Min semester, del 2, är igång. I helgen har det bjudits på fint sommarväder här i Norrland och jag har haft några sköna stranddagar. Det har med andra ord funnits gott om lästid och jag har tagit mig igenom Fågeln som vrider upp världen, som har varit med mig en tid. Nu har en annan bok fått platsen i pocketfodralet. En lite tunnare bok än föregångaren faktiskt..
Kategori: –
-
Tunnis i pocketfodralet
-
E-böcker från Ordfront på biblioteket
Jag läste i DN att Stockholms stadsbibliotek har slutit ett avtal med Ordfront, så att biblioteken får tillgång till förlagets e-böcker, som tidigare inte funnits tillgängliga över huvud taget, direkt när de kommer ut. Den allmänna trenden är annars att förlagen har en karenstid när e-böckerna bara är tillgängliga till försäljning. Jag tror det är bra att förlag sluter avtal med bibliotek och utmanar Elib, som annars har närmast monopol på att distribuera e-böcker. Det kanske också kan förbättra situationen med ersättningarna, som idag är mycket höga för biblioteken (omkring 20 kr per utlån måste biblioteken betala per utlån, om jag har förstått det rätt). Biblioteken här hemma i Umeå har faktiskt behövt lägga in restriktioner så att det finns ett tak för antalet utlån varje månad: vill man låna en bok och maximala antalet böcker redan är utlånade så får man vänta till nästa månad.
Men visst fattar man att förlagen måste få in pengar någonstans också. I artikeln i DN står det att 90 % av e-boksförsäljningen är bibliotekens utlån… Visst är det mycket! Samtidigt; hur många skulle köpa en e-bok om e-bok till utlåning inte fanns? Inte så hemskt många, tror jag. Själv lånar jag pappersböcker om den bok jag vill ha tag på inte finns som e-bok hos biblioteket. Att köpa e-böcker är jag alldeles för snål för… :p Och jag är knappast den enda som tycker att typ 200 spänn för en e-bok är saftigt.
-
Fyra pocketkvinnor
Bonnier fortsätter att leverera snygga pocketutgåvor av (moderna) klassiker. Den här gången är det en frisk blandning, men ändå ett tydligt tema: fyra böcker med kvinnor i fokus. Den senaste översättningen av Madame Bovary har här sällskap av Det mest förbjudna, Glaskupan och Under det rosa täcket; Alla utom Glaskupan har dessutom nya förord skrivna av Sara Danius, Johanna Koljonen respektive Katrine Kielos.
Men i någon mening är det framsidorna som känns mest spännande! Supersnygga, 70-talsflörtiga framsidor av Marimekkodesignern Maija Louekari. Jippie!
Thorvalls bok lånade jag för åratal sedan på biblioteket. Om någon mot förmodan skulle köa den, så att jag måste lämna tillbaka den, så blir jag inte ledsen om jag ”måste” köpa boken i nyutgåva istället… 🙂
-
Tolfte Wallanderdeckaren
Det var inte allt för länge sedan jag läste min första Wallanderdeckare. Då läste jag dessutom den första boken i serien, Mördare utan ansikte. Det som slog mig under läsningen var att den var väldigt långsam och redogjorde väldigt noga hur utredningsarbetet gick framåt. Särskilt mycket action eller överraskningar fanns helt enkelt inte. Jag frågade mig om boken helt enkelt är lite daterad, men oavsett vilket så gillade jag boken. Jag såg att det i slutet av sommaren kommer ytterligare en bok om Wallander. Jag är ju ingen stor Wallanderkännare, precis, men jag trodde på något sätt att serien avslutats för länge sedan (det var ju trots allt över 20 år sedan den första boken kom ut!). Den nyaste heter Handen och innehåller även extramaterial i form av ett uppslagsverk till Wallanders värld. Jag kanske borde läsa den nya och jämföra med Mördare utan ansikte. 😉 Jag får för mig att mycket har hänt deckaren sedan Mankell gav ut sin första bok om Kurt Wallander…
-
Dyker djupt i poddarkiv och får reda på mer om Finistère
Jag är fortfarande mycket förtjust i poddsändningar! Här om dagen lyssnade jag på en Värvetintervju med Bodil Malmsten från februari i år. Jag har hört Malmsten i t.ex. Vinter i P1, men känner henne annars mest genom böckerna där hon skriver om den fiktiva karaktären Bodil Malmsten. Hon är noga med att poängtera att böckernas Finistère inte finns och att karaktärerna i hennes böcker inte heller går att hitta i verkligheten. Kanske just därför har jag fått intrycket att Bodil Malmsten är hemlig av sig och inte vill berätta något om sig själv och hennes tid i Frankrike (jag har till och med tvivlat på att hon ens bott i Frankrike ;)). Men i intervjun i Värvet så pratar hon utan vidare om både huset i Finistère och varför hon inte ville bo kvar i lägenheten hon bodde i senare. Så det var väl inte så hemligt! Det var kul att lyssna faktiskt. Malmsten är så klok och smart och välformulerad – i text och i tal. 😉
-
Tematrio: USA
Ibland är Tematrio väldigt svårt och ibland är det lite lättare.. Med anledning av USAs nationaldag är veckans tema USA: berätta om tre läsvärda amerikanska böcker! Inte så svårt, kanske. 🙂En av mina favoritamerikaner är helt klart Richard Yates, som skrivit den mästerliga Revolutionary road. Han skriver så lätt och tight! Med en kort mening kan han måla upp känslostormar och så att man kan se miljöerna framför sig i detalj. En fantastiskt skicklig författare!
Joyce Carol Oates är också en ständig favorit. Hon har skrivit många bra romaner, men Blonde, om den fiktiva personen Marilyn Monroe, är en av de bästa.
Som tredje bok tar jag Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl. Hon skriver så roligt och klurigt! Jag önskar verkligen att det kommer ut något nytt av Pessl snart. Mycket snart!
-
Summering av året hittills
Herregud vad tiden går fort! Nu är det redan juli och jag tänkte passa på att summera läsåret hittills. Jag börjar med det mest väsentliga: vad som varit bäst.
Bäst i år är, utan tvekan, Utrensning av Sofi Oksanen. Mycket bra skrivet där förtrycket i det ockuperade Estland skildras parallellt med berättelsen om en kvinna som faller offer för trafficking i ett mer nutida Tyskland. Det är så mycket hemskheter (sexövergrepp som krigföringsmetod t.ex.) att man knappt orkar se filmatiseringen, men i boken berättas det mellan raderna på ett enormt skickligt sätt. I år har jag också uppskattat Oktober i fattigsverige, där Susanna Alakoski återigen berättar om fattigdom i dagens Sverige; den här gången med en väldigt personlig utgångspunkt och i dagboksform. Vad gäller serier så har jag läst flera album av Liv Strömquist och även om jag inte alltid håller med så imponeras jag som alltid av hennes pricksäkerhet och intressanta vinklar. Prins Charles känsla, där hon skriver om parrelationer, tycker jag var enormt bra och tänkvärd och, framför allt, rolig och underhållande.
Några bubblare, som nästan hade kunnat hamna i topp 3: En dag, Cold Spring Harbor, Berättelser från Engelsfors, Ögonblicket, Einsteins fru, Det är nog dags nu och En storm kom från paradiset.
Jag har som vanligt gjort några grafer:
I början såg det så fint och och jämnt ut vad gäller författarens hemland, för jag läste två kineser i början av året och då blev Asien-stapeln högre än någonsin tidigare och Sverige-böckerna råkade utgöra en ovanligt liten del. Men sedan blev det ungefär som vanligt igen… Det blir mest svenskt här, helt enkelt. 🙂 Och i år har jag inte läst något från varje världsdel (ännu), men det gör inget..
Genrer är ju egentligen hopplöst. Jag borde sluta försöka. Roman är t.ex. slasktratten i mitt diagram, för där hamnar allt som jag inte vet vad jag ska kalla det.. Hehe… Nåja. Min fråga till mig själv är: Har jag verkligen läst någon deckare i år?! Jag kan inte minnas en enda förutom Jadeögat. Jävligt märkligt.
Ja, och så en graf över antal böcker då:
Om det är lite ojämnt och sådär så beror det garanterat på att jag har haft många, tjocka böcker på gång samtidigt och att de har råkat blivit utlästa ungefär samtidigt. Jag är nog ganska jämn när det gäller läsning annars. Jag måste säga att jag har haft ett högt lästempo med tanke på vad jag har ägnat mig åt under våren (skrivit kappan till min lic-avhandling; det tar mer tid än vad man tror..), för jag har läst ut 30 antal böcker (inräknat böcker av allehanda slag; elektroniska och pappersböcker, men även ljudböcker, seriealbum och noveller).
Jag är verkligen uppriktigt förvånad över antalet böcker jag har läst. Jag är ingen snabbläsare och jag har heller ingen egentlig ”rutin” kring mitt läsande. I veckorna är det inte ens säkert att jag har tid till läsning, för det är så mycket jobb, träning och så vill man ju umgås med folk också. På helgerna brukar jag försjunka i DN, som jag får hem på fre-sön och då är det inte så säkert att jag hinner läsa heller. Jag vet knappt när jag läser. 😛 Jag vet verkligen inte! Men det jag läser är i huvudsak det jag läser medan jag åker hiss, väntar i en kö eller på någon station eller har någon slags ställtid i köket eller framför datorn. Det är ytterst sällan jag tänker ”nu ska jag läsa en stund”, utan mer ”okej, två minuter väntetid; jag tar fram en e-bok!”.. Jag är förvånad över att jag får något utläst över huvud taget. Och mest av allt undrar jag hur andra gör; de som inte läser. Vad gör de av alla små vänte-minuter?
-
Tropper, författaren med det vinnande konceptet
Okej, nu är det typ mitt i sommaren, men hösten är inte långt bort och höstens utgivning är såklart redan redovisad i diverse kataloger. Hos Gilla böcker kan man bl.a. se fram emot nytt från Jonathan Tropper. Den här gången är titeln Fördelen med en hjärtattack och boken beskrivs såhär:
”När Silver får en stroke förutsätter alla att han ska opereras. Men Silver vill inte. Samtidigt som hans dotter blir gravid och exfrun ställer in sitt bröllop, börjar Silvers hjärna förändras. Ur hans mun kommer allt som han aldrig tänkt säga högt.”
Jag har redan läst två Tropperböcker och jag kan inte skilja på dem, så jag vet inte egentligen.. Jag gillade böckerna, men Tropper har sitt koncept som han kör med och det känns faktiskt lite tråkigt.. Jag känner redan av den här baksidestexten att den nya boken är en precis likadan bok som de tidigare; en bok om en kille som har en excentrisk familj och försöker komma familjen närmare. Jag känner rent av igen karaktärerna också och kan förutse att den har precis samma typ sexskämt . Får se om jag läser! Jag låter det nog gå ett tag i så fall, så att de tidigare är ännu lite mer bortglömda. 😉
-
Bakhtiari snart aktuell med bok som utspelar sig i Tehran
I höst kommer det nytt från Marjaneh Bakhtiari och den här gången utspelar sig boken i Tehran och vi kommer att få följa tre generationer iranier och deras relation till staden. Förlaget skriver:
”Godnattsagor för barn som dricker är en roman om att leva vidare. Vilka minnen är enskilda individers angelägenheter och vilka är del av ett större kollektivs? Får sorg verkligen vara privat när en ny nation ska hitta sina hjältar och skriva sin version av historien?
Marjaneh Bakhtiari är tillbaka med en lysande roman om människorna i en stad som genomlevt valfusk, statskupp, revolution, krig och massdemonstrationer.”
Jag ser fram emot att läsa den. Hennes senaste, Kan du säga schibbolet?, var helt lysande, särskilt i den fantastiska ljudboken, som är så bra uppläst! Den väckte verkligen tankar kring integration, fördomar och utanförskap. Jag föreställer mig att Bakhtiaris nya kan bli precis den bok som Huset vid moskén inte är: en intressant bok om dagens Iran (Huset vid moskén är väl iofs bra på sitt sätt, men jag hade väntat mig mer).
Framsidan kunde kanske vara lite roligare, dock..?