Dags för Tematrio igen.
Berätta om tre böcker/romaner/texter skrivna av kinesiska författare eller som utspelar sig i Kina!
Den här gången får jag verkligen skämmas, för jag har inte läst en endaste bok av en kinesisk författare och inte har jag läst något som utspelar sig i Kina heller. Jag tror inte ens att jordenruntresarna i Jorden runt på 80 dagar någonsin besökte detta land (eller minns jag fel?). Aj, aj!
Ge mig Kina-tips!!
Herta Müller alltså. Årets Nobelpristagare.
Och jag som hoppades på Oates!
Veckans Tematrio går lite på samma tema som förra veckan, d.v.s. Nobelpristagare.
Vems namn kommer Peter Englund att presentera på torsdag? Du får basera dina förslag på såväl sannolikhet, som önskemål. Pristagaren skall dock vara i livet.
Svårt för mig! Jag kollade upp en lista över tänkbara pristagare på Wikipedia och från den har jag endast läst Joyce Carol Oates, Eeva Kilpi, Paul Auster, Bob Dylan, Paulo Coelho och P.O. Enquist. Bara faktumet att jag känner till dessa författare gör att jag inte tror att de kommer att komma på fråga, men ändå. Jag säger nog: Joyce Carol Oates, Eeva Kilpi och Paul Auster i alla fall. Paulo Coelho tror jag inte ett ögonblick på; är inte han alldeles för ”folklig”?
Oates är den jag hoppas på i alla fall!
Veckans Tematrio handlar om ”vandringslitteratur”:
Berätta om tre böcker där huvudpersonerna i hög grad flanerar, promenerar eller drar omkring i olika miljöer!
Det känns som att jag alltid nämner den här boken i alla möjliga negativa sammanhang. Haha. Jag vill verkligen sluta tjata om den! Men är det någon som flackar omkring här i livet så är det huvudpersonen i Räddaren i nöden, som precis har blivit relegerad från sin skola och nu drar runt i New York, så den boken passar ju faktiskt ganska bra på det här temat. Kultklassiker, som enligt min svensklärare från högstadiet blev känd för att John Lennons mördare hade den på sig! Själv fastnade jag inte för den, men det var länge, länge sedan jag läste den.
En annan kille som drar runt på egen hand i en stad är Reine i Barnens ö. Han lyckas fly undan att åka på kollovistelse och har istället en föräldrafri sommar i Stockholm.
Den sista boken på temat blir kanske lite krystad, men jag vill nog ändå säga En blomma i Afrikas öken som berättar om Waris Diries liv som nomad och hennes modellkarriär som tar fart när hon flyr från det livet.
Jag missade Tematrio igår, men jag gissar att jag har hela veckan på mig att svara. 🙂
Berätta om tre författare som ”borde” ha fått Nobelpriset!
Det här blir himla svårt för mig, för jag vet inte vilka kriterier Svenska Akademien tittar på när de väljer ut sin pristagare. Det räcker ju knappast att bara skriva omtyckta böcker! Alfred Nobel tyckte själv att priset skulle utdelas till: den ”som inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning” (enligt Wikipedia alltså).
Men vadå utmärkt? Det är ju sjukt subjektivt. Sedan läser jag mest populära och ”vanliga” böcker, inte så mycket Nobelpristagare precis. Nobelpriset är inte direkt folkligt. Och för den delen är det ingen vidare geografisk spridning bland pristagarna heller (nämn en afrikansk Nobelpristagare förutom Coetzee!), vilket bara ännu mer visar hur subjektivt valet är. Det blir som alltid någon för allmänheten halvkänd författare från ett lagom Västerländskt land som får priset. Själv har jag garanterat aldrig läst eller hört talas om författaren innan.
Jag gillar i och för sig Coetzee (Onåd), jag har läst Golding (Flugornas herre) och jag tycker att Lagerlöf också har skrivit mycket bra (t.ex. Kejsarn av Portugallien), men rent generellt är Nobelpris lite av ett signum för böcker som med stor sannolikhet inte kommer att tilltala mig. Lite så känner jag faktiskt!
Så jepp. Det är faktiskt svårt för mig att sitta här och dela ut Nobelpris. 😉
Men jag älskar Joyce Carol Oates för hennes fantastiska, insiktsfulla och gripande skildrade kvinnoöden i t.ex. Blonde och jag älskar Hjalmar Söderbergs berättande i t.ex. Den allvarsamma leken och Jonas Hassen Khemiri är min favoritförfattare eller något åt det hållet (läs bara Montecore!), så de är tillräckligt utmärkt för mig! Men några Nobelpristagare är de naturligtvis inte och kommer inte bli!
… Eller är det dags för Oates att få komma till Blå hallen i år?
Jag brukar inte direkt lägga stor vikt vid antalet besökare, men sedan några veckor tillbaka använder jag mig av Google Analytics, för att se hur folk hittar hit och sådär. Lite kul! Jag har länge förstått att de flesta som besöker min bokblogg kommer hit via sökmotorer och att det förmodligen framför allt är skolelever som gör det. Och ja, jag har nog rätt. Gissningsvis läses Bakom stängda dörrar, Mor gifter sig (den var jag också tvungen att läsa och jag fastnade inte direkt för den!) och Apelsinflickan ganska flitigt där ute. Eller snarare kanske de inte läses ganska flitigt. Kanske är det lat-elever som googlar svaren på de bokfrågor de har fått i uppgift att besvara? Hm.
Själv läste jag allt i skolan. Allt från Räddaren i nöden (usch! men jag har lovat att ge den en ny chans i nyöversättningen!) till Utvandrarna (den borde ALLA läsa!). Läste du det du tvingades att läsa i skolan?
I senaste numret av Ny teknik testas läsplattan Nuut. Det finns några läsplattor på marknaden nu, faktiskt, men de känns fortfarande för dyra för att sådana som mig (student och inte tillräckligt mycket tekniknörd ;)) ska lockas att köpa.
Men jag måste säga att tekniken gör mig nyfiken. När det gäller kurslitteratur har jag länge, länge önskat mig en bok som man kan söka i (index är inte alltid så användbara som man kan tro), så visst har jag många gånger saknat att ha digital kurslitteratur. Ibland kan man ju läsa på skärmen (t.ex. förhandsgranskning i Google böcker), men det är inte särskilt ergonomiskt för ögonen. En praktisk, lätt liten platta vore guld att ha med sig: på resa, till föreläsningen, egentligen var som helst. Inte ens en pocketbok är ju särskilt liten och smidig, tyvärr.
Vi får se när/om läsplattan slår igenom på allvar! Och när tekniken utvecklas till att även kunna visa färg. Dagens teknik baserar sig på att svart och vitt pigment fördelar sig kring elektroder och ger olika toner i gråskala. Steget till att faktiskt utveckla flera färger är nog rätt långt gissar jag.
Men vad tycker du? Är läsplatta något för dig? Varför/varför inte?
Tematrio handlar den här veckan om döden:
Berätta om tre böcker/romaner/dikter (whatever) där döden spelar en framträdande roll!
Vilket tungt ämne! Men det är åtminstone ganska lätt att komma på böcker den här gången.
En av de mest berörande och bästa böcker som jag vet är Jag är kvar hos er, där vi får följa Annas resa sedan hon har fått konstaterat att hon har en elakartad hjärntumör. Pohl lyckas som alltid skildra dessa svåra levnadsöden och han får det att kännas så autentiskt att det är svårt att hålla tillbaka tårarna när man läser om Annas närmaste och hur de kämpar för att ge Anna ett fint slut på sitt alldeles för korta liv.
En annan kvinna som närmar sig ett oundvikligt och alltför nära slut är Carmen i En sorts kärlek. Hon har precis fått en cancerdiagnos och i boken får vi följa Carmen och hennes mans liv ändra fram till slutet. Även här känns det autentiskt och det är en hel del ordentligt starka scener som skildras, men boken skiljer sig ändå fundamentalt från Pohls ovan nämnda ungdomsbok. Carmens man, Sten, anstränger sig inte bara för att ta ett farväl och göra slutet så bra som möjligt, utan han gör också ett otal snedsprång och har en mängd otrohetsaffärer. Många tycker nog hemskt illa om den här boken p.g.a. det, men jag tycker att den trots allt är oerhört berörande och fin och jag kan naturligtvis inte veta hur man upplever en sådan här situation, men jag tror att både Pohl och Kluun, som har skrivit En sorts kärlek, beskriver två helt möjliga reaktioner.
En betydligt mer lättsam bok om döden är The Great Blue Yonder om en pojke som vandrar vidare efter att ha blivit påkörd och dödad av en lastbil. För att ta sig vidare krävs dock att han avslutar en viktig sak: att han tar ett ordentligt farväl av sin äldre syster. I boken får man sedan följa huvudpersonen, Harry, när han slutför detta sista uppdrag. Det är en bok som trots är både rolig och söt, utan att bli alltför töntig, som barnböcker i ämnet säkert annars kan bli!
Det är inte ofta som jag beställer böcker, men här om dagen gjorde jag faktiskt det. Jag blev tipsad om att The Importance of being Earnest säljs för en billig peng på Adlibris via en blogg (har glömt vilken!) och slog till! De är slutsålda nu efter vad det verkar om någon undrar.
Jag tycker hur som helst hemskt mycket om filmen och har ända sedan jag såg den för flera år sedan velat läsa boken, men aldrig kommit till skott. En samlingsvolym med Cora Sandels Alberte-böcker (det är också böcker som jag länge har tänkt läsa!) fick följa med. Och fort gick det! Trots meddelande om att Wildes klassiker var försenad och trots att jag valde någon slags extra långsam miljöfrakt kom de fram redan igår, båda två: ett smalt litet paket och ett tjockt (eftersom The Importance of being Earnest var försenad och kom i eget paket). Det är faktiskt rätt rejäl skillnad i omfång. Haha.
Jag får se när jag hinner med dem. Jag har inte varit så inspirerad till att läsa de senaste veckorna, trots att jag har två bra böcker på gång (Människohamn och Dödgrävarens dotter), så det går lite trögt…
Jag har en känsla av att Wildes bok är den som kommer att bli utläst först av mina två nya böcker. Ibland är det verkligen tacksamt med tunna böcker!
