Regler: Själva meningen med ”bokiga bekännelser” är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berätta om de största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av – glöm bara inte att namnge inlägget som ”‘ditt namn’ bokiga bekännelser”. När man väl har ”bekänt” så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte.
Jag tror jag hoppar att skicka vidare, men här kommer mina bekännelser! 🙂
Jag får väl börja från början, med att lära sig läsa! Jag är självlärd och läste på egen hand när jag var 5 eller så. Redan innan dess så älskade jag både böcker och sagoband. Det sägs att jag läste sagor för de andra barnen hos min dagmamma, men jag kan inte minnas detta.
När jag var liten sa jag ofta att jag ville bli författare, men det var nog mest för att jag tyckte så mycket om böcker. Jag hade knappast någon uppfattning om vad författaryrket innebar…
När jag blev lite äldre och kanske gick på högstadiet eller så, praoade jag på bibliotek. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att bli bibliotekarie, men nu blev jag ju alltså ingenjör istället, för det lockade trots allt mer. Visst hade det varit roligt att jobba med böcker, men jag hade nog inte trivts i längden med ett jobb som inte har speciellt mycket till karriärväg.
Sedan jag flyttade hemifrån har jag inte riktigt plats för böcker längre och det var nog ungefär där och då mitt intresse för att samla på mig böcker försvann. Jag kan fortfarande få ett sug att ha vissa, speciellt bra eller extra snygga, böcker hemma, men annars lånar jag det mesta på bibblan. Och så smyger jag iväg böcker till mina föräldrar bokhyllor… 😮
Apropå låna på bibblan så har jag en del böcker som jag har haft i närmare fem år. Det börjar bli dags att läsa dem snart… Och om någon oroar sig över förseningsavgifter så kan jag lugna med att jag aldrig har behövt betala förseningsavgift och de böcker jag har haft länge har öppna omlån…
Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten
Jag blir tårögd av att läsa Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Det här är nämligen den sista och avslutande delen i Bodil Malmstensloggbokserie, där hon sedan 2006 har samlat bilder, texter och utdrag från bloggen, som ett sätt att skildra nutiden. Jag vet ingen som kan skriva så precist och pricksäkert som Malmsten. Texten är på samma gång lätt och koncentrerad. Med noga avvägda ord lyckas hon förmedla precis rätt känsla. Jag älskar hennes språk! Med exakthet ringar hon in vansinnigheter i samhället (privatiseringar, skatteparadis, hemlöshet…), men gör det också med en humor som träffar precis rätt.
I Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig har Malmsten återvänt till Sverige och Stockholm och dessutom vänt sin andrahandslägenhet ryggen till förmån för en bostadsrätt i ett gårdshus. Hon skriver:
”De rymliga andrahandsrummen är tomma, flyttstädade, det är rent, tomt, fridfullt – en buddhistisk balans som bara finns när jag själv och mina saker inte längre är där.
Allt jag äger är packat i en flyttbil på väg till bostadsrätten där jag ska bo resten av mitt liv, andrahandsboendet var en transportsträcka från mitt franska liv och till mitt liv som svensk i Sverige igen.”
Jag älskar hennes texter, som alltid känns angelägna och viktiga, även om hon till synes skriver om vardagsdetaljer som… tandborstning. Malmsten har alltid något viktigt att säga om samtiden, politik och att vara människa. Att läsa hennes böcker är att få en tankeställare, samtidigt som det är lite av en njutning att bara få bläddra i böckerna och ta in det eleganta och lätta språket.
Mycket i Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är direkt hjärtskärande. Titeln är från Sjörövar-Jennys sång i Tolvskillingsoperan, men anspelar kanske också på att en dag försvinna, att gå bort. I den här sista av Malmstens böcker uppehåller hon sig särskilt mycket vid åldrande och döden: att se åldrandet som en flyttstädning, att flytta för sista gången, att förlora någon man älskar. Malmsten är inte en sådan författare som skriver 700 sidor om ett tungt ämne, men när hon med några allt omfattande rader berättar om hennes förlust, när hon blir uppringd innan kl 9 en morgon, ”Det ringer aldrig före klockan nio på morgonen hos mig.”, och har förlorat sitt livs kärlek så vill man bara gråta över livets förgänglighet.
Jag hoppas att Malmsten inte slutar att skriva, trots att loggbokserien nu är avslutad. Bodil Malmsten är en stor författare, mycket stor. Jag känner mig tom efter att ha avslutat läsningen av den här boken. Jag kan inte med tanken på att det inte skulle bli fler böcker.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill dras med i Bodil Malmstens precist och vackert formulerade texter och ta del av Malmstens tankar om tiden och tillvaron, livet och åldrandet.
Betyg: 5 tandborstar av 5.
Citerat ur Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig
”Jag ser på den lilla grå pallen, det var inte pallens fel att jag föll, jag har alltid varit steget före mig själv, alltid fallit, men hittills alltid rest mig igen.
Den här gången ligger jag kvar på golvet och på hela sommaren kan jag inte gå.
Någon lust att sparka på möbler känner jag inte dock.
Kryckorna står vid dörren, men det dröjer innan jag törs ge mig ut.
Tre trappor utan hiss, jag valde det själv, jag ville ha bostadsrätten i gårdshuset, skolgården utanför, träden, balkongen, månen när det är månsken, regnet när det regnar. Snön.
Att förutsättningen för att bo här är att man kan gå, tänkte jag inte på.
Jag tog gående för givet, man går, jag gick.
Utan en tacksamhet för att jag kunde det.”
Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten
Om Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig och Bodil Malmsten
Bodil Malmsten (född 1944) är en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den först romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmsten bloggar på www.finistere.se och twittrar på @BodilMalmsten.
”Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är uppföljaren till den kritikerhyllade Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, och är den efterlängtade femte boken i serien. Sedan den förra loggboken har Bodil Malmsten även rönt stora publik- och kritikerframgångar med sin bok om läsandets och skrivandets konst, Så gör jag: Konsten att skriva.”
Det var ett tag sedan jag läste någon novell från Mix förlag. Senast var nog Selma Lagerlöf-klassikern Frid på jorden. Jag fick ett utskick här om veckan med information om höstens e-noveller. Där finns bland annat en sci fi, Svart rabarber, med illustrerade videos och ytterligare en sci fi, Hjärtbrus, där man kan välja från vems synvinkel man vill läsa berättelsen. Coolt! Sådant är svårt att hitta i en pappersbok.
1. Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
Nej, men jag läser mycket framför datorn.
2. Bokmärke eller random papperbit?
Jag har massor av fina bokmärken, faktiskt. Till exempel den här.
3. Kan du sluta läsa närsomhelst eller måste du sluta efter ett kapitel eller ett visst antal sidor?
Jag brukar försöka att inte sluta mitt i ett kapitel, men ibland är kapitlen så långa att det inte funkar. Då slutar jag vid första stycket på nästa nya uppslag istället. Jag skulle inte kunna sluta mitt på en sida, för då minns jag inte var jag var någonstans senast… Däremot är jag inte så petig med hur mycket jag vill hinna läsa per lästillfälle. Faktum är att jag sällan läser längre än typ 5 minuter i taget. Jag läser mest som pausunderhållning när jag väntar på någon process på datorn, lagar mat, står i en kö etc.
4. Äter eller dricker du något när du läser?
Sällan, faktiskt. Jag läser gärna tidningen om jag äter frukost själv, men jag tycker det är bökigt att slå upp en bok. De brukar ju slå ihop sig själv.
5. Brukar du lyssna på musik eller ha på TV:n när du läser?
Nja. Jag läser gärna om det är reklampaus, men jag försöker aldrig multitaska.
6. En bok i taget eller flera samtidigt?
Jag har alltid minst tre böcker på gång samtidigt, oftast fler. Egentligen tycker jag om att ha en bok i taget, men det brukar aldrig funka… Det är alltid någon bok som måste tillbaka till bibblan, måste gå före för att det snart är bokcirkel o.s.v.
7. Läser hemma eller överallt?
Överallt. Jag har alltid bok med mig, om inte annat en e-bok. Läser oftare när jag är på språng än när jag är hemma.
8. Läsa högt eller tyst i huvudet?
Tyst! Jag läser aldrig upp i huvudet heller, för övrigt. Det är för långsamt.
9. Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
Läser tvångsmässigt från pärm till pärm. 😉
10. Bryta rygg eller inte?
Inte. Inte! Inte!!
11. Skriver du i böcker?
Nej. Har inte ens antecknat i mina kursböcker.
12. Vilka taggar du?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Vilka har inte svarat? =)
I söndagens DN debatterade flera Miljöpartister för satsningar som de vill göra inom skolan. Bland flera fina förslag så finns också det helt absurda förslaget att alla elever ska ha tillgång till bemannade skolbibliotek. Debatten om ungas läsförståelse är het och det är populärt att prata om hur fler, särskilt pojkar, ska bli intresserade av att läsa. Naturligtvis är det centralt att alla elever har god läsförståelse, annars blir det svårt att tillgodogöra sig kunskap i allmänhet.
Jag måste dock säga att det känns väldigt insiktslöst att föreslå att alla skolor ska tvingas bemanna sina skolbibliotek. Det är illa nog att alla skolor, stora som små, oavsett närhet till andra bibliotek och oavsett tillgång till e-resurser, måste ha ett bibliotek, d.v.s. ett rum med katalogiserade böcker (eller vad nu definitionen är?). Förstår inte folk hur mycket det kostar för en liten skola att lägga de resurserna på något så fånigt? Alla skolor kan inte och ska inte vara lärofabriker där tusentals elever pressas in i kostnadseffektiva, kommunägda organisationer där det finns ekonomiskt utrymme att också anställa skolbibliotekarier som en viktig resurs.
Nej, färre skolbibblor är mitt förslag. Det är pengar i sjön att avsätta medel för dåligt utnyttjade pappersbokrum med sysslolösa bibliotekarier. Är det inte vettigare att lägga de pengarna på, i första hand, bra lärare och bra läromedel? Min pojkvän är lärare och jag har flera vänner och bekanta som också jobbar inom skolan och det är fan sorgligt att se hur de har det. Lönen är som är skämt (jag har lika lång utbildning och tjänar 5-7 kkr mer än vilken lärare jag känner som helst) och arbetsveckorna är gärna 50-70 h per vecka. Medeltiden för att förbereda och efterarbeta en lektion är 15 min. Hur många laborationer hinner man rimligen förbereda på 15 min? Nej, just det, det blir inte mycket fritid över för den lärare som vill göra ett bra jobb.
Det är helt orimligt att tro att små skolor kan ha bemannade skolbibliotek. Punkt slut.
Bokus har ju haft sin e-bokssida, Dito, ett tag och nu är det Adlibris tur att lansera något liknande. Från Mondo kan man nu köpa e-böcker. De verkar inte sälja läsplattor, men det finns ljudböcker och e-böcker och något som heter e-singlar och som jag inte förstår vad det är för något. Hoppas appen är bra, för Dito-appen blev jag inte så imponerad av när jag testade.
Som vanligt föredrar jag för övrigt att låna på bibblan, så länge det nu kan vara gratis…
DN-journalisten Hanne Kjöller har tydligen hamnat i blåsväder p.g.a. sin bok En halv sanning är också en lögn, som innehåller en rad faktafel. Sjukt komiskt att det är en bok som handlar om journalister som bara säger halva sanningen och alltså vilseleder läsare.
Jag har länge undrat vad hon gör på DN, som egentligen är min favoritmorgontidning. Jag känner inte till namnet på många journalister och jag brukar inte vara så brydd om vems namn som står under artiklarna jag läser, men just Kjöller har jag lagt på minnet. Varför? Jo, varje gång jag läser något som är dåligt underbyggt, direkt felaktigt och helst provocerande skrivet så är det alltid hon som ligger bakom. Varje gång jag läser något som innehåller direkta felaktigheter och missuppfattningar så brukar jag fråga mig ”är det här skrivet av Kjöller?” och ja! det är det. Alltid!
Med viss tillfredsställelse hör jag nu att både den ena och den andra går hårt åt mot henne. Jag kan verkligen inte förstå varför DN har en journalist som inte kan faktakolla innan hon börjar knattra ned sina otäcka åsikter. Så, det känns om sagt känns geniunt komiskt att hon tydligen har skrivit en bok om lögner och halvsanningar – det hon själv tycks ha som fundament i all sin journalistik. Tur att någon säger ifrån!
I måndags såg jag filmatiseringen av Skumtimmen. Jag har inte boken färskt i minnet precis, för det var rätt länge sedan jag läste den, men det var verkligen mycket jag inte kände igen. Jag tycker att Theorin är en otroligt bra författare och jag gillar särskilt att han stoppar in så mycket folktro och övernaturligt i sina böcker, men samtidigt öppnar för naturliga förklaringar… Som jag minns hans böcker så är de över huvud taget fria för tolkningar av vad som egentligen hände. Filmen är dock väldigt tillrättalagd, vilket kanske är ett måste för att det ska gå att få ihop en film av berättelsen. Jag tyckte den var helt ok, men med en del logiska luckor och med rätt fri tolkning från boken så blev jag väl inte helt såld, precis. Skulle ge den 3 av 5 i betyg. 😉
Skumtimmen är förresten inte Theorins bästa bok, tycker jag, för jag föredrar Nattfåk. Kommer den också att filmatiseras? Någon som vet?
Nu är det den tiden på året då väldigt många bokbloggare befinner sig på Bok- och biblioteksmässan. Jag hör inte till dem. Självklart vore det kul att besöka mässan någon gång, men de senaste höstarna har varit rätt intensiva för mig och har innehållit fler tjänsteresor än vad som är riktigt bekvämt (för mig). Jag vill helt enkelt passa på att vara hemma när jag får chansen. Så jag är uppriktigt glad över att vara hemma, även i år, och känner mig inte det minsta sugen på att vara i Göteborg just nu.
En och annan bokrelaterad nyhet, som släppts under mässan, når ju dock fram även till mig. En sådan är att Stora ljudbokspriset har delats ut! I år gick priset till Jonas Gardell med sin författaruppläsning av Torka aldrig tårar utan handskar I: Kärleken. Jag har sett tv-serien, men har faktiskt inte läst eller lyssnat på boken. Jag anar dock från tv-serien att det är en högst läsvärd bok och med tanke på hur bra Jonas Gardell brukar läsa så kan jag verkligen tänka mig att inläsningen är mycket, mycket bra.
I år är det tema Rumänien, för de som missat. Jag har inte läst så många rumäner (tre, närmare bestämt), men kan glädjas lite åt att en av de jag läst faktiskt också har fått ta emot pris under mässan. En av årets tolv pristagare i EU Prize for Literature (kände inte till priset innan jag såg en bild på Facebook!) är Ioana Pârvulescu, vars Livet börjar på fredag jag läste förra sommaren.
Två, som till skillnad från mig, besöker mässan i år är mina bokcirkelkompisar Med näsan i en bok, som var bokbloggambassadör förra året, och Nobelprisprojektet, som är en av årets ambassadörer. Hoppas på att få höra allt om mässan från dem på nästa bokcirkelträff. 😉
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
