• Livet börjar på fredag

    Livet börjar på fredag

    Ioana Pârvulescu är professor i litteratur och har forskat kring privatlivet under 1800-talet och 1900-talet. Efter att ha skrivit flera fackböcker i ämnet skrev hon den skönlitterära boken Livet börjar på fredag 2009. Tack vare förlaget 2244, som har specialiserat sig på litteratur från området kring Svarta havet, kom den ut på svenska förra året. Hos mig har den stått i hyllan och väntat sedan den kom ut. Jag vet inte varför jag har låtit andra böcker komma emellan så länge, för det här har varit riktigt trevlig läsning.

    Boken kretsar kring några människor i Bukarest år 1897. En man dyker upp, till synes från ingenstans. Det spekuleras kring vem han är och om han har en koppling till den unge man som har hittats död i närheten. Mannen heter Dan Creţu och väcker stor nyfikenhet hos stadens invånare. Han är så olik dem att man kan undra om han är en tidsresenär.

    Själva boken är faktiskt en tidsresa. I den kastas läsaren till ett Bukarest med ett blomstrande kulturliv och en stor framtidstro. Det är en tid där Röntgenstrålning har upptäckts och man har lärt sig mer om bakterier och mikroorganismer och deras koppling till sjukdom. Det finns elektricitet och telefoner. Allt kan hända i framtiden.

    Jag tycker att boken är lättsam och rolig. Jag gillar att få följa de här huvudpersonerna i deras kärlekstrassel, funderingar över framtiden och drömmar. Det finns så många böcker som handlar om olycka och elände, men den här boken känns som en skön motvikt och det är extra kul att den utspelar sig i en stad och ett land som jag inte tidigare har träffat på i litteraturen.

    Några andra som har skrivit om boken: SvD, enbokcirkelföralla, bokmania, It’s a literary thing och Ingrids boktankar. Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.


  • Oksa Pollock: Det sista hoppet

    Oksa Pollock: Det sista hoppet

    Oksa Pollock: Det sista hoppet är första delen i en serie böcker om högstadietjejen Oksa Pollock. I bokens början har hon precis lämnat Frankrike för att flytta till London med sin familj. Hon börjar på en fransk skola i stan och ungefär samtidigt upptäcker hon att hon har speciella, magiska förmågor. När ett märkligt tecken visar sig runt hennes navel blir hon invigd i en familjehemlighet: både hon själv och hennes pappa och farmor tillhör egentligen ett folkslag som kommer från en bortglömd, parallell värld. Tecknet är det som visar att det är Oksa Pollock som har förmågan att hjälpa dem tillbaka.

    På så sätt dras Oksa in i en ny värld med magiska varelser och hon blir tränad i magi. Hon börjar också inse att den hopplöst otrevliga kemiläraren, mr McGraw, inte bara är en sträng och orättvis lärare, utan också kommer från samma värld som hennes folkslag och att han är hennes fiende.

    Boken är spännande och mysig och är lite i samma anda som Harry Potter, men kanske inte riktigt lika vass och spännande som Rowlings böcker om trollkarlen Harry Potter. Det boken framför allt faller på är att den till stor del är ett intro till serien och att det blir mycket faktastaplande för att introducera den bortglömda världen och alla magiska varelser för läsaren. Boken har dock gjort succé i hemlandet Frankrike och vi får väl se hur serien tas emot i Sverige.

    Boken hittar du bl.a. hos Adlibris och Bokus.


  • Hetero i Hägersten

    Hetero i Hägersten

    Hetero i Hägersten är ett sött litet seriealbum av Sofia Olsson. Handlingen kretsar kring ett par som precis har återvänt till Stockholm efter att ha bott i Malmö under en period. De flyttar runt, runt i olika andra hands-lösningar tills de köper sig en bostadsrätt i Hägersten, där alla, till deras förvåning, tycks vara runt 30 och jobba med media.

    Det finns mycket som jag ler åt i boken, för den lyckas träffa väldigt rätt i sin skildring av vardagen idag. Den driver också på ett roligt sätt med Stockholmare och den där ständiga ivern efter att vara lagom speciell. Att råka betala för någon annans tacomiddag på ICA är så pinsamt att det inte går att gå tillbaka och rätta till felet. Att åka på semester till Ukraina är lagom eftersom det ligger någonstans mitt emellan att åka till svenniga Thailand och att åka till ställen i stil med Tchad… Jag skrattar också gott åt morgontrötthet, flyttkaos och att irritera sig över varandras egenheter.

    En hel del rutor säger mig inte så mycket, men det som är bra väger upp. Det här är en fin bok om livet runt 25-30. Den roade mig!

    Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.


  • Frihet

    Frihet - Jonathan FranzenFrihet är en riktig tegelsten som kretsar kring en amerikansk familj. Mamman är en före detta basketspelare, som nu har riktat in sig på att bli hemmafru. Pappan försöker att rädda världen, men på sitt eget sätt, vilket handlar om att skydda småfåglar.

    Boken inleder som en berättelse om en kärnfamilj, men utvecklar sig till en berättelse om otrohet och svek. Om man läser om boken i tidningar och på bloggar så beskrivs den ofta som en bok om en familjs uppgång och fall och som en bok om amerikansk nutidshistoria. Det stämmer bra. Det svänger fram och tillbaka i huvudpersonernas kärleksliv och relationer, för att inte tala om deras karriärer. I bakgrunden skildras ett samhälle där medelklassen konsumerar mer och mer och krig inleds i Irak. Äldsta sonen i familjen vill till exempel göra karriär, men gör det genom tvivelaktiga affärer kopplade till Irakkriget.

    Boken har hyllats lite överallt, bland annat i DN, men själv tycker jag att boken är för tjock. Det är alltid trevligt att få tränga ned på djupet i berättelser och lära känna karaktärerna ordentligt, men Franzen har på något sätt lyckats skriva över 500 sidor utan att få mig att känna mig engagerad. Visst finns det tankeväckande passager, där Franzen kritiserar den moderna livsstilen och visst är det en fin bok om att leva tillsammans, men den hade vunnit på att ha skurits ned i sidantal.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en rejäl tegelsten om skakiga relationer och om amerikansk nutidshistoria.

    Betyg: 3 småfåglar av 5.

    Om Frihet och Jonathan Franzen

    Jonathan Franzen (född 1959) är en amerikansk författare. Han debuterade 1988 med Den tjugosjunde staden (The twenty-seventh city), men fick sitt stora genombrott med den satiriska romanen Tillrättalägganden (The corrections) 13 år senare. För denna belönades han med det prestigefulla amerikanska litteraturpriset National book award. Hans senaste roman är Renhet (Purity), som kom ut 2015. Jonathan Franzen har en fansida på Facebook.

    Översättare: Rebecca Alsberg.
    Originalets titel: Freedom.
    Utgivningsår: 2011 (första svenska utgåvan, Brombergs), 2010 (första amerikanska utgåvan).
    Antal sidor: 650.
    Andras röster: Nattens bibliotekSladdertackans bokblogg, Textanvisning.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”Romanen Frihet följer ett flertal medlemmar av familjen Berglund och deras nära vänner och kärlekspartners. Franzen följer dessa relationer under de senaste årtionderna och avslutar nära dagen då Obamas administration tar vid.

    När Jonathan Franzens roman Freedom utkom förra året utnämndes den snart till en av de riktigt stora amerikanska berättelserna om vår tid. Här tecknar Franzen ett skarpt, ömsint och humoristiskt porträtt av medelklassfamiljen Berglund, där makarna Patty och Walter som medvetna medborgare och föräldrar kämpar för en bättre värld. Med det amerikanska samhället som fond speglas här hur vi lever våra liv. Hur vi hanterar förväntningar och besvikelser och hur den frihet vi kämpat oss till både kan te sig som en frestelse och en börda.”


  • Tematrio: Vatten

    Den här veckan kretsar Tematrio kring vatten: Berätta om tre böcker som utspelar sig vid vatten!

    Det kanske inte är så konstigt att de två titlar som poppar upp i huvudet först av alla är Den gamle och havet och Is och vatten, vatten och is. Det är ju två böcker med vatten/hav i titeln. Jag ser också framsidan till Mankells ungdomsbok Resan till världens ände framför mig. Framsidan föreställer ett stort fartyg som försvinner iväg mot ett okänt mål.

    Den gamle och havet var en bok jag läste med blandade känslor. Mest tyckte jag nog att boken var obehaglig för att det kändes så otrevligt med den långa kampen mellan den gamle och fisken. Ja la inte ned någon möda på att tolka vad det symboliserar, men jag förstår att boken kan läsas på många sätt.

    Is och vatten, vatten och is är en av mina favoriter. Boken liknar många av Majgull Axelssons andra böcker, men det är inget negativt. Hon skriver väldigt bra och insiktsfullt om människor och relationer.

    Resan till världens ände är sista delen i en populär serie. Det är en fin bok om att växa upp och att fatta avgörande beslut.


  • Berlin: En stads historia

    Jag var i Berlin i påskas, men hann knappt påbörja den här faktaboken om Berlins historia innan jag reste iväg. Det gjorde inget. Det kanske till och med är en fördel att läsa den när man redan har bekantat sig lite med staden, för det är ingen lättsam reseguide det handlar om, utan en rejäl och gedigen genomgång av Berlins historia från medeltiden fram till nutid.

    Det är sparsamt med bilder och i min pocketutgåva är de dessutom svartvita, så boken innehåller skapligt kompakt text. Ändå är den förvånansvärt lättläst och intresseväckande. Schimanski kan konsten att skriva både personligt och ändå göra en ambitiös redogörelse för fakta med källhänvisningar.

    Boken är indelad i ett antal kapitel i kronologisk ordning och alla avslutas med en liten faktaruta med lästips och tips på platser att besöka i Berlin. Kul! Jag tyckte riktigt mycket om den här boken och är sugen på att resa tillbaka till Berlin. Det är en stad som har en intressant historia, inte minst 1900-talets historia, såklart.

    Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.


  • Halvårssummering

    Halvårssummering

    Halva året har redan passerat och jag har ingen aning om hur! Många böcker har i alla fall blivit lästa, åtminstone med mina mått mätt. Hela 45 titlar har det blivit, men då är en skapligt stor andel av dem poesi och serier, som ju inte brukar vara så omfattande till sidantalet. Jag har en läst en hyfsat bra blandning av e-böcker, pappersböcker och ljudböcker, man har inte haft någon större spridning när det kommer till ursprungsland… Jag vet inte om det blir någon stor ändring på den saken. Jag har verkligen en stor förkärlek för böcker från Sverige, även om jag vidgar vyerna med enstaka andra titlar.

    Genrerna, hur man nu genrebestämmer en bok, ser ut såhär:

    Klassikertårtbiten är kanske lite väl blygsam… Jag har åtminstone några fler Austen planerade framöver. 🙂

    Har jag några favoriter då? Ja! Men trots att några böcker sticker ut, så måste jag säga att året har varit ganska beigt på bokfronten. Det är långt ifrån alla böcker som kommer att leva kvar länge i minnet.

    En riktigt kanonbra bok är dock Eld, som till och med överträffade förväntningarna från succén Cirkeln, som inleder denna planerade fantasytrilogi om ungdomar som lever i en bruksort och upptäcker att de bär på magiska förmågor.

    Bland tankeväckande böcker tycker jag att Arkan Asaads Stjärnlösa nätter var lite av en ögonöppnare. Den lyfter fram det manliga perspektivet på tvångsäktenskap och är delvis baserad på Asaards liv.

    En annan bra ljudbok som jag har lyssnat på i år är Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet, första delen i Vargskinnettrilogin. Jag älskar sådana här böcker som handlar om starka kvinnor och intressanta livsöden.

    Kathryn Stocketts hyllade Niceville tyckte jag mycket om. Trots att den handlar om rasism så kändes den lättillgänglig och närmast feel good. Den läste jag i bokcirkeln Picket & Pocket.

    Bland de böcker jag har läst i år och som faktiskt är nya för i år tycker jag att Bodil Malmstens senaste loggbok, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, hör till de bästa (Eld är också från årets utgivning och Stjärnlösa nätter är ny i ljudboksversionen). Malmsten skriver skickligt, roligt och tankeväckande.

    Roligast och vassast och bäst bland de serier jag har läst är helt klart Liv Strömquists satir Ja till Liv!. Jag skrattade så att jag nästan grät.

    Bland årets höjdpunkter räknar jag också den nyss utlästa Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, som jag inte har publicerat något inlägg om ännu. Boken är en memoarbok av Haruki Murakami, där han skriver om sitt liv och författarskap med utgångspunkt från sitt stora intresse för löpning.


  • Ser ut som väntat

    Ser ut som väntat

    I höst kommer det ut en ny bok av Nina Hemmingsson. Jag, som ibland tycker att hennes enrutare och serier är lite väl äckliga/mörka/läskiga, tycker inte precis att framsidan till den nya boken, Det var jag som kom hel till dig, känns särskilt… rofylld. Det gör inte titeln heller, för den delen… Jag ser ändå fram emot den. 😉 Det här blir enligt förlaget en bok med poetiska texter. Spännande!


  • En ungdomsbok som det är dags att läsa

    En ungdomsbok som det är dags att läsa

    Igår presenterades vinnaren av Barnens romanpris, som delas ut årligen av Sveriges radio. I år går priset till Katarina von Bredow och ungdomsromanen Flyga högt. Den låg länge (ett halvår faktiskt!) i min läsplatta och väntade, men sedan, helt plötsligt, lämnade den tillbaka sig själv till bibblan och jag kunde inte läsa den. Kanske är dags att låna om…