Ordfronts nyöversatta (de har några år på nacken nu i och för sig) Shakespeareklassiker är exempel på klassiker som jag har funnit överraskande bra och lättillgängliga. Köpmannen i Venedig tyckte jag riktigt bra om och jag är sugen på att läsa mer.
Översättningar gör verkligen otroligt mycket för en bok. Jag är inte precis fransktalande, men till och med jag kan känna hur konstigt och onaturligt det känns i böcker som Bonjour tristesse (Ett moln på min himmel) och även i en del Gavalda, t.ex. Lyckan är en sällsam fågel. I översättning har flytet i dialogerna försvunnit och ord som inte ens riktigt finns i svenskan har kommit med i alla fall. Som tur är finns det riktiga pärlor som är kanonbra i översättning. Lena Fries-Gedins fantastiska och varsamma översättning av Harry Potter-böckerna är ett bra exempel på översättningar när de är som bäst. De ord, platser och namn som kan behöva översättas har fått en översättning som känns bra på svenska (Crookshanks – Krumben, Port keys – Flyttnycklar, The Quibbler – Hört och Sett, Grindylow – Grindylogg som exempel). Fint!
Jag har fortfarande inte läst Murakamis bok om löpning, men däremot har jag hittat en annan bok om löpning som jag verkligen vill läsa: Christopher McDougalls reportagebok Born to run: jakten på löpningens själ. Att döma av vad jag har läst om den ska den vara otroligt härlig och sprida glädje. Och det är väl bra? Det är ju faktiskt väldigt kul att springa. I år har jag sprungit både Blodomloppet och Vårruset. Det väntar tyvärr inga fler motionslopp för min del i år, men jag vill verkligen tipsa om just de här loppen ifall de går framöver i din stad. Det är jättekul att vara med!
Born to run känns inte bara intressant för att få läsa smittande berättelser om löpning. Den lär också innehålla intressanta teorier om uthållighet och löpning. Särskilt intresserad är jag av det här med löparskor. Allmänt anses det ju viktigt att ha bra skor när man springer, men den senaste tiden har det blivit allt fler som talar för att det är skor som orsakar skador. Jag vågar inte påstå att de är många (åtminstone inte i Sverige), men det finns löpare, särskilt (ultra)maratonlöpare, som har gått tillbaka till enklast möjliga skor: i princip vill man springa barfota. Jag är nyfiken över det här och vill läsa mer om det.
När vi var barn är en av mina absoluta favoriter i genren. Det är en barnbok som jag har fått läst för mig och som jag har läst själv flera gånger. I den berättar Ann-Madeleine Gelotte om sin egen, sin mammas och sin mormors uppväxt. En rolig och fint illustrerad historiebok!
En annan av mina favoritböcker från när jag var liten är böckerna om Rut-Emma. Rut-Emma har också en mamma och hon är inte som andras mammor. En särskild bild från boken har verkligen etsat sig fast i mitt minne. Den föreställer Rut-Emmas mamma på föräldramöte. Alla andra mammor sitter prydligt och stilla medan Rut-Emmas mamma sitter framåtlutad och med större hatt än alla andra (så vill jag minnas bilden i alla fall; boken har jag inte här). Jag älskar alla sådana där roliga detaljer i boken. Den fångar verkligen hur det kan vara att vara barn (och att skämmas för sin mamma).
En helknäpp mamma är mamman i Joyce Carol Oates finfina Älskade syster. Mamman i boken utnyttjar sin dotter, och hennes unika talang för konståkning, för att kunna klättra på den sociala stegen och ta sig in i de fina kretsarna i den amerikanska överklassen. Boken är skruvad, men den berör!
Jag är ur fas med Tematrio… Trion för vecka 21 handlade om läsplaner och jag tänkte svara på den nu. Faktiskt passar det väldigt bra att planera läsande just nu, för mycket snart är det semester och då har man ju verkligen tid att grotta ned sig i skönlitteratur.
”Jag vet inte om ni, liksom jag, har en massa planer för ert läsande, planer som inte alltid (kanske egentligen aldrig) blir genomförda. Vilka böcker/typer av böcker planerar du ett läsa?”
Jag tycks alltid ha ett pågående projekt att läsa ut det jag har hemma. De som pockar på mest uppmärksamhet är kanske de böcker jag lånade till julen 2009 och som fortfarande inte har lämnats tillbaka till biblioteket… Eller ja. Egentligen är det faktiskt bara Det mest förbjudna som ännu finns kvar i min hylla, men det har blivit några fler biblioteksturer sedan just detta inlägg. Det är förhoppningsvis någon/några av dessa böcker som kommer att få följa med mig på semester. 🙂
Vidare har jag en… lång boktipslista på boktipset.se. Listan är fylld av diverse boktips som jag har hittat i tidningar och på bloggar, eller blivit rekommenderad av vänner, och som samtidigt spås få ett högt betyg av mig. Jag vill läsa allihop!
Någonstans har jag också en ambition att försöka läsa fler franska böcker, för att hålla igång gymnasiefranskan. Jag har faktiskt flera outlästa titlar i min bokhylla. Men ja… Det går trögt just nu, trots att jag är så sugen på att läsa Les gens du Balto (har tyckt om Kiffe kiffe demain och Du rêve pour les oufs av samma författare). Nåja. Jag lyckas i alla fall hyfsat bra med att hålla igång franskan genom att läsa franska tidningar. Framför allt bläddrar jag i Marie Claire nu och då. Det känns som lite lättsammare och enklare än att ge sig i kast med en hel roman.
Jonas Hassen Khemiri är så himla bra och en riktig ordkonstnär! Läs bara hans Ett öga rött (skriven med brytning) eller Montecore, där han leker med svenska, franska och engelska. Jag har länge väntat och längtat efter fler romaner, men de verkar låta vänta på sig, förmodligen för att Khemiri främst jobbar med dramatik nu. Helt nyligt vann hans debutpjäs, Invasion, Obie award, vilket är off-Broadways finaste utmärkelse. Gratulerar, säger jag!
Men nu kan du väl börja skriva på en ny roman? 🙂 Snälla?
Idag är det mors dag och jag hoppas att alla mammor där ute har blivit ordentligt gratulerade! 🙂
Jag tänkte inte passa på att tipsa om mammaböcker i form av böcker om graviditeter och barnuppfostran, för det är inte mitt ämne (jag är ingen mor). Däremot vill jag gärna tipsa om några några böcker där mammor har en stor roll.
Martina Haags böcker var de första jag kom att tänka på när jag funderade ut det här inlägget. I Hemma hos Martina och Martina-koden delar hon med sig av tokroliga berättelser ur sitt eget liv som trebarnsmamma. Det är hektiskt, stökigt och kärleksfullt, precis som i Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. En tredje biografisk/verklighetsbaserad bok är Mustafa Cans berörande och fantastiska Tätt intill dagarna. Det är en otroligt kärleksfull och fin berättelse om Mustafa Cans mor.
Mammor finns naturligtvis också inom fiktionen. En av de i, mitt tycke, mest minnesvärda är Hilma i böckerna om Signe (i och för sig anses böckerna vara baserade på Thorvalls och moderns liv). Böckerna skildrar Hilmas enorma kärlek till sin dotter och hennes uppoffringar, vilka kanske framkommer tydligast i I skuggan av oron, som är en av mina favoritböcker. En mamma sedd ur en tonårings perspektiv får läsaren i den tårframkallande I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Bokens huvudperson lever ett ganska vanligt, men ovanligt, tonårsliv och har en cancersjuk mamma. En annan mammabok är Marianne Fredrikssons Anna, Hanna och Johanna, vilket är en bok där läsaren inte bara får lära känna en mor, utan tre generationer mödrar och hur deras liv ter sig. Samhället hinner förändras mycket medan åren går och generationer växlas, men någonstans tycks ändå beroendet till män stå kvar. Flera mammor finns också i feel good-romanerna om Ya-Ya flickorna. De är naturligtvis i en helt annan kategori än de nyss nämnda böckerna av Thorvall, Thydell och Fredriksson, men ibland behöver man bryta av med något lättare (fast det är faktiskt inte böcker helt i avsaknad av allvar!). Jag tycker att böckerna om Ya-Ya flickorna är ursköna. I de träffar vi mammorna Vivi, Caro, Teensy och Necie i deras liv i Louisiana.
En inte särskilt uppskattad mamma är mamman i Ragdes Arseniktornet. När hon går bort träffas hennes barn och barnbarn och de har hårda ord att säga om henne. Boken berättar ett inte helt lätt levnadsöde och om en mamma som är mor till ett inte alls planerat barn. Det kanske inte är en så rolig bok att nämna i det här inlägget, där jag egentligen vill hylla mammor, men jag hade svårt att låta bli, för det är en himla fin bok! Trots allt!
”Sverige ser idag inte ut som det gjorde för 50 år sedan…” är en kommentar som sägs om och om igen i Bakhtiaris skarpa och underhållande (ljud)bok Kan du säga schibbolet?. Men det är inte sagt på allvar, utan som en slags pik till de svenskar som försöker att slå ett slag för mångkultur utan att egentligen ha en aning om vad de pratar om och utan att känna en enda ”blatte”(ett ord som de faktiskt envisas med att använda). Precis som i Kalla det vad fan du vill kommer ingen undan Bakhtiaris penna. Hon lyckas förmedla en bred bild över olika aspekter kring att vara invandrare eller att vara barn till invandrare.
I centrum står framför allt familjen Abbasi: Nouhsin, Mehrdad, och deras svenskfödda barn, Parisa och Baran. Nouhsin är deprimerad, något som ingen vågar prata om, och sjukskriven. Hon har svårt för svenskan, men umgås ändå med sin gamla SFI-lärare; en vänskap som är lite svår att förstå sig på faktiskt. Mehrdad är lärare och debattör och pratar en så perfekt svenska att folk blir besvikna när han är inbjuden till debattprogram. Han uttrycker kontroversiella åsikter om bilden av invandrare och folks ängslan för det som är svenskt. Hans åsikter om integration och mångkultur har närmast gett honom en rasiststämpel, trots att både han och Nouhsin har invandrat från Iran.
Parisa vill, mot sin mammas vilja, åka till Iran och fota för ett skolprojekt. Hon vill fota ”det riktiga Iran” – något som hon knappast vet vad det är. Till slut ger Nouhsin och Mehrdad med sig och släpper iväg Parisa, och Baran. Baran är mest av allt livrädd för Iran. Som hon har förstått det blir man piskad om man ertappas med ”för lite” slöja eller för tight kappa. Ingen vet vad de kommer att landa i för land. Det visar sig att de i Iran åker mer bil än i Sverige, kan se filmer som inte har haft premiär i Sverige än, och har möjlighet att gå på fest mest hela tiden. Parisa försöker att hitta rätt motiv för sitt fotoprojekt, men till sin besvikelse vill hennes släktingar bara visa gallerior, fester, glasscaféer. ”My God! Det här är inte Saudiarabien” är kusinens ständiga svar när Baran oroar sig över att bli tagen av polisen och Parisa försöker att bekräfta sin bild av ”det riktiga Iran”.
Men vad är egentligen ”riktigt”? Kan invandrare bo i en gigantisk villa i Oxie (fin stadsdel i Malmö) och ha städhjälp, som familjen Abbasi? Eller bor invandrare i Rosengård (lite ”sämre” stadsdel i Malmö) och ska de vara stolta över det? Är det ett ”blattealibi” att så många invandrare jobbar på radion (Bakhtiari gillar nog inte radiokanalen ”Min gata”…)? Kan Mehrdad verkligen vara rasist? Kan en vanlig, surig, busschaffis, bo med sin före detta svärmor, en iransk kvinna som röker som en borstbindare och knappast kan ett ord svenska, och faktiskt trivas med det? Kan en ung svensk akademiker från Stockholm åka till Malmö och prata om mångkultur och tillföra något nytt? Bakhtiari luftar många fördomar och lämnar läsaren med insikten att man kan kalla det vad fan man vill, men vi kommer aldrig att förstå varandra bättre, hur politiskt korrekta och försiktiga vi än är, om vi identifierar varandra utifrån den grupp vi skenbart ser ut att tillhöra. Det framstår som att den som har förstått mest i frågan om ”mångkultur” och integration är den lille svenske pojke, som emellanåt blir barnvaktad av Mehrdads inte precis svensktalande mor. Spelar roll! De pratar persiska och svenska lite som det faller sig.
Det här är en smart bok! Tankeväckande, kul och bra! Dessutom är den helt fantastiskt bra inläst av Sanna Persson-Halapi. Hon växlar skickligt mellan olika dialekter, brytningar och sinnesstämningar. Ljudboksutgåvan är också kryddad med lite ljudklipp där det passar. Välgjort!
I De ickesynliga leker Fredrik Härén med tanken att vi kanske har förlorat vår förmåga att se, eftersom vårt moderna liv har fått oss att sluta uppskatta naturens skönhet. Hur vore det om vår värld vore full av ”osynliga” varelser, som kan se oss, men som vi har blivit blinda för?
I De ickesynliga är dessa varelser verklighet och några människor, framför allt barn, som är öppna på ett helt annat sätt än vuxna, men också somliga vuxna, som ses som tokiga och hålls i schack på mentalsjukhus, är de enda som kan se dem. Varelserna kallas gott och gott för De ickesynliga och de lever i en samhällsstruktur där somliga ägnar sig åt att spana för att hålla reda på människorna och övervaka vilka som vet om deras existens. Deras existens får inte röjas, så spanarna har en viktig uppgift framför sig. Vid behov skickar de ut dödare, som på olika sätt får människor som vet för mycket att ”råka ut för olyckor”.
Bokens huvudperson, Alex, utbildar sig till journalist och arbetar med ett projekt där hon intervjuar barn som har låtsaskompisar. Det leder henne rakt in i det fascinerande, omvälvande, men samtidigt livsfarliga insikten att vi delar världen med en människosort som liknar oss, men som är osynliga för de flesta. Utan att riktigt förstå risken med detta berättar hon om sin nya kunskap för sin bror, som inte är en särskilt empatisk typ. Han vill genast använda kunskapen för egen vinning och tjäna pengar på den genom att berätta för försvarsmakten och andra som eventuellt är intresserade. Vad varken han eller Alex riktigt inser till en början är att de, och alla människor som blir inblandade, riskerar att råka ut för De ickesynligas dödare.
Det här är en annorlunda och spännande bok som väcker många tankar kring hur vi väljer att leva våra liv och vad vi uppskattar och ser omkring oss. I De ickesynligas ögon framstår människorna som sorgsna, ensamma och emotionellt fattiga typer, och till viss del är det kanske så vi har blivit. Jag tyckte riktigt bra om boken, men när delarna om Alex och hennes brors trubbel dök upp så tappade jag intresset lite grann. Jag tycker inte att brodern känns så trovärdig och boken fick lite en annan riktning. I det stora hela tycker jag dock att det var en fin läsupplevelse.
Jag drar på med en till Tematrio! Temat är Norden den här gången: Berätta om favoriter från Norden – författare eller böcker!
Eftersom Sverige är en del av Norden skulle jag kunna räkna upp exakt hur mycket som helst nu (jag läser främst svenska böcker), men det vore att göra det för enkelt. Här om veckan skrev jag dessutom ett inlägg om norsk litteratur och det känns tråkigt att kopiera titlarna ur den. Så: jag tänkte koncentrera mig på Danmark, Island och Finland. Sorgligt nog har jag inte läst något isländskt(?!), men det finns en hel del bra på tema Finland och Danmark. Såklart!
När man talar om finska författare är det svårt att inte nämna Tove Jansson, eller hur? Vem har inte läst Muminböckerna? Eller Vem ska trösta knyttet?? Jag vill gärna läsa mer av henne.
Prioritaire tycker jag är en speciell bok. Den är skriven av danskan Iselin C Hermann. Boken är en brevväxling och en annorlunda kärlekshistoria. Först när hela berättelsen rullas upp i slutet växte den i mina ögon, men då blev det en stor bok!
En annan dansk bok som jag tycker om är ungdomsboken Ett hjärta till Maria av Gretelise Holm. Den handlar om en ung tjej som väntar på en hjärttransplantation.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
