Vägen till Umbria I är första delen av första boken i fantasy/sci-fi-serien Vid cirkelns slut. Handlingen börjar direkt och man kastas omedelbart in i en historia som författaren själv kallar för en gåta, där ledtrådar delas ut till läsaren lite eftersom. Han har rätt i att det är gåtfullt. Faktiskt är det svårt att hänga med om man inte är skärpt medan man läser. Handlingen utspelar sig i olika dimensioner, både en drömverklighet och i vår ”verklighet”, och kretsar kring flera olika karaktärer med speciella förmågor och uppdrag. De har en koppling till Umbria och letar efter varandra, men det ges inga definitiva svar på hur det hänger ihop, vad Umbria är för något och vad som kommer att komma härnäst.
Det är spännande och originellt. Jag hade inte helt lätt att se samband och förstå hur allt hänger ihop, men jag fascineras verkligen av Ullströms fantasi och kreativitet. Jag är en ovan fantasyläsare och har just inte läst något i genren förutom Harry Potter och Sagan om ringen, så för mig var det en fascinerande och annorlunda bok. Del II kommer ut senare i år.
Här om dagen skrev Ingrid ett inlägg om klassiker och tipsade bland annat om Kulturrådets lista över klassiker. Själv är jag nog väldigt slarvig när jag klassificerar böcker som klassiker. Å ena sidan sätter jag ibland klassikeretikett på alla böcker som har funnits ett antal år och fortfarande är populära och vällästa , däribland t.ex. Utvandrarna, Alberte och Jakob… Å andra sidan tänker jag att klassiker är de böcker som jag påtvingades i skolan, t.ex. Mor gifter sig. För mig är klassiker stundtals, faktiskt, synonymt med just de där skolböckerna som krävde att man kunde något om sammanhanget och berättelsen för att få ut något av dem. Nu för tiden finns det ingen svensklärare som guidar mig, utan jag måste själv djupdyka ner i klassikerna, vilket gör att jag sällan gör det. Oftast är jag mer intresserad av mer lättillgänglig underhållning.
Jag har säkert en lite konstig uppfattning om vad som är klassiker, men jag antar att det faktiskt inte finns någon precis definition för vad som får räknas som en sådan?
Av böckerna på Kulturrådets lista kan jag hur som helst konstatera att jag mycket väl kan tänka mig att läsa Doris Lessing och den Joyce Carol Oates-roman (Foxfire) som omnämns. Jag har redan läst Mästaren och Margarita och Alice i Underlandet. Det känns kul att t.ex. Joyce Carol Oates är med på listan. Hon är långt från den där lite ”tråkiga” och krävande litteraturen som jag tror är klassiker.
Det plöjs mycket filmer under min semester… Nu senast såg jag Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter. Boken (och de två uppföljarna) hör till mina favoriter, men filmen kan jag nog inte rekommendera. Det blev tydligen för svårt att få ihop alla trådar i boken, som ju både utspelar sig i nutid och dåtid och innehåller en hel drös karaktärer att hålla reda på. Böckerna är både roliga och sorgliga och berättar osminkat om hur det kan vara att vara mamma eller dotter. Och så berättar de såklart om Ya-Ya flickorna och deras vänskap!
Avskräcks inte från att läsa böckerna om du inte gillade filmen..!
För den som är intresserad av stil och mode, i synnerhet kläder och accessoarer från 60-talet, är The Fashion File en snygg och inspirerande bok. Janie Bryant, som till vardags bland annat designar kostymerna i den populära TV-serien Mad Men, delar här med sig av sina stiltips. En del är ”det gamla vanliga” – de lite tröttsamma tipsen om att klä sig efter sin kroppsform och att våga klä upp sig, men mycket är också välkommet och inspirerande. Inte minst skriver hon mycket om vintage, både hur man hittar vintageplagg och vad man kan tänka på när man handlar, men också tips kring hur man bäst tar hand om de ofta sköra vintageföremålen. Författarna lyfter också fram olika stilikoner och skriver intressanta historiska fakta om kläder och mode. Det är inte så många bilder från Mad Men som man kanske hade kunnat tro, men boken är verkligen rikt illustrerad, dels med modeteckningar, men också med bilder av författarnas egna favoriter från garderoben.
Jag tycker att det här är en fin bok! Inspirerande, snygg och kul! Det är en bok man gärna kan ha framme och bläddra i lite nu och då.
Bluffen är en av de ljudböcker som är nominerade till Iris ljudbokspris i år och visst är det en otroligt bra uppläsning hon gör, Katarina Ewerlöf. Så bra det blir när duktiga skådespelare tar sig an en inläsning! Jag tror faktiskt att Ewerlöf är min nya favorituppläsare.
Själva boken har jag mer blandade känslor inför. Drougge är frispråkig och orädd inför att skriva om porr, prostitution, sex… Jag är lite för pryd för sådant. Jag tyckte att Boven i mitt drama kallas kärlek var alldeles för ”privat” och obekväm att ta del av och Bluffen, som i och för sig inte på något sätt är självbiografisk, känns också lite ”för mycket”, inte minst språkligt.
Bluffen är hur som helst en deckare – den första i en rad, får man förmoda, deckare om Berit Hård. Berit Hård är journalist på den inte särskilt creddiga tidningen Veckans OJ. När hon är på Bokmässan för att spana på kändisar blir hon vittne till hur Jan Guillou segnar ned i något som visar sig vara ett mordförsök. Händelsen sätter fart på en rad händelser för Berits del. Hon får unika bilder som hon kan sälja dyrt till TV4, hon lämnar Veckans OJ, träffar Leif GW Persson och får av honom i uppdrag att snoka i Unni Drougges liv. Genom Drougge dras hon in i en porr/knark-härva och börjar rota i något som skulle kunna vara ett mord av en prostituerad kvinna, men som har avfärdats som en ”naturlig” död av en överdos. Det blir lite spretigt! Samtidigt är det såklart spännande, och också lite extra kul att Drougge har låtit använt riktiga kändisars (en del av dem är ju också personer som hon har haft sina duster med i pressen!) namn i boken.
Berit är förresten en skön karaktär. Hon är en kvinnlig huvudperson i en deckare, men är tack och lov inte en spinkig Lisbeth Salander-typ, utan en stor kvinna som vet hur man tar för sig av pengar, män och annat hon vill ha. Hon är hård och framställs inte som någon som hyser varma känslor för sina medmänniskor, men hon känns ändå som en sympatisk och kul person.
Jag både gillar och ogillar boken, om vartannat. Drougge har humor och jag tycker att det är otroligt roligt av henne att göra en roman där hon blandar in både Guillou, sig själv och GW. Tyvärr tycker jag att boken är något ojämn. Trots det tror jag faktiskt att jag kommer att läsa mer om Berit Hård om jag får chansen.
Idag är det Frankrikes nationaldag! Jag önskade verkligen att jag kunde langa fram en massa nya, bra boktips på temat Frankrike, men det kan jag inte. Jag har några högskolepoäng franska i bagaget och har länge haft ambitionen att försöka hålla igång kunskaperna genom att då och då läsa franska böcker på originalspråk. Dessvärre blir det alltför sällan av att jag faktiskt läser de där böckerna…
Nu tar jag istället chansen att efterlysa boktips! Har du något tips på böcker skrivna av franska författare? I översättning eller på originalspråk!
De franska böcker som jag trots allt har läst de senaste åren finns samlade under Frankrike-etiketten för den som själv vill ha ett tips! 🙂
Igår var det i alla fall dags för att gå på premiärvisningen av den sista delen av Harry Potter och dödsrelikerna. Jag älskade del 1 och blev inte besviken på del 2 heller! Egentligen tycker jag bättre om del 1 som film, men det beror på att Harry Potter och dödsrelikerna lider lite av att det är den bok där allt ska knytas ihop. Det blir helt enkelt lite väl många strider som ska utkämpas, problem som ska lösas och relationer som ska ordnas till. Detta blir särskilt tydligt i del 2 av filmatiseringen. Jag tycker ändå att filmen var kanon och jag kan verkligen rekommendera den! Jag kan även rekommendera boken, såklart! Men den har du säkert redan läst…
Igår såg jag den senaste filmatiseringen av Jane Austens roman Stolhet och fördom. Det är en bok som jag har velat läsa länge och sedan nyöversättningen kom ut, tidigare i år, har jag varit extra sugen. Trots det har jag alltså varken läst boken eller sett någon filmatisering. Det närmsta jag har kommit en kärlekshistoria med Mr Darcy är Bridget Jones dagbok, där en nutida Mr Darcy har en stor roll. Jag kan väl inte riktigt påstå att jag gillade Bridget Jones-boken, men jag såg faktiskt om filmen för inte alls länge sedan och blev positivt överraskad över att den är så bra! Jag brukar inte gilla romantiska komedier, men Bridget Jones dagbok är riktigt rolig.
Stolthet och fördom är dock i en helt annan liga och jag tyckte riktigt bra om filmen. Berättelsen är, såklart, fantastisk och inte alls så platt och menlös som mycket annat är i romantikgenren. Filmen säger ju faktiskt något om samhället och klassfrågan. Sedan är filmen otroligt fint filmad också. Se den om du inte har gjort det redan!
Jag mobilsurfar en hel del och tycker ofta att det är lite bökigt att besöka ”vanliga” bloggar eftersom de i regel innehåller stor grafik som tar tid att ladda ned och har för bred sidbredd. Nu har jag installerat en mobilanpassad version av bloggen. Det är alltså exakt samma innehåll, men med en layout som är enklare och mer anpassad för mobiler. Det är måhända bara jag som besöker/kommer att besöka bloggen via mobilen, men nu vet du att det finns en mobilversion i alla fall. 🙂 Man kommer till den automatiskt när man surfar från mobiltelefon och om man inte gör det eller om man vill byta till den vanliga versionen så gör man det enkelt i menyn.
Har du en mobilversion av din blogg? Tipsa gärna i sådant fall! Det kan vara kul att veta vilka bloggar som är lättillgängliga från mobilen.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Vägen till Umbria I är första delen av första boken i fantasy/sci-fi-serien Vid cirkelns slut. Handlingen börjar direkt och man kastas omedelbart in i en historia som författaren själv kallar för en gåta, där ledtrådar delas ut till läsaren lite eftersom. Han har rätt i att det är gåtfullt. Faktiskt är det svårt att hänga med om man inte är skärpt medan man läser. Handlingen utspelar sig i olika dimensioner, både en drömverklighet och i vår ”verklighet”, och kretsar kring flera olika karaktärer med speciella förmågor och uppdrag. De har en koppling till Umbria och letar efter varandra, men det ges inga definitiva svar på hur det hänger ihop, vad Umbria är för något och vad som kommer att komma härnäst.
