Det kanske är fler än jag som har läst Maciej Zarembas artikelserie om den svenska vården. Jag såg att den nu kommer att bli bok, Patientens pris. Angeläget ämne!
Tills den kommer ut kan jag tipsa om att läsa samhällssatiren Shamanens sång, som kom ut för några år sedan. Mycket tankeväckande bok om en patient med kronisk smärta som bollas runt i vården.
David Nicholls bestseller En dag blev en riktig snackis för några år sedan. Själv missade jag tåget och har inte läst den förrän nu. Ofta tappar bestsellers mycket (eller allt) när all hysteri lagt sig och min personliga åsikt är att de tyvärr sällan är särskilt läsvärda – det är helt enkelt inte lätt för en bok att leva upp till skyhöga förväntningar. Men, jag måste säga att jag verkligen gillade En dag, trots allt.
I En dag får vi följa Emma och Dexter en specifik dag, 15:e juli, genom åren. Det börjar med att de spenderar natten ihop efter festligheterna på deras examensdag. De är precis på väg in i vuxenlivet och fulla av drömmar och förväntningar. Som i så många andra tramsiga kärleksböcker suktar ”Em” efter kärlek och ”Dex” var bara ute efter ett ligg (så stereotypt och meninglöst att jag inte ens orkar kommentera). De kommer alltså inte att bli ihop och leva tillsammans de kommande åren. Dexter kommer att ge sig ut på resa, hamna i mediebranschen och så småningom skaffa familj. Em kommer att försöka med en hopplös skådespelarkarriär, ha skitjobb på en dålig snabbmatsrestaurang, utbilda sig till lärare och ha en relation med en man som hon uppenbarligen inte tycker om alls (Varför i helvete skiljer hon sig inte? Och hur kan stackars Ian, hennes sambo, stå ut med någon som är så gnällig och kärlekslös som Em?). Vänskapen mellan Dex och Em kommer dock att bestå och, det förstår man ju på sidan ett, kärleken spirar och blommar sedan ut så småningom.
Nu kanske ni undrar varför jag trots allt gillar den här boken och det är ju en bra fråga. Kärleksberättelsen är helt banal, karaktärerna platta och det mesta de gör och tar sig för i livet har man läst i en ziljon böcker tidigare. Men! Det finns element i boken som gör att jag blundar hårt och glömmer bort allt jag samtidigt ogillar med den. Jag blir faktiskt glad och gripen av berättelsen. Livet blir nästan aldrig som man tänkt sig, men på ett trösterikt sätt, i någon mening, berättar Nicholls att det blir bra ändå. Det är inte mycket av det Em och Dex drömmer om som 20-åringar slår in eller blir som de tänkt sig – och lite så är det väl med livet för de flesta. Jag tycker att Nicholls har lyckats fånga hur det är att vara ung och ha livet framför sig och hur det sedan egentligen är att bli vuxen på riktigt. Det här är en bok som vem som helst skulle kunna känna igen sig på ett eller annat sätt. Jag gjorde det i alla fall och det fick mig att gilla den massor.
Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om boken är SvD, Bokmilaskogen och Bokhora.
Josefin med Nobelprisprojektet berättade att det kommer en ny bok på svenska av Sofi Oksanen i vår. Jag var tvungen att kolla upp det; Utrensning var ju så bra! I mitten av april kommer När duvorna försvann, som liksom Utrensning och Stalins kossor /delvis/ utspelar sig i Sovjetockuperade Estland. Norrländska socialdemokraten skriver om böckerna att de utgör en trilogi. Stämmer det? Jag har då inte hört att Utrensning är del två i en trilogi. De flesta har väl, liksom jag, enbart läst Utrensning, som är Oksanens mest kända bok… I samma artikel tas det för övrigt också upp vilka priser Oksanen belönats med och hur populär hon är som författare. Man skriver till och med om Nobelpriset. Det är lite kul, för det var också något som kom upp när vi bokcirklade boken. Josefin, som ju har läst ungefär 100 fler Nobelpristagare än jag själv och alla andra jag känner, och som därför borde veta, konstaterade att Oksanen nog är för ung för något Nobelpris. 😉
Hur som. Förlaget bjuder på denna baksidestext till När duvorna försvann:
””Jag hade letat ett bra tag efter en lämplig huvudperson till min roman, när jag av en ren slump hittade en förebild som passade. Jag hade tema och motiv ganska klara för mig, men jag saknade ett ansikte. 2009 läste jag en artikel om flera olika historiska personer som alla skulle ha kunnat spela roller i min berättelse eftersom de på olika sätt hade påverkat historien, och fortfarande i dag påverkar hur vi ser på och förstår det förflutna.
Men en av dessa personer stack ut. Det var en man som hyste en obegränsad beundran för sin tids stora celebriteter – flygare – och som själv ville bli det. Han spelade flygare, berättade historier om farliga situationer han hade upplevt under flygningar och talade om alla berömda passagerare han haft. Han lät fotografera sig som pilot.
Men han flög aldrig. Han hade inte ens licens.
Jag började arbeta på min roman genom att se filmer med flyguppvisningar, lärde mig skjuta med en finsk k-pist, och tänkte på mannens fru, och deras äktenskap, som byggde på en lögn.”
Sofi Oksanen, maj 2012″
Jag har en hel del böcker på tur framöver, men jag vill verkligen läsa mer av Oksanen. Jag kanske börjar med Stalins kossor, Oksanens debutbok, och läser den nyare boken när den finns som e-bok på biblioteken. Skönt att ha några böcker att längta till framöver. Jag har sällan bråttom att läsa nya böcker. De finns ju kvar tills man vill läsa dem… 🙂
Jag har äntligen börjat läsa Cold spring harbor. Jag säger äntligen, för jag har haft den länge. Jag har faktiskt ingen aning om varför så många andra böcker har kommit emellan. Han skriver ju så fantastiskt, Richard Yates! Jag har älskat både Revolutionary road och Easter parade. Hans språk är enkelt, avskalat och helt underbart, och så skriver han så tight. Hela boken är på några hundra sidor bara.
Det enda jag frågar mig är varför titlarna är som de är i svensk översättning. Revolutionary road är en gata i boken och Cold spring harbor är också en plats, men det går inte att komma ifrån att det känns som att man har struntat i översättningen av titlarna… Easter parade har jag ingen aning om varför den heter som den heter. Påskparaden vore väl inte heller någon höjdare, men…
Det är tråkigt när titlar inte funkar. Många ogillar att The Help heter Niceville i den svenska översättningen. Jag tycker det är fint. Hellre det än ”Hemhjälpen”, för där har man ju hur som helst tappat den dubbla betydelsen som finns i originalet.
Jag hoppas att man börjar lägga ner lite mer eftertanke i titlar framöver. Jag ogillar att böcker i svensk översättning kan heta t.ex. Beautiful creatures (kom ut nyligt på svenska) eller Girlfriend in a coma (och ja, det är tydligen titeln på en låt, men det är ingen ursäkt). Eller ännu värre! Bonjour tristesse eller Kiffe kiffe imorgon (herregud!!), som är två helt havererade översättningar från franska. Bonjour tristesse har hetat Ett moln på min himmel (bra titel!) i tidigare utgåvor, men inte nu längre, såvitt jag kan förstå. Hur tänkte man?
Jag såg att ett stort antal böcker i dagarna skickas till förbränning från biblioteket i Backe. Syftet är att rensa bort böcker för att spara plats/pengar. Självklart känns det trist att bibliotek inte kan spara på alla böcker, men samtidigt är det väl inte konstigare än att något måste åka ut för att något nytt ska komma in. Det är ju inget referensbibliotek det handlar om. Jag är ganska osentimental när det gäller gamla biblioteksböcker. Jag tyckte rent av att det var komiskt att en del bibliotek hade rensat bort Mo Yan från hyllorna samma år som han tilldelades Nobelpris… Varför ska bibliotek ha en massa böcker som ingen läser? När jag var liten hade jag uppskattat om biblioteket hade haft något från B. Whalströms serier med röda ryggar… Men något sådant fanns såklart inte på folkbibblan i min hemort. Det kanske inte är den typen av böcker som ett bibliotek behöver bevara, så att säga, men nog hade många 11-åringar med mig haft nöje av dem om de hade funnits tillgängliga. Hellre det än någon dammig, proggig ungdomsbok från 70-talet… 😉
Nåja.. Själv bor jag i Umeå. Jag har bott här i ca 8 år och har hittills inte upplevt en dag utan att någon byggnad/väg/område i min närhet har varit i byggkaos. Just nu pågår åtminstone 2-3 rejäla byggprojekt inne i centrum (jag vet inte vilka byggen som hänger ihop; men det byggs typ överallt) och ett av dem involverar ett nytt kulturhus. Efter vad jag har förstått kommer det nya biblioteket rymma färre böcker + att hyran blir så dyr att man kommer att behöva skära i budgeten för t.ex. inköp av nya böcker. Jag är fortfarande osentimental när det gäller gallring på bibblan, men ja… Får hoppas att huset blir så spektakulärt att det överväger. 😉
Foto: Gary Tamin/stock.xchng
Ikväll har vi haft Picket & Pocket-träff med prat om Utrensning. De flesta tyckte att den var lite mellanbra, men jag tyckte, som ni vet, att den var en favorit. 😉 Till nästa gång ska vi läsa en bok som jag inte hade valt själv: Horn. Det blir spännande! Lite av tjusningen med bokcirklar är ju att man vidgar vyerna.
Fast den där framsidan alltså… Inget ont om boken som sådan, men jag vet inte vad jag ska göra med framsidan. Ett bokomslag av något slag kanske..? 😮
Lyran bjuder på en riktig utmaning i veckans Tematrio: temat är nämligen sport. Berätta om en bok där någon sport, idrott eller ett sportintresse har en betydande plats! (OK, det blir godkänt om ni kan hitta böcker där sport överhuvudtaget omnämns.)
Jag är svårt ointresserad av sport. Jag kan inte med sport. När det går på TV så börjar det, med några få undantag, krypa i hela kroppen av rastlöshet. Såhär års händer det att TV:n står på i fikarummet på jobbet och visar vintersport. Finns det något tristare? Jag brukar gå tillbaka till kontoret om jag märker att folk titta på sport i fikarummet… Det är så osocialt, ointressant och segt..!
I Stallkompisarböckerna finns det i alla fall en del hästsport; framför allt gymkhana; om jag inte minns fel. Böckerna finns det nog inte så stor anledning att läsa (om), men de hör absolut till mina favoriter från tiden när jag slukade hästböcker.
I Älskade syster, som är en av mina favoriter från Joyce Carol Oates, är det en dysfunktionell familj som står i centrum. Den yngsta dottern hetsas till att bli en duktig konståkare. Tills hon en dag hittas död.
I ungdomsboken Hoppet kretsar handlingen till kärlek och vänskap. Både orientering och höjdhopp förekommer, men jag minns mest allt annat ur boken. 😉
Det är 40-tal. Aliide bor i sitt föräldrahem på estniska landsbygden tillsammans med sin syster, Ingel, systerns man, Hans, och deras dotter, Linda. Aliide har till skillnad från systern inte gift sig. Hennes hjärta tillhör nämligen Hans och har så gjort sedan första gången hon såg honom. Kan hon inte få Hans så behöver hon ingen annan.
Estland har förvandlats till en sovjetrepublik och Hans hör till motståndsrörelsen. Att hålla fast vid estniska traditioner anses inte vara ett godkänt beteende och agenter håller koll på invånarna för att kunna identifiera alla som kan misstänkas ha sovjetfientliga åsikter. För Hans del blir det nödvändigt att gå under jorden och man inreder därför ett lönnrum inne i huset. Snabbt efter Hans ”försvinnande” börjar dock utfrågningarna. Både Aliide, Ingel och Linda plockas in för förhör, trakasseras, misshandlas och förföljs. Aliide bestämmer sig för att lösa problemet, och skydda Hans, genom att inleda en relation med en partifunktionär. Som hustru till en partimedlem kommer Aliide lämnas i fred. De uppoffringar hon behöver göra är dock större än vad hon först föreställt sig.
Berättelsen rullas upp när Aliide oväntat träffar Zara, en ung kvinna som är på flykt undan sina hallickar. Hon kommer från Ryssland, men har hamnat i Berlin som traffickingoffer och nu har hon lyckats fly till Estland. Zara söker sig till Aliide eftersom hon vet att Aliide är hennes mormors syster, men hon vet ingenting om Aliides bakgrund och Aliide vet ingenting om Zara. Det blir en skakande överraskning för henne att stå inför sin systers dotterdotter.
Utrensning är en fantastisk bok. Jag känner med huvudpersonerna från första sidan, långt innan jag vet deras bakgrund och historia. Oksanen kan verkligen göra Aliide och Zara levande och hon lyckas verkligen fånga skräcken och tvivlet och gripande berätta om hur de ändå måste lita på varandra. Att läsa om Zaras helvete som traffickingoffer är tungt, men det som berörde mig mest var egentligen att läsa om Aliide, vars förräderi rullas upp, sakta men säkert, och lämnar en alldeles ledsen över hur livet kan vara och vilka handlingar folk kan tvingas till. Det här är en oerhört stark bok. Jag kan knappt förstå hur författaren har fått ihop allt detta på ca 350 sidor. Skickligt berättat!
Några andra som skrivit om boken är DN, Lottens bokblogg och Bokhora. Du hittar den bl.a. hos Adlibris och Bokus.
Jag har gjort några bokrelaterade inköp den senaste tiden – och då syftar jag inte på böcker. Hehe. Jag har faktiskt köpt ett bokstöd. Det är en sådan där fiffig grej som jag aldrig har haft behov av tidigare, men nu är det som att böckerna bara förökar sig mer och mer och börjar växa in mot hyllor där jag också har andra prylar, så nu behöver jag något som håller böckerna på plats. Det fick bli en röd uggla. 🙂
Och om det ser förbannat rörigt ut runt omkring, så är det för att bokhyllan är en rumsavdelare med böcker på båda sidor..
Jag har också köpt en fet träbok…
… att förvara diverse pryttlar i. Mycket bra att ha!
