Utrensning

Utrensning - Sofi OksanenDet är 40-tal. Aliide bor i sitt föräldrahem på estniska landsbygden tillsammans med sin syster, Ingel, systerns man, Hans, och deras dotter, Linda. Aliide har till skillnad från systern inte gift sig. Hennes hjärta tillhör nämligen Hans och har så gjort sedan första gången hon såg honom. Kan hon inte få Hans så behöver hon ingen annan.

Estland har förvandlats till en sovjetrepublik och Hans hör till motståndsrörelsen. Att hålla fast vid estniska traditioner anses inte vara ett godkänt beteende och agenter håller koll på invånarna för att kunna identifiera alla som kan misstänkas ha sovjetfientliga åsikter. För Hans del blir det nödvändigt att gå under jorden och man inreder därför ett lönnrum inne i huset. Snabbt efter Hans ”försvinnande” börjar dock utfrågningarna. Både Aliide, Ingel och Linda plockas in för förhör, trakasseras, misshandlas och förföljs. Aliide bestämmer sig för att lösa problemet, och skydda Hans, genom att inleda en relation med en partifunktionär. Som hustru till en partimedlem kommer Aliide lämnas i fred. De uppoffringar hon behöver göra är dock större än vad hon först föreställt sig.

Berättelsen rullas upp när Aliide oväntat träffar Zara, en ung kvinna som är på flykt undan sina hallickar. Hon kommer från Ryssland, men har hamnat i Berlin som traffickingoffer och nu har hon lyckats fly till Estland. Zara söker sig till Aliide eftersom hon vet att Aliide är hennes mormors syster, men hon vet ingenting om Aliides bakgrund och Aliide vet ingenting om Zara. Det blir en skakande överraskning för henne att stå inför sin systers dotterdotter.

Utrensning är en fantastisk bok. Jag känner med huvudpersonerna från första sidan, långt innan jag vet deras bakgrund och historia. Oksanen kan verkligen göra Aliide och Zara levande och hon lyckas verkligen fånga skräcken och tvivlet och gripande berätta om hur de ändå måste lita på varandra. Att läsa om Zaras helvete som traffickingoffer är tungt, men det som berörde mig mest var egentligen att läsa om Aliide, vars förräderi rullas upp, sakta men säkert, och lämnar en alldeles ledsen över hur livet kan vara och vilka handlingar folk kan tvingas till. Det här är en oerhört stark bok. Jag kan knappt förstå hur författaren har fått ihop allt detta på ca 350 sidor. Skickligt berättat!

Några andra som skrivit om boken är DN, Lottens bokblogg och Bokhora. Du hittar den bl.a. hos Adlibris och Bokus.

Bokshopping, på sätt och vis

Jag har gjort några bokrelaterade inköp den senaste tiden – och då syftar jag inte på böcker. Hehe. Jag har faktiskt köpt ett bokstöd. Det är en sådan där fiffig grej som jag aldrig har haft behov av tidigare, men nu är det som att böckerna bara förökar sig mer och mer och börjar växa in mot hyllor där jag också har andra prylar, så nu behöver jag något som håller böckerna på plats. Det fick bli en röd uggla. 🙂

Bokstöd

Och om det ser förbannat rörigt ut runt omkring, så är det för att bokhyllan är en rumsavdelare med böcker på båda sidor..

Jag har också köpt en fet träbok…

Boklåda (utanpå)

… att förvara diverse pryttlar i. Mycket bra att ha!

Boklåda (inuti)

Nytt från Hosseini i sommar

Igår skrev jag om Johan Theorins kommande bok: Rörgast, men det finns fler intressanta titlar i Wahlström & Widstrands utgivning att se fram emot. Vad sägs om en ny av Khaled Hosseini (Tusen strålande solar, Flyga drake). Den nya boken, med titeln Och bergen svarade kommer redan i sommar. Förlaget skriver:

”I den fattiga lilla byn Shadbagh i Afghanistan säljer Sabor sin fyraåriga dotter Pari när han inte längre kan försörja sin växande familj. Pari och hennes bror kommer för alltid att känna saknaden av varandra, och den dag de äntligen möts igen är det kanske redan för sent …”

Den påminner säkert starkt om de två tidigare romanerna… Det hör man ju redan på baksidestexten. Men! Spelar roll. En god bok är en god bok. Jag har höga förväntningar. 🙂

Tusen strålande solar - Khaled HosseiniFlyga drake - Khaled Hosseini

(Om det hade funnits bilder tillgängliga på framsidan till Och bergen svarade, så hade jag gärna visat hur den kommer att se ut.. 😉

Del fyra i Ölandskvartetten kommer i höst

Förlaget Wahlström & Widstrand skrev på Facebook här om dagen att den avslutande delen i Johan Theorins Ölandskvartett kommer ut i höst. Goda nyheter! Jag tycker verkligen om Johan Theorins böcker. Han har ett bra avvägning mellan övernaturligt och realism; Det ballar liksom aldrig ur, utan det finns alltid en öppning för den som föredrar en naturlig förklaring när det händer något skumt… Han har också intressanta karaktärer och skriver bra. Den här boken har jag väntat länge på… Titeln på den kommande boken är Rörgast (Fast det kan ju ändras; det är ju ett tag kvar till hösten). Det finns också lite att läsa om boken på Johan Theorins hemsida.

Skumtimmen - Johan TheorinNattfåk - Johan TheorinBlodläge - Johan Theorin

Tematrio: Dåligt enligt mig

TematrioDen här veckan handlar Tematrio om ”dålig litteratur”. Lyrans noblesser skriver:

”I bokbloggosfären pågår en diskussion om bra och dålig litteratur. Johanna L på Bokhora initierade debatten som senare följts upp av Enligt O och Litteraturkvalster. Läs och tyck till! Får, kan, bör man kategorisera? Och vem har i så fall rätt att uttala sig? I denna tematrio är det i alla fall meningen att ni ska berätta om litteratur ni tycker är dålig. Ge exempel och motivera varför. Och låt andra tycka annorlunda!”

Debatten handlar, som jag uppfattar den, om ”dålig” i betydelsen ”inte tillräckligt finkulturell”. Det finns ju rätt mycket litteratur som brukar räknas som ”skräp”, t.ex. Harlequinromaner i allmänhet, men ”dålig” kan ju också innebära dålig i betydelsen att boken helt enkelt inte föll i smaken… Jag kan t.ex. inte påstå att Hjärtdjur gav mig särskilt mycket, men i kulturelitens ögon beror det väl troligast på att den är för bra för mig… 😉 Jag tänker ändå ta mig friheten att nämna just Müllers symbollastade bok om att leva i en diktatur. Tänk om hon hade delat med sig av sina erfarenheter på ett mer lättillgängligt sätt; så gripande det hade blivit! Nu kände jag bara ”jag.orkar.inte”. Är inte att skriva invecklat och inlindat ett dåligt sätt att förmedla något viktigt?

Men okej. Jag ska inte spela dum. Klart jag fattar att en del böcker har fler lager än andra. När man läser Paulo Coelho blir man skriven på näsan med hans idéer och funderingar kring livets mening och hans böcker kommer inte att gå till historien som några stora titlar. Visst, Alkemisten gillade jag massor; den kändes ”ny” och intressant, men sedan följde en massa kopior av samma sak. Någontans vid Valkyriorna tappade jag intresset helt.

Som tredje bok tänker jag nämna något jag inte ens har läst. Hehehe. Men alltså. Allvarligt. Jag älskar att hata Femtio nyanser av honom. Varför finns sådana böcker på topplistan? För den som vill läsa porr är det bara att googla lite, så ska ni se att det finns gratis noveller där ute. Jag kan inte förstå hur sådant kan ges utrymme ute i ljuset… I en bok som säljer som smör? Och nej, det handlar inte om att jag är pryd. Det handlar om att jag inte kan föreställa mig att fanfiction, inspirerat av något så tröttsamt som Twilight, kan ha några kvalitéer över huvud taget, bortsett från det rent funktionella i att en del tydligen går igång på den erotiska biten. Så: varför säljer de bättre än Harry Potter?! Fan, vad dåligt att världen ser ut så!