Korparna är en av förra årets mest omtalade böcker. Den hyllades i pressen och belönades med Augustpriset. Snacka om en bra start på författarkarriären för debutanten Tomas Bannerhed!
Boken kretsar kring en familj som driver lantbruk i 70-talets Småland. Pappans hälsa är skör och han behandlas periodvis på psykiatrisk mottagning. I trakten blir han sedd som ett riktigt original och får utstå mycket skitsnack och ren mobbing. Äldsta sonen, ensam och orolig över situationen hemma, ägnar så mycket tid som möjligt med fågelskådning eller på flykt i böckernas värld, men har egentligen en stark press på sig att ta över lantbruket så småningom – något han inte har något intresse av.
Boken berättas ur pojkens synvinkel och den berättas på ett sällsynt gripande sätt. Språket är fantastiskt och rymmer i sin enkelhet många känslor. Det är verkligen inte en positiv bok, utan tvärt om några hundra sidor fyllda av ångest. Den segar sig fram mellan vardagssysslorna på gården, men är ändå spännande. Man vill ju så gärna att det ska vända för dem, men man förstår att det inte är lätt att fly sitt öde. För mig kändes det som en ganska tung läsning, just eftersom den inte är speciellt upplyftande, men det är en bok som jag lämnar ifrån mig med känslan av att det är en mycket stark läsning. Jag vill läsa mycket mer av Tomas Bannerhed, som så fantastiskt har fångat livet för en ung kille på väg att bli vuxen för tidigt.
Jag hör till de som äter mycket grönsaker. När man till största delen äter vegetariskt får man det gratis. Nu för tiden är det ju dock kött och LCHF-dieter som är trendigt och då blir det snålt med grönsaker. Särskilt män, är en grupp som får i sig för lite grönsaker och som därför riskerar hälsoproblem. I ett försök att inspirera män till att äta mer grönsaker har Mai-Lis Hellénius, professor i kardiovaskulär prevention, tillsammans med KC Wallberg och Mia Gahne skrivit boken Riktiga män äter sallad, med recept, intervjuer och fakta. Jag tycker den ser himla snygg ut och är faktiskt lite sugen på att läsa den, trots att den varken riktar sig till min målgrupp eller är en bok jag ”behöver”… 🙂
I år har Sveriges radios romanpris tilldelats Kristian Lundberg för romanen Och allt skall vara kärlek, som är en fortsättning på hans rosade roman Yarden. Jag har länge velat läsa Yarden. Jag tror det är dags nu…
Jag missade förra bokcirkelträffen med sushiklubben, men det känns inte som en katastrof, för i slutändan brukar ingen ha läst böckerna, så det brukar inte bli några bokdiskussioner… Nästa vecka är det dock dags för träff med den andra och mer seriösa bokcirkeln som jag är med i och då ska vi diskutera Corpus delicti. Då är det också dags för mig att föreslå tre böcker att välja bland till nästa gång. Jag har valt ut tre böcker som jag har hemma och som jag är sugen på att läsa:
Vi har redan sagt hej då – Daniel Åberg
Odjuret – Roslund & Hellström
Frihet – Jonathan Franzen
Corpus delicti är en deckare som föga förvånande är skriven av en rättsläkare. Här är det nämligen de verklighetstrogna och ingående beskrivningarna av rättsläkaryrket som hör till bokens styrka. Långt från TV:s kriminalserier, där analyser går på nolltid, visas här en vardag med mikroskopiska preparat, växande högar med handlingar och prover som måste skickas till Japan för att åldersbestämmas.
I huvudrollen hittar vi Ella, en mycket ambitiös och skarp rättsläkare, som lider lite av sin dåliga relation till mamman och mormodern och av sin bakgrund, som hon inte kan komma överens med. Hon kommer från en mycket välbärgad överklass, men känner inte att hon hör hemma i den världen. Helt oväntat dras hon dock in i en privat undersökning, och börjar rota i sin släkthistoria, när en man anmäler ett fynd av en kropp, som legat nedgrävd i mannens trädgård ett bra tag. Utredningen leder henne in på spår som antyder att den berättelse som hon växt upp med, den som handlar om att hennes pappa omkom i en brand, kanske inte är sann.
Det är spännande och lurigt innan alla pusselbitar faller på plats, men ändå tycker jag att det finns brister i berättelsen. Den största handlar om språket, som är väldigt korrekt och tillrättalagt, vilket stundvis ger mig känslan av att läsa en teknisk rapport snarare än en skönlitterär bok. Dialogerna flyter inte på och karaktärerna blir svåra att lära känna och heller inte helt trovärdiga i en del scener. Det finns också några detaljer som känns ologiska. T.ex. beskrivs Ella ständigt som en kvinna som lever enligt regelboken och som tar ett stort ansvar för att hitta sanningen. Samtidigt kan hon plocka upp ett viktigt spår från en brottsplats för att ta till sin egen utredning så att den inte ska hamna i utredarnas händer?
Jag gillar idén om en deckare som handlar om en självständig och stark kvinna som jobbar som rättsläkare, för nog har vi väl läst tillräckligt många deckare som handlar om kriminalare med rått språk som går hem och dricker whisky och lyssnar på opera efter en lång dag på jobbet med privatutredningar och jobb om vartannat? Tyvärr finns det en del i boken som jag tycker drar ned på helhetsintrycket.
Musikern Håkan Lidbo och hans bror, Johan Lidbo, är aktuella med en bok som jag tycker verkar vara rolig. Den heter Spelskalle och beskrivs som:
… en bok som gör spel av det mest vardagliga. Spela med kompisarna på jobbet, när du reser eller hemma med barnen. Gå omkring i grannens kläder, avslöja kriminella eller lura barnen att städa. Med Spelskalle blir det till och med spännande att sortera tvätten eller rensa vasken. Morgonpromenaden med hunden kommer att få en helt ny dimension.
Det finns redan en och annan bok på temat att utmana sig själv med olika saker, men vad gör man inte för att slippa fastna i något slags vardagslunk? Jag skulle sannerligen behöva något som fick mig att sortera tvätt och rensa vasken utan att skjuta upp det tio gånger först… :p
Just nu läser jag Vallgrens essäsamling om Berlin, men framöver läser jag gärna hans nya. Jag gillade hans AugustprisbelönadeDen vidunderliga kärlekens historia. Havsmannen lär i och för sig vara en helt annan historia än hans roman om Barfuss och Henriettes kärlek, för här blir det mer nutida. Men säkert blir det ganska mycket inslag av övernaturligt också…
Baksidestext:
Falkenberg i början av 1980-talet.
Den unga Nella har vuxit upp i samhällets utkant.
Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan, och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut.
Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt.
En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek – och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.
Det är fler än jag som ska åka till Berlin snart… Mimmimari ska göra detsamma och tipsar på sin blogg om boken Berlin: en stads historia. Den känns lite som ett måste för mig, som reser till Berlin för första gången och såklart vill lära känna staden lite i förväg. Annars läser jag Carl-Johan Vallgrens Berlin på 8 kapitel just nu och den känns som ett bra och personligt intro till staden. Jag hoppas att Berlin: en stads historia är detsamma.
Veckans Tematrio handlar om bortglömda favoriter: Berätta om tre nästan bortglömda favoriter! Jättekul tema! En del böcker påminns man om så ofta att man inte glömmer dem i första taget, men det finns också guldkorn, som inte riktigt finns färskt i minnet några år senare… Det är tur att jag har en bokblogg, för jag kan ju väldigt enkelt gräva fram dem…
En pärla tänkte jag faktiskt på här om dagen: Carol ShieldsOm inte. Jag vill läsa mycket mer av Carol Shields (varför har jag inte gjort det?!), för jag älskar hennes enkla och fina språk och hennes berättelse om en författare som lever i sorg eftersom hennes dotter har hamnat på gatan.
En annan speciell bok, som jag knappt har uppmärksammat på bloggen efter det att jag läste ut den, är Marisha PesslsFördjupade studier i katastroffysik. Det är en förbluffande tegelsten till bok, roligt skriven med en massa påhittade litterära referenser.
Som tredje bok väljer jag En bön för Owen Meany av John Irving. Som alltid i Irvings böcker, handlar det om väldigt speciella karaktärer och boken vävs ihop snyggt så att allt faller på plats på slutet. Man blir helt häpen och glad av den.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Korparna är en av förra årets mest omtalade böcker. Den hyllades i pressen och belönades med Augustpriset. Snacka om en bra start på författarkarriären för debutanten Tomas Bannerhed!
