Kategori:

  • Böcker om graviditet och förlossning: mina favoriter

    Böcker om graviditet och förlossning: mina favoriter

    Nu har jag hunnit vara mamma ett tag och jag tänkte att det kunde vara på sin plats att göra en liten sammanfattning av de böcker, om graviditet och förlossning, som jag plöjde i våras.

    Måste man förbereda sig genom att läsa böcker? Absolut inte! Naturligtvis. Själv råkade jag dock vänta barn under brinnande pandemi och föräldrautbildning och föräldragrupper etc. uteblev. För mig kändes det därför skönt att läsa böcker (och att läsa på 1177, som har riktigt bra information om graviditet och barn, tycker jag). Visst kan man söka och finna en massa information på nätet, men då måste man 1) veta vad man ska söka efter och 2) kunna avgöra om källan är pålitlig (man måste såklart vara källkritisk även när man läser böcker, men där brukar det i alla fall finnas källhänvisningar och böckerna är dessutom ofta författade av experter). Med böcker får man det mer elegant serverat, tycker jag. Här är mina favoriter!

    Bästa boken om att vara gravid

    Den bok som var bäst för mig var helt klart Praktika för blivande föräldrar, inte för att den är speciellt omfattande eller bra på att beskriva graviditeten vecka för vecka, eller något åt det hållet, men för att den var som en snäll kompis som klappade en lite på axeln. Jag tycker att jag fick så mycket graviditetsinfo på MVC, 1177 och i diverse graviditetsappar att jag inte direkt kände att jag behövde en bok också. Det Praktika för blivande föräldrar kompletterade med var en lite mer nyanserad bild av de ”sanningar” som finns kring graviditeten (samt förlossningen och småbarn) och en bakgrund till de rekommendationer som gäller. I boken har författarna gått igenom forskningsläget och redogör för de vetenskapliga publikationer som ligger till grund för kostråd, hälsoråd etc. Boken är bra på att ringa in vad man kan strunta i och vad som är viktigt på riktigt. Det enda man önskar är en uppdaterad version (boken kom ut 2017).

    Praktika för blivande föräldrar av Cecila Chrapkowska och Agnes Wold
    Praktika för blivande föräldrar av Cecila Chrapkowska och Agnes Wold

    Bästa boken för att förbereda sig inför förlossningen

    Det enda man kan vara hyfsat säker på är förmodligen att en förlossning inte kommer att bli som man tänkt sig, men förhoppningsvis blir det bra ändå! Jag kan ärligt säga att ingen bok förberedde mig på vad som komma skulle… Mina bästa förberedelser var 1) profylaxkurs (som jag och min sambo gick hos Birth in Harmony – ingen reklam, utan ett genuint tips på en riktigt bra kurs!), 2) information från MVC och 1177, 3) Asabea Brittons blogg och instagramkonto. Trist svar kanske (eftersom inget av detta involverar någon bok)!

    Av de böcker jag plöjde innan förlossningen är Susanna Helis Föda utan rädsla hur som helst den bok som fokuserar mest på just förlossningen. Boken är lite av en klassiker inom ämnet och används på profylaxkurser (hos Föda utan rädsla själva, men tänket används också hos andra, t.ex. på den profylaxkurs som jag och min sambo valde att gå). Ska jag välja någon bästa bok i den här kategorin får det bli Föda utan rädsla, just för att mycket i den kändes igen från kursen vi gick. Hade jag jobbat mer med övningarna i boken och haft en bättre bild av hur förlossningen skulle vara så hade jag kanske haft större nytta av boken också. I praktiken var jag livrädd och hade så ont att jag egentligen inte stod ut. Då låg i och för sig bebisen fel, så jag kanske hade mer ont än vad jag hade behövt. Vad vet jag. Det går i alla fall inte att inte vara rädd när man i princip vill dö för att det gör så ont. Så kände i alla fall jag. Men jag gläds med de som kan föda harmoniskt och utan medicinsk smärtlindring.

    Föda utan rädsla av Susanna Heli
    Föda utan rädsla av Susanna Heli

    Bästa boken om barn

    Okej, nu är vårt barn fortfarande en liten spädis, så jag kan inte säga så mycket om hur bra boken är som stöd om man har ett lite större barn, men när det gäller den bästa boken om barn måste jag ändå säga att Stora boken om barn känns som mitt toppval. Det är en rejäl tegelsten som går igenom allt möjligt och omöjligt som man kan undra om barn (och mycket som man inte ens visste att man undrade). Jag lärde mig jättemycket om nyföddhetstiden genom att läsa den här boken. Hade jag inte läst den så hade jag verkligen haft noll koll på vad som väntade.

    Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten och Mia Coull
    Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten och Mia Coull

    Bästa boken om amning

    Den här titeln måste jag lämna blank, för jag läste ingen bok om amning. Jag läste inte ens det informationsmaterial jag fick från MVC. Det enda jag trodde att jag visste om amning var att det kan vara svårt/omöjligt och att brukar vara extremt kämpigt i början. Jag hade därför en bild av att det var 50/50 om jag alls skulle kunna amma. Synd att jag inte hade bättre koll, för om jag hade haft bättre koll hade det säkert inte varit så kämpigt att komma igång. Det som hände var alltså att min bebis till min stora förvåning kunde börja amma omedelbart och verkade ha en medfödd supertalang för detta. Så vi åkte hem från BB med mitt självförtroende på topp. Tills vi kom hem och vår vrålhungriga bebis, som rasat i vikt utan att vi visste om det, helt enkelt inte fick tillräckligt. Hej då, självförtroendet! Allt löste sig – bebisen rusade snart i vikt och blev en riktig knubbis, mjölkproduktionen kom igång etc. Men tack och lov för modersmjölksersättning och alla gulliga personer på BB Hemvård… Mitt tips är alltså att, om inte läsa en bok, så i alla fall förbereda sig på något sätt, även om man inte är säker på om man kommer att helamma, eller amma över huvud taget. Jag kan tipsa om bloggen Babybaby, där det finns många bra videor och information om amning (och om att bära barn i sjal/sele). Där finns boktips och länktips också. Och har du ett boktips får du gärna del med dig i kommentarsfältet!

  • Juli med Rut

    Juli med Rut

    Nu är Rut här! Hon föddes den 23:e maj, ett par dagar innan beräknat. Det har såklart varit väldigt omvälvande att bli förälder – vi har fått en helt ny person att lära känna. Så sakteliga har vi börjat hitta lite rutiner. Här på bloggen har det nog inte märkts att jag har ägnat mig åt helt andra saker än bloggen, men så hade jag också nästan två veckors föräldraledighet innan hon kom och vad skulle jag egentligen roa mig med under de regniga dagarna när jag bara var hemma och vilade? Jo, jag hann tidsinställa en del inlägg (och göra en hel del annat). För mig har bloggen alltid varit en hobby som jag ägnar mycket tid åt i perioder och inte speciellt mycket tid alls i andra perioder. Vi får se hur resten av föräldraledigheten kommer att bli.

    Något som blivit är i alla fall att jag läser mycket. Om jag någonsin hade en idé om att helamma så övergavs den inom några dagar sedan vi kom hem från BB, men ammar gör jag och det blir mycket av den varan. Här har man plöjt böcker om barn hela våren, men ingenstans har någon delat med sig av faktumet att en amningsstund kan vara +2 h lång. I början gjorde jag ingenting annat än amma, kändes det som (sedan bestämde jag mig för att komplettera mer ersättning om det tar längre tid än 1 h). Jag hinner faktiskt läsa en hel del böcker medan jag ammar. Och ja, jag förstår att man ska knyta an till sitt barn och ha ögonkontakt och så vidare, men det hinns med det också, tro mig.

    Så det är ungefär det som händer: amning och läsning. Jag plockar bland böcker jag redan har här hemma och läser lite av varje. Allra helst läser jag på läsplattan, som enkelt går hålla med en hand och som praktiskt nog har upplyst skärm så att jag även kan läsa om det är mörkt. Jag är lite sugen på att ge mig i kast med en tegelsten här näst, helst Ett litet liv, som så många har höjt till skyarna, men vi får se hur det går. Det kanske inte går att bläddra och hålla i Rut samtidigt.

    Ett litet liv av Hanya Yanagihara

    Utöver att läsa har jag inte så många planer för den närmsta tiden. Vi valde att hålla sommaren öppet eftersom vi ju har en liten bebis hemma. Jag hoppas dock att vi kommer iväg till Öregrund en sväng, även om det blir en lång bilresa i så fall. Det får kanske bli i augusti. Annars planerar vi att vara i stugan en del och att umgås med nära och kära. Det blir nog bra!

    Vad hittar du på i sommar?

  • Kvinnor ritar bara serier om mens

    Kvinnor ritar bara serier om mens

    Kvinnor ritar bara serier om mens är en antologi där alla serier kretsar kring mens – här finns många guldkorn, samtidigt som en hel del med albumet också känns lite inaktuellt.

    Åtta år har hunnit passera sedan serietecknaren och poddaren Liv Strömquist ägnade hela sitt Sommar i P1 åt att folkbilda om mens. Det känns länge sedan. kändes ämnet fortfarande lite lätt tabubelagt, men nu vet jag inte längre faktiskt? Programmet väckte hur om helst mycket uppmärksamhet när det kom och inspirerade också många andra att uppmärksamma mens, feminism, kvinnors hälsa, ”menskonst” etc. Några som inspirerades att skapa vidare på tema mens är de drygt 30 serietecknare som bidragit till antologin Kvinnor ritar bara serier om mens. Även om Liv Strömquist alltså är den som krattat för den här antologin så medverkar hon faktiskt inte själv, men det finns många andra kända och (för mig) mindre kända namn.

    Här finns serier om första mensen, om att lida av svår PMS och/eller svår mensvärk, om knäppa anekdoter kring mensskydd på vift, om menscykeln och en hel del annat. Jag gillar idén, men känner också att det blir lite upprepande, kanske för att ämnet mens inte längre känns så aktuellt, eller vad man ska säga. Det här albumet kom alltså 2014 och jag skulle tippa på att jag hade uppskattat det mer om jag hade läst det redan då. Nu är det mycket som känns lite gammalt.

    Jag tycker också att serierna är rätt ojämna. Ibland får jag intrycket att serietecknaren haft svårt att hitta något intressant på temat – alla serier känns inte helt genomarbetade. Ibland glittrar det dock till ordentligt. Anneli Furmarks Dyra droppar är den enda som handlar om att vänta och hoppas/inte hoppas på att mensen ska komma (att inte fler såg den vinkeln?) – en väldigt fin och sorglig betraktelse. Tyra Blomsters enrutare är en av flera roliga bidrag där serieskaparen vänder på perspektiven manligt/kvinnligt. Elin Lucassis Några ord (om mens) till min kära dotter …ifall jag hade någon är den serie som kanske ger mest igenkänning (blod i fogskarvar! binda byggd av material man finner på offentliga toaletter!). Julia Hansens Första gången är en riktigt fin första mensen-berättelse med igenkänning. Matilda Ruta bidrar med en brännande serie om endometrios. Lotta Sjöberg har gjort en kul serie om mensens många färger och har dessutom gjort min mesta favorit i antologin: Sagan om det lilla mensägget – så fint och roligt berättat om mens för ett barn!

    Så ja: här finns en hel del riktiga guldkorn. I övrigt känner jag nog mest att det är skönt att tiden går och att saker förändras. För visst är det ingen grej att tala om mens längre? Jag tror och hoppas att den här boken är helt obegriplig för min dotter när hon blir större.

    Kvinnor ritar bara serier om mens

    Kvinnor ritar bara serier om mens

    Författare: Lena Ackebo, Siri Ahmed Backström, Bitte Andersson, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Fanny Lindgren Agazzi, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbäck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg, Emelie Östergren.
    Redaktör: Sara Olausson, Frida Ulvegren.
    Förlag: Kartago (2014).
    ISBN: 9789175150512.

  • Bloggrelaterat som fått mig att dra på munnen den senaste tiden

    Det är kul att blogga! Av många anledningar. Något som inte är kul är alla mejl man får med erbjudanden om köpta inlägg, annonser etc. Det handlar alltid om skit som rör nätcasinon och jag orkar inte ens svara. Fast jag får såklart andra, trevliga, mejl också: nyhetsbrev, pressmeddelanden och ett och annat erbjudande om recensionsexemplar. Förvånansvärt ofta får jag även mejl där folk undrar om de får köpa böcker av mig (nej, tyvärr). Här om veckan fick jag dock ett helt annat mejl som jag först trodde var något slags konstigt spam: en man i Seattle informerade mig om en konstutställning och en utställningskatalog som kanske kunde intressera mig. En Richard Hutter är aktuell med utställningen Bokblomma. Ja, det finns faktiskt en sådan utställning, visade sig! Gud, så konstigt! Namnet på den här bloggen är egentligen helt obegripligt, men jag heter alltså Linnea och det är en skogsblomma. Jag hade en personlig blogg med just det namnet, i brist på bättre fantasi, och när jag startade bokbloggen, som en undersida till den, så fick den heta Bokblomma. Det här är 10+ år sedan. Idag hade jag kallat bloggen något annat. Men trots att ”bokblomma” är helt obegripligt har alltså en amerikan helt random lagt ihop de svenska orden bok + blomma och skapat konst kring detta.

    En annan grej som fått mig att dra på munnen är mitt inlägg om boken Slutet. Det är uppenbart att många av mina besökare är elever och studenter som googlar loss i jakt på stoff att använda i skoluppgifter. Det märks t.ex. genom att besökarantalet rasar på sommarlovet… Men det kan också synas under vissa inlägg, där barn frågar vad böcker handlar om. Slutet har fått en del frågor… Som till slut fick ett ”svar” av en anonym Calle. Jag hoppas nästan att Calle är kidsens lärare och att minst någon elev går på finten och använder Calles svar. 🙂 Ja, jag tyckte att Calles svar var kul i alla fall!

    Slutet av Mats Strandberg
    Slutet av Mats Strandberg
  • Konstnärer i böcker: ytterligare 5 målningar som fått pryda bokomslag

    När jag skriver det här inlägget är det maj, museerna har varit stängda i evigheter och jag börjar känna mig rätt svältfödd på konst! Så: här kommer en fjärde del med konst som pryder framsidor på böcker. Här finns tidigare delar: 1, 2, 3.

    Lennart Anderson

    Mannen med det svenskklingande namnet Lennart Anderson var en amerikansk konstnär och konstlärare. Jag kände inte till honom alls förrän jag tog reda på att det är han som har målat det stilleben som pryder Att rosta bröd av Roger Rosenblatt. Stilleben är generellt sett ingenting som brukar intressera mig så mycket, men den här bilden tycker jag om, inte minst för att den har så mjuka, fina färger.

    Att rosta bröd av Roger Rosenblatt

    Balthus

    Balthus, eller Bathasar Klossowski de Rola som var hans riktiga namn, var en fransk konstnär, bland annat känd för sina erotiska målningar av unga kvinnor. Omslaget till Joyce Carol Oates Jag ska ta dig dit pryds av Patience, som Balthus målade 1955. Jag vet inte vad Patience betyder för honom, men han har återkommit flera gånger till i princip samma motiv i målningar med samma titel.

    Jag ska ta dig dit av Joyce Carol Oates

    Edgar Degas

    Edgar Degas är en av de mest kända franska impressionisterna och han är också en av mina favoritkonstnärer. Att han målat fantastiskt många underbara verk med balettdansare kanske bidrar till det sistnämnda (jag dansar balett!). Men han har målat mycket annat också. Och gjort fantastiska skulpturer! Majgull Axelssons roman Slumpvandring pryds av en av otaliga Degas-målningar föreställande en kvinna som borstar sitt hår. Originalet finns på Musée d’Orsay i Paris.

    Slumpvandring av Majgull Axelsson

    Franz Marc

    Franz Marc var en tysk, expressionistisk målare. Han målade ett ofta djurmotiv i skarpa, symbolladdade färger. Hästar var ett särskilt favoritdjur. Alla tre titlarna i Kerstin Ekmans Vargskinnettrilogi pryds av omslag med detaljer från Franz Marc-målningar med hästar, får och vargar. Jag tycker att Franz Marcs målningar är fantastiska: jag gillar verkligen färgerna och de geometriska formerna.

    Gustav Wunderwald

    Gustav Wunderwald var en tysk konstnär och scenograf. Nu för tiden är han kanske mest känd för sina Berlinmålningar. En av dem, Straße in Berlin-Westend (Grunewaldstraße), pryder omslaget till Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Jag tycker den bilden passar så bra till romanen om den vilsna, unga kvinnan som är huvudperson i Just nu är jag här. Ännu mer klockrent hade det i och för sig kanske varit om framsidan hade ett Stockholmsmotiv. Boken är väldigt mycket ”Stockholm” faktiskt.

    Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
    Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
  • 7 föräldrar i litteraturen

    7 föräldrar i litteraturen

    När jag skriver det här inlägget är det fortfarande maj (jag brukar alltid tidsinställa mina inlägg) och ingen bebis i sikte. När inlägget publiceras skulle jag tro att jag med 100% sannolikhet har en bebis. Jag tänkte det kunde vara kul att lyfta några roliga/bra/minnesvärda skildringar av familjeliv och föräldraskap – det finns ju en hel del böcker som berör just det ämnet.

    Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir är en roman om en kvinna som blir lämnad av sin man, mannen som precis har kommit ut ur garderoben och nu avser att leva tillsammans med den man han uppenbarligen har haft en relation med under en lång tid. Kvar blir bokens huvudperson och de två barnen, de 2,5 år gamla tvillingarna. Jag tycker väldigt mycket om den lilla sidohistorien som handlar om just barnen: den kavata och försigkomna flickan och den försiktiga pojken, som modern oroar sig så mycket för. Tänk vad barn kan vara olika.

    I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist är en pappa-skildring som verkligen fastnar. Det är svårt att inte bli berörd av Malmquists roman, som är baserad på hans egna upplevelse av att i stort sett samtidigt bli förälder för första gången och förlora sin sambo i en aggressiv cancersjukdom. Man håller nästan andan när man läser. Malmquist gör situationen så levande.

    Kristina Sandbergs Maj-böcker (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) handlar framför allt livet som hemmafru på 30-talet och framåt, men moderskapet är såklart en stor del av det. De är fantastiska böcker alla tre, underbara skildringar av allt jobb och alla omsorger husmodern förväntas ägna sig åt och hur allt sedan plötsligt är fel och omodernt. Det är också otroligt fina skildringar av oron: oron över att passa in, oron över barnen, över familjen.

    Nefertiti i Berlin är en diktsamling av Bodil Malmsten och en bok som kretsar kring en resa som bokens berättarjag gör tillsammans med sin dotter till Berlin. Det är en vemodig och fin bok om att barn bara är till låns – snart är de stora, nästan vuxna, och måste släppas fri.

    Karl Ove Knausgård har skrivit en hel självbiografisk romansvit riktad till sin dotter, som vid svitens inledning ännu inte är född. Jag har ärligt talat svårt för ”fenomenet Knausgård”, men jag fastnade verkligen för Om våren och tycker att det är himla fint att skriva till sitt barn på det sättet, att ge barnet en slags inramning av tiden då hens liv började.

    Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en bok som verkligen petar in många aspekter av att vara en familj. Här möter läsaren den stressade småbarnspappan som nästan vänder ut och in på sig själv för att räcka till – och som helst vill att alla applåderar honom för det. När hans egen pappa kommer på besök blir det för mycket. Hans pappa förväntar sig att hans son sköter allt möjligt och omöjligt, men nu tycker åtminstone en av parterna att det är dags att omförhandla pappaklausulen. Det finns mycket i den här boken som är sorgligt och hjärtskärande på olika vis, men framför allt tycker jag faktiskt att den är rolig. Få kan skriva så snärtigt och kul som Khemiri.

    Rosieeffekten är en feelgoodroman av Graeme Simsion. Det är den andra, fristående, boken om Don, en man med ganska utpräglade autistiska drag. I den första boken hade han siktet inställt på att försöka hitta en livskamrat. Nu står han inför det omvälvande att bli förälder för första gången. Det ställer verkligen saker till sin spets i relationen till sambon Rosie. Boken är framför allt en bok fylld med humor och värme, men också med en hel del sorgliga stråk. Jag tycker verkligen att den är både annorlunda och bra!

  • Sommarens böcker

    Sommarens böcker

    Jag tycker det är kul att hålla koll på utgivningen och brukar bläddra i förlagens (digitala) kataloger inför varje säsong. Jag brukar varje månad dela med mig av några tips. Nu är det emellertid så att jag inte vet hur och när jag kan och vill blogga den närmsta tiden (p.g.a. bebis). Här kommer alltså ett tidsinställt inlägg med hela sommarens boktips. Det kändes så synd att inte dela med mig när jag nu en gång bläddrat kataloger!

    Nya böcker i juni

    • Dottern av Anne B. Ragde är den sjätte boken om Torunn och släktgården Neshov. Jag slukade de tre första böckerna, som var riktiga bästsäljare på 00-talet. Nära tio år efter det att trilogin var avslutad gjorde författaren en slags nystart av serien. Jag vet inte om jag är peppad på del 4–6, om jag ska vara helt ärlig, men jag hajar alltid till när jag ser Ragdes namn i en katalog. Hon skriver så bra!
    • Pestön av Marie Hermanson känns som junis mest spännande bok för min del. Har man läst några av Hermansons böcker så vet man ungefär vad man har att förvänta sig. Hon har sin stil. I hennes romaner finns alltid superintressanta karaktärer och spännande intriger, uppblandat med totalt skruvade grejer. Man kan aldrig riktigt lita på hur Hermansons romaner utvecklar sig. I värsta fall blir jag rent av irriterad. Ändå går de inte att lägga ifrån sig?! Hur det blir med Pestön vet jag inte, men det är en historisk roman i Göteborgsmiljö och en fristående fortsättning på Den stora utställningen (som jag inte har läst).
    • Porträtt av en konstnär: Frida Kahlo och Vincent van Gogh av Lucy Brownridge med illustrationer av Edit Carron och Sandra Deickmann. Nej, jag kommer förmodligen inte läsa någon av de här illustrerade faktaböckerna, riktade till barn, men jag blev mycket glad när jag såg dem! Jag är intresserad av konst och det känns härligt att det ges ut sådana här fina böcker som presenterar några av våra största konstnärer. Varje uppslag innehåller tydligen bilder från konstnärernas verk och författaren har masterexamen i konsthistoria, så det känns som böcker med kvalitet.

    Nya böcker i juli

    • Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf är en av mina favoritböcker och en riktig klassiker. Har du inte läst berättelsen om Jan i Skrolycka och hans enorma kärlek till dottern – som leder honom till galenskap, borde du ta chansen. I juli kommer den i nyutgåva.
    • Schack under vulkanen av Håkan Nesser är den sjunde boken om Barbarotti och Eva Backman. I den här boken kommer ett manus hamna i Barbarottis händer och plötsligt dras han rakt in i något nytt fall. Jag förväntar mig spänning, överraskning och mys, som i alla Nessers böcker. Jag älskar hans språk också. Det räcker att läsa titeln så förstår man vem som är författaren.

    Nya böcker i augusti

    • Londonflickan av Susanna Alakoski. Äntligen kommer nästa del i Alakoskis tänkte serie om samhällets utveckling och kvinnors liv under 1900-talet! Första delen, Bomullsängeln, utspelade sig i Vasa vid 1900-talets början. Nu har handlingen flyttats till 50-talet och Hildas dotter Greta har lämnat Vasa till förmån för Stockholm. Jag gillar verkligen Alakoskis ambitiösa projekt att göra något av en ”Mina drömmars stad” fast med kvinnor i fokus.

    Det var mina boktips inför sommaren! Vad planerar du att läsa i sommar? 🙂

  • Årets bästa bok… 2018

    Årets bästa bok… 2018

    Jag brukar blicka bakåt varje år och utse årets bästa bok – för tre år sedan. Varför? Jo, dels för att jag tycker att det är kul såklart :), men också för att jag läser böcker från alla möjliga år. Det vore ganska meningslöst för mig att utse årets bästa böcker 2020 redan nu, för jag har verkligen inte hunnit läsa speciellt många.

    I år föll min topplista bort i januari, men den passar lika bra i maj. 😉 Jag blev förresten påmind om det här inslaget när jag insåg att Årets bok 2021 är igång. Årets bok är ett pris som delas ut årligen av Bonniers bokklubb, som också vaskar fram de nominerade titlarna. Sedan är det upp till läsarna att rösta på sin favorit. Jag tycker att det här är ett sympatiskt pris, men inser också att just jag inte ”kan” rösta. I år har jag läst ovanligt många av de nominerade titlarna: hela två stycken! Jag vet inte om de som röstar är ungefär som jag eller om de tvärtom plöjer nyutkommet på löpande band. Det känns i alla fall som att risken är att den som vinner Årets bok i slutändan är den bok som har sålt bäst… Nåja.

    Vilken bok var bäst 2018 egentligen? Ja, jag har läst 36 titlar utgivna 2018 och här finns faktiskt några heta kandidater. Många håller förmodligen Karin Smirnoffs Jag for ner till bror högt – jag med! Såhär i efterhand måste jag säga att Maja Lundes cli-fi Blå har fastnat i minnet. Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är den bok från 2018 som jag verkligen sträckläste (inför den o-t-r-o-l-i-g-t sega presskonferensen där Palmeutredningen lades ned). Reportageboken Vargattacken av Lars Berge väckte känslor hos stora delar av min bokcirkel. Det finns faktiskt riktigt många bra böcker från 2018!

    Topp fem är dock rätt tydlig för min del. Där återfinns helt klart Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri, Ædnan av Linnea Axelsson, Slutet av Mats Strandberg, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst och Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag.

    Ska jag bara välja en så måste det bli:

    Pappaklausulen!

    Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
    Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

    Ingen skriver så finurligt och precist som Jonas Hassen Khemiri och Pappaklausulen har verkligen allt: den är rolig och sorglig på samma gång, en underbar liten berättelse om en familj som försöker att hålla ihop. Helt klart en en favoritbok hos mig! Har du läst?

  • Cirkeln fyller 10 år

    Cirkeln fyller 10 år

    Nu är jag ganska precis en månad sen, men Cirkeln har fyllt 10 år och det tycker jag är värt att uppmärksamma. Rabén & Sjögren har skrivit en liten nyhet om detta för den intresserade.

    Cirkeln? Jo, det är såklart första delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens urban fantasytrilogi som utspelar sig i den fiktiva bruksorten Engelsfors. kändes småstadsgreppet nytt. Nu har ganska många förlagt böcker från alla möjliga genrer till småstäder. Det var dock inte bara idén om att låta handlingen i en fantasyroman utspela sig i en sömning avfolkningsbygd, som så många av oss kan känna igen oss i, som var spännande. Det som verkligen lyfte böckerna var de oerhört fina huvudpersonerna – vilsna, kära, olyckliga, vanliga, ovanliga tonåringar. Alla huvudpersoner i Engelsforstrilogin har sin personlighet, sin högst igenkännbara karaktär. Det finns så fruktansvärt mycket igenkänning i Engelsforsböckerna!

    Gäller det fortfarande? Ingen aning! Jag har verkligen ingen aning om de här böckerna fortfarande hittar nya läsare. För tio år sedan kändes det åtminstone som att de slog ned som en bomb.

    Böckernas utgivning sammanföll dessutom med att bloggen som medium peakade och förlaget lyckades väldigt väl med att exponera böckerna på just bloggar och i sociala medier. Jag hör till alla de som fick förhandsexemplar i form av ett utskrivet manus, en rejäl pappersbibba som jag fortfarande har kvar någonstans. Det kändes mystiskt och speciellt på något sätt. Förlaget lyckades skapa den magiska känslan av att de var på väg att ge ut någonting stort och speciellt, så speciellt att det inte gick att vänta med utskick tills boken var tryckt.

    Var böckerna så speciella? Gjorde de sådan succé? Det jag vet är framför allt att det är betyget 5 av 5 som gäller för min del! Jag tyckte att de var kanonbra och de har verkligen etsat sig fast i minnet. Varje gång jag ser dem så känner jag faktiskt någon slags nostalgi. Böckerna påminner dels om den riktigt bra läsning, men också om den där tiden när bloggar, till och med bokbloggar, var så himla hett. Det var kul att vara en del av!

    Det var också en ganska speciell tid i mitt liv: en tid med många förändringar, i stort och smått. Inte för att mitt liv har några direkta kopplingar till Cirkeln, men det finns någon slags koppling i hjärnan som gör att jag omedelbart kastas 10 år tillbaka i tiden och tillbaka till min gamla lägenhet på Sofiehemsvägen när jag ser de här böckerna.

    Nu har alltså 10 år gått. Nu är livet helt annorlunda. Jag bor i en fyra gånger så stor bostad som när det begav sig, jag har hunnit skaffa mig 10 års arbetslivserfarenhet och en doktorsexamen och vilken dag som helst blir jag mamma. För att nämna några exempel. Andra saker är precis som vanligt. Jag bor i samma kvarter, har i stort sett samma vänner nu som då, ägnar mig åt i stort sett samma fritidsintressen. Ja, på flera sätt känns det faktiskt som att det inte har gått en dag, trots allt. Fast det har det ju. Och Engelsforstrilogin står där i hyllan med sitt nostalgiska skimmer. Fint!