Jag hade tänkt skriva att julen närmar sig, sakta men säkert, men mer korrekt är att skriva att julen närmar sig, snabbt och skoningslöst. Hehe. För egen del är jag en sådan som tjuvstartar julen redan någon vecka in i november… Således finns det ingen stress här borta att köpa julklappar, julbaka etc, för det är redan avbockat. Däremot kan jag ju förfärat inse att det är svårt att hinna klart med allt jobb innan jul… Hursom. Nu är det passande att svara på Tematrio: Önskelistan. Berätta om tre böcker ni önskar i julklapp!
Jag har egentligen inga böcker på min önskelista. Inte för att jag inte uppskattar böcker som julklapp, men ändå. Av de böcker som jag är extra sugen på att läsa, och som jag inte redan har i min hylla, utmärker sig dock:
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri – för att han skriver så bra och har ett så lekfullt språk. Jag tycker att han hör till Sveriges bästa författare.
Jonas Gardells bok om HIV, Torka aldrig tårar utan handskar del 1, för att den är en sådan snackis och för att jag har läst så otroligt mycket av Gardell och absolut vill läsa mer.
Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Det är alltså boken som handlar om Henrietta Lacks, vars cancerceller fortfarande är i omlopp och används flitigt inom forskning. Den har fått fin kritik och jag jobbar ju själv med celler (dock ej HeLa-celler).
När jag hörde talas om Bodil Malmstens senaste, Så gör jag, blev jag genast nyfiken. Det är inte alltid jag förstår vad hon vill säga, men ändå dras jag alltid in i hennes böcker och häpnar över hennes exakthet, hennes stil och hur varje ord är avvägt och passar för känslan. Med förhoppningen att få veta hur hon gör. så började jag läsa hennes handbok i skrivande. Eftersom jag ärligt talat inte har något egentligt intresse att börja skriva själv, så hoppades jag faktiskt att den skulle vara mer som hennes loggböcker än en fackbok, och ja, den är mer som en loggbok. Och tydligare än vilken fackbok som helst målar hon upp bilden av hur en bok kan få eget liv och växa fram. Inte minst märks det i hur kapitlen är indelade i olika avsnitt, varav den sjunde delen heter ”Kapitlen som inte kom med”. Ingenting lämnas åt slumpen för Malmsten, inte ens det som till en första början inte ser ut att passa in.
”Det här är inte kapitel som blev över, det är sådant som hör till, men som inte gick att få in. Hade den här boken fått den tid den behöver, hade den visserligen aldrig blivit till, men jag hade hunnit arbeta in kapitlen i löpande text enligt innehåll, formulering, motiv.
Kapitlen ligger osorterade, men aldrig fel. De ligger som de ligger för att det är så det blev.”
Jag gillar verkligen den här boken; mer för att den är väldigt rolig och säger saker om vår samtid, än för att den ger handfasta tips på hur man skriver en bok, för det gör den faktiskt inte i så stor utsträckning. Det är mer av roliga betraktelser i stil med:
”Det finns personer som sitter på kafé i dagsljus med en MacBook, lång latte, lurar med musik i öronen och skriver.
Bra för dem.”
Samtidigt är det verkligen en omfattande bok i skrivandets konst. Den går igenom allt från varför man ska skriva och hur ens skrivplats kan vara utformad till vad man ska skriva om och hur man ska förhålla sig till ”jaget” i en berättelse. Malmsten skriver om svåra ord, klassiker, deadline, flow och hur man väljer en titel. Med mera. Mellan raderna skymtar kritik till hur läsandet sjunker och att litteraturkritiken inte är vad den borde.
För den som gillar Malmstens författarskap så är Så gör jag en fantastisk bok, inte bara för att den ger en kul bakgrund till böcker hon har skrivit, utan också för att det helt enkelt är en rolig, smart och inspirerande bok. Som en bonus måste jag säga att boken är bland de snyggaste jag äger. Kanske inte för framsidan egentligen, men för det tjocka, lyxiga papperet och alla vackra bilder.
Jag har ärligt talat inte känt till mycket om livet i Ryssland under Sovjettiden, men efter att ha läst Tanja Dianovas lilla självbiografi En människa föddes i Moskva känner jag att jag har fått ett fint porträtt av hur livet kunde se ut.
Dianova berättar utvalda episoder ur sitt liv i en kronologisk ordning. Det börjar således med barndomsminnen, där hon berättar att det gällde att ställa sig i kö så fort det uppstod någon sådan. Varubristen var så enorm att det var värt att köa, även om man inte visste vilka varor som fanns att köpa eller om man ens skulle lyckas komma fram till butiken innan varorna tog slut. Hon berättar om Sovjetsångerna och Leninberättelserna som de fick lära sig från det att de var små och att de verkligen kändes sig lyckliga och som att de bodde i världens bästa land. Sedan kommer författaren in på tiden när Sovjet föll och människor som levt hela sitt liv under kommuniststyre plötsligt skulle förstå hur en marknad fungerar. Inflationen var grotesk och fattigdomen enorm. Det behövdes en stor portion idérikedom, styrka och vilja för att klara sin försörjning.
Jag blev verkligen berörd av den här boken. Den har öppnat mina ögon för hur livet kunde se ut i Sovjetunionen/Ryssland och den har också bjudit på en intressant och inspirerande berättelse om hur man kan klara motgångar och ta sig vidare.
Erin Morgensterns debutbok Nattens cirkus utspelar sig på en magisk cirkus, där det ena cirkustältet är mer förbluffande och förtjusande än det andra. Vad besökarna, som söker sig dit under natten, inte vet, är att cirkusen inte är en vanlig cirkus, utan egentligen är skådeplatsen för en stor duell mellan de två unga magikerna Celia och Marco. Det enda Celia och Marco, å sin sida, vet är att de är uttagna till denna kamp, men de vet inte vem deras motspelare är. De bara fortsätter att göra den ena mer fascinerande cirkusupplevelsen efter den andra i förhoppningen om att de snart ska förstå vad spelet går ut på. När de väl upptäcker varandra upptäcker de också en stark förälskelse, något som är omöjligt med tanke på den duell de är mitt uppe i.
På många sätt ringar Nattens cirkus in det jag gillar i en bra bok: spännande miljöer (författaren kan verkligen måla upp den fantastiska cirkusen; man tappar nästan andan!) , intressanta karaktärer, en lagom dos övernaturligt och magi och ett avskalat språk. Samtidigt ringar författaren också in sådant som jag inte gillar i böcker: Hollywoodförälskelser och obegripliga kärlekshistorier (De tittar på varandra en gång och bestämmer sig för att offra allt för varandra. Balanserat beslut? Nix!). I slutändan får boken ett medelbetyg från mig, men jag är den första att erkänna att jag ibland dömer kärleksböcker orimligt hårt… Boken har överlag fått bra kritik och jag förstår vad det kommer från.
Sommaren innan Christian Wass skulle börja plugga på Handels, flytta hemifrån och träda in i vuxenvärlden, med all den frihet det innebär, förändrades allt på en sekund. Efter en dykolycka fick han en ryggskada som kom att göra honom förlamad. I boken berättar Wass öppet, ärligt och berörande om sin livsresa och hur det var att vid 20 års ålder plötsligt vara beroende av hjälp för att klara sin vardag.
När man inte är drabbad själv är det svårt att förstå vidden av vad förlamning kan innebära för en människa. Wass värjer sig inte för att berätta om allt, både sådana problem och sådan oro som man kan föreställa sig börjar snurra i den situationen (ta sig fram med rullstol på tjocka mattor, behöva hjälp med att ta sig upp mitt i natten för att tömma blåsan, frågor som: ”Kommer jag att träffa någon att dela mitt liv med?”…), men också annat stort och smått, som t.ex. sorgen över att förlora sin fina handstil eller att leva med att ständigt känna frysningar som skär genom kroppen.
Wass historia är ingen berättelse där förlamningen förminskas till något som är enkelt att leva med. Det är en väldigt ärlig berättelse i den mening att författaren berättar om de tunga stunder han haft och de svårigheter han har mött och lärt sig att leva med. Men naturligtvis är det också en inspirerande bok, för trots allt mörker han möter och trots den tunga insikten att han inte kommer att återfå särskilt många funktioner, att hans förlamning verkligen har gjort honom totalförlamad från bröstet och neråt och även utsträcker sig till delar av armarna, så bygger han sig det liv han alltid har velat ha: studierna på Handels följs av jobb där han gör karriär, han träffar sitt livs kärlek och han blir också pappa.
Det är en inspirerande bok och jag känner mig så glad som har fått läsa den här boken, där Christian Wass så fint har delat med sig av sitt liv. Av de böcker jag har läst i år så vet jag att den här är en av de som jag kommer att komma ihåg bäst. Det var verkligen länge sedan jag läste något som berörde så starkt. Läs!
Igår presenterades de nominerade till Sveriges radios romanpris: En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru, Skuggland av Jonas Brun, Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, Förrädare av Ola Larsmo, Ön av Lotta Lundberg och Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff. Många av titlarna har jag aldrig hört talas om och ingen av dem har jag läst… Skuggland står dock i hyllan och väntar och jag har såklart skaffat mig den för att jag vill läsa den, så… Jag kanske borde låta den gå före i kön. 🙂
Jag brukar med jämna mellanrum tipsa om Novellix, ofta i samband med att jag skriver om snygga framsidor eller imponeras av coola e-bokslösningar. Märkligt nog har jag dock aldrig haft någon Novellix själv.. Förrän nu. Jag köpte på mig tre titlar av författare jag gillar och/eller är nyfiken på, och vet ni? Böckerna är ännu snyggare i verkligheten. Man vill bara titta på dem hela tiden! 😉 Ja, och läsa dem såklart…
Det har kommit en ny barnbok som handlar om automation. För en ingenjör som jag så är det såklart en kul nyhet. 😉 Boken heter Cax – Den trettonde roboten och är skriven och illustrerad på uppdrag av Automation region. Jag tror att det är bra att tidigt väcka ett intresse och så ett frö för t.ex. teknikfrågor. För egen del tror jag t.ex. inte att jag hade blivit en sådan miljömupp om det inte vore för sommarlovsmorgonprogrammet Tippen, som gick när jag var liten, och som utspelade sig på just en ”tipp”.
Jag har inte läst boken om roboten Cax, men jag hoppas att den går hem hos barnen och att den väcker ett intresse för teknik. Inom vissa inriktningar är det verkligen få studenter.
Jag lyssnar inte så himla ofta på podcasts, men ibland händer det. Min kille lyssnar mycket på Värvet och plötsligt insåg jag att min favvo, Jonas Hassen Khemiri har varit gäst. Missa alltså inte Värvet #37, där Jonas Hassen Khemiri berättar om sitt skrivande. Jag är för mycket podcastnybörjare för att förstå hur man lyssnar på podcasts utan någon Appleprodukt. (det kanske inte ens går?). Men här är i alla fall Värvets blogg. Har man t.ex. en iPhone hittar man intervjun genom att söka efter den i Podcast-appen.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag hade tänkt skriva att julen närmar sig, sakta men säkert, men mer korrekt är att skriva att julen närmar sig, snabbt och skoningslöst. Hehe. För egen del är jag en sådan som tjuvstartar julen redan någon vecka in i november… Således finns det ingen stress här borta att köpa julklappar, julbaka etc, för det är redan avbockat. Däremot kan jag ju förfärat inse att det är svårt att hinna klart med allt jobb innan jul… Hursom. Nu är det passande att svara på Tematrio: Önskelistan. Berätta om tre böcker ni önskar i julklapp!
