• Dödssynden

    Dödssynden
    Dödssynden av Harper Lee
    Dödssynden av Harper Lee

    Det blev ingen bok läst i oktober (förutom Kemiteknik, Kemisk reaktionsteknik, Design of Experiments, Multi- and Megavariate Data Analysis, ja, ni fattar). Nu har jag i alla fall vänt sista bladet på Dödssynden och jag hoppas att jag snart står näst i tur på någon av de böcker som jag började köa för på biblioteket när jag kom tillbaka till Umeå i september. Tusen strålande solar borde vara min ganska snart. De andra kanske jag kan hoppas på att få i början av nästa år. Men Dödsynden alltså:

    Det är 30-talets USA och den lilla flickan Scout lever ett tryggt liv, fullt med lekar med storebrodern och andra kompisar. Pappan är advokat och när han får till uppgift att försvara en svart man, som anklagas för våldtäkt, får Scout också upp ögonen för samhällets mörkare sidor. Trots att den anklagade mannen knappast har begått brottet har han inte en chans att undslippa ett dödsstraff, p.g.a. den utbredda rasismen i samhället.

    När boken kom var den förmodligen väldigt angelägen och det är den till stora delar fortfarande. För mig kändes det dock mest som en lagom lättsmält klassiker och min största behållning är att få läsa om Scouts uppväxt och livet i småstaden, som boken väldigt varmt och detaljrikt berättar om.

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en moden klassiker om rasism i 30-talets USA.

    Betyg: 3 härmfåglar av 5.

    Om Harper Lee och Dödssynden

    Harper Lee (född 1926) är en amerikansk författare. Dödssynden (To kill a mockingbird, utgiven första gången 1960) är hennes enda roman och för den tilldelades hon det prestigefyllda Pultizerpriset. Idag räknas den som en modern klassiker.

    Originalets titel: To kill a mockingbird.
    Översättare: Jadwiga P. Westrup.
    Utgivningsår: 1960 (första utgåvan), 1960 (första svenska utgåvan, Bergh), 2015 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier).
    Antal sidor: 272.
    ISBN:9789174294958.

    Baksidestext

    ”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”


  • Tillbaka!

    Nu är jag tillbaka igen med en nästan helt fungerade hemsida och en ny blogg. Det har varit en del strul p.g.a. en uppdaterad server, men nu hoppas jag att det ska rulla på som vanligt.

    På läsfronsten står det ganska still eftersom jag mest läser kurslitteratur nu. Jag är i alla fall på gång med klassikern Dödssynden (To kill a Mockinbird) av Harper Lee. Jag har inte riktigt kommit in i den än, men jag hoppas att det lossnar.


  • Kungens komediant

    Kungens komediant

    I Kungens komediant fortsätter Agneta Pleijel att berätta om ett stycke svensk historia. Den tidigare boken i serien, Drottningens chirurg, handlade om kirurgen Schützer och i den här boken får vi följa en av hans lärlingar, Lars Hjortsberg.

    Lars, som så småningom får jobb som skådespelare, rör sig på slottet och umgås med Bellman. I bakgrunden av berättelsen om Lars berättas historien om Gustav III och mordet på honom.

    Jag gillade boken, för jag gillar historiska romaner och jag hade stor behållning av skildringen av skådespelarlivet i Sverige under den här tiden och av berättelsen om Gustav III. Själva historien om Lars engagerade mig inte så mycket av någon anledning, men jag kommer nog fortsätta att läsa eventuellt kommande delar i denna släkthistoria.


  • Extremt högt och otroligt nära

    Extremt högt och otroligt nära

    Jag gillar verkligen den här boken! Det bästa jag vet hos böcker är när språket används mer än för att bara föra berättelsen framåt, när språket används som en del av berättelsen. Jonathan Safran Foer gör det och i den här boken är det inte bara språket som är en del av berättelsen, utan här skildras också känslor med hjälp av bilder. Ibland är texten inte ens läslig. Ibland är den inringad med rött. Jag gillar det! Det är annorlunda och det tillför något till den här berättlesen, med lilla Oscar Schell som huvudperson.

    Oscar har förlorat sin pappa i 11:e september-attacken. Sorgearbetet består bland annat av att i hemlighet lyssna på de meddelanden som pappan talade in på telefonsvararen när olyckan hände, men kanske framför allt tar det sitt utryck i ett hopplöst letande efter ett visst lås. Oscar har nämligen hittat en nyckel som har tillhört pappan och på kuvertet som nyckeln låg i det står namnet ”Black”. Nu går sökandet över hela New York hos alla som heter Black i efternamn. Det blir ganska många möten med helt vanliga och alldeles excentriska människor.

    Parallellt med berättelsen om Orscar berättas historien om Oscars farfar, som aldrig har träffat sin son eller sitt barnbarn. Det är en märklig man, som har förlorat sitt tal och istället skriver allt han vill säga i en bok. Det mest märkliga är kanske förhållandet, till farmodern, som är så kantat av regler och överenskommelser att de alldeles har lyckats undvika att komma varandra nära. Trots detta står de varandra otroligt nära och kan nästan intiutivt kommunicera trots att farfadern inte kan tala och trots att farmodern ser dåligt.

    En riktigt bra bok!


  • Spelkortsmysteriet

    Spelkortsmysteriet

    Jag har påbörjat den här boken flera gånger när jag var yngre, men jag har aldrig kommit någon vart förrän nu. Efter att ha läst den kan jag inte riktigt förstå varför jag ryggade tillbaka tidigare, för jag gillar verkligen den här boken. Kanske blev jag lite avskräckt efter att ha läst Sofies värld, som är mer fakta än skönlitteratur. Jostein blandar även i Spelkortsmysteriet in filosofiska frågor och resonemang och ger några historielektioner, men mest är det skönlitteratur.

    I centrum står Hans Thomas som reser igenom Europa med sin pappa för att leta reda på Hans Thomas sedan länge försvunna mamma. Under resan luras de att göra en avstickare till en liten by, där Hans Thomas blir bjuden på bullar av en märklig bagare. En av bullarna innehåller en liten, liten bok, som Hans Thomas läser i hemlighet med hjälp av ett förstoringsglas. I bullboken berättas en spännande berättelse om en skeppsbruten man och på något märkligt sätt verkar boken kopplad till Hans Thomas själv och bagaren i den lilla byn.

    Det är både spännande och intressant läsning! Boken väcker många tankar om vad som är fantasi och vad som är verklighet och vad ödet är för något. Det är framför allt en ungdomsbok, men jag kan verkligen rekommendera vem som helst att läsa den.


  • Kiffe kiffe demain

    Kiffe kiffe demain

    Doria är femton år och bor i en förort till Paris med sin mamma. Pappan har lämnat dem för att hitta en ny fru i hemlandet Marocko. Tillvaron är inte helt lätt. Mamman är analfabet och har ett skitjobb som hotellstäderska, så Dorias kläder är inga hippa jeans utan kläder från loppmarknader eller second hand och Doria och mamman får regelbundet besök från socialarbetare, som vill väl men som inte lyckas riktigt.

    Kiffe kiffe demain är en charmig ungdomsbok. Doria har många tonårstankar om kärlek och livet och framtiden. När jag läser den minns jag hur det kunde kännas att vara tonåring. Samtidigt berättar den om det inte alltid lätta livet i förorten med all den kriminalitet och andra problem som finns där. Jag tror att Kiffe kiffe demain kan skapa debatt i Frankrike, men som svensk läsare är den största behållningen att det är en charmig, rolig och träffsäker ungdomsbok. Det är ingen dålig behållning. Jag tycker jättemycket om den här boken!


  • En sorts kärlek

    En sorts kärlek

    Carmen är inte ens 40 år när hon får ett tungt cancerbesked. Plötsligt förändras livet verkligen för Carmen, hennes man Sten och deras lilla dotter Luna.

    För Sten blir Carmens sjukdom ett stort etiskt dilemma. Han har aldrig kunnat vara trogen och har ägnat i stort sett varje helg åt blöta utekvällar, som slutat i säng hos andra kvinnor. Nu ägnas dagarna åt att åka in och ut på sjukhuset och att försöka få livet att fungera med en fru som kräks allt mer och är vaken allt mindre. Kan han verkligen fortsätta att leva sitt bekymmerslösa liv när hans fru har cancer?

    En sorts kärlek är inte den bok jag trodde att den skulle vara. Det är lätt att tänka sig att en bok om cancer är snyftig och sentimental, men En sorts kärlek känns fri från klyschor. Jag vet inte om den är helt trovärdig, men jag köper berättelsen i alla fall. Boken lyckas vara både rolig och varm samtidigt som den ärligt och öppet berättar om den djupa tragedi som Carmens cancer är och om Stens notoriska otrohet. Mycket läsvärt och berörande!


  • Honeckers kanderade äpple

    Honeckers kanderade äpple

    Jag vet inte mycket om DDR, vilka Stasi var och hur livet var innan muren föll. Efter att ha läst Honeckers kanderade äpple vet jag mer, men jag tror att jag hade haft större behållning av boken om jag på förhand hade varit mer insatt i den här delen av historien.

    I Honeckers kanderade äpple berättar Claudia Rusch om en uppväxt i Östtyskland. Det är roligt och lätt berättat, men det finns alltid ett allvar där bakom. Läsvärt!


  • Älskad, saknad

    Älskad, saknad

    Sista gången Nikki ser sin mamma är på morsdagsfirandet. När hon ett par dagar senare tittar förbi hittar hon sin mor knivskuren, mördad, i garaget.

    Efter följer en tid av sorg. När det är dags att städa ur moderns hus väller minnen fram och det dyker också upp frågor om vem mamman egentligen var och vilka hemligheter hon kanske hade.

    Det är en väldigt varm berättelse om en omtänksam mamma och hennes dotters sorgearbete. Det är fint berättat och berör djupt utan att bli sentimentalt. I bakgrunden berättas även en annan berättelse: berättelsen om hur Nikki blir utnyttjad av en gift man som aldrig riktigt tycks kunna avsluta äktenskapet med sin fru för att helt och fullt engagera sig med Nikki. Oates skriver ofta om dessa kvinnor, hur de hoppas och väntar och anpassar sig, men alltid blir svikna. Oates är verkligen mästare på att skildra dessa kvinnoöden. Jag tycker verkligen om den här boken! Den är så angelägen. Så fin!