• För inte så länge sedan läste jag den fantastiska kärleksromanen Oskuldens museum av nobelpristagaren Orhan Pamuk. Jag skulle vilja säga att den här boken, Snö, delar många element med Oskuldens museum. Samtidigt är det en helt väsensskild berättelse. Det här är så mycket mer politiskt och brännande, även om det politiska glimtade förbi även i den tidigare lästa boken. Kanske för att det är så politiskt grep inte den här boken mig på det personliga planet, så som Oskuldens museum faktiskt gjorde, men berättelsen tränger sig ändå inpå, skoningslöst. I boken får vi, genom Orhan Pamuk, ta del av poeten…

    Läs mer

  • Veckans Tematrio handlar om historiska romaner: Berätta om tre historiska romaner du gärna vill tipsa om! Med historiska romaner kanske man allmänt brukar syfta på romaner som utspelar sig riktigt långt tillbaka i historien? Jag ignorerar det i sådant fall, för jag vill helst lyfta fram två mer ”nutida” historiska romaner: Fogelströms Stadböcker och Mobergs Utvandrarsvit. Fogelström berättar om 100 år ur Stockholms historia och om hur staden växer fram och hur livet förändras för dess invånare. Moberg berättar om några människor som utvandrar till Amerika. Böckerna är välförtjänta klassiker som nog ”alla” har läst, om inte annat under tvång…

    Läs mer

  • Den hemliga historien är lite av en moden klassiker och det är lätt att förstå varför. Den suger sig fast redan från prologen, som börjar med den olycksbådande meningen: ”Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i.”. Sedan rullas en spännande berättelse upp om ett gäng collegestudenter som ganska brutalt splittras när de efter en tragisk händelse samt ganska mycket sprit och droger kommer fram till den vansinniga lösningen att en i gänget måste mördas. Gruppen består av sex studenter som också råkar vara…

    Läs mer

  • Den här veckan handlar Tematrio om grisiga gubbar: Berätta om tre böcker som befolkas av grisiga gubbar! Grisig är inte ord nog för att beskriva mannen i Chimamanda Ngozi Adichies otäcka roman Lila hibiskus. Det är en bok som jag knappt orkade ta mig igenom p.g.a. alla tunga scener med våld mot barn. En lite mer godtagbart grisig gubbe är Johans fosterfar i Göran Tunströms Tjuven. Han är en alkoholiserad man med en alldeles för snäll fru… Deras liv tillsammans är så tragiskt att det blir komiskt. Ett tredje exempel tar jag från en av mina favoritklassiker: Kejsarn av Portugallien.…

    Läs mer

  • Jag är sällan särskilt intresserad av att se filmatiseringar när jag har läst en bok (fast jag gör det nu och då i alla fall!), men en film som jag har längtat efter är Norwegian wood. Dessvärre bor jag i Umeå och här får man hålla till godo med typ Åsa-Nisse. Så: härmed tipsar jag alla som har lyxen att bo i storstäderna att se denna film, som säkert är näsan lika fantastisk som boken. 🙂 Premiären var igår. Själv får jag börja längta efter… DVDn!

    Läs mer

  • Det sägs ofta att inledningen är det viktigaste i en bok; att det är med inledningen som man väcker nyfikenhet och får läsaren att fastna. Nja, säger jag. Jag minns knappast någon inledning, till någon bok. Men slutet, det är slutet som lever kvar! Tycker ni också att slutet ibland är allt i en bok? Skulle inte Patient 67 bara vara en ordinär, halvtrist, deckare om det inte vore för slutet? Skulle Janne, min vän väcka några tankar över huvud taget om det inte vore för slutet? Utan den twist som Pohl har lagt in i slutet skulle det bara…

    Läs mer

  • Veckans Tematrio handlar om barn/ungdomsböcker: Berätta om tre barn/ungdomsböcker! I den här genren är Peter Pohl en av mina favoritförfattare. Själv säger han sig inte skriva specifikt för unga och det är helt sant att hans böcker är läsvärda för vem som helst. Det brukar dock vara bland just ungdomsböckerna som man hittar titlarna på biblioteket. En av hans bästa är, i mitt tycke, Jag saknar dig, jag saknar dig!, som han har skrivit tillsammans med Kinna Gieth och som är baserad på Gieths egna upplevelse. Det är en väldigt gripande berättelse om att förlora någon. En annan bok som…

    Läs mer

  • Jag är ganska dålig på att hänga med i vad som visas på TV, så det var först i fredags som jag såg Solsidan för första gången. Jag och några vänner hade ett maraton och såg hela säsong 1. Skoj! Som bokbloggare tyckte jag särskilt mycket om avsnittet där Alex och Anna har en riktigt obekväm parmiddag med ett finkulturellt par som får Alex att plugga Pamuk (en författare som alla samtal tycks styra in på under middagen) och Anna att ljuga om att de firade nyår i Berlin för att uppleva deras ”teaterscen”. Väldigt roligt! Jag gillar hur avsnittet…

    Läs mer

  • Simon och ekarna är en roman där Fredrikssons berättarglädje lyser igenom lika starkt som i Anna, Hanna och Johanna, som jag har lyssnat på tidigare. Om det inte är självupplevda händelser hon skriver om får man nog dra slutsatsen att Fredriksson hade en sällsynt förmåga att fantisera ihop världar för sina böcker. Man får känslan av att berättelsen är långt större än vad som ryms mellan pärmarna (eller i CD-skivorna) och att personerna verkligen är levande. I den här boken är det Simon som är huvudperson och läsaren/lyssnaren får följa honom genom hela livet: uppväxten hos fosterföräldrar (som det visar…

    Läs mer