Någonstans brister himlen av Birgitta Olofsson Liljedahl är en historisk roman om syskonkärlek och om att våga slå sig fri. Tyvärr lyssnade jag på den distraherande ljudboksutgåvan, vilket drog ner betyget rejält för den här boken, som säkert hade upplevts som en väldigt fin och tänkvärd liten berättelse annars. Betyg: 2 skadade fåglar av 5.
Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl
Någonstans brister himlen utspelar sig i 20-talets Bohuslän, där Elis bor med sina föräldrar och systern Signe. En dag är Signe plötsligt borta och Elis anar att allting inte står rätt till. Det heter att Signe har träffat en man och försvunnit till honom, men ganska snart kommer sanningen fram och det visar sig att allt i familjen inte är vad Elis trott. Att Elis pappa kan förmörkas och bli aggressiv när han har druckit vet Elis redan, men vad detta har gett för konsekvenser i hans tidigare liv har han inte vetat förrän nu. När allt det nya har uppdagats för honom och det dessutom sker ytterligare en tragedi inom familjen så ger han sig av efter Signe.
Signe befinner sig i Höganäs, där hon så smått börjar smaka på livet i det framväxande, moderna samhället, som känns så annorlunda och mer lockande än den gamle fiskebyn där hon och Elis har vuxit upp. Elis vill inget annat än att få med sig Signe hem igen, men känner också att lockelserna i Höganäs hela tiden är för stora för systern.
Någonstans brister himlen är en berättelse som jag skulle beskriva som en fin liten historia om syskonkärlek och om att våga bryta sig loss från destruktiva strukturer (och att vara det syskon som blir lämnad kvar). Det är också en bok där tidsandan och längtan efter det moderna, känns tydlig. Ändå måste jag erkänna att boken lämnade mig rätt oberörd. Dels tycker jag att mycket i boken känns sökt och sentimentalt. Självklart vill alla författare förmedla känslor med sina texter, men här faller det ner i en del klichéer och hela upptakten till berättelsen känns ärligt talat lite ”för mycket”, med både Signes försvinnande och det andra dramatiska. Det största problemet med boken är dock uppläsningen. Uppläsaren har gett alla kvinnliga karaktärer en pipig, skör och gäll röst, som jag inte alls kan koppla till exempelvis Signe, som är en sådan stark och handlingskraftig person. Män pratar naturligtvis med basiga och brummiga röster. Jag har en hög toleransnivå när det kommer till ”dramatiserade” ljudböcker, men här är det draget för långt och inläsningen var så distraherande dålig att jag tappade hela berättelsen.
Den som känner sig lockad att läsa en historisk och ”snyftig” roman från 20-talets Sverige gör säkert rätt i att ge Någonstans brister himlen chansen, men läs i sådant fall en pappersbok eller e-bok!
Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl
Någonstans brister himlen
Uppläsare: My Holmsten.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2017 (den här ljudboksutgåvan, Historiska media).
Antal sidor: 350 (ca 12 h lyssning).
ISBN: 978-91-7545-575-4, 978-91-7545-469-6.
Andras röster: Bina’s books, Boklysten, Boktanken, Hyllan, Kulturkollo.
Erika Olofsson Liljedahl
Erika Olofsson Liljedahl (född 1982) är en svensk författare och bibliotekarie. Hon är uppvuxen i Höganäs, där också hennes roman, Någonstans brister himlen (från 2017) utspelar sig. Utöver Någonstans brister himlen har Olofsson Liljedahl också skrivit barnböckerna Vinter på berättargränd och Sommar på berättargränd.
Förlagets beskrivning
”Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. Arbetet är slitigt och dagarna förutsägbara. När Elis äldre syster en dag försvinner uppdagas också en mörk familjehemlighet.
Elis hela värld rämnar, och han tar ett drastiskt beslut. Han plockar på sig familjens få slantar och lämnar barndomens saltstänkta klippor bakom sig.
Någonstans brister himlen är både ett tätt familjedrama och en gripande uppväxtskildring. Men det är också en berättelse om ett Sverige i förändring, om framtidstro och modernisering, och om dem som hamnar på efterkälken.
Erika Olofsson Liljedahl är bibliotekarie och har studerat vid Lunds författarskola. Detta är hennes imponerande debutroman.”
Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med snygga framsidor. Det finns så många fina böcker där ute och jag gillar att uppmärksamma dem på bloggen.
Vad sägs om ett helt gäng färgglada och stiliserade Agatha Christie-utgåvor? Jag gillar verkligen att man har lyckats hålla det stramt och snyggt trots de knalliga och glada färgerna. Det här kontrasterar verkligen mot dagens dussindeckare som allt som oftast har stentrista, mörka framsidor. Sara R. Acedo har gjort framsidorna för Bookmark förlag.
Sedan till avdelningen ”väldigt specialiserade kokböcker”. Jag är inte helt säker på att jag vill ha en hel bok vigd åt rabarber, men visst blir man lockad när man ser den här fantastiska formgivningen ändå! Hallon, Rabarber, Kål heter böckerna av Ingar Nilsson, från Bokförlaget Arena och med formgivning av Kristin Lidström (kolla in hennes hemsida för bra bilder som gör böckerna lite mer till sin rätt än förlagets pressbilder). Jag vill ha motiven som prints och hänga dem i mitt kök!
Den mindre fina framsidan då..? Jo, jag kollade på Nyhetsmorgon här om veckan när Sandra Beijer och Sofie Sarenbrant tipsade om bokreaböcker. En av böckerna som kom upp var Hon som vakar av Caroline Eriksson. Det är säkert en spännande deckare, men… 80-talet ringde?! Förmodligen är framsidan så retro och modern att det är jag som är dum i huvudet, men för mig känns den i alla fall allt annat än spännande eller snygg. Tyvärr. För mig känns det här som framsidan till någon stackars bok som har hamnat i en bokbyteshylla istället för i soporna… Och som sedan ingen byter till sig. Förlåt!
Här om dagen skrev jag ett inlägg om mina reafynd och då passade jag också på att tipsa om ett avsnitt av Förlagspodden, där bokrean faktiskt får en del kritik i ett av avsnitten… Kanske är det dags för ett inlägg med lite tips på poddar med litteraturanknytning? Här kommer mina favoriter just nu:
Arbetarlitteratur är en podcast som handlar om just arbetarlitteratur. Jag älskar sådana här nischade poddar! Just nu är podden lite mellan två säsonger, verkar det som, men har du inte lyssnat på den här podden tidigare så är det väl värt att dyka ner i arkivet för att få ta del av intressanta intervjuer med nutida arbetarförfattare, bokcirklande om klassisk arbetarlitteratur och besök på Statarmuseet. Och en hel del annat.
Bokcirkeln är egentligen inget eget radioprogram/podd utan en del av Lundströms bokradio i P1, men för den som endast vill lyssna på bokcirkelinslagen så finns de alltså så fiffigt utklippta från resten av programmet. Väl värt att lyssna på om man ändå är på gång att läsa någon av alla de böcker som har diskuterats i radion.
Dagens dikt. Jag älskar poesi, men tycker att dikter kan vara ”svårt”. Då är det en himla lyx att Dagens dikt finns som podd, för genom uppläsningarna tycker jag att poesi i allmänhet blir mycket lättare att ta till sig. Min favorituppläsare är Stina Ekblad, men här är det en stor variation i både poeter och uppläsare faktiskt.
Förlagspodden är en podd med ”bakom kulisserna” på förlagen. Här diskuterar Kristoffer Lind och Lasse Winkler bokbranschen och förläggarliv. Det är väldigt lite snack om aktuella böcker, vilket jag tycker är befriande faktiskt. Istället får lyssnaren ta del av en massa intressanta vinklar kring bokutgivning. Det är en nördig och nischad podd, men jag tycker den är väldigt intressant.
Hemmafru är en nystartad podd om hemmafrun. Fröet till den såddes tydligen under litteraturfestivalen Littfest här i Umeå, när författaren Kristina Sandberg och konstnären Sven Teglund samtalde kringTeglunds bok Ensamheten värst, som innehåller Teglunds mors dagböcker om hennes liv som hemmafru. Sandberg å sin sida har ju författat de omåttligt populära Maj-böckerna, om hemmafrun Maj, så hon har också haft anledning att fundera mycket över hemmafrun. Funderingarna har nu mynnat ut i en hel podcast. Visst är det fint att hemmafrun får ta ordentlig plats i kulturen, efter allt slit i det tysta?! Men har det här något med litteratur att göra? Ja, det tycker jag. Det är ju helt klart en podd som anknyter till Ensamheten värst och Maj-böckerna.
Hemmafru
Lundströms bokradio är Sveriges radios litteraturprogram. Jag tycker att det är riktigt bra! Det är ett program med rätt balans – både seriöst och underhållande.
Mellan raderna är den enda boktipspodden jag följer just nu. Jag har följt miljoners poddar där entusiastiska läsare berättar om böcker de läser, men just nu tycker jag mig inte ha tid/lust till att följa så många poddar som jag kanske hade velat. Varför håller jag kvar vid Mellan raderna då? Jo, för att Karin Jihde och Peppe Öhman säger genomtänkta saker, håller en slags feministisk röd tråd i sina program och för att jag ofta tycker väldigt mycket om de böcker de läser och tipsar om.
Radioföljetongen & radionovellen är ljudböcker producerade av Sveriges radio. Kan man kanske säga. Här finns alltså böcker av vitt skilda slag, inlästa av olika skådespelare. Böckerna är indelade i avsnitt som alltid börjar med en liten resumé, så att man kan haka på även om det går ett tag mellan lyssningarna. Resuméerna kanske stör den som vill lyssna i ett svep, men jag gillar dem verkligen i alla fall! Jag tycker att det är väldigt lyxigt att Sveriges radio i princip ger bort en massa ljudböcker på det här sättet. Det enda man måste tänka på är att man måste ladda ned alla avsnitt man vill lyssna på, för rätt var det är så plockar de ner allting på grund av upphovsrättsskäl.
Språket är Sveriges radios program om *trumvirvel* språket! Det är alltså inte ett litteraturprogram, men språk och litteratur hör ju ihop, visst? Här svaras det på lyssnarfrågor och diskuteras vad ord och uttryck kommer ifrån. Väldigt intressant!
Oneiron av Laura Lindstedt är en bok om sju kvinnor, med helt olika erfarenheter av livet (och döden), och som möts i ett tillstånd efter det här livet. Betyg: 2 röda peruker av 5.
Oneiron av Laura Lindstedt
I Oneiron möts sju kvinnor i ett tillstånd efter döden. De kommer från helt olika hörn av världen och med helt olika erfarenheter med sig i bagaget. Varför de plötsligt möts är oklart, liksom vad som kommer att hända sedan. På deras nya plats och i deras nya tillstånd blir det naturligt att börja berätta om livet och döden.
Läsaren får möta senegalesiska Maimuna, som drömmer om att bli modell, men som hamnar mitt i ett gisslandrama innan livet plötsligt tar slut, och den rika fransyskan Nina, vars liv hastigt tar slut mitt under hennes tvilling-graviditet. Läsaren får också möta den cancersjuka holländskan Wlbgis, den hjärttransplanterade brasilianskan Rosa Imaculada, den alkoholiserade ryskan Polina och tyskan Ulrike, vars liv plötsligt tar slut när hon är på väg hem från sitt jobb. Framför allt får läsaren höra konstnären Shlomiths berättelse. Shlomith utforskar den judiska kulturen i sin konst, men det som framför allt väcker känslor hos hennes publik är hennes grepp att koppla judisk kultur till ätstörningar. Shlomith lider själv av grav anorexi och har tagit sig till den yttersta svältdödsgränsen inför ett framträdande som hon planerar att göra.
Kvinnorna i boken ges inte ett lika stort utrymme. Det är klart flest sidor, ja, långa hela avsnitt, som ägnas åt Shlomith – och visst finns det mycket i hennes berättelse som är provocerande, tankeväckande, berörande och som talar för att hennes berättelse ska få mycket plats. Först störde det mig dock att så stort fokus riktades mot just en av sju intressanta kvinnor, men efter hand förstod jag att det såklart är ett medvetet grepp och att boken inte är tänkt att berätta sju berättelser utan att den är tänkt att berätta om just Shlomith, anorexi och judisk kultur.
Mitt största problemet är att jag hellre hade läst den andra boken, den om sju kvinnor som möts efter döden. Bokens bästa del är i mitt tycke slutet, där allt vävs ihop och läsaren får veta på vilket sätt de här kvinnorna egentligen dog. Det var fint att få läsa om deras liv och tankar som de hade när allt plötsligt rycktes bort och de landade på en ny plats. Bakom sig lämnade de den värld som vi känner, men också en värld där livet pågår och saker får ett efterspel. Jag hade gärna läst mer om detta. En del av kvinnorna i boken minns rent av inte vad som egentligen hände i deras dödsögonblick eller vad de utsattes för. I en del fall lämnar de just ingenting efter sig, men i andra fall blir det stora tomrum, sorgearbeten eller till och med rättegångar.
Man kan inte kritisera en författare för att ha skrivit ”fel” bok, men här får jag väl konstatera att jag tycker att Oneiron var en på tok för lång bok och en bok med en hel del lite väl pretentiösa inslag och att det här gjorde att den inte direkt föll mig i smaken. Sedan är Oneiron helt klart kryddad med inslag som jag tyckte var helt briljanta, men de vägde tyvärr inte upp. Jag verkar för övrigt vara i princip ensam om att vara tveksam till den här boken, för den faktiskt hyllats unisont av kritiker. Men jag tyckte alltså att den bara var ”sådär”. Tyvärr.
Laura Lindstedt (född 1976) är en finsk författare och doktorand. Hon debuterade 2007 med romanen Sakset (Saxen) och har därefter kommit ut med romanen Oneiron, som har gjort succé både i hemlandet och utomlands. Oneiron belönades med Finlandiapriset 2015 och blev också nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017.
Förlagets beskrivning
”Sju kvinnor från olika kulturer, med olika språk, är församlade i ett vitt tillstånd, ett utrymme som saknar gränser. Tiden är sekunderna efter döden. Men tiden är samtidigt satt ur spel; de sju kvinnorna får berätta sina livs historier och för en gångs skull är de fria från alla band, inte minst de patriarkala. Så utvecklas romanen till en samling självporträtt, ett litterärt mästerverk, under feministiska förtecken.
Lindstedts fantasi om sekunderna efter döden drar läsaren in i ett vitt mellantillstånd där tid och plats inte existerar längre. Detta okända mellan livet och döden utgör Oneirons avskalade scen som äntras av sju kvinnor. Så småningom slocknar deras fysiska behov: de känner inte längre hunger, de behöver inte ens andas. Kvinnorna kommer från olika hörn av världen: Polina är rysk bokförare, Rosa Imaculada brasiliansk hjärttransplantationspatient och Nina en fransk dam som väntar tvillingar. Holländska Wlbgis har cancer och Maimuna från Senegal drömmer om att bli modell. Den yngsta är österrikiska Ulrike. Sällskapets centralfigur är Shlomith, amerikansk-judisk performanskonstnär, vars anorektiska kulturella upptäcktsfärd tänjer Oneirons kroppslighetstema till det yttersta.”
Inför bokrean postade jag ett par mastiga inlägg med tips på reafynd och i ett av inläggen gjorde jag dessutom en lång, lång lista på böcker som jag själv var lite sugen på. Vad hände sedan då? Köpte jag något? Svar: ja. Men här måste jag vara ärlig och säga att bokrean kändes rätt trist i år. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men hela upplevelsen kändes mest som ett ”jaha?”.
Nu är det ju så att jag hade kollat i katalogerna i förväg och därför redan visste vilka titlar som skulle finnas på rean, så det var kanske lite mycket begärt att jag skulle bli överraskad, men det var just överraskningsmomentet som saknades och det var det som gjorde mig besviken. Jag får förmodligen skylla mig själv, naturligtvis, men så var det i alla fall. Det fanns inte en enda bokreabok som stack ut eller lockade för min del. Den bok jag ville bläddra i mest av alla var samlingsutgåvan med Bodil Malmstensloggböcker, för den hade jag sett framför mig när jag tidigare i veckan suttit och jobbat med en slutuppgift på en kurs och den boken var liksom tänkt som belöningen för allt slit. Men när jag väl gick på bokrean på söndagen så var Malmsten-boken helt slut (om den alls hade varit där). Jag ville inte komma hem tomhänt eftersom att jag peppat för att belöna mig med en bok, så jag gick varv på varv i butiken, men det enda jag såg var samma uttjatade böcker som roterat på Instagram, i poddar, i morgontidningen och hos bokbloggare det senaste året. Till slut valde jag i alla fall Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen, för den har jag länge varit sugen på att läsa. Det var ju kul att den fick hitta hem till mig i alla fall! Men ärligt talat köpte jag den mest för att… jag verkligen hade tänkt köpa något(!).
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen
Det är så lustigt, för jag är kraftigt emot impulsköp i allmänhet, men vad jag hade hoppats på under bokrean var nog innerst inne att jag skulle ramla in i något helt oväntat som jag hade kunnat impulshoppa. Tänk om det hade funnits någon spännande antologi med poesi, någon antologi som jag aldrig ens hade hört talas om förut, men som skulle vara en fin ingång för mig till ny poesi? Eller en oväntad och vacker ”coffee table”-bok eller någon annan tjusig bok om konst, design, foto? Eller en skönlitterär bok som jag hade glömt bort, men plötsligt blivit påmind om på nytt? Eller en klassiker som jag länge velat läsa? (Jag måste i och för sig ge bokrean att det fanns väldigt många klassiker i år, det var bara ingen som var speciellt lockande för mig). Men nej, tyvärr. Jag tyckte mest att det var den vanliga topplistelitteraturen och den är jag rätt mätt på.
Jag borde förmodligen inte gå på bokrean. Jag borde gå till biblioteket och botanisera, kolla vilka böcker som är skyltade, bli överraskad, låna hem på vinst & förlust. Bokrean är nog inte för mig, vilket såklart inte betyder att den saknar betydelse i stort eller att den saknar betydelse för andra. Men apropå detta, någon annan som är tveksam till bokrean är Kristoffer Lind i Förlagspodden. Han gjorde en ordentlig sågning i avsnitt 20 och förde fram en massa intressanta tankar. Jag kan verkligen tipsa om avsnittet och om Förlagspodden i allmänhet. Jag har den senaste tiden blivit mätt på ”boktips”-poddar, men tycker fortfarande att det är härligt med samtal om litteratur, så då passar Förlagspodden väldigt bra för mig. Det är mycket ”bakom kulisserna” och nördigt prat om förlagsbranschen, sådant man som läsare (och bloggare) inte har en aning om, men som är kul att få höra mer om!
Gjorde ni några bokreafynd i år?
Jag kanske bör nämna förresten att jag samma dag som mitt ”misslyckade” bokreabesök gick hem och nätbokhandlade hem några reatitlar: de ovan nämnda loggböckerna samt novellsamlingen Irakisk kristus av Hassan Blasim. Den sistnämnda var precis en sådan där överraskande och oväntad bok som jag hade hoppats på att hitta i den fysiska butiken (kanske var den slutsåld när jag var där, eller så kollade jag i fel hyllor…). När Irakisk kristus var aktuell så snackades det om den överallt i diverse kulturprogram och pålitliga boktipsare trodde att jag skulle gilla den, men sedan glömde jag liksom bort den i alla fall! Men nu är den på väg hem till mig. Dessutom köpte jag några e-böcker: Maken av Gun-Britt Sundström, Under det rosa täcket av Nina Björk och Britt-Marie var här av Fredrik Backman. Man kan inte säga annat än att jag har shoppat loss på rean i år. Däremot kan jag väl tycka att nätbokhandel är rätt… själlöst? Det var inte så jag hade tänkt på rean när jag såg mig själv gå och botanisera och belöna mig själv med tjusiga böcker. 😉
I januari önskade jag mig fler ”vanliga” dagar i februari och det lär jag väl ha fått, för månaden har bara flugit förbi utan att jag riktigt har hunnit med. I höstas kom jag på den smarta idén att söka en kurs i maskininlärning (eftersom jag jobbar en del med det och gärna skulle lära mig mer), men jag blev struken från kursen eftersom jag saknade de formella förkunskaperna. Istället hoppade jag spontant på en mycket längre programmeringskurs där jag ironiskt nog inte heller hade rätt förkunskaper. Jag har läst tillräckligt många poäng för att vara behörig, men jag har alltså läst helt andra programmeringsspråk än de som kursen utgår från. Utmanande! Jag jobbar heltid också, det är klart att det är lite svårt att hinna med. Men månaden har i alla fall bjudit på flera trevliga födelsedagskalas, en del riktigt bra biofilmer (jag älskade The shape of water t.ex.) och flera lördagar med den bästa underhållningen (Melodifestivalen <3), så det har inte bara varit jobb. Läsa böcker har jag hunnit också. Jag har under en längre tid haft orimligt många påbörjade böcker och den senaste tiden har jag betat av dem en efter en.
På födelsedagsmiddag i februari
Det känns skönt att äntligen bara ha en bok på gång (eller okej, två: en ”vanlig” bok och en ljudbok). Min plan för mars är att läsa en bok i taget. Först och främst ska jag läsa ut Svindlande höjder av Emily Brontë. Sedan tänkte jag börja med mina julklappsböcker och först ut får nog bli Martina Haags senaste, Livet går så fort. Och så långsamt. 🙂
Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
Det kommer att bli mycket böcker i mars känner jag. Det är ju också månaden då Littfest (Umeås litteraturfestival) går av stapeln (15 – 17:e mars). Jag har inte sett programmet ännu, men jag är säker på att det kommer att bjudas på många intressanta samtal om litteratur och skrivande. Det finns inget speciellt namn som lockat mig att köpa biljett i år, men ofta är det kul att gå lite mer spontant och lyssna på seminarier som låter intressanta.
Kommer det några spännande böcker i mars då? Ja, mars är väl i och för sig en månad som lider lite av att det precis har varit bokrea, men några böcker som kommer ut är i alla fall Elena Ferrantes debutroman Plågsam kärlek och så är min feelgoodfavorit Liane Moriarty aktuell med en ny roman på svenska, En annan Alice.
Pojken i randig pyjamas av John Boyne är en hjärtskärande berättelse om förintelsen sedd genom en 9-årings ögon och om vänskapen mellan två små pojkar på olika sidor om koncentrationslägrets stängsel. Betyg: 5 upptäcktsfärder av 5.
Pojken i randig pyjamas av John Boyne
Bruno är 9 år och bor i Berlin med sin familj när han plötsligt får veta att hans pappa har blivit befordrad och att hela familjen ska flytta långt bort till pappans nya kommendant-jobb på stället som i Brunos öron låter som ”Allt Svisch”. Det känns tufft att lämna bästa vännerna i Berlin och när familjen kommer fram till sitt nya hem så tror inte Bruno sina ögon. Hans nya hem ligger på en plats som förefaller helt öde och där finns inga barn att leka med. En dag ser han från sitt nya sovrumsfönster att det trots allt finns fler barn i närheten, men de bor med pappor och andra farbröder i låga baracker bakom stängsel. Bruno kan inte alls förstå varför de bor där och varför de är så många medan han själv är så ensam.
Under en upptäcktsfärd närmar han sig stängslet och kommer av en slump att träffa en pojke med det för Bruno så ovanliga namnet Schmuel. Schmuel är mager och hungrig och finns på andra sidan stängslet. Det är inte lätt för 9-åriga Bruno att förstå hur saker och ting hänger ihop, men han fortsätter i alla fall att komma till stängslet och en vänskap växer fram mellan de båda pojkarna. Naturligtvis kommer det att leda till en katastrof.
Pojken i randig pyjamas är en hjärtskärande liten berättelse om förintelsen sedd från ett barns ögon. När man bygger en berättelse kan man behöva ta sig vissa friheter och här finns såklart några saker som känns tillrättalagda och kanske lite sentimentala, eller rent av ologiska, men det gör ingenting. Det här är verkligen en fin och tänkvärd berättelse om den här mörka tiden, som aldrig får upprepas igen och som vi därför måste fortsätta att påminna oss om. Att Boyne har valt att skriva utifrån en 9-årings upplevelse gör berättelsen särskilt effektiv och skrämmande. För honom är hela arrangemanget så absurt att det inte ens går att förstå vad det är som händer. De vuxna runt omkring däremot? Självklart fanns det många som visste, men inte ingrep, medan förintelsen pågick. Kanske bör vi alla ta på oss barnens oskyldiga glasögon och titta oss omkring lite oftare. Vad är det för värld vi lever i egentligen och finns det något vi kan göra för att den ska bli en bättre plats?
Pojken i randig pyjamas av John Boyne
Pojken i randig pyjamas
Uppläsare: Peter Falk.
Översättare: Anna Strandberg.
Originalets titel: The boy in striped pyjamas (engelska).
Utgivningsår: 2006 (första irländska utgåvan), 2006 (första svenska utgåvan, Damm förlag), 2007 (den här ljudboksutgåvan, Damm förlag), 2014 (nyutgåvan på bilden, B. Wahlströms).
Antal sidor: 164 (ca 5,5 h lyssning).
ISBN: 978-91-7130-635-7, 91-7351-010-6, 978-91-32-16355-5.
John Boyne
John Boyne (född 1971) är en irländsk författare som fick sitt stora genombrott med romanen The boy in the striped pyjamas (Pojken i randig pyjamas) år 2006. Boken filmatiserades också ett par år senare. Boynes senaste bok på svenska är Hjärtats osynliga raseri, som kommer senare i år (2018). John Boyne twittrar under @john_boyne, instagrammar under @johnboyne och har en hemsida.
Förlagets beskrivning
”När nioårige Bruno kommer hem en dag upptäcker han att alla hans saker håller på att packas i lådor. Hans pappa, kommendanten, har blivit befordrad och hela familjen måste flytta till ett annat hus långt borta, där det inte finns någon att leka med och inget att göra. Det är dystert och tråkigt på det nya stället och Bruno och hans storasyster vantrivs.
Utanför huset finns ett taggtrådsstängsel, som sträcker sig så långt ögat kan nå och på andra sidan stängslet bor märkliga människor i ran¬diga kläder. Det verkar inte vara särskilt trevligt på andra sidan, men Bruno, som drömmer om att bli upptäckare, bestämmer sig för att ta reda på mer om de underliga människorna bakom stängslet. Det är så han lär känna den jämnåriga pojken Schmuel, och äntligen får en vän att leka med. En vänskap som får katastrofala följder.
Gripande om förintelsen i Auschwitz, sedd genom en nioårig pojkes ögon. ”
Här om dagen postade jag ett långt inlägg med en massa bokreatips. Men.. Jag har faktiskt fler tips att komma med, så här kommer del 2. 🙂 Den 27/2 är starten för årets rea.
Kokböcker
Mera vego och Ännu mera vego, med sina inspirerande recept på vegetarisk vardagsmat, är två av mina favoritkokböcker. De har precis kommit i en samlingsutgåva, som kanske är ett bättre val för den som är sugen på de här böckerna, men samlingsutgåvan finns såklart inte på årets rea. Vill man köpa de enskilda kokböckerna så finns de i alla fall till nedsatt pris. Bonniers vegetariska kokbok är också en inspirerande bok som kan hittas på rean i år.
Ungdomsböcker
Jag ”bevakar” inte ungdomsgenren och har dålig koll på nya ungdomsromaner, men jag vill i alla fall tipsa om Annika Thors finfina böcker om Steffi och Nelli, flickorna som kommer till Sverige under Andra världskriget. På årets rea finns de i urfina nyutgåvor. Missa inte!
Seriealbum
Liv Strömquist är en feminist som jag inte alltid håller med, men hon lyckas alltid väcka tankar. Jag älskar hennes seriealbum (allihop). På årets rea finns de klockrena albumen Kunskapens frukt, som handlar om det kvinnliga könsorganet, och Uppgång och fall, som handlar om det ohållbara med vårt ekonomiska system (och JA, det är två sjukt roliga seriealbum, även om det kanske inte låter riktigt så).
Böcker jag inte har läst… än.
En lång rad böcker som jag har tänkt läsa ”någon gång” finns på årets rea. Kanske passar jag på att slå till på någon av dem. Har du något tips på någon som är extra kul att ha i sin ägo? 🙂
1947 av Elisabeth Åsbrink (Augustprisnominerad här om året…). Den här äger jag i och för sig redan, så det här är mest ett tips för andra.. 🙂
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (kritikerrosad skilsmässoskildring)
Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried (måsteläsning, misstänker jag!)
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (förra årets Augustprisvinnare!)
Den skeva platsen av Caterina Pascual Söderbaum (vinnare av Sveriges radios romanpris)
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
De oroliga av Linn Ullman (hyllad biografi, som kanske passar extra bra det här ”Bergmanåret”, men själv lyssnar jag redan på den här som Radioföljetong, så jag kommer inte att köpa den, utan den blir ett tips till er)
Det förlorade landskapet, en biografi om och av Joyce Carol Oates <3
Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson (tänkte lyssna på den i Radioföljetongen snart, så det blir inte köp för min del, men kanske någon annan känner sig lockad att slå till?)
Ett litet liv av Hanya Yanagihara
Eugen Kallmanns ögon av Håkan Nesser (han skriver ju så speciellt och bra! 🙂 )
Eugen Kallmanns ögon av Håkan Nesser
Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk. Det verkar vara en så fin bok om klass och fattigdom.
Gustav Klimt: Art Nouveau and the Vienna Secessionists av Michael Kerrigan, mest för att den skulle passa bra ihop med våra andra coffee table-böcker om art nouveau… 😉
Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe (katter är livet <3).
Norma av Sofi Oksanen (hennes tidigare roman, Utrensning, är bland det bästa jag läst!).
När livet börjar om av Lucy Dillon (hon skriver nog samma roman om och om igen… Men ibland är det precis hennes typ av mysig feelgood som man vill ha!)
Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe
Romanerna om Patrick Melrose av Edward St. Aubyn
Stanna hos mig av Ayobami Adebayo
Swede hollow av Ola Larsmo (roman om fattiga utvandrare och deras liv i slummen i Amerika). Fast nej, den köper jag inte, för den har jag redan som e-bok. 🙂
Har du några tips på vilken/vilka böcker jag borde slå till på? 🙂
Det återstår att se vad/om jag köper något. Om inte annat passar jag nog på att slå till på några e-böcker, för de kan ju kosta en del om man köper till ordinarie pris, så det kan vara kul att reafynda sådana.
Jag brukar alltid tjata om att jag inte tillhör de som nödvändigtvis måste äga alla böcker jag läser. Någon boksamlare är jag alltså inte och dessutom drivs jag av en allmän känsla av att konsumtion i förlängningen inte leder till någonting gott i den här världen . Med det sagt så tänkte jag uppmärksamma den kommande köpfesten: bokrean! 😉 Den 27/2 brakar den loss och här kommer mina reatips! Det blev väldigt många tips, så det här får bli del 1.
Feelgoodfavoriter
Stora små lögner, av Liane Moriarty, som förresten är boken bakom serien Big little lies. Överraskande bra feelgood med förvånansvärt mycket mörker och svärta.
Björnstad av Fredrik Backman. En bok om en småstad där det mesta kretsar kring hockey. Jag älskade den, trots att sport i allmänhet är någonting helt obegripligt i min värld. Kanske inte riktigt feelgood…, men en annan Backman-bok på årets rea är den vemodiga lilla berättelsen Och varje morgon blir vägen hem längre och längre – en berörande bok om att glida bort i demens.
Etthundra milav Jojo Moyes. En knäpp, varm och rolig berättelse om en ensamstående mamma på roadtrip med sina barn och en stenrik IT-kille, som råkar komma med.
Hyllade böcker
Neapelkvartetten av Elena Ferrante. Jag älskade Min fantastiska väninna och de efterföljande böckerna om vännerna Elena och Lila och deras uppväxt i Neapels ruffiga kvarter. Det är helt klart böcker som pryder sin plats i hyllan och i år finns samtliga fyra delar till reapris. Hos en del säljs de sannolikt även till paketpris.
Lena Andersson har varit en av programledarna i programmet Allvarligt talat i P1. I boken med samma namn, Allvarligt talat, finns tröstande, tänkvärda och intressanta svar på lyssnarnas funderingar om livet. En riktigt fin bok!
Aftonland av Therese Bohman. Jag utsåg den här boken till årets bästa läsning här om året, om jag inte minns helt fel. Det är en förvånansvärt rolig bok (det är en allvarlig bok i övrigt..!) om en professor som inleder en relation med en doktorand som hon själv handleder… Jag älskade den! Det är en bok som innehåller allt! 🙂
Hustrun av Meg Wolitzer är en annan minnesvärd bok. Det är en bitter bok om en äktenskap i förfall och en tänkvärd bok, kanske särskilt nu, efter all debatt om kulturmän och #metoo…
Snackisen Tripprapporter (som handlar om vad den heter) av Tone Schunnesson är en speciell bok, med en helt egen stil, och speciella böcker kan man ju vilja ha i sin ägo, på något sätt, eller hur? 🙂
Klassiker & nobelpristagare
Alice Munro är en nobelpristagare som man gott kan våga sig på att läsa även om man tänker ”nobelpristagare är inte någonting för mig”. Munro skriver fina, överraskande och riktigt bra noveller. På rean finns hennes novellsamling På fri fot.
En annan lättillgänglig och läsvärd nobelpristagare är Patrick Modiano. Han skriver dessutom kortromaner, så de går relativt snabbt att läsa ut (om det är något man tycker känns lockande). Just Villa triste har jag inte läst själv, men den finns i alla fall på årets rea.
Även årets nobelpristagare (eller ja, pristagaren 2017) finns på rean. Av Kazuo Ishiguro kan du köpa Återstoden av dagen eller Begravd jätte.
Massor av klassiker finns i trevliga utgåvor på rean. Av de jag själv har läst kan jag t.ex. tipsa om Kallocain av Karin Boye, Förnuft och känsla av Jane Austen, och en hel knippe snygga Agatha Christie-böcker. Carol av Patricia Highsmith finns också på rean. Den har jag inte läst, men filmatiseringen som kom för några år sedan var kanon!
En blivande klassiker är Bodil Malmstensloggböcker, som i år finns på rean i en samlingsvolym. En märklig grej med samlingsvolymen är att den tydligen bara innehåller texten från böckerna (som ju annars är rikt illustrerade med foton), så jag vet inte om den är något att ha. Fast jag vill ju ha, förstås. 😉 Bodil Malmsten är ju min stora favoritförfattare.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
