• Förberedelserna

    Förberedelserna är en novell av den hyllade amerikansk-nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Novellen har tillkommit på uppdrag av tidningen New York Times Book Review, som bad henne att skriva om årets presidentval. I mitten av juli publicerades novellen i svensk översättning i Dagens nyheter. För den som missade novellen i pappersupplagan så går den också att hitta på DN:s hemsida.

    Novellen kretsar kring familjen Trump. Förberedelserna pågår för fullt inför det stundande presidentvalet. Makan Melania, som är berättelsens berättarröst, förbereder sig med pilates, skönetsritual och ytligt prat med de styvdöttrar som hon egentligen inte kommer speciellt bra överens med. I bakgrunden utspelar sig kampanjarbete och maken Trumps makttörst sipprar in till sängkammare, blomarrangemang, allt.

    Det är en riktigt läsvärd och välskriven liten novell. Jag har svårt att förstå vad det är med Trump som är så lockande för många. Det är inte så lätt att förstå hur amerikaner tänker kring politik och samhälle, tycker jag. Det politiska systemet är så långt från vårt och kulturen så annorlunda än den svenska. Faktiskt. Novellen ger i alla fall en liten inblick i en meta-fiktiv familj som snart kan vara i maktens centrum. Det är skrämmande och spännande på samma gång.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en kort liten novell om familjen Trump – en familj som snart kan vara i maktens centrum.

    Betyg: 4 pioner av 5.

    Citerat ur Förberedelserna

    ”Melania bestämde sig för att beställa blommorna själv. Just nu var Donald ändå för upptagen för att som vanligt ringa Alexandra’s och fråga efter ”någonting fantastiskt”. En gång under de första åren, innan hon riktigt börjat förstå sig på honom, hade hon frågat vilka hans favoritblommor var.

    – Jag anlitar de bästa floristerna i stan, de är fantastiska, svarade han, och hon insåg att smak för honom var något som bestämdes av andra och som man sedan kunde ståta med.”

    Om Förberedelserna och Chimamanda Ngozi Adichie

    Chimamanda Ngozi Adichie (född 1977) är en nigeriansk författare som delar sin tid mellan Nigeria och USA. Hon har skrivit flera prisbelönta och mycket uppskattade böcker som handlar om Nigeria då och nu. Hennes stora internationella genombrott blev med En halv gul sol (2007), som handlar om inbördeskriget i Nigeria (Biafrakriget). Hennes senaste roman på svenska är Americanah, som kom ut 2013.

    Originalets titel: The arrangements (engelska).
    Översättare: Lars Linder.
    Publiceringsår: 2016 (originalet i New York Times), 2016 (på svenska i DN).


  • Min dator är tillbaka!

    Min dator är tillbaka!

    Min dator är tillbaka! Ingen har hunnit märka att jag varit borta. Hehe. Jag förinställer i allmänhet alla inlägg och i stunder när jag har inspiration och tid så kan jag författa en hel drös. Under några regniga dagar och under några tågresor under semestern så tillkom rätt många inlägg faktiskt. Så här har det inte ekat tomt.

    Jag har inte blivit direkt stressad över att vara utan dator. Jag trodde att jag skulle bli det, men datorhaveriet sammanföll med högtryck och extremvärme. Jag har därför spenderat tid med att cykla omkring, bada och hänga på uteservering. Även om jag hade haft en dator så hade jag inte spenderat någon större tid vid den den senaste tiden.

    Vy från min cykeltur här om dagen
    Vy från min cykeltur här om dagen

    En grej som jag inte har gjort under mina datorfria veckor är att läsa mycket. Hehe. Jag är SÅ dålig på att läsa regelbundet och längre stunder. Det kanske man inte kan tro, men så är det! Jag sitter i princip aldrig ner och läser under dagen. I bästa fall läser jag någon kvart innan jag släcker läslampan för kvällen och försöker att somna.

    Men jag är glad att min dator är tillbaka nu. 🙂 För man kan nog inte räkna med att badvädret håller i sig för evigt liksom. Och inom en snar framtid kommer jag nog vilja sitta och blogga igen.


  • Män förklarar saker och Det är natten: finns det någon koppling?

    Män förklarar saker och Det är natten: finns det någon koppling?

    Som jag redan har bloggat om i ett antal inlägg så väntar många intressanta böcker i höst. En av de som är aktuella med nytt är Karolina Ramqvist, som i höst är aktuell med essän Det är natten.

    När jag såg boken så tänkte jag direkt att den är del i en serie eller utgiven av ett förlag som av någon anledning kör samma formgivning till alla sina böcker. Boken har ju nämligen några likheter med Rebecca Solnits essä Män förklarar saker för mig.

    Det är natten av Karolina Ramqvist
    Det är natten av Karolina Ramqvist
    Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
    Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit

    Men nja? Ramqvists bok ges ut av Norstedts och Solnits bok ges ut i Sverige av Daidalos förlag. Men det kan ju inte vara en slump att framsidorna är såhär förvillande lika? Snälla, förklara! Jag vill veta!

    Förresten. Män förklarar saker för mig finns i min hylla. Förr eller senare ska jag läsa den. 🙂 Den verkar vara intressant!

    Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
    Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit

  • Nefertiti i Berlin

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    I diktsamlingen Nefertiti i Berlin skriver Bodil Malmsten om en resa med den snart vuxna dottern. Nu har de en långhelg i Berlin framför sig  – en långhelg där ett av besöksmålen är bysten av Nefertiti på Neues museum. För Malmsten är det ett lån. Ett lån av tid att spendera med sin dotter, som hon älskar, men måste släppa fri ut i vuxenvärlden. Det är en bok av sorg och kärlek på samma gång och mellan raderna bubblar även sorgen över förhållandet som tog slut, separationen som slet sönder familjen, skuldkänslor över att det inte höll. Hon speglar förhållandet till dottern, den gränslösa kärleken till dottern, i Nefertiti och hennes älsklingsdotter.

    Jag har läst en stor del av Bodil Malmstens verk. Någonting som ofta har slagit mig är hur privat hon är. Malmsten har t.ex. skrivit en rad böcker om en fiktiv karaktär med samma namn som hon själv. Böckerna utspelar sig i Frankrike, bland annat i Finistère, där hon själv bodde under ett antal år. Självklart bär dessa böcker på verkliga episoder och karaktärer, men Malmsten har ändå varit noga med att poängtera att det är romaner, att karaktärerna i dem inte finns på riktigt, att bokens Finistère inte riktigt går att besöka som många läsare tror. På så sätt bjuder Malmsten generöst av sig själv, men sätter samtidigt upp en gräns. Med exakt avvägande av varje ord väljer hon vad hon vill berätta – och vad hon vill lämna osagt. Det slår mig när jag nu läser hennes dikter att de är mycket mer personliga än vad jag är van vid. Att läsa dem känns som att få ta del av ett förtroende. Till skillnad från hennes biografi och hennes loggböcker (böcker som jag älskar, för övrigt!) ligger smärta och kärlek helt öppet i dessa dikter. Helt utan filter.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa dikter om att våga låta sitt älskade barn bli vuxen och om att gå vidare efter en separation.

    Betyg: 4 museum av 5.

    Citerat ur Nefertiti i Berlin

    ”Spänn fast bältet fågelmamma
    Räta upp stolsryggen och
    se förtröstansfullt hur flygvärdinnan
    demonstrerar syrgasmasken som falla
    ned om så behövs
    syret kan ta slut över Europa

    Här sitter jag i himlen
    med min närmsta främling

    Inte visa kärleken
    Då sprängs kabinen”

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    Om Bodil Malmsten och Nefertiti i Berlin

    Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.

    Utgivningsår: 1990 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
    Ingår i: Samlade dikter.
    Antal sidor: 66.
    ISBN: 91-0-047980-2, 9789100158187.
    Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
    Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaf från 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
    En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
    Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”


  • 5 böcker som jag läste för 5 år sedan

    5 böcker som jag läste för 5 år sedan

    En trevlig grej med att vara bokbloggare är att man (förmodligen) har full koll på alla lästa böcker. Har man ingen bokblogg kan man naturligtvis uppnå samma sak med t.ex. en läsdagbok. Hur som helst: idag tänkte jag spana in vad jag läste för 5 år sedan och plocka ut 5 guldkorn.

    2011 var faktiskt ett år då jag läste förvånansvärt många bra böcker. Jag har redan konstaterat det någon annan gång, slår det mig nu. Bäst av alla var i alla fall min favoritbok Oskuldens museum, som är en mångbottnad bok om Turkiet, galenskap, kärlek och att välja sitt eget liv. Den träffade precis rätt i den livssituation jag var i då. Att läsa den var som att få en klapp på axeln. 🙂

    Oskuldens museum av Orhan Pamuk
    Oskuldens museum av Orhan Pamuk

    2011 läste jag också Susanna Alakoskis kanske bästa roman: Håpas du trifs bra i fengelset. Alakoski tar ofta chansen att diskutera klass och utanförskap och det gör hon även i denna bok, som kretsar kring socialarbetaren Anni, som är anhörig till den kriminelle strulputten Sami. Bokens titel är vad ett barn skriver till en anhörig i fängelset. Åh, vad hemskt!!

    Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski
    Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski

    2011 var också året då Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg var aktuella med första delen i Engelsforstrilogin (Cirkeln). Jag läste den på lösblad och hade inga särskilda förväntningar när jag började, men jag sögs in direkt! Det är riktigt bra fantasy och böckerna vinner på den spännande twisten att de utspelar sig i en svensk bruksort och följer väldigt igenkännbara tonåringar.

    Engelsforstrilogin
    Engelsforstrilogin

    Senare det året började jag läsa Att komma hem ska vara en schlager. Först hade jag svårt att komma in i den. Varför var den skriven så pretentiöst poetiskt? Sedan drogs jag in i det. Det är en helt krossande bra roman, faktiskt. Förpackat i ett poetiskt språk berättar Per Hagman om vad det kan innebära att resa överallt i jakt på någonstans att höra hemma. Jag älskar den här boken. Den berörde mig djupt. Kanske för att jag kände igen mig så väl i somliga saker och jag förstod hur nära författaren den här berättelsen måste ligga. Den känns äkta. Och språket!

    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman
    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

    Jag hade lätt kunnat räkna upp ytterligare kanske 10 fantastiska böcker från 2011, men om jag måste hålla mig till 5 så plockar jag ändå ut Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. Det är en rolig, störande, rörande och tankeväckande bok om rasism. Lyssna på den som ljudbok!

    Kan du säga schibbolet av Marjaneh Bakhtiari
    Kan du säga schibbolet av Marjaneh Bakhtiari

  • Nåd & onåd

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    Nåd & onåd är en diktsamling som utspelar sig i staden och runt stadens invånare, som här ofta refereras till som ”idioter”, så som de kanske uppfattas när de endast är en del i en anonym massa och andra bara strömmar förbi, tränger sig förbi. Klass och människors olika livssituationer lyfts fram i Nåd & onåd och många av dikterna handlar om konsumtion, denna meningslösa konsumtion; ett ämne som är lika hett (kanske hetare?) nu som när den här diktsamlingen kom ut första gången 1989. Dikterna känns extremt mycket vardag och innehåller igenkännbara referenser och karaktärer. Det gör dikterna väldigt lättillgängliga, faktiskt. Som alltid uttrycker sig Bodil Malmsten exakt och lekfullt på samma gång. Jag tycker riktigt mycket om Nåd & onåd. Den är rolig och tragisk på samma gång och det finns en skön rytm i dikterna.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättillgänglig diktsamling om staden och dess konsumerande invånare, som allt för ofta bara uppfattas som en skock idioter.

    Betyg: 4+ köpcentrum av 5.

    Citerat ur Nåd & onåd

    ”TYSTNAD
    före demonstration – den store gubben
    som skall demonstrera svårtytt redskap avsett
    för att sammanfoga någonting som gått isär och
    sönder söndrats –

    TYSTNAD
    för demonstration nu

    PÅ MINUTEN
    MISTER MINIT
    TYST MINUT

    SORG en sådan sorg i centrum

    Handla eller inte handla varje dag den andra lik
    en sådan sorg –
    slit hjärtat ur mig
    släng det i en frysdisk
    En sådan sorg”

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    Om Bodil Malmsten och Nåd & onåd

    Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.

    Utgivningsår: 1989 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
    Ingår i: Samlade dikter.
    Antal sidor: 88.
    ISBN: 91-0-047741-9, 9789100158187.
    Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
    Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaffrån 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
    En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
    Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”


  • Semestern är slut: vardagen är på väg tillbaka

    Semestern är slut: vardagen är på väg tillbaka

    Jahapps. Semestern är slut. Jag har haft tre superhärliga veckor då jag har hunnit göra det mesta av det jag gillar. T.ex. träffat vänner och mina nära & kära och bara tagit det lugnt! Jag har sprungit också. Varit i mina hemtrakter. Gjort små utflykter. Till och med tagit ett dopp i ett fullkomligt svinkallt hav! Spelat krocket. Så mycket bilder har jag tyvärr inte lyckats samla in. Synd att man ska vara så världssämst på att fota, särskilt när man glömmer bort telefonen (min enda kamera, hehe) i något hörn. En av få bilder jag samlade in var en kass bild på smultron?! Okej. Tur att man är bokbloggare och inte livsstilsbloggare. 😉

    Smultron
    Smultron

    Jag är inte direkt deppig över att jobbet börjar igen. Jag är riktigt peppad faktiskt! Förhoppningsvis blir det ju också soligt och nice på helgerna. Det finns mycket sommar kvar att ta tillvara på. 🙂

    Något som kommer tillbaka så smått nu är i alla fall mina vardagsrutiner. Då kanske jag hinner läsa lite mer. 😉 Jag har hunnit en bit till i Strändernas svall, som jag rapporterade om här om veckan. Innan september ska den väl vara klar. 😉


  • Fin framsida: Politiska fiktioner

    Fin framsida: Politiska fiktioner

    Jag har aldrig läst något av Joan Didion, men jag måste säga att jag tycker att framsidan till Politiska fiktioner, som kommer på svenska i höst, är otroligt fin. Det är lite Andy Warhol-känsla, popkonst. Härliga färger är det också. Fullträff!

    Politiska fiktioner av Joan Didion
    Politiska fiktioner av Joan Didion

    Innehållet? Jag har inte läst den, men det är alltså en essäsamling om den amerikanska politiska processen. Det ligger helt rätt i tiden att ge ut den, med tanke på det stundande presidentvalet och all debatt. Även om boken i och för sig gavs ut i USA redan 2001. Om jag ska läsa något av Didion kommer jag dock troligast att börja med den självbiografiska boken Ett år av magiskt tänkande. Det känns mer som en bok för mig på något sätt.


  • Hundra omistliga ting

    Hundra omistliga ting
    Hundra omistliga ting av Lucy Dillon
    Hundra omistliga ting av Lucy Dillon

    Gina är nyseparerad och måste plötsligt tränga in sig själv och alla sina prylar i en liten lägenhet. Det blir startskottet för ett projekt som hon kallar för ”hundra omistliga ting”. Hon bestämmer sig för att gå igenom alla prylar hon äger och enbart spara 100 ting från sitt tidigare liv. Efter det ska hon göra en riktig nystart och bara fylla livet med nytt. Projektet går ”sådär”. Vad gör man med gamla kärleksbrev från första kärleken till exempel; han som hon inte har haft kontakt med sedan en olycka skiljde dem åt? Att gå igenom prylarna väcker minnen och många av de är smärtsamma. Cancer, förlorade föräldrar, första kärleken, äktenskapet som gick i kras, husdrömmarna, barnen som hon aldrig har skaffat… Det blir en lång inre resa för Gina.

    Samtidigt tar hon sig an ett nytt projekt på jobbet. Hon är egen företagare och har som affärsidé att projektleda byggprojekt åt människor som vill ha hjälp med att bygga om och inreda sina hus. Nu blir hon kontaktad av ett par som vill rusta ett vackert K-märkt hus. Det råkar vara det hus som hon och hennes ex-make drömde om att få köpa. Nu blir hon istället involverad i projektet att förvandla huset åt ett annat par. Mannen i paret är den som är mest engagerad. Det visar sig snabbt att han och Gina har mycket gemensamt. Att det uppstår känslor är naturligtvis extremt förutsägbart. Det enda som förvånar mig är hur länge författaren drar ut på det. 😉

    En annan kille som oväntat gör entré i Ginas liv är en övergiven greyhound som blir dumpad hemma hos henne av en fräck cykeltjuv. Gina har ingen plan på att bli hundägare utan gör sitt bästa för att lämna ifrån sig hunden till polisen, men av olika orsaker blir den kvar och det visar sig att den behöver Gina och att Gina, utan att hon kanske riktigt förstår det själv, behöver den.

    Hundra omistliga ting är en mysig och varm feelgoodberättelse. Författaren lyckas pressa in många ämnen utan att det blir rörigt. Här trängs den förutsägbara kärlekshistorien och sidospåret med hunden med berättelsen om hur det kan vara att drabbas av cancer och att då inte bara stå inför en tuff behandling utan att också behöva grubbla över barn och de framtida chanserna att bli förälder. Boken handlar om vänskap, föräldraskap, familjehemligheter, husrenoveringar, driva eget företag… Dillon gör det också spännande genom att dra ut på vad som egentligen hände mellan Gina och hennes första kärlek.

    Boken rymmer helt klart mycket – och det tycker jag är bra. Den här typen av böcker kan bli påfrestande tunna om författaren faller för frestelsen att fokusera för mycket på den förutsägbara lovestoryn som är ett obligatoriskt inslag i genren. Här blir det istället en fin och engagerande berättelse. Trots att jag är kattmänniska är det i någon mening hunden som berörde mig mest och då saknas det alltså inte andra berörande ämnen. Jag älskar berättelser om djur och vad djur kan tillföra här i livet och det märks att Dillon älskar hundar.

    Vad jag annars tycker bäst om i den här boken är huvudpersonerna. Det är så fina, roliga och härliga människor att jag skulle vilja ha dem som kompisar. Jag hade gärna velat läsa mer. Det kändes så trist att boken tog slut!

    Ja, jag gillade verkligen den här boken. Den är avkopplande och lättläst. Lyssnar man på ljudboken får man njuta av en uppläsning av Anna-Maria Käll, som faktiskt är en av mina favorituppläsare. Hon lyfter faktiskt boken ett snäpp, tycker jag! Någon som också gillar boken, om man får tro blurben på framsidan, är författaren Jojo Moyes, som bland annat är känd för romanen Livet efter dig. Den som gillar Jojo Moyes böcker borde absolut ge Hundra omistliga ting en chans. Det är en bok i samma stil och en riktigt lyckad sådan.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en värmande, avkopplande och engagerande berättelse om nyseparerade Gina och hennes inre resa när hon börjar rensa bland sina saker och påminns om gamla kärlekar, cancer och andra tuffa ämnen. Gillar du Jojo Moyes så kommer du förmodligen älska den här. Förstår du glädjen av att ha ett djur i sitt hem så är det ett plus.

    Betyg: 4+ spektakulära lekstugor av 5.

    Om Hundra omistliga ting och Lucy Dillon

    Lucy Dillon (född 1974) är en brittisk författare som skriver romantiska feelgoodberättelser. Hon debuterade 2008 med The ballroom class (Tango för vilsna själar). Hennes senaste bok på svenska är När livet börjar om. Lucy Dillon har en hemsida, twittrar under @lucy_dillon, instagrammar under @lucydillonbooks och har en fansida på Facebook.

    Originalets titel: A hundred pieces of me.
    Översättare: Ann Björkhem.
    Uppläsare: Anna-Maria Käll.
    Utgivningsår: 2014 (första brittiska utgåvan, Hodder & Stoughton), 2015 (första svenska utgåvan, Forum), 2015 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
    Antal sidor: 487 (ca 17 h lyssning).
    ISBN: 9789137142425, 9789176470145.
    Andras röster: Boktokig, Dolas bokblogg, Cattis boktips, Endast eböcker, Kattugglan, Och dagarna går.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    Brev från den enda man hon någonsin älskat.
    Ett minne från fadern hon egentligen aldrig lärde känna.
    En blå glasvas som fångar ljuset en grå dag …

    Gina Bellamy börjar om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre passa den hon är. För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker får hon spara, hundra personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter.

    Att rensa bland ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera sådant som hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir svårare än hon har tänkt sig.

    Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt, bästa väninnan och en hemlös greyhound vågar Gina till slut börja blicka framåt och se ljust på livet igen. Och när kärleken åter finns inom räckhåll vet hon hur viktigt det är att leva i nuet och ta vara på varje ögonblick av lycka.”