Vad roligt det är med kompisar som helt oväntat säger ”Vill du ha en bok?”. Det hände mig här om dagen. En kompis hade överexemplar av Anna Politkovaskajas Rysk dagbok och Isabella Lövins Tyst hav. Båda böckerna verkar jätteintressanta och jag hade kanske inte kommit på själv att skaffa dem.
Vad händer annars på bokfronten hos mig? Jag försöker att fängslas av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor, men tycker inte att den är så spännande än så länge. Utöver det har jag ställt mig i kö för 9 (!) olika böcker på biblioteket. Får se när de kan tänkas vara lediga så att jag kan låna dem.
Veckans Bokkedja har temat Nystart. Passande när det är ett nytt år och allt! Själv kommer jag dock först och främst att tänka på boken Asyl av Marklund och Eriksson. Väl medveten om att folk som inte har något bättre för sig lägger all sin energi på att sprida att det är en skönlitterär bok och ingen dokumentär väljer jag ändå att tycka att det är en bra skönlitterär bok (och vem har inte fattat att även ”dokumentära” böcker innehåller fiktion?). Nåja. Nystarten ligger såklart i Mia Eriksson och hennes familjs nystart i USA efter att via Chile ha flytt från hot och övergrepp från sin exmake i Sverige.
En annan bok om en person på ”flykt”, i det här fallet lite mindre dramatiskt, är huvudpersonen i Räddaren i nöden av Salinger. En modern ”klassiker” om en pojke som driver omkring i New York efter att ha reglerats från skolan. En skitdålig bok om du frågar mig!
Desto mer gillar jag Barnens ö av P C Jersild. Även här är det en ung person som driver omkring i en stad, utan vuxnas överinseende. Det roliga med barnens ö är att huvudpersonens tankar och funderingar verkligen känns pricksäkra och autentiska för en kille i hans ålder. Man ler mycket när man läser den boken!
Årets första utlästa bok är den omtalade och omtyckta roman Tusen strålande solar av samma författare som till Flyga drake. I Tusen strålande solar gör Hosseini det igen: berättar gripande och äkta om de fruktansvärda fasorna i det krigsdrabbade Afghanistan. Jag har aldrig varit särskilt insatt i situationen i Afghanistan, men Tusen strålande solar har gett mig en ganska bra lektion i vad som hände mellan 80-talets slut och fram till början av 00-talet. Det behövde jag! Här berättas det om krigsfasorna, dödandet, de stränga sharialagarna, kvinnornas obefintliga rättigheter, de offentliga avrättningarna och annat svårsmält.
Kanske är det de oerhörda fasorna som gör att jag inte riktigt fastnar för den här boken. Det blir för mycket, för fruktansvärt. Till slut kan jag inte se det framför mig, det blir inte trovärdigt. Sorgligt nog berättar nog Hosseini en mycket trovärdig historia, men jag har ändå svårt att ta till mig det och jag blir inte helt tagen av den här berättelsen.
För att återgå till själva boken så handlar den om två kvinnor som kommer varandra nära. De är gifta med samma man – en äldre man som hånar dem, misshandlar dem och behandlar den ena kvinnans dotter med stort förakt. Det är två ohyggligt starka kvinnor, som trots att de tvingas bära burqa, inte får gå ut utan en man, inte har möjlighet till utbildning, förväntas passa upp på sin otäcka man, tvingas ställa upp att ha sex med honom och tusen andra saker som var för sig väcker ilska hos vilken västerländsk kvinna som helst.
Det är givetvis en rörande, sorglig och på ett litet sätt ändå hoppingivande berättelse, även om jag, som sagt, finner den lite väl tilltagen med alla grymheter. Jag rekommenderar egentligen alla att läsa den, för vi behöver nog alla påminnas lite om situationen i Afghanistan och få den här fruktansvärda nutidshistorian. Hade historien inte varit fullt lika snyftig hade jag dock gillat den mer.
PS: Har någon reflekterat över varför kvinnan på framsidan bär klackskor? Det känns knappast sharia och när skulle någon av bokens kvinnor ha använt dem?
Så är det kanske dags att summera läsåret 2008. Jag har min fina boklista i tryggt förvar på en helt annan dator, i en helt annan stad, men jag har ändå lyckats få ihop någon slags lista över årets böcker. Saknas det någon bok var den förmodligen inte så läsvärd när allt kommer omkring. 😉 I år har jag läst 39 olika böcker (1 av dem har jag läst på både franska och svenska). Det får väl anses vara ganska duktigt av mig, med tanke på att jag periodvis bara har läst kurslitteratur. Jag tänkte ägna det här inlägget åt att lyfta fram några böcker som jag tycker är värda lite extra uppmärksamhet.
Årets bästa
Svår fråga! Jag började året med att läsa julklappsboken Harry Potter och dödsrelikerna och det var givetvis en kul läsupplevelse. Jag tyckte Harry Potter-böckerna var överskattade när de första kom, men de har växt i mina ögon och det var nästan lite sorgligt att till slut vända det sista bladet i den avslutande boken. Jag tycker att Rowling avslutade berättelsen på ett bra sätt. Historien om Harry Potters kamp mot det onda var spännande fram till slutet och ingenting hastades över för snabbt.
En annan bok som jag verkligen minns är Vinterskola/La classe de neige av Carrère. Den går i ett långsamt tempo och en obehaglig stämning byggs upp genom hela boken på ett skickligt sätt. En riktigt otäck bok utan att för den skull innehålla tröttsamma mordscener eller annat i klartext.
Joyce Carol Oates är också mästerlig på att skriva böcker som man minns långt efteråt. Av de Oates-böcker som jag har läst i år fick Mörkt vatten högst betyg, men såhär i efterhand är det Älskad, saknad jag minns bäst och känner mest för. När man läser boken känner man verkligen för huvudpersonen som bearbetar sorgen efter sin bortgångna mamma och samtidigt försöker att vara stark nog att ta sig ifrån ett omöjligt förhållande.
En annan bok som jag har läst och verkligen uppskattat i år är CoetzeesOnåd. Välberättat om apartheid och hur livet förändras för David när han får sparken och flyttar till sin dotter, som visar sig leva i otrygghet på landet, där blodsband får grannarna att hålla varandra om ryggen när otäcka saker händer.
Ytterligare en favoritbok, som jag fann i år, är den debuterande PesslsFördjupade studier i katastroffysik. Den var både rolig, galet spännande och på sätt och vis lite hård och otäck. Framför allt gillar jag hur den berättas och alla roliga referenser den innehåller. En författare jag vill läsa mer av!
Årets charmigaste
Här kommer jag direkt att tänka på två böcker, som kanske inte har så mycket gemensamt egentligen, men som jag ändå förknippar lite med varandra. Den första är Den besynnerliga händelsen med hunden om natten och den andra är Extremt högt och otroligt nära. Den förstnämda handlar om en autistisk pojke som letar efter den som mördade grannens hund och den andra handlar om en pojke som letar igenom hela New York efter låset till en nyckel, som har tillhört hans far. Två berättelser om två udda pojkar! Otroligt svårt att inte charmas av faktiskt!
En annan serie, som jag har fastnat för är såklart Ragdesböcker om familjen Neshov och hur deras liv vänds upp och ner när den gamla mamman på släktgården dör och ingenting plötsligt är som förut. De två första böckerna är Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna.
Årets roligaste
Marley och jag är en fantastiskt fin och otroligt rolig berättelse om livet med en helt galen hund. Igenkänningsfaktorn är hög om du också har ett husdjur! Kalla det vad fan du vill är kanske ingen humorbok i sig, men är ändå en rolig bok om att vara invandrare i dagens Sverige.
Bästa relationsböckerna
Jag brukar inte gilla romantiskt tjaffs, men att relationer nästan alltid finns med i böcker som ett tema har jag såklart ingenting emot. En del böcker är till och med fantastiskt bra. Annika Thors vuxenromansdebut Motljus är en riktigt bra bok om att tveka i ett förhållande när gamla minnen av tidigare romanser flammar upp. En av årets bästa böcker om du frågar mig! Jag älskar Thors enkla, uttrycksfulla språk och den inre resa hon förmedlar.
En annan bok nog kan sägas hamna i denna kategori är Stendagböckerna, där läsaren får följa Daisy genom hela hennes liv. Ingen actionbok direkt! Men det är otroligt spännande att få följa ”en alldeles vanlig” människa genom livet.
Mest gripande böckerna
Här hamnar helt klart Hosseinis obehagligt närvarande bok om våldet i Afghanistan: Flyga drake. Omöjligt att inte beröras (och störas!) av!
Bästa barn- och ungdomsböckerna
Kiffe kiffe demain är en av årets bästa böcker! Har man glömt hur det var att vara tonåring och kär och förvirrad och ha en massa funderingar över vad man ska göra efter skolan så minns man allt när man har läst den här boken. Det är en kul och igenkännande bok om Dorias uppväxt i en fattig Parisförort.
På ett helt annat tema är Gaarders bok Spelkortsmysteriet. Här får läsaren följa med en pojke på resa genom Europa och på vägen hinner många filosofiska tankar väckas. Vad är ödet till exempel? Spännade och tankeväckande!
Det känns som att jag kunde fortsätta i all oändlighet med att räkna upp bra böcker från årets skörd. Det finns åtminstone en handfull till som är väl värda att läsa i alla fall, men jag tror jag nöjer mig såhär. Nu ser jag fram emot läsåret 2009!
Den här gången handlar Bokkedjan om överflöd. Det första jag tänker på då är sagor, där de rika ofta lever i en oerhörd lyx och överflöd. Min favoritsagosamling är såklart Tusen och en natt.
Orienten rymmer verkligen en makalös sagoskatt! En annan mycket läsvärd bok som utspelar sig i samma del av världen är Flyga drake, som handlar om grymhet och krig i Afghanistan. Boken är ordentligt svår att ta sig igenom för att den handlar om så tunga ämnen och innehåller så gripande beskrivningar om krigets fasor.
En annan bok som på ett osminkat sätt skildrar våldsamhet och grymhet är Andarnas hus, som visserligen behandlar många andra ämnen också, men som också berättar om statskuppen i Chile. Det är en av mina favoritböcker!
Det blev faktiskt tre favoriter i den här bokkedjan. Jag nöjer mig där! Som en parantes kan jag också säga att jag för tillfället läser Tusen strålande solar, av samma författare som Flyga drake. Här är det också Afghanistan som står för miljöerna och jag är redan nu väldigt tagen av boken.
I Eremitkräftorna fortsätter Ragde att skildra livet för familjen Neshov, som vi träffade på i Berlinerpopplarna. Återigen får vi följa Tors tröstlösa slit på grisfarmen tillsammans med gamlingen som han kallar för ”far” trots att det har uppdagats att han och gamlingen egentligen är bröder. Vi får följa Tors dotter, Torunn, i Norge i hennes jobb på djurkliniken och med allt hennes kärlekstrassel. Vi får följa Margido i hans arbete på begravningsbyrån och i hans bekymmer i att vara en god Herrens tjänare. Och så får vi följa Erlend och hans sambo Krumme i deras lyxliv i Köpenhamn.
Det är trivsamt och liksom tidigare är det välberättat med perfekt uppmålade miljöer och fantastiska personporträtt. Som läsare kan man verkligen se hur Tor lyfter på gardinen för att kolla på utetermometern om han får besök och samtalet blir för jobbigt. Man kan se hur lycklig Torunn blir när hon äntligen träffar en kille som det kanske kan bli något med. Hela boken målas upp tydlig som en film och det är verkligen roligt att få kliva in i den här världen och se vad som händer med karaktärerna.
Vad händer då? Pja, lite av varje. Och slutet blir man snopet snuvad på eftersom boken slutar tvärt och tokigt och tvingar en att läsa fortsättningen. Det irriterar mig mycket. Det finns faktiskt ingen större anledning att splitta upp den här berättelse till en hel trilogi, förutom att sidantalet möjligen skulle bli lite väl kraftigt annars. Hur som helst, läs den här boken om du vill ha lite avkoppling ett tag! Det är en bra bok!
En dag när Ivan vaknar är alla människor borta. Han letar efter dem, försöker att ringa dem och han rör sig i staden, men ser bara djur. Ett av djuren är en katt, som han stänger in i en plåtlåda för att den ska dö. Han identifierar sig med katten och känner sig lika instängd i världen som katten borde göra i sin plåtlåda. Det är en ångestladdad berättelse och jag blir äcklad över hur Ivan rör sig i staden och plågar somliga av de djur han stöter på.
Berättelsen om Ivan, ensam kvar i världen, är uppblandad med vad Ivan sysslade med veckorna innan alla människor försvann. Det är en minst lika jobbig berättelse att läsa, för den är kantad av kriminalitet, våld och smutsiga miljöer. Berättelsen flyttas ständigt tillbaka till ett stinkande soprum, där Ivan hänger med en av sina kompisar ibland.
Boken väcker känslor, för den förmedlar verkligen ensamheten och den förmedlar utsatthet från flera vinklar. Jag tyckte ändå inte att den var särskilt bra. Den är experimenterande skriven där man som läsare flyttas fram och tillbaka i tiden och somliga kapitel handlar om de försvunna människorna, var de nu är. Jag har lite svårt att förstå vad boken vill säga. Själv blev jag mest lite illa berörd, men jag kan också konstatera att Tichý verkligen kan skriva och förmedla något och det är ju verkligen inte helt betydelselöst.
Fördjupade studier i katastroffysik av Marsha Pessl
Vilken bok! Det här är precis min typ av avkoppling! Fördjupade studier i katastroffysik är upplagd som en kursplan med introduktion, litteraturlista (kapitel) och en sluttentamen, som på ett kul sätt tar upp många av de frågor som man som läsare ställs inför under läsandets gång – och det är verkligen många frågor som väcks! Sympatierna hinner ändras både en och två gånger och man hinner både tappa andan av spänning, andas ut och stå inför en riktig cliffhanger igen medan de över 500 sidorna passeras.
Huvudpersonen är den sextonåriga Blue, som under hela uppväxten har flyttat fram och tillbaka över hela USA med sin professor till pappa. Mamman är död sedan länge och livet är mest kantat av pappans överbeskyddande omsorger och en nästan sjuk mängd böcker (i vart och vartannat stycke finns det referenser till litteratur och tidskrifter). Det är först när de slår sig ner i den lilla staden Stockton som den lillgamla Blue får jämnåriga vänner.
Lärarinnan Hannah Schneider för ihop henne med ett sammansvetsat gäng som kallar sig Aristokraterna. Plötsligt blir det en vana att varje vecka gå på middag hos Hannah tillsammans med Aristokraterna och diskutera smått och stort här i livet. Hannah lyckas charma dem alla. Hon ser dem, ger dem råd och tränger sig in i deras innersta. För mönstereleven Blue öppnar sig en ny värld, som inte bara består av att plugga och diskutera djupa ämnen med sin far, utan också består av galna fester med de nya vännerna och att tillsammans med dem smyga på deras märkliga vän och lärarinna. Hur nära Hannah än kommer dem, så avslöjar hon märkligt lite om sig själv och om sin egna bakgrund och liv. Det är först efter en katastrofal campingutflykt som allt ställs på ända och Blue plötsligt står ensam inför en mängd svek och frågor.
Jag blev helt fängslad av boken och kunde inte lägga den ifrån mig. Jag älskar det finurliga berättandet, de roliga referenserna, humorn och mörkret. En både spännande och välskriven roman!
I korhet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en finurligt berättad roman som bjuder på stor spänning och många överraskningar – och roliga bokreferenser.
Betyg: 5 böcker av 5.
Om Marisha Pessl och Fördjupade studier i katastroffysik
Marisha Pessl (född 1977) är en amerikansk författare. Hon debuterade med den uppmärksammade Fördjupade studier i katastroffysik (Special topics in calamity physics) 2006. Pessl har en hemsida, en fansida på Facebook och twittrar under @marishapessl.
””Jag skrev den här redogörelsen ett år efter att jag hittade Hannah död.
Jag trodde att jag hade lyckats utplåna alla spår av den där natten inom mig. Men jag hade fel.
Varje natt när jag slöt ögonen och försökte sova såg jag henne framför mig igen, precis som jag fann henne, hängandes från en tall i en orange förlängningssladd. Nacken var bruten som en tulpanstjälk och ögonen såg ingenting.
Eller så var det just det som var problemet. De hade sett allting.”
Sextonåriga Blue har aldrig bott på samma plats i mer än en termin. Tillsammans med sin pappa, den erkände gästprofessorn, har hon rest runt i USA och fått det mesta av sin skolundervisning i bilen. Trots detta, eller kanske just därför, är Blue en toppstudent som vet mer om den klassiska litteraturen än om det liv som tonåringar förväntas leva. Men när Blues pappa plötsligt beslutar sig för att Blue ska tillbringa hela sitt sista år i high school på ett och samma ställe, tar hennes liv en oanad vändning. På ärevördiga St. Gallway School blir hon indragen i en grupp studenter som kallas ”De blåblodiga” och vars tillvaro kretsar kring Hannah Schneider, skolans karismatiska filmlärare. Snart befinner sig Blue i en komplicerad härva av konspirationer, svek och död.”
Har ni sett filmen Butterfly effect? Den här boken går lite i samma tema: kan man ändra förloppet om man går tillbaka i historien och ändrar på något? Vad hade hänt om lilla Ulrika, utsatt för övergrepp av sin far, tar emot den utsträckta handen när skolan börjar rota i var hennes besynnerliga skador kommer ifrån? Vad hade hänt om pappan, i sin rullstol, hade skjutits över kanten där man inte får gå? Vad hade hänt om teckningen på anslagstavlan inte hade försvunnit?
Det finns många frågor i denna bok och läsaren lämnas inte direkt med några svar. Berättarstilen är ganska experimenterande. Historien tar sig fram fragmentariskt och delar ur Ulrikas vuxna liv blandas med svåra ögonblick från hennes barndom. Jag är inte helt förtjust i sådana här böcker. Det blir för rörigt, för lite klartext, för mycket frågor. Samtidigt känns boken väldigt mycket Pohl och jag gillar Pohl. Språket känns igen, skildringen av utsatta barn och den öppna kritiken mot skolpersonals förmåga att hantera ”svåra barn” känns också igen. Eftersom jag har läst mycket av Pohl kanske denna, ganska tidiga bok från honom, inte säger så mycket som jag inte har hört berättas förut från samma författare. Jag tycker ändå att det är en tänkvärd och gripande läsning, men det är definitivt inte den avkopplande litteratur, som jag behöver som mest just nu.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
