• Hoppas Malmsten kan lära mig poesi

    Trogna läsare vet kanske att jag älskar Bodil Malmstens böcker. Hon har ett alldeles speciellt sätt att skriva och allt är så lätt och precist och varje ord sitter där det ska. I små, enkla meningar kan hela stormar av känslor rymmas. När jag läste hennes senaste (sista?) loggbok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, så började jag gråta för att det låg så mycket sorg och åldrande mellan raderna. Sedan den boken kom ut har Bodil Malmsten också gått ut öppet och berättat att hon har drabbats av leukemi (inlägget är ett skarpt och viktigt inlägg i sjukvårdsdebatten, så läs!). Även det gjorde mig gråtfärdig. Sorg och elände, känner jag.

    Men det är väl som Malmsten själv säger: ”alla har cancer”. Och ska man fokusera på författarskap snarare än sjukdom så finns det en diktsamling att se fram emot i vår. I vår kommer nämligen Det här är hjärtat: Bodil Malmstens första diktsamling på 20 år.

    Nu kanske det är dags för mig att lära mig att läsa poesi.


  • Nostalgitorsdag: Ett ufo gör entré

    Nostalgitorsdag: Ett ufo gör entré

    Dags för nostalgitorsdag, alltså en tillbakablick till ett inlägg från arkivet! Den här gången plockar jag fram en av mina tonårs favoritböcker: Ett ufo gör entré. Boken är en uppväxtskildring och jag var i ungefär samma ålder som bokens huvudpersoner när jag läste den. Igenkänningsfaktorn var hög, trots att jag inte direkt kände igen mig i någon specifik huvudperson eller situation. Snarare är väl Gardell extremt duktig på att skriva om människor och relationer, så att det känns extremt äkta. Det är svårt att inte bli berörd! Gardell var absolut min viktigaste författare när jag var i äldre tonåren och jag har läst det mesta han har skrivit. Ett ufo gör entré håller jag för hans bästa!

    Här hittar du mitt inlägg om boken.

    Nostalgitorsdag - Ett ufo gör entré


  • DN:s kulturpris till Liv Strömquist

    Jag fortsätter att tjata om Liv Strömquist, men det gör jag så gärna! 😀 Igår tillkännagavs det att hon belönas med årets DN:s kulturpris. Superroligt och välförtjänt! Hon är aktuell med seriealbumet Kunskapens frukt, som jag läste tidigare i år. Det är en viktig och rolig (!) bok om ”det kvinnliga könsorganet” som det beskrivs i kulturen. Rekommenderar alla att läsa!

    Kunskapens frukt


  • Mello? Litto!

    Har ni tröttnat på Melodifestivalen? Det har inte jag! Jag tycker att det är superroligt med Melodifestivalen. Inte för att jag är speciellt intresserad av musiken, men för att det är en trevlig grej att träffas och umgås kring.

    Hur som helst. Det var inte Mello jag skulle skriva om! Har ni sett Litto (Litteraturfestivalen)? Det är LitteraturMagazinets alternativ till de som tröttnat på Mello. I ett antal deltävlingar ges möjlighet att rösta på bra böcker, som sedan får mötas i en final den 14:e mars.

    Gå in och rösta vetja! Själv hittade jag flera favoritböcker redan i första deltävlingen. De andra tar jag med mig som boktips…

    Precis som i Eurovision song contest delas det ut poäng från 1 till 12… Vem som fick min 12:a? Den här såklart:

    Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg


  • Dags att nominera till Massolit Book Blog Award

    Dags att nominera till Massolit Book Blog Award

    Forma Books Blog Award har i år bytt namn till Massolit Book Blog Award, men fortfarande är det Sveriges enda pris som uppmärksammar bokbloggare. Nu har nomineringsprocessen dragit igång och du kan nominera i kategorierna Årets bokblogg, Årets nischade bokblogg samt Årets bokbloggsinlägg. Det är öppet för nomineringar fram till den 13/2. Sedan tar en jury över och utser finalister. Vinnarna utses genom omröstning som startar 2/3. Spännande! 🙂

    Här kan du nominera!

    Massolit Book Blog Award

     


  • Flickan med de röda skorna: Berättelsen om min älskade flicka som dog i cancer

    Flickan med de röda skorna: Berättelsen om min älskade flicka som dog i cancer

    Flickan med de röda skorna -  Maria Housden

    Flickan med de röda skorna är Maria Housdens egen berättelse om när hennes 2-åriga dotter, Hannah, drabbades av cancer. I korta kapitel berättar hon om den omtumlande tiden. Det är naturligtvis en gripande berättelse och som alltid när det gäller personliga berättelser av det här slaget så är det svårt att recensera den. Här är det ju själva berättelsen i sig, livsödet, som är det centrala och inte de litterära kvalitéerna.

    Jag tycker hur som helst att det är en fin bok och författaren har gjort en bra avvägning mellan vad som ska tas med, tycker jag. Det är säkert inte det lättaste att avgränsa sig, men hon har valt scener som berättar mycket om hur hela familjen påverkas av cancern och hon delar också med sig med en hel del detaljer, ibland kanske fåniga sådana, i sammanhanget, som ger en viss känsla för den bottenlösa sorg och den absurda situation det är att förlora sitt barn. T.ex. berättar hon om att hon inte vågar gå och kissa i rädsla för att missa det ögonblick när Hannah är på väg att lämna dem.

    Vad jag, som icke-troende, kanske hade önskat är väl egentligen lite mer fördjupning kring människorna och relationerna, snarare än all andlighet som författaren har valt att ta med.  Men det säger kanske mer om mig än om boken, i och för sig.

    Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är Kulturellt, Malins bokblogg och Evas blogg.


  • Fler än bokcirkeln uppmärksammar Västerbotten

    Fler än bokcirkeln uppmärksammar Västerbotten

    I min bokcirkel läser vi ju Västerbottensförfattare nu i vår. Så då tyckte jag det var en riktigt kul tajming att det i det senaste numret av Vi läser finns en artikel om just Västerbotten.

    Västerbotten i Vi läserDen handlar om några ur den nya generationens berättare i Västerbotten och hur de förvaltar arvet efter giganterna som Torgny Lindgren, Sara Lidman och Per Olov Enquist, som är de vi läser i cirkeln. Nu blev jag riktigt peppad på att också läsa Västerbottens nyare författare, som Negar Naseh och Peter Normak. Någon som läst?

    Jag har förresten precis börjat prenumerera på Vi läser och tycker att det är en hemskt trevlig tidning. Den har en bra blandning med boktips, intervjuer m.m. och innehåller både väldigt lättsamma texter och några med lite mer djup.


  • Nostalgitorsdag: Godnatt Mister Tom

    Nostalgitorsdag: Godnatt Mister Tom

    I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en bok som finns långt, långt bak i mitt bloggarkiv: Godnatt Mister Tom. Jag har läst boken flera gånger och 2000 skrev jag ett blogginlägg om den, som du kan läsa här.

    Det är en fantastiskt fin och sorglig bok om en pojke som evakueras till landsbygden under Andra världskriget. Han hamnar hos enstöringen Tom och snart börjar de båda tina upp och förändras. Väldigt fin bok om två människor som behöver varandra.

    Nostalgitorsdag - Godnatt Mister Tom


  • Katitzi i nyutgåva

    Katitzi i nyutgåva

    Har ni sett att de två första Katitzi-böckerna har kommit i nyutgåva? Jag läste faktiskt inte böckerna om Katitzi när jag var liten, men jag är på riktigt sugen på att läsa dem nu, i vuxen ålder. Det känns relevant och viktigt med böcker som berör romernas situation. Katitziböckerna gavs ut första gången under 60-80-talen och är självbiografiska böcker där författaren, Katarina Taikon, berättar om sin uppväxt och om hur hon och andra romer behandlades. Det behövs sådana här böcker, som berättar hur det kan vara att inte få gå i skolan och att inte kunna bo speciellt länge på en och samma plats.

    Underbart fin framsida har nyutgåvan fått också! Texten på framsidan är guldig, om jag har förstått det rätt. Mycket fin!

    Katitzi & Katitzi och Swing - Katarina Taikon