Det var inte så länge sedan jag lyssnade på Hjalmar Söderbergs Pälsen, men nu har jag lyssnat på ännu mer av denna fantastiska författare. Den här gången har jag lyssnat på utvalda Historietter, upplästa av Krister Henriksson. Förutom noveller från boken Historietter (1898) finns här den helt fantastiska novellen Kyssen ur novellsamlingen Det mörknar över vägen (1907). Jag vet ingen författare som Hjalmar Söderberg. Varje gång jag läser eller lyssnar till hans verk slås jag över vilket språk han har. Trots att hans böcker kom ut för ungefär 100 år sedan känns de på sätt och vis mer språkligt fräscha än det mesta som ges ut idag. Här är allt noga avvägt och varenda ord är det perfekta ordet för att bygga upp rätt stämning. Allt är perfekt. Perfekt och vackert. I ett informationssamhälle där vi hela tiden blir överösta med texter från tidningar, böcker, bloggar, webbsidor känns det oerhört befriande att ägna tid åt att läsa (eller lyssna till) något sådant här. Det här är litteratur där det känns att författaren har haft en tanke och faktiskt har spenderat tid med att bygga upp det han vill berätta. Jag tvivlar i och för sig inte på att alla författare har en tanke med det de skriver, men det är sällan jag faktiskt reflekterar över att det är något speciellt med berättandet i en bok. Söderberg är i alla fall speciell för mig. Jag ska nog läsa om Den allvarsamma leken snart. Historietter är en liten ljudbokpärla, där Krister Henriksson läser valda historietter, noveller, av Hjalmar Söderberg. Uppläsningen är bra och varierad (ibland viskas partier fram!) och passar bokens stämning. För den som vill läsa några historietter finns det en elektronisk utgåva (under framställning) hos Projekt Runeberg.
-
Historietter
-
God jul
Vill önska alla mina läsare en riktigt god jul! Hoppas att det ligger någon härlig bok under granen och att ni har tid att spendera lite julledighet med att läsa. 🙂
-
Tematrio: Jul
Året börjar lida mot sitt slut och jag har tagit lite julledigt. Eller, ledigt är kanske att ta i, men jag har gjort en julresa och förflyttat mig med mina studier. Hehe. Temat på veckan Tematrio är inte helt otippat: jul!
Berätta om tre ”någonting” med jultema!
En julig bok som jag har läst massor med gånger är Jostein Gaarders Julmysteriet. Det är en skön barn- och ungdomsbok som friskt blandar verklighet med sådant som är lite mer magiskt. Men så är ju julen också en högtid som handlar ganska mycket om magi. Jag gillar Gaarder!
En annan julig bok för barn och unga är Tomtemaskinen, med samma berättelse som den TV-sända julkalendern med Pettson och Findus. Jättefint illustrerad och med en hemskt rolig och charmig berättelse!
Som tredje ”någonting” den här veckan blir det en låt, min favoritjullåt. Lyssna & njut!
-
Lagens långa näsa
Lagens långa näsa är en bok som passar perfekt att lyssna på som ljudbok, särskilt om man inte lyssnar så långa stunder i taget. Den består av ett gäng fristående små humoristiska kriminalberättelser, upplästa av författaren själv. Alfredson är en fantastisk berättare och historierna, som handlar om allt från tio små negerbollar till ett mord på en Fantomen på en teater, är skojiga och oftast allt igenom snälla, trots allt. Mysigt och bra!
-
Nyheter som jag vill läsa nästa år
Det finns mycket i nästa års utgivning som jag är intresserad av. Ofta är jag rätt långsam med att läsa nya böcker, eftersom jag lånar allt på biblioteket, men det finns några böcker jag skulle vilja lägga vantarna på så fort jag kan. Eller åtminstone lägga vantarna på _någon gång_. 😉
Bland annat kommer Johan Theorins Blodläge i april. Den utspelar sig, liksom Skumtimmen och Nattfåk, på Öland. Eftersom jag tycker om båda hans tidigare böcker har jag höga förväntningar på denna.
John Ajvide Lindqvist kommer också med nytt, en ny skräckroman: Lilla stjärna. Jag är egentligen lite ”mätt” på skräck och övernaturligheter, men är ändå nyfiken på boken, eftersom jag tycker hemskt mycket om Ajvide Lindqvists sätt att berätta.
Norstedts fortsätter att komma med återutgivningar av Richard Yates. Eftersom jag älskade Revolutionary road vill jag gärna läsa Easter Parade, som kommer ut i vår.
Anne B. Ragdes Arseniktornet kommer också på svenska. Den här gången utspelar sig boken i mellankrigstidens Köpenhamn. Det återstår att se om den är en lika bra feel good-roman som hennes böcker om Torunn (Berlinerpopplarna).
Men mest av allt ser jag fram emot Susanna Alakoskis nya Håpas du trifs bra i fengelset. Jag hoppas att den känns lika viktig, insiktsfull och bra som Svinalängorna. Även den nya boken lär handla om missbruk och barn som kommer i kläm.
Kommer det något mer intressant?
-
Alberte och Jakob
Det händer inte så ofta, men ibland bara ramlar de över en: de riktigt bra läsupplevelserna. Alberte och Jakob hör till denna kategori, och är faktiskt bland det mest betagande, ömsinta och fantastiska jag har läst på mycket länge.Boken saknar action och spänning, men vinner stort på att den tränger in på djupet på ett sätt som få berättelser gör. Det är svårt att inte beröras av Albertes liv. Hon är yngsta dottern i en familj, som vill se välbärgade ut utåt, men egentligen inte har råd med sonens, Jakobs, skolgång, och definitivt inte har råd att bekosta Albertes dito. Livet ter sig ganska innehållslöst och till och med att ha drömmar verkar vara att kräva för mycket i denna iskalla nordnorska stad, där folks enda nöje är skvaller.
För Albertes del är det upplagt för besvikelser. Hon gör sin mor ledsen genom att inte vara den vackra dotter hon borde vara och genom att varken kunna sköta hushållssysslorna med glädje eller skaffa en lämplig man att gifta sig med. Hon har också ansvaret att hålla tillbaka sin slarver till bror och att täcka upp för honom när han hamnar i knipa. Det finns mycket i hemmet som måste döljas och undvikas att tala om. Det är som om de på varje middag sitter och mörkar katastrofer för varandra.
Boken är djupt berörande på sitt stillsamma sätt och den är fantastiskt väl berättad. Visst känns den på många sätt ledsam, men det fina är att det finns något slags ljusning i den, att den inte helt dödar hoppet om att livet kan bli det man vill att det ska bli, och inte det man försöker få det till att bli för att behaga de runt omkring och för att passa in. Alberte och Jakob tar upp det mest centrala i den oro över framtiden som förmodligen alla går och bär på i Albertes ålder. En fantastisk bok! Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa ett berörande, välskrivet litet mästerverk om en ung kvinna som försöker att skaffa sig ett eget liv i en kall, nordnorsk stad där alla förväntar sig att hon ska anpassa sig till den snäva kvinnoroll som erbjuds.
Betyg: 5 frostnätter av 5.
Om Alberte och Jakob och Cora Sandel
Cora Sandel är en pseudonym för Sara Fabricius (1880-1974). Hon var en norsk författare, född i Tromsø. Fabricius levde i Paris under ett antal år och försökte att leva på sitt konstnärskap, men flyttade sedan till Sverige. Hon var gift med skulptören Anders Jönsson, men paret separerade 1926, samma år som Fabricius debuterade som författare. Hon skrev ett flertal romaner, men är kanske mest känd för böckerna om Alberte, en trilogi som anses bygga mycket på hennes eget liv.
Originaltitel: Alberte og Jakob (norska).
Utgivningsår: 1927 (första utgåvan på svenska, översättning av Ingeborg Essén), 1997 (första utgåvan i denna översättning av Gun-Britt Sundström).
Antal sidor: 336 (Alberte och Jakob), 890 (hela samlingsvolymen).
Andras röster: Bokcirkeln i Sveriges radio, Bibliotekarien läser, Litteratura, Boklandskap.
Köp hos t.ex: Bokus.
-
En bokhög
Jag har varit på biblioteket (eller snarare: biblioteken) och bunkrat upp inför ”jullovet”. Jag tror jag överdrev lite (man ska väl ha tid att umgås också? Och slösurfa? ;)). Vet inte riktigt vilka som ska få följa med på resa, men det blir nog Juloratoriet, Timmarna och Det mest förbjudna i alla fall. Är det en bra idé?
-
Tematrio: Vänskap
Veckans Tematrio handlar om vänskap och det tycker jag är kul. Kärlek är något som idealiseras och tjatas sönder & samman i såväl böcker som film, men vänskap brukar aldrig avhandlas, och om det gör det så är det mest för att det ska leda fram till ”något mer”. Så jag tycker att det är skoj att temat uppmärksammas!Berätta om tre böcker som handlar om vänskap!
Tillsammans är man mindre ensam är en fin bok om några ensamma själar som träffas som av en slump och delar en våning i Paris. Vänskapen får dem alla tre att växa som människor (och jepp, en av vänskaperna utvecklas till något mer :P). Tycker den är så himla fin och feel good!
En annan typisk feel good-bok (eller böcker, snarare) är böckerna om
Ya Ya-flickorna, som handlar om Vivi, Caro, Teensy och Necie och deras liv i Louisiana. Härliga böcker, om vänskap som håller livet ut!Som tredje bok väljer jag att nämna Janne, min vän, som handlar mycket om vänskapen mellan två 12-åriga killar, och också hur vänskapen på ett sorgligt sätt tar slut.
-
Follyfoot
Nu har jag läst om Follyfoot, som jag rotade upp ur biblioteksarkivet för ett tag sedan i ett anfall av nostalgi. Jag blev faktiskt inte särskilt besviken, utan tycker att det är en mysig och trovärdig hästbok, trots att den har närmare 40 år på nacken.Follyfoot är en av böckerna i en bokserie som jag tyckte väldigt mycket om när jag var i den åldern då jag läste hästböcker. Vad jag fastnade för på den tiden var att hästarna i den här boken inte är överdrivna sagohästar, utan ganska vanliga hästar, ofta sådana med en hel del skavanker. Den känns liksom trovärdig. Det tycker jag fortfarande.
Boken handlar om ett stall, Follyfoot, där några eldsjälar tar hand om gamla och sjuka hästar, som behöver omvårdnad och vila. En del hästar räddar de från vanvård, andra hästar lämnar ägarna in för att de inte kan ta hand om dem för stunden.
Det är en mysig och smårolig bok, som också blev TV-serie på 70-talet. Den har jag inte sett, men när jag läser boken kan jag föreställa mig att den nog skulle vinna på att vara TV-serie istället för bok. Det känns nämligen som att den inte riktigt har en röd tråd, utan innehåller lite väl många korta episoder, som står lite för sig själva. Det hade varit roligare om författaren hade trängt lite djupare i karaktärerna istället.