Som ni säkert redan har hört så är det författaren Klas Östergren som fått äran att ta över stol nummer 11 i Svenska Akademien. Jag har läst Gentlemen och Gangsters. Nu när jag läst pressmeddelandet har jag också lärt mig att han översatt Räddaren i nöden. Det är ju tyvärr inte min favoritbok. Nåja. Östergren är säkert ett bra val! Men, och det här är verkligen en trist sak att tjata om år 2014, fanns det verkligen inte någon lämplig kvinna till uppdraget? Man kan ju tro att det skulle vara en minoritet kvinnor i Akademien, med tanke på hur många skrivande kvinnor det finns i landet, men..
Kategori: –
-
Tematrio: Klassiska kvinnor
Veckans tema hos Tematrio är klassiska kvinnor. Med andra ord: ”Berätta om tre bra klassiker skrivna av kvinnor”. Som alltid blir det lite godtyckligt när jag ger mig på att avgöra vad som är en ”klassiker”. För mig räcker det oftast gott att boken inte är helt ny och att den fortfarande blir läst.. 😉
Cora Sandel tycker jag är en typisk ”klassisk kvinna”. Hennes böcker om Alberte är fantastiska, särskilt den första boken i trilogin, där Alberte fortfarande lever med sin familj i nordnorge. Hennes mor vill att hon ska vara en vacker dotter som med glädje utför hushållsbestyr, men Alberte vill något annat och längtar ut och bort.
Jane Austen skriver också odödliga böcker om kvinnors liv. Särskilt gillar jag Förnuft och känsla, som både är rolig och gripande. Jag blir alldeles förskräckt av att läsa de här böckerna och få en inblick i hur det var att vara en societetstjej – att ha det där lilla, lilla fönstret då man fortfarande är ung och attraktiv och har möjlighet att hitta den där mannen som ska trygga ens framtid och ställning. Maktlösheten, utsattheten! Och så sjukt tråkigt de har hela dagarna!
Som tredje författare tar jag en svensk, klassisk kvinna: Selma Lagerlöf. Ärligt talat tycker jag att hon är lite ojämn. Det övergår nämligen mitt förstånd varför Gösta Berlings saga anses vara sååå bra. Däremot älskar jag Kejsarn av Portugallien och Jerusalem!
-
Tematrio: HBTQ
I dessa Sotji-tider (Stavas det Sotji? Jag har noll och inget intresse för sport) är det närmast en tävlan bland offentliga personer, föreningar och medier att visa så stor öppenhet som möjligt och att så mycket som möjligt uppmärksamma HBTQ-frågor… Vilket är bra, såklart, men jag hoppas att det inte bara är PR… Lyran har passande nog låtit HBTQ vara veckans tema i Tematrio: Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema.
Jonas Gardell hör till de som länge har skrivit böcker där relationerna inte nödvändigtvis följer heteronormen. Passionsspelet är hans debut och en av hans bästa.
I Engelsforstrilogin görs det ingen stor sak av att en av kärleksberättelserna har två tjejer i huvudrollerna, även fast det råkar vara just så. Det är helt enkelt en klockren skildring av att vara (olyckligt) kär.
Som tredje bok väljer jag I väntan på liv, som också är en fantastiskt fin tonårsbok. Huvudpersonen känner sig ensam och sitter mest själv på sitt rum och drömmer sig bort. Sedan träffar hon Marta och upptäcker att hon är kär.
-
Nu läser jag Ru
Nästa bokcirkelbok är Ru av den kanadensiska författaren Kim Thúy. Det var inte det bokförslag som jag röstade på, men alla andra var peppade, så nu blev det den. Jag har hört mycket om Kim Thúy, så jag tror/hoppas att jag har en fin läsupplevelse framför mig. Jag tycker dock att ganska många av bokcirkelböckerna den senaste tiden har varit besvikelser (Dumskallarnas sammansvärjning och Den stulna romanen var direkt dåliga och Tony och Susan och Dödens mästarinna tyckte jag var sådär), så jag börjar bli lite misstänksam och vågar inte ha för höga förväntningar… 😉
-
Tematrio – Systrar och bröder
Veckans Tematrio handlar om systrar och bröder: Berätta om tre böcker som handlar om syskon.
En sådan bok (en novell, egentligen) lyssnade jag på här om dagen. Karin Ströms Stamtavla är verkligen en pricksäker novell om en inte helt enkel syskonrelation. Hur beter man sig mot en syster som man inte står ut med?
Lyran nämner en av Marjaneh Bakhtiaris böcker in sin trio och då passar jag på att nämna min favorit bland hennes böcker: Kan du säga schibbolet?. Fantastisk rolig och intressant bok om invandring, rasism och om två systrar som åker till Iran för att ”hitta det riktiga Iran” (den äldre systern) och vara allmänt livrädd för att de ska åka fast för något (lillasystern).
Som tredje bok väljer jag Älskade syster, där Joyce Carol Oates målar upp ett skräckinjagande, och något överdrivet, porträtt av en dysfunktionell familj där allting är yta. Boken är inspirerad av ett verkligt fall där en barnmodell hittades mördad. I boken är det exploaterade barnet en konståkningstalang som pressas fruktansvärt hårt och en dag hittas mördad. Boken återberättas av hennes bror, som alltid levt i skuggan av den älskade systern.
-
Bokcirkel om Den stulna romanen
I veckan har vi haft bokcirkelträff igen. Efter ett
visstkraftigt manfall återstod bara jag och Nobelprisprojektet och en massa fika. Men vi tog oss an Den stulna romanen och plitade ned en hel sida i vår bokcirkelbok.(brukar inte hänga ut bokcirkeln och det vi antecknar om bokcirkelböckerna, men den här gången var vi bara två bloggare på plats och jag gissar att ingen tar illa upp om jag delar med mig..)
Jag skulle särskilt vilja trycka på orden ”En besvikelse” och ”Tungläst”.
Det visade sig att jag inte var helt ensam om att ogilla den här boken. Tycker att Med näsan i en bok, som tyvärr var sjuk denna bokcirkelträff, verkligen ringade in det bra i sin blogg alltså.
Nu är det för övrigt bara några veckor kvar till Littfest, då vi ska gå på ett seminarium med Nawal El Saadawi. Trots att jag tyckte att boken var ganska dålig så ser jag faktiskt fram emot seminariet. Författaren har verkligen intressanta saker att berätta (även om det inte når fram till mig i boken…).
-
Tematrio: Vinterväder
Temperaturen har ganska stadigt hållit sig under -10 här i Umeå i år, men plötsligt händer det! Nu har det plötsligt blivit vårvinter och jag cyklar till jobbet och upptäcker att de där dubbla vantarna, den där halsduken och trippla ullstrumporna som jag rutinmässigt har dragit på mig de senaste veckorna för att palla att cykla i -20 och blåst, inte alls behövs. Det blir alldeles för varmt. Snön smälter bort och är tung, så tung, så tung. Det droppar och rasar snöflak överallt. Fåglar kvittrar.
Ja, jag är ju umebo sedan åtta år tillbaka, så jag vet att vintern kommer tillbaka och att det är mycket möjligt att det snöar på valborg.. Men just nu är det lite förvirrat rent vädermässigt.
Veckans Tematrio har i alla fall tema Vinterväder: Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern.
En uppenbar är en ungdomsbok som jag gillade när jag var yngre: Vinter i vildmarken, som handlar om en ung kille som är ensam i Kanadas vildmark sedan han kraschat med ett flygplan. Nu börjar vintern dra in…
En annan vintrig bok är Martina Haags roliga Glada hälsningar från Missångerträsk. Bokens huvudperson längtar efter att få adoptera, men då hon är ensamstående hamnar hon i en situation där hon riskerar att åka ur kön. Via sin syster, bosatt i Missångerträsk, får hon tag på en man som kan tänka sig ett skenäktenskap för att hon ska kunna adoptera. Det blir en resa norrut som kommer att vända upp och ner på mycket.
I Orhan Pamuks roman, Snö, blir en by helt avstängd p.g.a. ett snöoväder. Journalisten Ka hamnar mitt i ett kuppförsök, men drabbas plötligt av en längtan att skriva dikter. Väldigt politisk och bra bok!
-
Vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris utsedd! Och en kommentar som gör mig trött.
Nu är vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris utsedd! Vinnare är John Greens omåttligt populära ungdomsbok Förr eller senare exploderar jag, som handlar om två cancersjuka ungdomar. Jag föreslog denna som bokcirkelbok senast, men det var mest jag som ville läsa den. 😉 Jag kommer nog läsa den längre fram, men med en viss oro över att bli besviken eftersom den hypats så hårt överallt.. :/
Nåja. Jag måste också kommentera det faktum att jag fick denna kommentar efter att jag skrivit att jag lagt min röst på Vägen mot Bålberget (som för övrigt kom tvåa!):
Bokbloggar är små, nischade bloggar och inte ens de välbesökta i kategorin har således särskilt många besökare.. Det gör också att man faktiskt blir skonad från det mesta i form av konstant kritik, eller rent av näthat, som storbloggare råkar ut för. Jag har hört om bokbloggare som fått direkt elaka mejl och kommentarer från läsare som inte håller med i kritiken av någon viss bok, men så mycket värre än så är det knappast för någon. Själv har jag klarat mig helt från otrevliga kommentarer, kanske för att min blogg är så liten.. Ninnis kommentar är absolut inte inom kategorin påhopp eller liknande, men väcker ändå en del trötthet hos mig och jag har ingen lust att låta det passera.
Att blogga på min och de flestas nivå är en hobby som vilken som helst och liksom andra hobbies kostar den både tid och pengar. När jag bloggar vet jag att andra läser, men jag bloggar i huvudsak för att jag tycker om att skriva. Min blogg är gratis att besöka och jag har inte ens lusat ned den med reklam. Därför är det för mig helt självklart att jag fyller den med det innehåll jag gillar och att jag designar den så att den tilltalar mig. Jag har ingen skyldighet att tilltala besökare, även om jag såklart tycker det är extra roligt att skriva om någon faktiskt läser det jag skriver… Jag blir glad att folk besöker min blogg och tycker det är trevligt när folk kommenterar, men när kraven kommer, då vill jag fan spy! Min blogg, min hobby = jag skriver vad jag vill, när jag vill. Ninni kritiserar inte mina inlägg, utan min ”slapphet” när det gäller att rösta fram pristagare till ett pris, som jag i egenskap av bokbloggare kan vara med och utse vinnaren av. Vem som helst med en bokblogg kan vara med och såvitt jag kan förstå finns det inga som helst krav att man måste läsa all svensk utgivning innan man slänger iväg en nominering. Inte heller har någon bett mig att läsa alla nominerade innan röstning.
Jag har ett riktigt jobb och fler fritidsintressen än bloggen. Ingen och inget ska komma och kräva att jag börjar se bloggandet som ett jobb – något sådant vore respektlöst mot de som faktiskt tjänar pengar på sina bloggar. Jag kan inte läsa allt som ges ut i Sverige för att ge en så tillförlitlig röst som möjligt till ett bokbloggspris. Jag kan heller inte ta emot alla böcker som författare och förlag varje vecka frågar om jag vill läsa. Jag kan heller inte ta emot massor av böcker på regelbunden basis för att skriva om dem, vilket en bokklubb frågade mig om en gång utan att nämna ett ord om ersättning. Jag kan helt enkelt inte det. Och jag måste helt enkelt inte det. Jag tar inte längre emot böcker, annat än i undantagsfall, för jag varken vill läsa under tvång eller har tid att göra så. Så är det bara.
Att blogga kan vem som helst göra. Det är inte glammigt och man tjänar normalt sett inga pengar som ens täcker kostnaden för webbhotell och domännamn. Hur man än vrider och vänder på det så finns det ingen skyldighet för mig att göra allt som folk vill att jag ska göra gratis. Så roligt är det inte att blogga! Att ta på sig extremt tidskrävande uppdrag eller att mer eller mindre skriva om böcker på beställning, det är något för den som faktiskt får betalt för den tjänsten. Om alla bokbloggare ska göra det jobbet gratis så har vi nog alla skjutit oss i fötterna. Varför ska allt vara gratis för att det är på nätet? Och varför ska en besökare som Ninni bestämma att jag ska jobba gratis ännu mer än vad jag redan gör?
Missförstå mig inte nu. Jag kräver absolut inte betalt för mitt bloggande och jag förväntar mig inte att Bokbloggarnas litteraturpris eller någon annan ska ge någon ersättning till mig eller någon annan. Däremot tycker jag att Ninni är ett typexempel på en person som jag inte ens vill ha som besökare på min blogg. Jag behöver inte krävande besökare som kommer med ”krav” på att jag ska lägga mer tid eller engagemang i något som jag helt och fullt gör på min fritid och dessutom betalar pengar för att få göra. Jag behöver inte besökare som gömmer sig bakom sin skärm och skriver sig strunt som den inte skulle våga göra om man sågs i verkliga livet. Jag tycker nätet kryllar av alldeles för många gnälliga personer som ställer krav och tror att man kan skriva vad som helst. Det tycker jag är trist faktiskt!