lite glad att jag oväntat fick återse en av huvudpersonerna i Igelkottens elegans när jag lyssnade på den här ljudboken. Renée, portvaktsfru, skymtar nämligen förbi. Men egentligen handlar inte boken om Renée den här gången. Den handlar mest om… mat. Och om en annan av husets invånare.
Pierre Arthens är gourmand och matkritiker, som nu ligger på sin dödsbädd och försöker att erinra sig en smak. Han gör en lång resa i minnet och kommer ihåg smakupplevelser från barndomen och ungdomen och framåt, men får aldrig fram vad det är han egentligen söker.
Längs vägen förstår man att Pierre är självupptagen och inte hyser särskilt stort intresse för vare sig sin fru eller sina barn. Det är verkligen inte en man man sympatiserar direkt mycket med. Faktiskt blev jag inte alls engagerad av berättelsen om honom.
Däremot tycker jag att Barbery lyckas med själva berättandet. Hur skriver man egentligen om mat? Jag läser aldrig mattidningar eller matkritik och jag går sällan ut och äter på finare restauranger, ändå lyckas hon faktiskt göra mig intresserad och väcka en känsla för hur alla dessa maträtter och drycker smakar och upplevs. Den är som ett skolboksexempel på hur man skriver bra, beskrivande texter. Synd bara att själva storyn kändes lite tunn.
Stjärnlösa nätter är en av årets mest minnesvärda böcker, tycker jag. Den väcker många intressanta tankar om hederskultur, eftersom den handlar om en ung man som tvingas att gifta sig mot sin vilja, och det är ett perspektiv som ofta glöms bort i debatten. Arkan Asaad är nu en av två författare som får stipendium från Stiftelsen Klas de Vylders Stipendiefond för Invandrarförfattare. Roligt, tycker jag! Dessutom har han kammat hem Sveriges radios novellpris. Hoppas att han skriver mer. Mycket mer!
Spekulationerna kring vem som kommer att få årets Nobelpris är i full gång och veckans Tematrio handlar också om att gissa vem som får årets pris. Jag känner inte att jag har tillräckligt på fötterna för att våga gissa, för jag läser ju trots allt sällan den typen av litteratur. Det närmsta jag kommer att läsa Nobelpristagare är att läsa om dem hos Nobelprisprojektet. 😉
En het kandidat är i alla fall Mo Yan, åtminstone enligt Unibet. Mo Yan (”Tala inte!”), pseudonym för Guan Mouye, började skriva medan han var soldat i Folkets befrielsearmé. Jag har inte läst honom, men när jag läser om honom, så verkar han passa för ett Nobelpris..
Jag har som sagt ingen som helst någon idé om vem som kan vara aktuell för detta pris. Det enda jag vet är att det inte kommer att bli en svensk… Med tanke på att Tranströmer fick priset förra året, alltså. Under året har jag ju för övrigt haft som projekt att läsa Tranströmer, vilket har varit givande och intressant. Jag minns förra årets tillkännagivande himla väl. Trots att jag inte hade läst Tranströmer vid den tiden, så kände jag ju till honom, och det var så himla kul att få höra att priset gått till honom. Det är så sällan jag tycker att Nobelpriset angår mig eller spelar någon roll, för oftast är det ju en totalt okänd författare som kammar hem priset… Så, det var ju extra roligt att just Tranströmer belönades.
Jag ligger tokigt mycket efter med Tematrio, men det är väl aldrig för sent att försöka komma ikapp..? 😉 I samband med Bokmässan, med tema Norden, hade Tematrio just Norden på Bokmässan som tema: Berätta om tre favoriter från Norden – författare eller böcker!
Det är Norden-tema lite nu och då och då brukar jag alltid konstatera att jag faktiskt inte läser så mycket nordiskt. Men några favoriter:
Själv är jag fortfarande förvirrad över dundersuccén med porrböcker. Nu senast hörde jag att det har kommit ut några nya och mer porriga utgåvor av Austens klassiker Stolthet och fördom och Charlotte Brontës Jane Eyre. Hur kommer man ens på tanken?
En annan av årets böcker är den komiska och ändå allvarliga boken Sju jävligt långa dagar, där huvudpersonen får sju jävligt långa dagar tillsammans med sin familj. De ska nämligen sitta shiva (judisk sorgevecka) efter pappans bortgång och alla syskon samlas med sina egna problem. Upplagt för problem!
Som tredje bok tar jag en deckare jag lyssnade på som ljudbok förra året: 80° från varmvattnet. Den kretsar kring abortfrågan och är väldigt intressant.
När Bonnier köpte upp Pocketshop började det diskuteras vad det kommer att betyda för utbudet av litteratur. Jag börjar nu förstå problemet med att stora förlag kontrollerar försäljningen i allt fler butiker. När Åhléns startade sin höstrea, visade det sig t.ex. att alla titlar utom tre kommer från Bonniersförlag. Försäljningen på Åhléns sköts av Pocketgrossisten, som menar att det är enklast att ta alla titlar från samma förlag, om det är möjligt. Säkert enkelt, men mest enkelspårigt. Eller?
Förra året introducerade Akademibokhandeln Läsborgarmärket, som PR, såklart, men också i syfte att inspirera unga att läsa. Jag gillade verkligen idén, kanske för att jag själv aldrig tog särskilt många simmärken eller ridmärken, som liten. 😉 Nåja. Det är verkligen positivt att läsa mycket. Finns det något som är mer allmänbildande?
Akademibokhandeln gör nu en ny satsning: Läs-Racet, som är en tävling där skolklasser i åk 1-9 ska ta fram idéer som inspirerar till läsning. Kul att Akademibokhandeln fortsätter att satsa på ungas läsning. 🙂
Hittills har förresten 40 000 märken delats ut. Coolt!
Frid på jorden är en kort liten novell av Selma Lagerlöf. Jag läste den som e-bok, där novellformatet ofta är extra bra, eftersom e-böcker är så enkla att plocka fram när man får lite dötid, t.ex. i väntan på bussen. Novellen kretsar kring en familj som oväntat får besök av den försvunna dottern, som berättar om hemska övergrepp och väcker en stark önskan att hämnas.
Det är den första novellen jag läser av Lagerlöf, som jag annars känner till genom ett antal romaner. Jag tycker att hon är lite ojämn. T.ex. uppskattade jag inte alls Gösta Berlings saga, men blev väldigt gripen av Kejsarn av Portugallien. Frid på jorden tycker jag hör till hennes bättre texter. Den var både spännande och tankeväckande.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
För något år sedan läste jag en annan av Barberys böcker, Igelkottens elegans, och tyckte mycket om den – tills jag nåddes av slutet, som författaren slarvade bort fullständigt. Det gjorde mig hur som helst lite glad att jag oväntat fick återse en av huvudpersonerna i Igelkottens elegans när jag lyssnade på den här ljudboken. Renée, portvaktsfru, skymtar nämligen förbi. Men egentligen handlar inte boken om Renée den här gången. Den handlar mest om… mat. Och om en annan av husets invånare.
