Marcel Pagnol är en mycket känd och älskad fransk författare och dramatiker, men för mig som svensk är han tyvärr ganska okänd. Den här boken, som är första delen av tre självbiografiska böcker, är faktiskt det första jag läser av honom. Jag gillar den! I boken berättar Pagnol om sin uppväxt, som son till en kyrkohatande småskolelärare, och den utspelar sig till största delen vid det sommarställe i Provence, där Pagnol med familj och moster med familj spenderade sommarloven.
Pagnol målar detaljrikt upp det speciella landskapet i Provence och namnger en uppsjö av växter och djur som vistas där. Det går inte att undgå vilken kärlek författaren känner för det här stället. Kanske blir det lite väl pittoreskt. Läsaren får följa med på promenader i parken i Marseille, höra om ett barns funderingar om varifrån bebisar kommer och, naturligtvis, läsa om livet i Provence: jaktturer, indianlekar och så bergen och naturen såklart. Men det händer i stort sett aldrig någoting ont eller svårt. Allting är för det mesta rakt igenom gulligt och rart, men inte så mycket mer. Jag tyckte att den var söt och jag blev väldigt charmad av den, därför får den ett högt betyg från mig, trots att den inte gav så mycket mer än så. Ibland behöver det inte vara så mycket mer komplicerat än såhär, trots att man känner att det är en ganska friserad berättelse från någons barndom.
För den som inte vill läsa boken finns den även i en filmatisering från 1990. Den är boken hyfsat trogen och lyckas förmedla samma känslor som boken gör. Jag kan faktiskt rekommendera den också!
En annan författare med namnsdag i veckan är Oscar Wilde, av vilken jag bl.a. har läst Dorian Grays porträtt. Det är en riktig klassiker! Tyvärr känner jag inte till så många fler av hans verk. För mig är han mest känd för sitt livsöde och för alla bevingade citat. Jag borde gräva djupare i hans verk!
En tredje författare var lite småsvår att hitta. Men jag väljer att nämna Sven Nordqvist för hans finfina böcker om Pettson och Findus. Vid den här tiden kanske julkalendern, Tomtemaskinen passar extra bra!
Här om veckan, i en helt annan Tematrio, tipsade jag om boken Vår förbannade rätt, som handlar om Barnkonventionen. Den här veckan uppmärksammas just Barnkonventionen i veckans Tematrio. Väldigt passande, eftersom Barnkonventionen fyller 20 år i år!
Berätta om tre barnboksfavoriter – dina egna, eller dina barns!
Alla böcker om Rut-Emma var stora favoriter när jag var liten. Jag har både fått de upplästa för mig och läst dem själv. I somras läste jag om dem och upptäckte att jag fortfarande gillar dem!
Jag gillade också Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus (t.ex. Tomtemaskinen). Kanske framför allt för att de är så härligt och detaljrikt illustrerade, med en enorm kreativitet, som nog alla nyfikna barn älskar.
Och så gillade jag Lilla Anna och Långa farbrorn. Även här är det illustrationerna, som står för en stor del av det. Jag har fått Lilla Anna och Långa farbrorn-böcker läst för mig så mycket att jag fortfarande kan se bilder framför mig från somliga!
Klimatfrågan var förmodligen inte ens ett ord när Les brigades vertes kom ut, 1999. Ändå handlar boken om just de frågor som är så brännande heta just nu: miljöfrågorna. Jag tyckte dock inte riktigt att boken lyckas som skönlitteratur, även om miljöfrågor är något som intresserar mig.
Boken kretsar kring en grupp människor, en blandning av politiker och miljöaktivister från olika länder i Europa, som slår sig samman för att uppmärksamma och göra något åt den miljöförstöring som sker överallt. En del saker de gör kan tyckas vara ganska oskyldiga, men ju mer tiden går, desto våldsammare blir det och när det plötligt sker ett mord mot en politiker är det just de här människorna som står anklagade. Men varför?
Lite spännande är det kanske, men jag tycker ändå inte att boken gav mig så mycket. Trots att frågorna är angelägna lyckas inte boken riktigt tala för sin sak. Jag tror det är bokens form är det som främst ställer till det. Huvudpersonerna är för många för att man ska lära känna någon av dem, och allt som sker i boken passerar förbi utan att jag hinner bli särskilt engagerad. Boken saknar också väldigt mycket av miljöbeskrivningar m.m. Faktum är att den nästan helt består av dialoger och argumenterande tal och det känns inte särskilt varierande eller kul.
Inte min kopp te, tyvärr! Men nog är det lite skrämmande att en sådan här bok fortfarande kan vara aktuell, tio år senare!
Det är många bloggar som har kommenterat årets Augustpristagare, som utsågs idag, och jag ska väl inte vara sämre. 🙂 I år går det skönlitterära priset till den för mig okända författaren Steve Sem-Sandberg, för sin bok De fattiga i Lódz. Till skillnad från Nobelpristagare (tyvärr! ;)) tycker jag att Augustpristagare brukar vara läsvärda, så nu har jag en ny bok på min ”att läsa”-lista.
Övernaturligheter tycks vara lite av ett tema i år. Hur stor är inte vampyrtrenden liksom (själv har jag ju läst Låt den rätte komma in i år)? Hittills har det blivit drunknade människor som kommer tillbaka (Människohamn), spöken som vill hämnas på sin mördare (Herr Arnes pennngar) och säkert något mer som har små inslag av det oförklarliga. Nu senast har jag läst Nattfåk, där Johan Theorin, precis som i Skumtimmen, har skrivit en spännande historia som utspelar sig på Öland.
När jag började läsa Nattfåk kändes det lite som att få en déjà vu. Miljön och flera av personerna i den kändes himla bekanta och efter lite fungeringar kom jag fram till att den delar en del element med Människohamn. Även i Nattfåk spelar havet och mörka berättelser från det förgångna en stor roll. I Människohamn är det de som har blivit tagna av havet som kommer tillbaka. I Nattfåk är dock kusligheterna kanske inte så mycket kopplade kring kustlandskapet, som till en speciell plats, Åluddens gård. Det är en stor gammal fyrvaktarbostad på Öland, dit Joakim flyttar med sin fru och två barn. Den lilla familjen har stora planer för att rusta stället, men idyllen slås till spillror när Joakims fru drunknar oförklarligt.
Här finns alltså, precis som i Människohamn, en blandning av ”vanligt” skönlitterärt och övernaturligheter. Ska jag vara ärlig föredrar jag dock berättelsen i Nattfåk. Här tar inte det övernaturliga över, utan det blir mest en extra krydda, som passar bra ihop med alla berättelser om Öland och det öländska landskapet. I huvudsak är det dock främst en spännande berättelse, närmast en deckare, som får ett oväntat slut.
Jag blev faktiskt glad av den här boken! Den var spännande, välskriven och bjöd på ett lyckligt slut, som föll mig i smaken.
Idag var jag på Akademibokhandeln och köpte en julklapp! Vilken julklapp det blev tänker jag inte avslöja, för den som ska få den läser min blogg. 🙂 Men jag hittade i alla fall en liten julklapp till mig själv framme vid kassan: Julgodis av Jessica Staël von Holstein, så den kan jag skriva lite om!
Jag köper inte så ofta böcker till mig själv, men jag har en liten svaghet för kokböcker, så de slinker lätt med om de verkar kul och är billiga. Den här kostade inte mer än 49 kr! Jag tror den blir perfekt inför julens godistillverkning. Jag tycker att det är riktigt kul att pyssla i köket och i den här boken finns det båda gamla klassiker, som knäck eller mintkyssar, och lite nyare, som t.ex. amerikansk fudge eller snickers. Snygga bilder, enkla recept! Den hade nog kunnat vara ännu lite fylligare, men jag gillar den ändå. Jag tror jag ska prova att göra Mozartkulor till jul och kanske pepparkakstryffel!
En favorit bland julgodis, en som jag alltid brukar göra och som inte finns i boken är annars denna (mycket enkelt och gott!):
Mjuk chokladkola
40 g smör
2,5 dl vispgrädde
2,5 dl strösocker
4/5 dl ljus sirap
80 g mörk choklad
Smält smöret och tillsätt socker, grädde och sirap. Koka tills smeten är 124 grader eller klarar kulprovet (ca 20-30 min) och rör om då och då. Hacka chokladen och rör ned i smeten. Häll upp i en form klädd med smörpapper. Låt kallna och skär i bitar.
Nu har jag läst (eller snarare lyssnat) på ett verk av en nobelpristagare. Minsann! Herr Arnes penningar är det jag har haft i lurarna den senaste tiden och jag tycker faktiskt att den var riktigt bra. Jag gillar att den har sina inslag av övernaturligheter. Dessutom passade den mig väldigt bra att just lyssna på, eftersom den inte är så lång (3 CD). Jag brukar inte intensivlyssna så mycket på ljudböcker, utan mest ha i lurarna när jag promenerar till universitetet. En längre bok kan därför råka ta evinnerligt lång tid att lyssna ut.
Herr Arnes penningar är en spännande liten historia med touch av övernaturligheter och spöken. Den tar sin början i ett rått mord, där den rike herr Arne och alla i hans hus, brutalt slaktas, och förövarna smiter med alla pengarna som fanns i huset. Den enda som lyckas undkomma är Elsalill, och det blir fattiga fiskaren Torarin, som tar hand om henne. Elsalill hamnar så i Marstrand, där hon hjälper Torarin att rensa fisk, och väl där blir hon förälskad i en stilig skotte, sir Archie, som vill föra henne med sig tillbaka till Skottland. Det är nu det börjar ske övernaturliga saker och Elsalill blir på ett eller annat sätt hela tiden varnad eller hindrad från att vara med sir Archie. Den mörka hemligheten, att sir Archie är herr Arnes mördare, rullas så upp, och Elsalill står plötligt i en svår situation.
Sensmoralen går inte att ta miste på i denna historia. Även om det är kärleken som står på spel, måste den som har begått ett brott sona sitt straff. Hur det går till kan du läsa om i boken om du inte redan har gjort det. Det är ingen lång berättelse, men den är spännande och trevlig och känns väldigt typisk för Lagerlöf. Jag gillar hennes sätt att väva in spökhistorier i sina berättelser och jag tycker att det här är en läsvärd historia.
Här blir det visst inte så mycket annat än Tematrio-uppdateringar, men det är å andra sidan kul att svara på dem. 🙂 Annars läser jag både böckerna om Alberte, Nattfåk samt en bok till kursen i franska, så jag har rätt mycket på gång! I lurarna har jag Herr Arnes penningar också och den är snart färdiglyssnad.
Nåväl. Den här veckan är temat Astrid Lindgren och det är ju fantastiskt kul, för här är en författare vars böcker alla svenskar har någon slags relation till. Ibland kan jag dock känna att det inte är böckerna som Lindgren är så uppskattad för, utan filmerna och TV-produktionerna. Det är nog färre än vad man kanske kan tro som faktiskt har läst Lindgrens böcker. Det jag har läst av henne valde jag att läsa i sena tonåren!
Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om.
Favorit är nog i alla fall Vi på Saltkråkan. Böckerna har jag inte läst, men TV-serien och filmerna har jag sett X antal gånger. Extra kul är det när man faktiskt själv är uppväxt på ställen där serien har spelats in. Sedan kan man ju aldrig sluta charmas av farbror Melker, som vill så väl, men misslyckas så ofta, Tjorven, Stina, med sin ”på min gata hemma i stan…”, Pelle och hans djur, lillgamla Malin… ALLA karaktärer. En himla mysig serie som vem som helst kan uppskatta och tycka är rolig!
En annan serie som jag har sett så att jag kan den utantill är Barnen i Bullerbyn. Den är nog egentligen inte lika rolig som Saltkråkan, men mysig och charmig är den. Bullerbyn är verkligen en liten idyll och även sådana som jag, som typ kvävs på landsbygden, älskar att se livet på landet, med lammen, kattungarna…
En bok borde jag också nämna såklart. Jag väljer Bröderna Lejonhjärta för att den är spännande, vacker och fantastisk. Det är en favoritbok! Och nä, filmen är inte lika bra som boken, inte på långa vägar, både för att en del av skådespelarna är dubbade och kanske också för att Katla är så ful. Hehe. Men boken! Läs den!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Marcel Pagnol är en mycket känd och älskad fransk författare och dramatiker, men för mig som svensk är han tyvärr ganska okänd. Den här boken, som är första delen av tre självbiografiska böcker, är faktiskt det första jag läser av honom. Jag gillar den! I boken berättar Pagnol om sin uppväxt, som son till en kyrkohatande småskolelärare, och den utspelar sig till största delen vid det sommarställe i Provence, där Pagnol med familj och moster med familj spenderade sommarloven.
Idag var jag på Akademibokhandeln och köpte en julklapp! Vilken julklapp det blev tänker jag inte avslöja, för den som ska få den läser min blogg. 🙂 Men jag hittade i alla fall en liten julklapp till mig själv framme vid kassan: Julgodis av Jessica Staël von Holstein, så den kan jag skriva lite om!
Här blir det visst inte så mycket annat än