Förra veckan meddelades det att Liv Strömquist får Sydsvenska dagbladets kulturpris för 2014. Härligt! Hon är min favoritserietecknare och jag vet ingen som formulerar sig så vasst och roligt, som hon. Hon är en mycket viktig röst, inte minst inom feminismen. Jag fick hennes senaste album, Kunskapens frukt, i julklapp och jag läser lite ur den varje dag. Sakta, sakta, för jag vill inte att den ska ta slut.
Kan redan nu säga att den är helt briljant.
I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en utläst bok från arkivet: nämligen Jonas Hassen Khemiris debutroman Ett öga rött. Khemiri har kommit att bli en av mina absoluta favoritförfattare, främst för hans alldeles egna stil, hans rakryggade sätt och hans fantastiska förmåga att använda språket som något mycket större än något som bara bär berättelsen. I Ett öga rött användes mycket ”bruten svenska”, vilket var något väldigt nytt när den kom ut 2003. Upptäck Khemiri, om du inte redan har gjort det!
Här hittar du mitt inlägg från 2003.
För ett tag sedan skojade jag om att det borde finnas ett pris som ligger några år efter: ett pris för böcker som har några år på nacken, men fortfarande är ihågkomna. Jag är otroligt dålig på att läsa nya/aktuella böcker och ligger nästan alltid några år efter. Nu har jag faktiskt kollat igenom min läsdagbok och hittat några som kom ut 2012 och som jag har läst. Förmodligen har jag missat några eller tagit fel på utgivningsår i några fall, men… Allt som allt hittade jag 35 titlar. 17 av dem läste jag ut 2012. Det skulle jag vilja säga är en ovanligt stor andel, men det beror nog på att jag vid den här tiden tog emot en del recensionsexemplar. Det gör jag faktiskt inte längre (normalt sett), så nu är jag betydligt sämre än så på att ”hänga med” i utgivningen.
Men vilken var då bäst?
Dessa minns jag typ ingenting av: I tystnaden begravd, Karmamailen, Det måste ha varit ensamt där, Pistolen mot tinningen, Förlorade ord, Alter ego.
De här minns jag väl. Av fel anledning: Paradisträdgården, Huliganens återkomst, Tabula rasa hotels.
De här tyckte jag om när jag läste dem och det gör jag fortfarande: De obotliga optimisternas klubb, Mr Dixon försvinner, Jag ska göra dig så lycklig, Jag lever, pappa, En storm kom från paradiset, Ximen Nao och hans sju liv, Oksa Pollock, Gryningspyromanen.
De här tyckte jag var förfärligt bra när jag läste dem, men nu sticker de inte ut lika mycket längre (obs: mer än läsvärda fortfarande!): Den osynliga bron, Stamtavla, Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken, En man som heter Ove, Nattens cirkus, Välkommen till din psykos, Doktor Kessners hemlighet, Den nya Isabel, Grenar av gift.
Den här tyckte jag inte var speciellt märkvärdig när jag läste den, men nu är det en av de jag minns bäst: Ögonblicket.
Det här tyckte jag var mycket bra då. Och nu!: Mörka platser, Jag ringer mina bröder, Oktober i fattigsverige, Den odödliga Henrietta Lacks, Så gör jag, Invalido, Eld, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Ja till Liv!.
Det är lite blandade genres, så det är jättesvårt att säga vilken som är bäst. Vissa böcker har lärt mig mycket. Invalido har t.ex. gett mig väldigt många nya tanker om hur det kan vara att leva med funktionshinder. Andra har känts viktiga och lärorika på andra sätt, som Jag ringer mina bröder, ett språkligt litet mästerverk om att vara misstänkliggjord p.g.a. sin hudfärg. Och Oktober i fattigsverige, om fattigdom i Sverige. Andra minns jag mest för att jag på ett mer oklart sätt tycker om dem. Ögonblicket handlar om tillvaron i Berlin under tiden staden delades av en mur och invånarna i DDR förtrycktes, men ändå är den mest en kärleksroman och det jag verkligen minns av den är de fint porträtterade karaktärerna. Sedan är det ju Bodil Malmstens böcker… Hon är en av mina största favoritförfattare och självklart älskar jag hennes memoarer och handboken i skrivande. Eld är också en stor favorit. Det är del två i Engelsforstrilogin, som är helt bländande bra böcker om tonår, bruksorter, ja, och att vara häxor som måste ställa till rätta med saker och ting för att inte jorden ska gå under.
Jag önskar att jag kunde välja EN krossande bra bok från 2012, men vet ni, det kan jag inte, för det kom ut så sjukt mycket bra. Delad etta får dock bli dessa mästerverk. Mästerverk:
Pi Patel växer upp i indiska Pondicherry. Föräldrarna driver en djurpark och han får tidigt lära sig att ha respekt för parkens vilda djur. Vad han också tidigt intresserar sig för är tro och religion och han nöjer sig inte med en enda religion. Han lyckas faktiskt ansluta sig till såväl kristendomen som islam och hinduismen. Tron kommer att följa honom genom boken som en styrka att hålla fast vid.
När det politiska läget blir komplicerat känner sig familjen tvungen att flytta till Kanada. En del djur säljs eller byts bort och andra ska få följa med dem över Stilla havet till deras nya land. De installerar sig på ett fartyg och ger sig iväg. Mitt i Stilla havet förliser dock fartyget och Pi hamnar som enda överlevande människa i en livbåt. Han är dock inte ensam. Som sällskap har han en skadad zebra, en orangutang, en hyena och den imponerande och skräckinjagande tigern Richard Parker.
En svår och tuff tid väntar för Pi. Hunger, törst och den direkta livsfaran, som tigern utgör, är svåra prövningar.
Boken tolkades för några år sedan i en mäktig filmatisering, regisserad av Ang Lee. Eftersom jag har sett filmatiseringen så har jag inte varit så sugen på att läsa boken och den har därför blivit liggande outläst fram till nu. Jag tycker om att se filmatiseringar av böcker som jag har läst, men det omvända, att läsa böcker där jag redan har sett filmatiseringen, är sällan lika givande, tycker jag. Till den här gången visste jag ju exakt vad som skulle hända, inklusive den lilla twisten på slutet, som jag inte tänker spoila här. Jag trodde därför inte att boken skulle vara så läsvärd, men jag hade verkligen fel. Jag tycker jättemycket om Berättelsen om Pi! Trots att den till största delen utspelar sig i en och samma livbåt så blir det inte enformigt eller tråkigt. Det är fint skrivet, tänkvärt och gripande. Det är omöjligt att inte tycka om Pi och att fascineras av den här berättelsen. Berättelsen om Pi är lite av en modern klassiker. Välförtjänt!
Jag har försökt läsa den här i mina bokcirklar (båda två faktiskt), men ingen har nappat på idén. Det är synd! Det här är en bok som är väldigt diskussionsvänlig och väcker många frågor om sanning och fantasi, livet och döden.
Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SvD, Booksessed och Med näsan i en bok.
Sent omsider har jag börjat se Kristina Lindströms fantastiskt fina dokumentärserie om Astrid Lindgren. Den gick på SVT i julas, men finns fortfarande tillgänglig på SVT Play. Det är på samma gång ett reportage om Sveriges utveckling under 1900-talet, inte minst ur kvinnans perspektiv, och ett fint porträtt av författaren Astrid Lindgren. Jag har inte vetat speciellt mycket om Astrid Lindgren innan, så jag har lärt mig väldigt mycket nytt. I dokumentären beskrivs Lindgrens inspirationskällor väldigt tydligt och det är intressant att se alla kopplingar mellan böckerna och hennes eget liv, kriget och andra stora händelser.
Mycket fin dokumentär! Se den, om du inte redan har gjort det!
Några av de Astrid Lindgren-böcker jag har bloggat om:
Alla mina barn
Sagobok
Ronja rövardotter
Mio, min Mio
Bröderna Lejonhjärta
Igår skrev jag om Bokbloggarnas litteraturpris, men det finns fler priser där det är på gång att utse en vinnare. Här om dagen blev det klart vilka böcker som har nominerats till Stora ljudbokspriset. Priset har, som jag redan har bloggat om, gjorts om till i år och det har varit fritt fram för vem som helst att rösta bland ett ganska stort antal titlar. Nu har de fem titlarna med flest röster valts ut och en jury kommer att utse vinnare bland dem. De nominerade är:
Skönlitteratur
Britt-Marie var här av Fredrik Backman med Marie Richardson
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson med Katarina Ewerlöf
Låna är silver, råna är guld av Catharina Ingelman-Sundberg med Helge Skoog
Vinteräpplen av Josefine Sundström med Viktoria Flodström
Att inte vilja se av Jan Guillou med Tomas Bolme
Barn & ungdom
Vad sa pappa Åberg? av Gunilla Bergström med Jonas Karlsson
Allegiant av Veronica Roth med Viktor Åkerblom & Callin Öhrvall Delmar
Nidstången av Ingela Korsell & Åsa Larsson med Morgan Alling
Född fenomenal av Josephine Bornebusch med Josephine Bornebusch
En bedragare på hotellet av Johan Unenge & Måns Gahrton med Katarina Ewerlöf
Deckare
Besökaren av Dag Öhrlund med Stefan Sauk
Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen med Stefan Sauk
Stalker av Lars Kepler med Jonas Malmsjö
Märkta för livet av Emelie Schepp med Katarina Ewerlöf
Visning pågår av Sofie Sarenbrant med Katarina Ewerlöf
Jag kan inte undgå att lägga märke till att Katarina Ewerlöf har läst in 4 av titlarna! Det tycker jag gör henne till en vinnare. På ett sätt.
Vad gäller böckerna så har jag bara läst en av dem… Och den lyssnade jag inte på som ljudbok. Här har jag alltså ingen känsla alls för vem som kommer att vinna…
Nu börjar det dra ihop sig för Bokbloggarnas litteraturpris! Här om dagen avslöjades det vilka de nominerade är och det är inga mindre än:
En mörderska bland oss av Hannah Kent
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
En enda natt av Simona Ahrnstedt
Eleanor & Park av Rainbow Rowell
Röd som blod av Salla Simukka
Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg
Världens viktigaste kyss av David Levithan
Onanisterna av Patrik Lundberg
Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart
Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Kanske ihop av Johanna Lindbäck
Jag gläds åt att Jag heter inte Miriam finns på listan. Den hör till de titlar som jag själv valde att nominera för någon månad sedan. Det är också den bok jag själv har röstat på! Jag misstänker faktiskt att det är just Jag heter inte Miriam som blir årets vinnare. Det är en riktig bestseller, så det finns stor chans att många har läst den. Dessutom är den otroligt bra och gripande.
Men vi får se vem det blir!
Vem hoppas du på? 🙂
I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp ett kort meddelande om att filmatiseringen av min fantasyfavorit, Cirkeln, har skjutits upp. Inlägget är från 2012. Sedan dess har det hänt grejer! För den som eventuellt har missat så kom filmatiseringen igång senare, med ett nytt filmbolag i ryggen. Biopremiären är den 18:e februari. Längtar!
The anthology of really important modern poetry kan vid en första anblick se ut som en tjusig poesisamling, men i själva verket är det en humorbok med citat från (amerikanska) kändisar och b-kändisar. Citaten är noggrant sorterade efter ”stil”. T.ex. ”The Haiku practitioners” eller ”The patriotic poets” och inleds med en liten introduktion som sätter citaten i ett roligt sammanhang. Det är riktigt underhållande faktiskt, men gissningsvis är det ännu roligare om man faktiskt känner igen kändisarna. Det gör tyvärr inte jag alla gånger. Sedan känns det också som ganska ”ful” humor eftersom det bygger på att man ska skratta åt folk. Gissningsvis är det mesta ryckt ur sitt sammanhang, liksom. Nåväl. Jag kan inte hindra mig från att fnissa åt ”poesi” i stil med A Poem of Denying Charges That I Asked My Former Aide to Fire White House Office Staff, or, Denial is Not Just a River in Arkansas där Hillary Clinton nästan slår knut på sig själv:
He doesen’t say I directly told him
anything.
He says that,
you know, the fact that I expressed
concern
had an impact on him.
The mere expression of
concern
could be, I guess, taken
to mean something
more
than it was meant.
