I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp Norwegian wood. Det var den första bok jag läste av den japanske författaren Haruki Murakami. Såhär i efterhand förstår jag att det kanske är den av hans böcker som sticker ut mest i hans författarskap. Den är mycket mer ”här och nu” än hans andra böcker, som ofta innehåller en hel del övernaturligt och fantasifullt.
Jag tycker hur som helst att Norwegian är en fantastisk liten bok. Den kretsar kring Toru, en ung man som slits mellan två kärlekar: den psykiskt sjuke Naoko och den livliga Midori. Språket är fantastiskt och avskalat. Jag vet inte alls om det är översättningen som gör det, eller om det är så han skriver, men det finns också en detaljrikedom i språket som gör att det nästan känns onaturligt. Onaturligt, fast ändå perfekt. Jag kan inte förklara riktigt vad jag menar, men jag älskar Murakamis språk. Fast hans andra böcker är alltså lite mer knasiga än Norwegian wood. Men bra på sitt sätt!
Här hittar du mitt inlägg från 2010.
Kommentera & diskutera gärna!