Nu har de nominerade till Sveriges radios romanpris presenterats. Av dessa har jag bara läst Vägen mot Bålberget, Therése Söderlinds fantastiskt fina bok om häxbränningarna i Sverige. Övriga nominerade är Den mörka sporten av Viktor Johansson, Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård, Andningskonstnären av Per Odensten, Vårt gemensamma liv av Anna Schultze samt Hägring 38 av Kjell Westö. Har du läst?
Igår såg jag filmatiseringen av Boktjuven tillsammans med några av mina bokklubbskamrater från jobbets bokklubb. Jag hade låga förväntningar, för filmen har inte blivit särskilt väl mottagen och de tidningar som delar ut betyg har på sin höjd gett den 3 av 5 eller, ännu oftare, 2 av 5…
Och nä, den var inte särskilt imponerande. Framför allt är den extremt sentimental. De har verkligen gått all in för att vrida på tårkanalerna hos kidsen. Scenerna är sökta och platta och känns mest suck-framkallande för mig som vuxen. Det blir väldigt mycket ”Disney”/familjefilm och ärligt talat så funkar det inte med en film om Andra världskriget. På toppen av det så sitter man som ett frågetecken hela filmen och undrar varför i helskotta skådespelarna pratar engelska med kraftig brytning, förutom när de brister ut i sånger eller skriker åt varandra, för då växlar de plötsligt över till tyska. Det är kanske så att amerikaner inte är bekväma med filmer med textning? Men kör på engelska då! Det hade känts mer motiverat än att växla språk och att ha den där otroligt märkliga brytningen. Vidare så måste jag säga att det övergår mitt förstånd varför en film måste vara längre än typ 1 h 45 min. Boktjuven känns på tok för lång.
Vill ni ha några tips på bra, bioaktuella filmer så kommer de nedan:
American Hustle. Fantastisk film om några fifflare som åker dit och blir lockade med strafflidning om de hjälper en framgångslysten FBI-agent att sätta dit fler, och större, bedragare. Irving vill hålla det på en lagom låg nivå. FBI-agenten vill klämma dit maffian. Det är rörande, sjukt roligt och spännnade, om varannat. Och så otroligt fina och mångbottnade karaktärer och på det ett enormt imponernade skådespeleri. Underbar film! Jag ler fortfarande när jag tänker på filmen.
Her. Lite oväntat den finaste kärleksfilm jag sett. Så djupt vacker att man vill gråta. Handlingen kretsar kring en frånskild och olycklig man, som får livslusten tillbaka och blir förälskad när han lär känna sitt nya operativsystem med artificiell intelligens. Det var länge sedan jag blev så berörd av en film. Sällan blir känslor på film och människans litenhet så påtagliga som i Spike Jonzes sci fi-berättelse.
Gravity. Klaustrofobisk film som utspelar sig i rymden. En astronaut, spelad av Sandra Bullock, försöker ta sig hem sedan rymdfärjan förstörts. Jag satt på helspänn och mådde typ fysiskt illa hela filmen. Det är verkligen en snygg film och otroligt spännande. Skönt också att den, helt okommenterat, har en kvinna i huvudrollen. Den har nog slutat gå på de flesta biografer, men kommer kanske tillbaka nu när den belönats med 7 Oscars.
Här om veckan skrev jag ett präktigt inlägg om att jag tycker att folk ska akta sig för ogenomtänkta impulsköp på rean. Jag hade själv ingen plan att shoppa någon reatitel. Bara några dagar senare kom jag dock på att jag kanske ändå skulle leta efter några fynd. Många webbutiker har ju även e-böcker på rean! Bra idé! Tyvärr var den svårgenomförd.
Dito, som marknadsför sig med ”utsedd till Sveriges bästa tjänst för e-böcker” är lite av ett skämt. Jag uppmärksammade redan här om året hur krånglig deras webbsida är. Faktum är att jag var tvungen att ge upp, för att jag inte pallade allt krångel och allt klickande och alla konstiga felmeddelande
Har Dito blivit bättre? Knappt! Visst, det krävdes bara ett par klick för att registrera ett kort och genomföra ett köp, men det finns fortfarande mycket i övrigt att önska, framför allt när det gäller att hitta och välja böcker. Böckerna i webbutiken går nämligen inte att sortera eller filtrera, så man måste redan på förhand veta vad man vill ha, så att man kan söka upp rätt bok. Om man planlöst letar efter reatitlar måste man alltså scrolla sig igenom en lång lista med böcker. Det saknas en kundkorg, så om man, som jag, vill göra sig en bild av utbudet, lägga allt intressant i en kundkorg och sedan sålla innan man går till kassan, så är man ju rätt körd. Man får helt enkelt skriva ned en lista och sedan söka fram bok efter bok och köpa dem en och en. När varje köp är genomfört hamnar man för övrigt i någon slags bokhylla, så man måste så att säga börja om från början och hitta tillbaka där man var om man vill köpa fler böcker. I den där bokhyllan kunde man ju för övrigt tro att tidigare köp skulle vara lagrade i händelse av att man behöver ladda ned dem på nytt, men det verkar som att mina tidigare köp magiskt är borta. Dessutom måste det ju sägas vara helt otroligt att Ditos hemsida inte är anpassad för små skärmar, när man nu enbart säljer e-böcker, som man ju mycket väl skulle vilja kunna ladda ned direkt till mobilen. Appen hjälper fortfarande inte i det här fallet. Appen heter nu för tiden Nya Dito, men är fortfarande en totalt meningslös e-bokläsare varifrån man inte kan köpa e-böcker. Inloggningen till såväl webbsidan som appen är, såvitt jag kan förstå och som kanske den enda inloggningen i världen, känslig för versaler även för användarnamnen, vilket gör att man lätt luras att ändra lösenordet = extra krångel.
Med andra ord krävs det klick, på klick, på klick, på klick, på klick, på klick för att köpa några e-böcker.
Nej, Dito är fortfarande allt annat än imponerande, så visst är det ganska oroväckande att de tydligen erbjuder Sveriges bästa tjänst för e-böcker. Nu har jag dessutom även testat Mondo, Adlibris kopia. Mondo är verkligen till förväxling likt Dito, men med några små välkomna förbättringar i navigeringen.
Nej, herregud. Inte ens jag, som är mer teknikintresserad än snittet och som har läst e-böcker på läsplatta i tre års tid, orkar handla regelbundet i sådana här webbutiker. För mig framstår det som helt obegripligt att någon som inte redan är frälst skulle orka ta sig igenom alla steg för att göra ett köp.
E-boken är körd. Det är klart att ingen orkar köpa en e-bok när det A) är ganska kostsamt jämfört med att köpa t.ex. pocketböcker B) extremt krångligt.
Och ja, visst känns det trist, för jag älskar ju e-boken och vill att alla ska upptäcka dess fördelar. Men det är bara att inse. Det är långt, långt, långt kvar tills e-boken slår igenom på bred front. Synd att det inte är själva produkten det faller på, utan butikerna som säljer dem. Enklast är att låna e-böcker, för där brukar det vara smärtfritt att få hem sin e-bok. Tyvärr kostar det ju biblioteken en rejäl slant och är inte hållbart i längden att alla lånar istället för köper.
Som ni säkert redan har hört så är det författaren Klas Östergren som fått äran att ta över stol nummer 11 i Svenska Akademien. Jag har läst Gentlemen och Gangsters. Nu när jag läst pressmeddelandet har jag också lärt mig att han översatt Räddaren i nöden. Det är ju tyvärr inte min favoritbok. Nåja. Östergren är säkert ett bra val! Men, och det här är verkligen en trist sak att tjata om år 2014, fanns det verkligen inte någon lämplig kvinna till uppdraget? Man kan ju tro att det skulle vara en minoritet kvinnor i Akademien, med tanke på hur många skrivande kvinnor det finns i landet, men..
Veckans tema hos Tematrio är klassiska kvinnor. Med andra ord: ”Berätta om tre bra klassiker skrivna av kvinnor”. Som alltid blir det lite godtyckligt när jag ger mig på att avgöra vad som är en ”klassiker”. För mig räcker det oftast gott att boken inte är helt ny och att den fortfarande blir läst.. 😉
Cora Sandel tycker jag är en typisk ”klassisk kvinna”. Hennes böcker om Alberte är fantastiska, särskilt den första boken i trilogin, där Alberte fortfarande lever med sin familj i nordnorge. Hennes mor vill att hon ska vara en vacker dotter som med glädje utför hushållsbestyr, men Alberte vill något annat och längtar ut och bort.
Jane Austen skriver också odödliga böcker om kvinnors liv. Särskilt gillar jag Förnuft och känsla, som både är rolig och gripande. Jag blir alldeles förskräckt av att läsa de här böckerna och få en inblick i hur det var att vara en societetstjej – att ha det där lilla, lilla fönstret då man fortfarande är ung och attraktiv och har möjlighet att hitta den där mannen som ska trygga ens framtid och ställning. Maktlösheten, utsattheten! Och så sjukt tråkigt de har hela dagarna!
Som tredje författare tar jag en svensk, klassisk kvinna: Selma Lagerlöf. Ärligt talat tycker jag att hon är lite ojämn. Det övergår nämligen mitt förstånd varför Gösta Berlings saga anses vara sååå bra. Däremot älskar jag Kejsarn av Portugallien och Jerusalem!
Det verkar vara ett ovanligt stort intresse för årets bokrea. Både DN och Lundströms bokradio har behandlat ämnet och beskriver rean som något som bokhandlarna har stor optimism inför och som i år är ovanligt intressant med många bra titlar. Startskottet har gått idag.
Själv har jag ingenting att rapportera från denna händelse. Jag älskar böcker, men har ärligt talat ingen bra idé om var jag ska ställa dem. Det gör mig alltid lika glad att få böcker i present och dessutom får jag ibland obeställda recensionsexemplar, vilket också är trevligt. Det finns inte plats för fler böcker än dessa i mitt hem. Som vanligt lånar jag därför det mesta på biblioteket eller går på de elektroniska utgåvorna.
Ärligt talat blir jag ibland förskräckt när jag påminns om hur mycket prylar och grejer jag har. För egen del har jag inga problem att avstå från att köpa t.ex. inredningsdetaljer eller böcker, men däremot är kläder och accessoarer en… svag punkt. Inte ens folk som känner mig väl kan nog göra sig en bild av hur mycket kläder jag har, egentligen. Tro inte att jag köper grejer utan att prova eller att jag köper bara för köpandets skull. Allt i min garderob är sådant jag använder och jag rensar rätt regelbundet. Ändå bara sväller det. Det går inte alls ihop med min idé om hållbar utveckling, men det är ju så… roligt att shoppa. Att hitta något fint som liksom bara är helt rätt. Att plötsligt hitta den där kjolen man har sett framför sig i månader, men inte kunnat finna i någon butik. En del kläder blir jag glad bara av att titta på. Och ännu gladare blir man när man har dem på sig. Det sätter guldkant på vilken dag som helst när man känner sig fin.
Men platsen! Hur får man plats med allt? Och vad gör man om man en dag kommer på att man inte pallar att ha alla prylar längre? Jag gjorde en stor utrensning av hela min lägenhet förra året. Okej, det blev väl inte så mycket som hivades ändå, men jag kastade en del, sålde en del på Tradera (för typ 1000 spänn sammanlagt), lämnade in några kassar till second hand etc. Sedan blev det ändå lite skrot över. Vad gör man av dåliga DVD-filmer? En skohylla som aldrig har passat in och till slut blev förpassad till källaren? Den stationära dator som fått gå i pension? Annat av ringa värde som inte kan kastas i soprummet?
Man borde tänka efter 17 gånger innan man köper något nytt, särskilt när man köper sådant som man liksom inte förbrukar. Det är klart att det alltid dyker upp fina kaffekoppar och kaffemuggar (det är min andra svaga punkt i shoppingsammanhang, tror jag), men man byter ju i princip aldrig ut de man redan har, utan man fyller bara på. Fyller på och fyller på. Och tyvärr har väl varken fina kaffekoppar eller böcker eller min extremt stora samling av strumpbyxor något egentligt värde som ens gör att de går att sälja på en loppis. Det går inte att bli av med alla dessa prylar man har stoppat i sitt hem den dag man kanske faktiskt vill göra plats för något nytt.
Vi har väl alla våra svagheter. Böcker är inte min, även om man kanske kunde tro annat. Istället för att reatipsa skulle jag egentligen vilja uppmana till reflektion. Behöver du verkligen den där boken? Och vad skulle du göra med den om du vill/behöver göra plats för någon annan pryl?
I dessa Sotji-tider (Stavas det Sotji? Jag har noll och inget intresse för sport) är det närmast en tävlan bland offentliga personer, föreningar och medier att visa så stor öppenhet som möjligt och att så mycket som möjligt uppmärksamma HBTQ-frågor… Vilket är bra, såklart, men jag hoppas att det inte bara är PR… Lyran har passande nog låtit HBTQ vara veckans tema i Tematrio: Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema.
Jonas Gardell hör till de som länge har skrivit böcker där relationerna inte nödvändigtvis följer heteronormen. Passionsspelet är hans debut och en av hans bästa.
I Engelsforstrilogin görs det ingen stor sak av att en av kärleksberättelserna har två tjejer i huvudrollerna, även fast det råkar vara just så. Det är helt enkelt en klockren skildring av att vara (olyckligt) kär.
Som tredje bok väljer jag I väntan på liv, som också är en fantastiskt fin tonårsbok. Huvudpersonen känner sig ensam och sitter mest själv på sitt rum och drömmer sig bort. Sedan träffar hon Marta och upptäcker att hon är kär.
Nästa bokcirkelbok är Ru av den kanadensiska författaren Kim Thúy. Det var inte det bokförslag som jag röstade på, men alla andra var peppade, så nu blev det den. Jag har hört mycket om Kim Thúy, så jag tror/hoppas att jag har en fin läsupplevelse framför mig. Jag tycker dock att ganska många av bokcirkelböckerna den senaste tiden har varit besvikelser (Dumskallarnas sammansvärjning och Den stulna romanen var direkt dåliga och Tony och Susan och Dödens mästarinna tyckte jag var sådär), så jag börjar bli lite misstänksam och vågar inte ha för höga förväntningar… 😉
Veckans Tematrio handlar om systrar och bröder: Berätta om tre böcker som handlar om syskon.
En sådan bok (en novell, egentligen) lyssnade jag på här om dagen. Karin Ströms Stamtavla är verkligen en pricksäker novell om en inte helt enkel syskonrelation. Hur beter man sig mot en syster som man inte står ut med?
Lyran nämner en av Marjaneh Bakhtiaris böcker in sin trio och då passar jag på att nämna min favorit bland hennes böcker: Kan du säga schibbolet?. Fantastisk rolig och intressant bok om invandring, rasism och om två systrar som åker till Iran för att ”hitta det riktiga Iran” (den äldre systern) och vara allmänt livrädd för att de ska åka fast för något (lillasystern).
Som tredje bok väljer jag Älskade syster, där Joyce Carol Oates målar upp ett skräckinjagande, och något överdrivet, porträtt av en dysfunktionell familj där allting är yta. Boken är inspirerad av ett verkligt fall där en barnmodell hittades mördad. I boken är det exploaterade barnet en konståkningstalang som pressas fruktansvärt hårt och en dag hittas mördad. Boken återberättas av hennes bror, som alltid levt i skuggan av den älskade systern.
