När jag började läsa Att komma hem ska vara en schlager trodde jag inte att det var en bok för mig, för språket kändes så invecklat och metaforerna alltför många. Jag är glad att jag inte gav upp, utan att jag faktiskt gav den en chans. Faktum är att jag verkligen började gilla Hagmans sätt att skriva och hans sätt att blanda högt och lågt om vartannat. Även när han skriver om samhällets smutsigare grejer så får han det att låta närmast poetiskt. Ja, det här utvecklade sig verkligen till en bok i min smak. Faktiskt är den en av de bästa jag läst i år.
För jag älskar verkligen den här berättelsen om Per Hagman, som reser fram och tillbaka och aldrig hittar hem! Han lever ett liv så totalt olikt mitt eget: liksom i förbigående berättar han att han delar lägenhet med fotomodeller, att han går på fester med söner till superrika shejker, att han tar droger och blir uppraggad av diverse kändisar och b-kändisar. Det skulle kunna vara så meningslöst i sitt försök att dra uppmärksamheten till sig, men det är istället intressant. Det intressanta ligger inte i det liv han lever utan i hur han innerst inne är en naiv pojke som plötsligt blivit 30+ och inser att han aldrig har haft ett hem. Jag tycker om att få följa med Hagman på hans eviga resor till Paris, där han spenderar för mycket tid på tabacbarer och tycker sig trivas bra, och sedan till Kairo, där han kommer på att han nog faktiskt skulle kunna bo. Fast sedan skiter det sig med det med, för mannen som han ska dela bostad med tar en överdos. Han kommer på att han ska testa Tyskland och i tåget på väg dit tilltalas han av tanken på att vara veckopendlare; att leva sitt liv på ett tåg. Han stannar inte ens i Tyskland, utan drar istället vidare till en älskarinna i Köpenhamn. Det är så rotlöst, så mycket flackande, och samtidigt så mycket känslor.
Hans liv är häftigt, men ensamt. Det är lyx, älskarinnor, jaktfalkar, kasinon… Men inte alls ett hem. Och han skriver om det på ett så fantastiskt och pricksäkert sätt. Jag känner inte alls någon likhet mellan mitt eget och huvudpersonens liv, men kan ändå känna känslan, förstå hur det kan vara när man har flyttat omkring och på varje plats har bekanta men inget riktigt umgänge. Det är faktiskt helt fantastiskt skrivet. Lyssna bara:
”Inget på tv och ingen vill ha mig.
Jag sitter här ensam med en dator full av porr men varenda playmate känns som skäggiga damen.
Ingenstans att gå, ingenting att ta mig för.
Att komma hem brukade vara en schlager, men det var så längesedan. Nu känns det mest som att lyssna till en radio som står och brusar mellan kanaler.”
”I höstas fyllde jag trettiotre men jag kan inte minnas hur jag tillbringade födelsedagen. Min trettiotvåårsdag, vad gjorde jag då? Jag måste ha befunnit mig i Stockholm eftersom jag inte kan minnas den.”
Jag vet inte varför jag dras till de här lite melankoliska och tragikomiska böckerna, men det gör jag gång på gång (Människor helt utan betydelse är min favoritbok!). När det dessutom är såhär fantastiskt skrivet blir jag helt lyrisk. En mycket bra bok!
DN skrev igår om framtidens läsning och om kommande funktioner för att kunna dela med sig av kommenterar och understrykningar i e-böcker. I Kindle (Amazons egna e-bokläsare) finns det redan en möjlighet att göra understrykningar och i framtiden kan det eventuellt bli möjligt att göra det i flera varianter av läsplattor.
Vi får se vad som väntar härnäst. Kanske blir det fler communties, som, likt den kommande Pottermore, samlar läsare och bygger vidare på populära böcker. Kanske kommer redan befintliga, och nya, litteraturcommunities att utvidgas och låta e-böcker ta en större plats. Vi får se!
Jag är ganska nybliven e-bokläsare, men jag är redan väldigt förtjust i att enkelt kunna ladda ned böcker. Jag välkomnar glatt alla nya och smarta sätt att dela med sig av läsupplevelser och att diskutera böcker!
Solbarnet är den första delen av hittills tre om den föräldralösa flickan Fry, som lever i Hallandstrakterna under bronsåldern. Hon lever på Nygården, där hon sliter med hushållssysslorna och blir illa behandlad. Inom sig bär hon dock på en stark kraft och hon känner en stor samhörighet med den mäktiga Solgudinnan, som folket tillber och offrar till för att få goda skördar och hålla sig friska. När det är dags för offerfest upptäcks dock att en del av offren har blivit stulna och det är Fry som får skulden. Det är ett stort brott att stjäla offergåvor och Fry har plötsligt anledning att frukta för sitt liv.
Det här är en spännande och lättläst barn & ungdomsbok, helt i stil med t.ex. Kulla-Gulla (som ju handlar om en betydligt mer nutida flicka som får slita hårt), och med inslag av magi. Jag tyckte väldigt mycket om barn- och ungdomsböcker med historiska inslag när jag var i den åldern att jag plöjde just barn- och ungdomsböcker. Jag hade förmodligen tyckt väldigt bra om här boken om jag hade läst den som yngre och jag har faktiskt även behållning av den när jag läser den nu. Det jag saknar är dock lite mer bronsålderinslag. Nog får man en idé om vilken tro människor eventuellt hade och hur deras religiösa riter kunde se ut, men jag saknar lite mer inslag från hur folket faktiskt levde.
Boken har överlag fått positiv kritik, men också en del röster om att språket skulle vara lite av en katastrof, vilket t.ex. bloggen Spektakulärt tycker. Jag håller inte alls med om att språket skulle vara illa. Tvärtom tycker jag att boken är välskriven, men naturligtvis med ett enkelt språk som passar målgruppen.
Nirvanaprojektet är del 2 i trilogin om poliserna Walter och Jonna. Det är alltså fortsättningen på Vredens tid, så om du inte har läst den kommer en spoilervarning nu.
Den första boken i trilogin slutade med att Walter och Jonna fann hjärnan bakom ”drog X” – en drog som använts för att framkalla så fruktansvärda vredesutbrott att den drogade mördat folk i deras omgivning. De fann Leo Brageler skyldig, förmodligen med motivet att hämnas för hans frus och dotters olyckliga död. Vad Jonna och Walter inte lyckades med var att få tag på Leo.
I boken behandlas flera spår parallellt. Leo är som sagt inte i häkte, utan är i själva verket kidnappad av några som vill komma åt drog X och forskningen bakom för att använda till egna, dunkla syften. En av polisens egna män, säkerhetspolisen Martin Borg, är inblandad, vilket inte precis underlättar utredningen som pågår. Walter och Jonna förstår snart att fallet är mycket större än en utredning kring mord och en drog: hela den egna organisationen kan vara infiltrerad av personer med koppling till det kriminella gäng som har Leo Brageler i förvar.
Det är väldigt spännande faktiskt! Boken besvarar en del frågor från Vredens tid, men ställer också nya, som förhoppningsvis får en bra upplösning i del 3: Den felande länken, som kommer ut i september. I den första boken hade jag åsikter om själva drog X och annat som jag tar för otroligt och har svårt att köpa. Det har jag fortfarande. Ändå hade jag stor behållning av boken och tyckte att den var snäppet bättre än första boken i trilogin. Det är spännande från första till sista sidan och finns flera intressanta sidospår. Det ska bli riktigt intressant att se hur författaren knyter ihop säcken till slut.
Så har även jag läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag behöver kanske inte orda så mycket om handlingen, eftersom många/de flesta redan har läst den här hypade boken, men den handlar alltså om Allan Karlsson, som på sin 100-årsdag väljer att fly från sitt eget födelsedagskalas på äldreboendet och istället vandra iväg utan något särskilt mål. På vägen kommer han över en väska fylld med pengar och utan att göra något särskilt är han ute på ett riktigt äventyr, med både kriminella (som vill åt väskan!) och polisen efter sig. Parallellt återberättas Allans liv, som också är en, såklart lite twistad, berättelse över hela 1900-talets historia med världskrig, kommunism och atombomber.
Det är småroligt och det är lätt att sympatisera med Allan, som är snäll, naiv och ramlar in i viktiga historiska ögonblick mest hela tiden. Det märks att boken är skriven med mycket inspiration från Forrest Gump, som är en av mina favoritfilmer (boken har jag inte läst). Jag vet dock inte om jag vill stämma in i hyllningskören över den här boken. Den är rolig och en avkopplande läsning, men kommer troligen inte att leva kvar i minnet särskilt länge.
Vägen till Umbria I är första delen av första boken i fantasy/sci-fi-serien Vid cirkelns slut. Handlingen börjar direkt och man kastas omedelbart in i en historia som författaren själv kallar för en gåta, där ledtrådar delas ut till läsaren lite eftersom. Han har rätt i att det är gåtfullt. Faktiskt är det svårt att hänga med om man inte är skärpt medan man läser. Handlingen utspelar sig i olika dimensioner, både en drömverklighet och i vår ”verklighet”, och kretsar kring flera olika karaktärer med speciella förmågor och uppdrag. De har en koppling till Umbria och letar efter varandra, men det ges inga definitiva svar på hur det hänger ihop, vad Umbria är för något och vad som kommer att komma härnäst.
Det är spännande och originellt. Jag hade inte helt lätt att se samband och förstå hur allt hänger ihop, men jag fascineras verkligen av Ullströms fantasi och kreativitet. Jag är en ovan fantasyläsare och har just inte läst något i genren förutom Harry Potter och Sagan om ringen, så för mig var det en fascinerande och annorlunda bok. Del II kommer ut senare i år.
Här om dagen skrev Ingrid ett inlägg om klassiker och tipsade bland annat om Kulturrådets lista över klassiker. Själv är jag nog väldigt slarvig när jag klassificerar böcker som klassiker. Å ena sidan sätter jag ibland klassikeretikett på alla böcker som har funnits ett antal år och fortfarande är populära och vällästa , däribland t.ex. Utvandrarna, Alberte och Jakob… Å andra sidan tänker jag att klassiker är de böcker som jag påtvingades i skolan, t.ex. Mor gifter sig. För mig är klassiker stundtals, faktiskt, synonymt med just de där skolböckerna som krävde att man kunde något om sammanhanget och berättelsen för att få ut något av dem. Nu för tiden finns det ingen svensklärare som guidar mig, utan jag måste själv djupdyka ner i klassikerna, vilket gör att jag sällan gör det. Oftast är jag mer intresserad av mer lättillgänglig underhållning.
Jag har säkert en lite konstig uppfattning om vad som är klassiker, men jag antar att det faktiskt inte finns någon precis definition för vad som får räknas som en sådan?
Av böckerna på Kulturrådets lista kan jag hur som helst konstatera att jag mycket väl kan tänka mig att läsa Doris Lessing och den Joyce Carol Oates-roman (Foxfire) som omnämns. Jag har redan läst Mästaren och Margarita och Alice i Underlandet. Det känns kul att t.ex. Joyce Carol Oates är med på listan. Hon är långt från den där lite ”tråkiga” och krävande litteraturen som jag tror är klassiker.
Det plöjs mycket filmer under min semester… Nu senast såg jag Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter. Boken (och de två uppföljarna) hör till mina favoriter, men filmen kan jag nog inte rekommendera. Det blev tydligen för svårt att få ihop alla trådar i boken, som ju både utspelar sig i nutid och dåtid och innehåller en hel drös karaktärer att hålla reda på. Böckerna är både roliga och sorgliga och berättar osminkat om hur det kan vara att vara mamma eller dotter. Och så berättar de såklart om Ya-Ya flickorna och deras vänskap!
Avskräcks inte från att läsa böckerna om du inte gillade filmen..!
För den som är intresserad av stil och mode, i synnerhet kläder och accessoarer från 60-talet, är The Fashion File en snygg och inspirerande bok. Janie Bryant, som till vardags bland annat designar kostymerna i den populära TV-serien Mad Men, delar här med sig av sina stiltips. En del är ”det gamla vanliga” – de lite tröttsamma tipsen om att klä sig efter sin kroppsform och att våga klä upp sig, men mycket är också välkommet och inspirerande. Inte minst skriver hon mycket om vintage, både hur man hittar vintageplagg och vad man kan tänka på när man handlar, men också tips kring hur man bäst tar hand om de ofta sköra vintageföremålen. Författarna lyfter också fram olika stilikoner och skriver intressanta historiska fakta om kläder och mode. Det är inte så många bilder från Mad Men som man kanske hade kunnat tro, men boken är verkligen rikt illustrerad, dels med modeteckningar, men också med bilder av författarnas egna favoriter från garderoben.
Jag tycker att det här är en fin bok! Inspirerande, snygg och kul! Det är en bok man gärna kan ha framme och bläddra i lite nu och då.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
När jag började läsa Att komma hem ska vara en schlager trodde jag inte att det var en bok för mig, för språket kändes så invecklat och metaforerna alltför många. Jag är glad att jag inte gav upp, utan att jag faktiskt gav den en chans. Faktum är att jag verkligen började gilla Hagmans sätt att skriva och hans sätt att blanda högt och lågt om vartannat. Även när han skriver om samhällets smutsigare grejer så får han det att låta närmast poetiskt. Ja, det här utvecklade sig verkligen till en bok i min smak. Faktiskt är den en av de bästa jag läst i år.
