I samband med Internationella kvinnodagen fick jag antologin Jag finns! som säljs av Stockholms stadsmission (köp boken i deras webbshop!). Boken innehåller texter från kvinnor som deltagit i skrivarkurser på Klaragården, som är en dagverksamhet som bedrivs för kvinnor ”som lever i hemlöshet, med missbruk, som är psykiskt sköra eller bara outhärdligt ensamma och hänvisade till ett liv i samhällets periferi.”. Som ni förstår finns det mycket för dessa kvinnor att dela med sig av och skriva om, och för mig är det såklart intressant att få besöka dessa kvinnors verklighet för en stund och läsa deras texter.
Det är en brokig samling med kortare texter och poesi. Här trängs roliga berättelser med sorgligare, hoppfulla med frustrerade. Den som väntar sig en bok med berättelser om att samla burkar och sova utomhus hittar dock ingenting här. Redaktören har skrivit ett fint förord, där han som förklaring bland annat skriver:
”Att framstå som ”vem som helst” trots att man inte är det kan vara en livsnödvändighet. […] Men är det verkligen en fasad som hålls upp? ”Varför ska vi skriva texter som bara bekräftar fördomarna om oss? Vi är inga tråkiga människor. Vi är sköra kanske men också smarta, vi går vår egen väg, vi har varit med om saker som de flesta aldrig kommit i närheten av.””
Och så är det säkert! Texterna är både roliga och smarta, men på sina sätt berättar de såklart om verkligheter som ligger långt från mitt och från de flesta andras. En väldigt fin bok!
Nu börjar semestern lida mot sitt slut (egentligen en överdrift, för jag har ca en vecka kvar) och jag ska resa tillbaka till Umeå. Jag har läst massor under semestern. En kollega frågade hur jag har tid att läsa så mycket och jag ursäktade mig med att det ju har regnat ganska mycket. Regn är läsväder. Fast sol är också läsväder. Alltså har jag läst många böcker under semestern.
Summa summarum har jag läst 13 böcker under de första 3 semesterveckorna (det är ungefär en tredjedel av vad jag har läst under hela året!). Ska jag utse en favorit måste jag säga att jag tyckte väldigt mycket om Att komma hem ska vara en schlager. Den var riktigt fint skriven och berörde mig.
Här om dagen fick jag hem den andra delen av böckerna om bronsåldersflickan Fry. Jag läste ju Solbarnet ganska nyligt (del 1). Det är skönt med barn- och ungdomsböcker att de i allmänhet är korta och lättlästa. Jag har redan läst ut Månguden, faktiskt. Skriver om den sen!
I Om Jesus har Jonas Gardell gjort ett ambitiöst försök att på ett objektivt sätt skriva om Jesus och nå fram till vem han var. Snabbt konstaterar författaren dock att det inte är möjligt att skriva om Jesus utan att ha en agenda och det är kanske det jag verkligen tar med mig från den här boken.
Gardell börjar från början, med Jesus födelse, liv, död och också tiden efter. Han är noga med att skilja mellan vad man relativt säkert kan säga sig veta och vad som är spekulationer, vad som finns nedskrivet och också vad Bibelförfattarna kan tänkas ha haft för baktankar med att formulera sig som de gör.
Jag tycker att Gardell får till en väldigt intressant berättelse. Jag är inte själv troende, men fascineras ändå av Jesus liv och öde och hur hans namn och budskap har levt kvar i tusentals år. Eftersom jag inte är troende och således inte konfirmerad (jag har heller inget att konfirmera) har jag aldrig fått någon större ”utbildning” i kristendom, så boken var välbehövlig för mig, även om jag, som sagt, förstår att det är svårt att veta vad som är den ”rätta” läran, den ”rätta” tolkningen. Gardell skriver faktiskt mycket om de konflikter som funnits sedan folk började kalla sig kristna och om detaljer som inte överensstämmer, eller till och med motsäger varandra, i de olika bibliska texterna. Det målar upp en bild av Jesus och Kristendomen som något komplex och svårförståeligt, samtidigt förstår man som läsare att det kanske inte spelar så stor roll vad som faktiskt står i texterna och vilken eventuell historisk kärna som finns. Gardell vill istället trycka på det som han ser som det viktigaste: Jesus kärleksbudskap och hans öppenhet. Jag gillar Gardells tolkning och även om han inte på något sätt är religionsvetare så känns boken mycket genomarbetad och den innehåller rikligt med referenser. Jag tycker att det är en lättläst och allmänbildande bok, som man absolut kan ha stor behållning av, även om man nu, som jag, inte är kristen. Oavsett vad man anser Jesus ha för roll så kan man fascineras av hans liv och beundra hans öppenhet.
Det är flera litteraturpriser som är aktuella just nu. Anders Roslund och Börge Hellström har nyligt tilldelats brittiska deckarakademins (Crime writers’ association) pris International dagger för sin bok Tre sekunder. Jag är faktiskt lite nyfiken på boken. Jag har inte läst något av författarduon ännu, men jag kan tänka mig att de adderar något nytt i och med Hellströms erfarenheter (han är en av grundarna till Kriminellas revansch i samhället, Kris).
Själv har jag precis läst ut Jens Lapidus Aldrig fucka upp och Lapidus, som också är advokat, har naturligtvis också sina erfarenheter som kan ge något extra till böckerna. Jag gillar när författare vet vad de snackar om. Det gäller särskilt deckargenren där böckerna annars tenderar att sväva iväg i de mest osannolika berättelser. Har du läst Tre sekunder?
I dagarna har den långa listan med potentiella Bookerprisvinnare tillkännagivits. Som jag har förstått det utser de en vinnare efter att i två steg ha gallrat ut tänkbara böcker. Så småningom kommer alltså en kortare lista att gallras ut från denna och ur den kommer man att vaska fram en pristagare:
Julian Barnes The Sense of an Ending (Jonathan Cape – Random House)
Sebastian Barry On Canaan’s Side (Faber)
Carol Birch Jamrach’s Menagerie (Canongate Books)
Patrick deWitt The Sisters Brothers (Granta)
Esi Edugyan Half Blood Blues (Serpent’s Tail – Profile)
Yvvette Edwards A Cupboard Full of Coats (Oneworld)
Alan Hollinghurst The Stranger’s Child (Picador – Pan Macmillan)
Stephen Kelman Pigeon English (Bloomsbury)
Patrick McGuinness The Last Hundred Days (Seren Books)
A.D. Miller Snowdrops (Atlantic)
Alison Pick Far to Go (Headline Review)
Jane Rogers The Testament of Jessie Lamb (Sandstone Press)
D.J. Taylor Derby Day (Chatto & Windus – Random House)
Det är inga namn som jag känner igen och det förvånar mig inte ett dugg. Det är ju ett pris för författare från Storbritannien och Irland och även om jag läser brittiska (och mer sällan: irländska) titlar nu och då så är jag knappast särskilt uppdaterad eller insatt i vilka författare som är stora i Storbritannien eller Irland just nu.
Ett annat pris som är aktuellt just nu är det lite mindre (? ;)) prestigefyllda Bulwer-Lytton Fiction Contest, som årligen delas ut till den bäst komponerade inledningen till den värsta tänkbara av romaner. Hehe. De tävlande bidrar med inledningar från fiktiva böcker, vilket kanske på sätt och vis tar udden av det. Jag tycker ändå att det är en kul grej. Årets vinnare heter Sue Fondrie och hennes tävlingsbidrag är som följer:
Cheryl’s mind turned like the vanes of a wind-powered turbine, chopping her sparrow-like thoughts into bloody pieces that fell onto a growing pile of forgotten memories.
Knäppt och äckligt! Hehe. Undrar vad Bulwer-Lytton själv hade tyckt, för hans roman är ju skriven på fullaste allvar (ur Paul Clifford, 1830):
”It was a dark and stormy night; the rain fell in torrents, except at occasional intervals, when it was checked by a violent gust of wind which swept up the streets (for it is in London that our scene lies), rattling along the housetops, and fiercely agitating the scanty flame of the lamps that struggled against the darkness.”
Conrads klassiker från 1902 handlar om en resa in i ”mörkrets hjärta” – rakt in i den av européerna så outforskade kontinenten Afrika. Bokens huvudperson är på jakt efter en man vid namn Kurtz, som ska befinna sig där inne och bedriva handel med elfenben. Kurtz är mytomspunnen och ju mer de närmar sig, desto ondare framstår han och ju grymmare verkar hans handlingar vara mot landets befolkning.
Det är naturligtvis en intressant bok med tanke på det historiska sammanhanget och vad den berättar om ondska, rasism, tyranni och kolonisatörernas framfart. Jag tyckte dock att den var otroligt seg och tung att lyssna på som ljudbok. Jag fick spola tillbaka flera gånger och lyssna om, men tappade ändå koncentrationen mest hela tiden. Jag borde kanske ha läst den i pappersform och gett den den uppmärksamhet den förmodligen behöver.
Igår var jag på Furuviksparken och såg bland annat fascinerande capybaror. Jag tycker verkligen att det är ett häftigt djur. Har ni läst barnboken Vår vän capy? Det är annars en väldigt gullig bok om dessa stora ”marsvin”.
Israel Armstrong har precis fått anställning som bibliotekarie på biblioteket i den irländsla småstaden Tumdrum. När han väl kommer dit möts han dock av beskedet att biblioteket är nedlagd och att hans tjänst numer ska bestå av att köra bokbussen, något som i boken inte framställs som en bibliotekaries drömjobb:
”Det skulle förmodligen inte vara för mycket sagt att påstå att bokbussar av många i branschen inte precis anses vara kronan på bibliotekarieträdet. Högst upp i den hackordningen hittar du, låt oss säga, British Library eller New York Public Library eller Kongressbiblioteket eller det i Alexanderia. Sedan, strax under de här parnassiska höjderna, återfinns universitetsbibliotek och privata forskningsbibliotek, och sedan kanske stora offentliga bibliotek och därefter distrikts- och filialbibliotek, och skolbibliotek, sjukhusbibliotek, fängelsebibliotek och bibliotek på slutna mentalvådsinstitutioner. Och till slut, längst ner på skalan, ungefär på samma nivå som röda konstläderinbundna uppsättningar av Det bästa på fuktskadade landsortshotell och i väntrum hos tandläkare, återfinns bokbussen.”
Vad ännu värre är: de 15 000 böckerna i bibliotekets bestånd är stulna! På så sätt dras Israel ofrivilligt in i detektivarbete för att återfinna böcker på den irländska landsbygden. Det är knäppt, roligt och en hel del bok- och bibliotekshumor. Jag uppskattar det verkligen!
Boken har fått varierande kritik om man tittar sig omkring på bloggar. Bibliotekarien läser tycker t.ex. att det är bondkomik och för mycket korrekturmissar och beasbokhylla ger också ett ljummet betyg och tycker att boken är tunn. Själv tycker jag dock mycket om boken och jag gillar humorn. Dagensbok tycker jag sätter huvudet på spiken när de skriver ”kommersiell litteratur när den är som bäst”. Jag förstår vad de menar, för, ja, det är en bok som till stor del består av dialoger och den är också väldigt lättläst. Men den är bra!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
I samband med Internationella kvinnodagen fick jag antologin Jag finns! som säljs av Stockholms stadsmission (köp boken i deras webbshop!). Boken innehåller texter från kvinnor som deltagit i skrivarkurser på Klaragården, som är en dagverksamhet som bedrivs för kvinnor ”som lever i hemlöshet, med missbruk, som är psykiskt sköra eller bara outhärdligt ensamma och hänvisade till ett liv i samhällets periferi.”. Som ni förstår finns det mycket för dessa kvinnor att dela med sig av och skriva om, och för mig är det såklart intressant att få besöka dessa kvinnors verklighet för en stund och läsa deras texter.
