I dagarna har den långa listan med potentiella Bookerprisvinnare tillkännagivits. Som jag har förstått det utser de en vinnare efter att i två steg ha gallrat ut tänkbara böcker. Så småningom kommer alltså en kortare lista att gallras ut från denna och ur den kommer man att vaska fram en pristagare:
Julian Barnes The Sense of an Ending (Jonathan Cape – Random House)
Sebastian Barry On Canaan’s Side (Faber)
Carol Birch Jamrach’s Menagerie (Canongate Books)
Patrick deWitt The Sisters Brothers (Granta)
Esi Edugyan Half Blood Blues (Serpent’s Tail – Profile)
Yvvette Edwards A Cupboard Full of Coats (Oneworld)
Alan Hollinghurst The Stranger’s Child (Picador – Pan Macmillan)
Stephen Kelman Pigeon English (Bloomsbury)
Patrick McGuinness The Last Hundred Days (Seren Books)
A.D. Miller Snowdrops (Atlantic)
Alison Pick Far to Go (Headline Review)
Jane Rogers The Testament of Jessie Lamb (Sandstone Press)
D.J. Taylor Derby Day (Chatto & Windus – Random House)
Det är inga namn som jag känner igen och det förvånar mig inte ett dugg. Det är ju ett pris för författare från Storbritannien och Irland och även om jag läser brittiska (och mer sällan: irländska) titlar nu och då så är jag knappast särskilt uppdaterad eller insatt i vilka författare som är stora i Storbritannien eller Irland just nu.
Ett annat pris som är aktuellt just nu är det lite mindre (? ;)) prestigefyllda Bulwer-Lytton Fiction Contest, som årligen delas ut till den bäst komponerade inledningen till den värsta tänkbara av romaner. Hehe. De tävlande bidrar med inledningar från fiktiva böcker, vilket kanske på sätt och vis tar udden av det. Jag tycker ändå att det är en kul grej. Årets vinnare heter Sue Fondrie och hennes tävlingsbidrag är som följer:
Cheryl’s mind turned like the vanes of a wind-powered turbine, chopping her sparrow-like thoughts into bloody pieces that fell onto a growing pile of forgotten memories.
Knäppt och äckligt! Hehe. Undrar vad Bulwer-Lytton själv hade tyckt, för hans roman är ju skriven på fullaste allvar (ur Paul Clifford, 1830):
”It was a dark and stormy night; the rain fell in torrents, except at occasional intervals, when it was checked by a violent gust of wind which swept up the streets (for it is in London that our scene lies), rattling along the housetops, and fiercely agitating the scanty flame of the lamps that struggled against the darkness.”
Conrads klassiker från 1902 handlar om en resa in i ”mörkrets hjärta” – rakt in i den av européerna så outforskade kontinenten Afrika. Bokens huvudperson är på jakt efter en man vid namn Kurtz, som ska befinna sig där inne och bedriva handel med elfenben. Kurtz är mytomspunnen och ju mer de närmar sig, desto ondare framstår han och ju grymmare verkar hans handlingar vara mot landets befolkning.
Det är naturligtvis en intressant bok med tanke på det historiska sammanhanget och vad den berättar om ondska, rasism, tyranni och kolonisatörernas framfart. Jag tyckte dock att den var otroligt seg och tung att lyssna på som ljudbok. Jag fick spola tillbaka flera gånger och lyssna om, men tappade ändå koncentrationen mest hela tiden. Jag borde kanske ha läst den i pappersform och gett den den uppmärksamhet den förmodligen behöver.
Igår var jag på Furuviksparken och såg bland annat fascinerande capybaror. Jag tycker verkligen att det är ett häftigt djur. Har ni läst barnboken Vår vän capy? Det är annars en väldigt gullig bok om dessa stora ”marsvin”.
Israel Armstrong har precis fått anställning som bibliotekarie på biblioteket i den irländsla småstaden Tumdrum. När han väl kommer dit möts han dock av beskedet att biblioteket är nedlagd och att hans tjänst numer ska bestå av att köra bokbussen, något som i boken inte framställs som en bibliotekaries drömjobb:
”Det skulle förmodligen inte vara för mycket sagt att påstå att bokbussar av många i branschen inte precis anses vara kronan på bibliotekarieträdet. Högst upp i den hackordningen hittar du, låt oss säga, British Library eller New York Public Library eller Kongressbiblioteket eller det i Alexanderia. Sedan, strax under de här parnassiska höjderna, återfinns universitetsbibliotek och privata forskningsbibliotek, och sedan kanske stora offentliga bibliotek och därefter distrikts- och filialbibliotek, och skolbibliotek, sjukhusbibliotek, fängelsebibliotek och bibliotek på slutna mentalvådsinstitutioner. Och till slut, längst ner på skalan, ungefär på samma nivå som röda konstläderinbundna uppsättningar av Det bästa på fuktskadade landsortshotell och i väntrum hos tandläkare, återfinns bokbussen.”
Vad ännu värre är: de 15 000 böckerna i bibliotekets bestånd är stulna! På så sätt dras Israel ofrivilligt in i detektivarbete för att återfinna böcker på den irländska landsbygden. Det är knäppt, roligt och en hel del bok- och bibliotekshumor. Jag uppskattar det verkligen!
Boken har fått varierande kritik om man tittar sig omkring på bloggar. Bibliotekarien läser tycker t.ex. att det är bondkomik och för mycket korrekturmissar och beasbokhylla ger också ett ljummet betyg och tycker att boken är tunn. Själv tycker jag dock mycket om boken och jag gillar humorn. Dagensbok tycker jag sätter huvudet på spiken när de skriver ”kommersiell litteratur när den är som bäst”. Jag förstår vad de menar, för, ja, det är en bok som till stor del består av dialoger och den är också väldigt lättläst. Men den är bra!
När jag började läsa Att komma hem ska vara en schlager trodde jag inte att det var en bok för mig, för språket kändes så invecklat och metaforerna alltför många. Jag är glad att jag inte gav upp, utan att jag faktiskt gav den en chans. Faktum är att jag verkligen började gilla Hagmans sätt att skriva och hans sätt att blanda högt och lågt om vartannat. Även när han skriver om samhällets smutsigare grejer så får han det att låta närmast poetiskt. Ja, det här utvecklade sig verkligen till en bok i min smak. Faktiskt är den en av de bästa jag läst i år.
För jag älskar verkligen den här berättelsen om Per Hagman, som reser fram och tillbaka och aldrig hittar hem! Han lever ett liv så totalt olikt mitt eget: liksom i förbigående berättar han att han delar lägenhet med fotomodeller, att han går på fester med söner till superrika shejker, att han tar droger och blir uppraggad av diverse kändisar och b-kändisar. Det skulle kunna vara så meningslöst i sitt försök att dra uppmärksamheten till sig, men det är istället intressant. Det intressanta ligger inte i det liv han lever utan i hur han innerst inne är en naiv pojke som plötsligt blivit 30+ och inser att han aldrig har haft ett hem. Jag tycker om att få följa med Hagman på hans eviga resor till Paris, där han spenderar för mycket tid på tabacbarer och tycker sig trivas bra, och sedan till Kairo, där han kommer på att han nog faktiskt skulle kunna bo. Fast sedan skiter det sig med det med, för mannen som han ska dela bostad med tar en överdos. Han kommer på att han ska testa Tyskland och i tåget på väg dit tilltalas han av tanken på att vara veckopendlare; att leva sitt liv på ett tåg. Han stannar inte ens i Tyskland, utan drar istället vidare till en älskarinna i Köpenhamn. Det är så rotlöst, så mycket flackande, och samtidigt så mycket känslor.
Hans liv är häftigt, men ensamt. Det är lyx, älskarinnor, jaktfalkar, kasinon… Men inte alls ett hem. Och han skriver om det på ett så fantastiskt och pricksäkert sätt. Jag känner inte alls någon likhet mellan mitt eget och huvudpersonens liv, men kan ändå känna känslan, förstå hur det kan vara när man har flyttat omkring och på varje plats har bekanta men inget riktigt umgänge. Det är faktiskt helt fantastiskt skrivet. Lyssna bara:
”Inget på tv och ingen vill ha mig.
Jag sitter här ensam med en dator full av porr men varenda playmate känns som skäggiga damen.
Ingenstans att gå, ingenting att ta mig för.
Att komma hem brukade vara en schlager, men det var så längesedan. Nu känns det mest som att lyssna till en radio som står och brusar mellan kanaler.”
”I höstas fyllde jag trettiotre men jag kan inte minnas hur jag tillbringade födelsedagen. Min trettiotvåårsdag, vad gjorde jag då? Jag måste ha befunnit mig i Stockholm eftersom jag inte kan minnas den.”
Jag vet inte varför jag dras till de här lite melankoliska och tragikomiska böckerna, men det gör jag gång på gång (Människor helt utan betydelse är min favoritbok!). När det dessutom är såhär fantastiskt skrivet blir jag helt lyrisk. En mycket bra bok!
DN skrev igår om framtidens läsning och om kommande funktioner för att kunna dela med sig av kommenterar och understrykningar i e-böcker. I Kindle (Amazons egna e-bokläsare) finns det redan en möjlighet att göra understrykningar och i framtiden kan det eventuellt bli möjligt att göra det i flera varianter av läsplattor.
Vi får se vad som väntar härnäst. Kanske blir det fler communties, som, likt den kommande Pottermore, samlar läsare och bygger vidare på populära böcker. Kanske kommer redan befintliga, och nya, litteraturcommunities att utvidgas och låta e-böcker ta en större plats. Vi får se!
Jag är ganska nybliven e-bokläsare, men jag är redan väldigt förtjust i att enkelt kunna ladda ned böcker. Jag välkomnar glatt alla nya och smarta sätt att dela med sig av läsupplevelser och att diskutera böcker!
Solbarnet är den första delen av hittills tre om den föräldralösa flickan Fry, som lever i Hallandstrakterna under bronsåldern. Hon lever på Nygården, där hon sliter med hushållssysslorna och blir illa behandlad. Inom sig bär hon dock på en stark kraft och hon känner en stor samhörighet med den mäktiga Solgudinnan, som folket tillber och offrar till för att få goda skördar och hålla sig friska. När det är dags för offerfest upptäcks dock att en del av offren har blivit stulna och det är Fry som får skulden. Det är ett stort brott att stjäla offergåvor och Fry har plötsligt anledning att frukta för sitt liv.
Det här är en spännande och lättläst barn & ungdomsbok, helt i stil med t.ex. Kulla-Gulla (som ju handlar om en betydligt mer nutida flicka som får slita hårt), och med inslag av magi. Jag tyckte väldigt mycket om barn- och ungdomsböcker med historiska inslag när jag var i den åldern att jag plöjde just barn- och ungdomsböcker. Jag hade förmodligen tyckt väldigt bra om här boken om jag hade läst den som yngre och jag har faktiskt även behållning av den när jag läser den nu. Det jag saknar är dock lite mer bronsålderinslag. Nog får man en idé om vilken tro människor eventuellt hade och hur deras religiösa riter kunde se ut, men jag saknar lite mer inslag från hur folket faktiskt levde.
Boken har överlag fått positiv kritik, men också en del röster om att språket skulle vara lite av en katastrof, vilket t.ex. bloggen Spektakulärt tycker. Jag håller inte alls med om att språket skulle vara illa. Tvärtom tycker jag att boken är välskriven, men naturligtvis med ett enkelt språk som passar målgruppen.
Nirvanaprojektet är del 2 i trilogin om poliserna Walter och Jonna. Det är alltså fortsättningen på Vredens tid, så om du inte har läst den kommer en spoilervarning nu.
Den första boken i trilogin slutade med att Walter och Jonna fann hjärnan bakom ”drog X” – en drog som använts för att framkalla så fruktansvärda vredesutbrott att den drogade mördat folk i deras omgivning. De fann Leo Brageler skyldig, förmodligen med motivet att hämnas för hans frus och dotters olyckliga död. Vad Jonna och Walter inte lyckades med var att få tag på Leo.
I boken behandlas flera spår parallellt. Leo är som sagt inte i häkte, utan är i själva verket kidnappad av några som vill komma åt drog X och forskningen bakom för att använda till egna, dunkla syften. En av polisens egna män, säkerhetspolisen Martin Borg, är inblandad, vilket inte precis underlättar utredningen som pågår. Walter och Jonna förstår snart att fallet är mycket större än en utredning kring mord och en drog: hela den egna organisationen kan vara infiltrerad av personer med koppling till det kriminella gäng som har Leo Brageler i förvar.
Det är väldigt spännande faktiskt! Boken besvarar en del frågor från Vredens tid, men ställer också nya, som förhoppningsvis får en bra upplösning i del 3: Den felande länken, som kommer ut i september. I den första boken hade jag åsikter om själva drog X och annat som jag tar för otroligt och har svårt att köpa. Det har jag fortfarande. Ändå hade jag stor behållning av boken och tyckte att den var snäppet bättre än första boken i trilogin. Det är spännande från första till sista sidan och finns flera intressanta sidospår. Det ska bli riktigt intressant att se hur författaren knyter ihop säcken till slut.
Så har även jag läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag behöver kanske inte orda så mycket om handlingen, eftersom många/de flesta redan har läst den här hypade boken, men den handlar alltså om Allan Karlsson, som på sin 100-årsdag väljer att fly från sitt eget födelsedagskalas på äldreboendet och istället vandra iväg utan något särskilt mål. På vägen kommer han över en väska fylld med pengar och utan att göra något särskilt är han ute på ett riktigt äventyr, med både kriminella (som vill åt väskan!) och polisen efter sig. Parallellt återberättas Allans liv, som också är en, såklart lite twistad, berättelse över hela 1900-talets historia med världskrig, kommunism och atombomber.
Det är småroligt och det är lätt att sympatisera med Allan, som är snäll, naiv och ramlar in i viktiga historiska ögonblick mest hela tiden. Det märks att boken är skriven med mycket inspiration från Forrest Gump, som är en av mina favoritfilmer (boken har jag inte läst). Jag vet dock inte om jag vill stämma in i hyllningskören över den här boken. Den är rolig och en avkopplande läsning, men kommer troligen inte att leva kvar i minnet särskilt länge.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
