I Den nya gröna vågen delar Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand med sig av några goda exempel på hur ny teknik och nytänkande kan bidra till en grönare värld. Inom ”hållbar utveckling”-genren finns det en hel del dyster läsning och därför välkomnar jag verkligen den här typen av böcker som trycker på att utvecklingen också går framåt och att det händer mycket positivt som gör det möjligt att minska energiförbrukningen och bidra till en mer hållbar utveckling utan att för den sakens skull gå tillbaka till ett liv utan bekvämligheter.
Jag får verkligen känslan av att Wetterstrand vill kasta omkull eventuella fördomar om att ett ”grönt” liv skulle handla om 70-talets gröna vågen-rörelse, när människor flyttade ut på landet med idéer om självhushållning och liv i enkelhet. Istället för lantliv har Wetterstrand mycket att säga om stadsliv. Hon berättar om bilpooler, videokonferenser och kollektivtrafik och skriver ingenting om sådant som kan upplevas som tjatigt, ouppnåeligt eller bara gammalt: källsortering, ett liv utan bil…
Jag både gillar och ogillar boken. Jag gillar Wetterstrand som person och politiker, så därför är det svårt för mig att kritisera boken. Men jag tycker faktiskt att den inte är särskilt vasst skriven. Framför allt är allting väldigt kortfattat. Jag vill veta mer! Ibland kastar hon bara ur sig en åsikt eller en kommentar utan att alls utveckla den. Bland annat skriver hon på ett ställe att hon inte är säker på e-bokens framtid. Men vad menar hon med det?
För egen del tyckte jag att just den kommentaren var lite lustig, för jag läste boken som just e-bok. Så kan det gå!
I det stora hela är det en inspirerande och positiv bok. Det är kortfattat och lättläst, men det passar säkert den som inte är så nördig som jag och vill veta mer hela tiden.
Nu går det bra att rösta på Veckorevyn Blogawards 2011. Utmärkelsen måste nog räknas som det största bloggpriset i Sverige och bland nomineringarna finns de riktiga giganterna (däribland en av mina favoriter: UnderbaraClara!). Utan att antyda att de nominerade inte förtjänar det (för det menar jag inte!) måste jag säga att det är lite tråkigt att ingen bokbloggare finns i kategorin Årets kulturblogg (om man inte ska räkna Carolina Gynning som författare, men hon är nog mest nominerad i egenskap av konstnär).
Veckorevyns läsare är förmodligen unga och trendmedvetna. De är kanske mer intresserade av populärkultur som den nyaste musiken, de senaste modetrenderna och foton som kan spegla deras liv. Kanske är de mindre intresserade av litteratur och ser det som lite nördigt. Det tycker jag är synd! Det skulle vara jätteroligt om det till något annat år svävade in en cool, inspirerande och duktig bokbloggare på Blogawards nomineringslista. Själv är jag troligast 1) för gammal 2) bosatt för långt från Stureplan för att vara aktuell, men nog måste det finnas massor av bokbloggare som skulle kunna få pris för årets kulturblogg?! Ge mig lite tips!
Filmatiseringen av Jag saknar dig, jag saknar dig! har nyligt gått upp på biograferna och har fått skaplig kritik. Kul! Jag vet dock inte om jag är så sugen på att se den. Kanske är den inte riktigt riktad till min målgrupp ändå, och så har jag ju redan läst boken (som är jättebra!). 🙂
En annan riktigt bra bok, som inte är film ännu, men som åtminstone kommer att bli, är Maria Gripes bok Tordyveln flyger i skymningen. Undrar hur den blir! Det är ju en magisk bok med en speciell stämning. Kan boken verkligen bli en bra film?
Ah, jag vet inte om jag vill se Tordyveln heller… Men kanske ska jag läsa om boken? Den är verkligen bra!
Jag läste någonstans att deckarförfattaren James Patterson med sina 535 000 000 kr är den författare som tjänade mest förra året. Det var inte småpengar! Mest fascinerande tycker jag dock att det är att jag aldrig har hört talas om författaren! Vem är han?
I hasorna har han förresten Danielle Steel och Stephen King, som också tjänar mycket pengar på sina böcker. De är inte heller några författare som jag har läst, men jag känner åtminstone till dem. 😉
Jag tänker faktiskt på det där med författare och pengar ibland. Hur tjänar man egentligen pengar på sina böcker? Jag förstår att det är tungt inom alla konstnärliga yrken, men som etablerad musiker kan man ju sälja och tjäna pengar på sin musik länge och dessutom dra in pengar på turnéer och merchandise. Som författare ger man ut en upplaga, som förhoppningsvis säljer bra, och sedan är det inget mer? Eller? Jag har svårt att förstå hur man tjänar så att man klarar sig som författare, men kanske är det så enkelt som att det gör man inte. Upplys mig gärna!
Akademibokhandeln har infört att läsborgarmärke för att uppmuntra barn till att läsa mer. Tanken är att föräldrarna ska fylla i ett ”läskort” efter varje utläst bok och efter 5 böcker kan barnet sedan hämta ut ett vitt läsborgarmärke hos Akademibokhandeln. 10 lästa böcker ger ett rött märke och till slut kommer man till det svarta (15 böcker). Det är såklart reklam för Akademibokhandeln, men jag tycker ändå att det är en väldigt roligt grej. Läsborgarmärken hade varit något när jag var liten! När jag var liten och samlade simmärken kom jag bara till Silverfisken… Jag har några ridmärken också, men jag minns inte ens riktigt vad de stod för. De var väldigt kul att ta i alla fall! Hoppas att många tycker att det är kul att ta läsborgarmärken också!
I gårdagens DN skrevs det om att män läser i betydligt mindre utsträckning än kvinnor och att de gärna väljer facklitteratur, historiska böcker, böcker om brott och biografier. Jag vet inte hur de har tagit fram de manliga preferenserna när det gäller böcker, men det stämmer i och för sig att jag själv sällan väljer att läsa just facklitteratur (förutom på jobbet då), historiska böcker, böcker om brott eller biografier. Om mina killkompisar läser just dessa böcker vet jag då inte. En del läser deckare, en del läser facklitteratur (i och för sig) och en del har ungefär samma smak som jag.
Som ofta när det gäller ”manligt och kvinnligt” tror jag att det närmast kan bli självuppfyllande när man pratar om vilka böcker som föredras av män och vilka som föredras av kvinnor. Jag tror i alla fall inte att kvinnor bara läser snälla böcker om relationer (det står inte så i artikeln i och för sig) och män bara läser böcker om krig och våld. Många kvinnor läser ju råa skräckböcker (typ John Ajvide Lindqvist) och deckare. Bland böcker inom historia finns det många skönlitterära böcker som fångat ett brett intresse (Boktjuven, som utspelar sig under Andra världskriget t.ex! Det är en barnbok som alla läsare jag känner till har tyckt om). Jag tror verkligen, och vill tro, att man kan marknadsföra böcker brett istället för att rikta mot ett visst kön och att det bara är om man får en bok att framstå som ”chick lit” eller en grabbig bok som man avskräcker folk med ”fel” kön att köpa/läsa.
Potensgivarna är Karin Brunk Holmqvists första roman och också det första jag läser av henne. Hon har gjort sig känd för att skriva böcker om 60plus:are och förmodligen är det också bland de äldre läsarna som hon har sina största fans. Jag kan förmodligen inte säga tillhöra rätt målgrupp, men tycker ändå att det var en kul läsning/lyssning.
Boken handlar om två försiktiga små tanter och systrar som bott ihop hela livet i det lilla samhället Brottby. Dagarna fördrivs med syltning och krusbärsplockning och annan rejäl husmorsgöra. När en ny herre flyttar in i grannhuset drar han in som en frisk fläkt i systrarnas liv och de provar på nyheter som kräftskivor och kaffegökar. De börjar också fundera i banorna att modernisera det lilla huset där de bor och de bestämmer sig för att faktiskt göra en stor investering och ”flytta in dasset”. Varifrån får de pengarna då? Jo, de bestämmer sig för att i största hemlighet börja sälja potenshöjande medel på postorder. Det visar sig vara en lukrativ bransch och bland kunderna får de bland annat deras egen bror, som naturligtvis inte kan föreställa sig att hans systrar ens vet något om potens.
Kul och okomplicerat! Jag kan förstå att Brunk Holmqvist är omtyckt för sina böcker om ”människor som varit med ett tag”. Det är faktiskt inte så ofta äldre personer har huvudroll i litteraturen, eller hur?
Förlaget 2244 har meddelat på sin Facebooksida att deras första bok, Bastarden från Istanbul av Elif Shafak, nu har kommit från tryckeriet! Och den kommer också att släppas som e-bok! Alla böcker borde släppas som e-böcker! 🙂
Jag har haft förmånen att få läsa Bastarden från Istanbul innan tryckning och tyckte att den var riktigt bra. Nu ser jag att framsidan är snygg också:
Jag tycker det är lite speciellt att läsa e-böcker och manus för då har man ingen framsida att döma efter. En framsida ska ju väcka någon slags känsla och utan den får man själv upptäcka om boken är rolig, allvarlig, sorglig, ironisk… När det gäller Bastarden från Istanbul kom det lite som en (positiv) överraskning att boken var väldigt rolig och lättsam. Jag tycker att framsidan passar i alla fall! Den ger rätt känsla.
I gårdagens DN skrevs det lite om översättningar vs. originalspråket. I min värld är det glasklart: översättning är bättre. Jag tror att ”de flesta” som tror sig vara flytande på engelska egentligen är medelbra och då kan man knappast se de fina nyanserna i språket. För mig är en bok inte bara en berättelse, utan en bok handlar till väldigt stor del om just språket och orden. Om jag läser en bok på originalspråk är det inte för läsupplevelsens skull utan för att öva mig i läsförståelse/hålla igång språket. Eftersom jag läser engelska texter dagligen på jobbet så känner jag inte någon lust att läsa mer engelska än så och därför blir det ingen engelskspråkig skönlitteratur på originalspråk för min del. Ibland, men tyvärr väldigt sällan nu för tiden, läser jag dock franska böcker.
Sedan kan man väl i och för sig ifrågasätta hur bra somliga översättningar är. Jag har stor respekt för översättaryrket och förstår att det är en komplex och komplicerad uppgift att översätta en bok, men vad hände t.ex. med boken Kiffe kiffe demain som på svenska heter det helt obegripliga Kiffe kiffe imorgon? För att inte tala om översätningen av Bonjour tristesse/Ett moln på min himmel (jag har läst boken på både franska och svenska), som jag betraktar lite som en katastrof. Där har man helt lämnat somliga ord utan översättning (microcefal, demimonde?!?). En av mina favoriter i översättarsammanhang är Harry Potter-böckerna. Där har översättaren, Lena Fries-Gedin, verkligen lyckats i avvägningen vilka namn/benämningar som ska översättas och inte.
Hur förhåller du dig till översättningar? Läser du helst originalspråk eller föredrar du översättningar?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
I Den nya gröna vågen delar Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand med sig av några goda exempel på hur ny teknik och nytänkande kan bidra till en grönare värld. Inom ”hållbar utveckling”-genren finns det en hel del dyster läsning och därför välkomnar jag verkligen den här typen av böcker som trycker på att utvecklingen också går framåt och att det händer mycket positivt som gör det möjligt att minska energiförbrukningen och bidra till en mer hållbar utveckling utan att för den sakens skull gå tillbaka till ett liv utan bekvämligheter.
