Jag hör till de som gärna lyssnar på ljudböcker eller läser e-böcker i mobilen. Jag har läst med såväl Storytel som Bookbeat, Mofibo och Nextory. Det går att söka fram gamla inlägg där jag har skrivit om mina upplevelser och där jag har försökt mig på att jämföra dem. Det är dock rätt gamla inlägg vid det här laget, så de har hunnit bli lite inaktuella… Nåväl. Trots att det här med ljudboksappar tycks fortsätta att växa och utvecklas så är det ändå några grejer som jag verkligen saknas i mina appar.
Vad jag saknar:
Möjlighet att enkelt hoppa mellan kapitel eller avsnitt. Det här brukar inte vara något problem när man läser e-böcker, men så fort man lyssnar på ljudbok så blir det svårare. Det kanske inte alltid är så viktigt att kunna hoppa mellan kapitel i en vanlig roman, men när man läser t.ex. en novellsamling så kan det vara högst relevant att kunna skutta direkt till rätt novell. Det går ej. Det man kan göra är att hoppa framåt ca 15 s i taget och hoppas på att hamna rätt till slut. 😉 Jag har faktiskt påtalat denna brist och har då fått förklarat att det ”helt enkelt inte går”. Och ja, jag förstår att man rent tekniskt inte kan få till det i efterhand när man inte har delat upp ljudböckerna på det sättet under inspelningen, men för mig som ingenjör känns det ändå lite lamt. En gång i tiden lyssnade man på CD och då fanns det spår att hoppa mellan. Skulle det vara omöjligt att lägga in spår idag? Nej, naturligtvis inte. Egentligen.
Mätare som visar hur långt det är kvar till nästa kapitel i e-boken. Jag tycker inte om att behöva stoppa min läsning mitt i ett kapitel, men det enda sättet att ta reda på när nästa kapitel börjar är att bläddra framåt och sedan hoppa tillbaka. Åtminstone är det så det fungerar i Bookbeat-appen, som jag använder. Där finns det en mätare som talar om hur mycket man har läst av hela boken, men det tycker jag är mindre intressant, ärligt talat.
Möjlighet att läsa på läsplatta. Det här är helt utopiskt, jag vet! Men jag drömmer ändå om att faktisk kunna läsa strömmade e-böcker på min läsplatta. Det är ju så mycket skönare att läsa på en sådan än att läsa på mobil eller surfplatta.
Den sociala delen. En uppenbar fördel med att läsa uppkopplat är att också få in sociala medier. Nu menar jag ingen ”dela på Facebook”-knapp, men varför inte någon slags integrering med populära communities som Goodreads (eller Boktipset, som jag själv föredrar)? Eller en egen plattform som ger en social dimension värd namnet? Jag tycker t.ex. att Spotify har fått till det. Nu är det kanske inte så många som använder de sociala funktionerna i Spotify, men jag hör i alla fall till de som tycker att det är kul att ha en liten panel som visar vad andra lyssnar på just nu och att kunna spana in vilka spellistor som mina vänner har satt ihop. Något liknande borde man kunna åstadkomma fast anpassat till böcker.
Den kompletta spelaren. Både Storytel och Bookbeat storsatsar på att producera material som mer och mer börjar likna poddradio. Som exempel producerar Storytel eget ljudboksmaterial i form av dokumentärer. Men varför gå över ån efter vatten egentligen? Jag skulle gärna se att man kunde lyssna på podcasts i ljudboksapparna. Personligen är jag mer sugen på att lyssna på Sveriges radios dokumentärer än att lyssna på ”Storytel Originals” dokumentära serier.
Ett lägre pris. Okej, okej, jag förstår att det kostar att erbjuda strömmad underhållning, men när det gäller ljudboksappar så kan man undra om företagen har träffats och skapat någon slags kartell… Alla tjänster kostar ju liksom 169 spänn i månaden (förutom Nextory, vars vanliga abonnemang kostar 199 kr)! Det är också rätt mycket mer än vad man behöver hosta upp för att lyssna på strömmad musik, strömmade tv-serier eller strömmade filmer.
Så är det en ny månad! Den har för min inletts med lite jobb, en 30-årsfest och nu spenderar jag en långhelg hos mina föräldrar i Uppland. Inte dumt!
Den nyblivna 30-åringen gratulerades bland annat med pioner! 🙂
Vad händer på bokfronten då?
Nya böcker i juni
Den här månaden tror jag att många, många kastar sig över den avslutande delen i Elena FerrantesNeapelkvartett. Jag har lyssnat på de tre första delarna som ljudbok och kommer nog att gå på ljudboken även för den avslutande delen, Det förlorade barnet. En bok som en och annan nog passar på att plöja i sommar är också Joyce Carol Oates senaste på svenska, Jack of spades, som också kommer ut nu i juni. Som vanligt kommer jag nog avvakta ett tag innan jag läser. Jag är sällan först på bollen när det gäller litteratur… 🙂
Det förlorade barnet av Elena Ferrante
Vad läser jag i juni?
Det här blir nog månaden när jag äntligen, äntligen läser ut Handbok för städerskor av Lucia Berlin. Jag har aldrig varit med om någon längre och långsammare novellsamling..! Missförstå mig inte, den är bra, men den tar bara sådan tid. Jag kommer också högst troligt att lyssna klart på Per Hagmans självbiografiska roman Allas älskare, ingens älskling. Det här är som en del av er vet den bok som jag längtat efter mest i sommar och den har inte gjort mig besviken hittills. 🙂 Den här månaden plöjer jag också en riktigt gammal hyllvärmare: Bara du finns av av Jenny Holmberg. Jag är positivt överraskad än så länge. 🙂 Det känns alltid tråkigt att bli positivt överraskad av en bok, men ärligt talat så hade jag rätt låga förväntningar. Det är en för mig okänd författare och en bok som jag inte har läst/hört så mycket om. Att den också har stått oläst i min bokhylla i många år har nog också skruvat ner förväntningarna lite. Hehe. Men den är alltså bra!
Handbok för städerskor av Lucia Berlin
Var & när läser jag i juni?
Det här blir en riktig läsmånad för mig! Just nu pågår ju en liten minisemester som kommer att bjuda på en hel del lästid. Snart väntar midsommar, som kommer att spenderas i min sambos stuga. Där saknas el, så det kommer garanterat finnas en hel del möjlighet till ostörd läsning, om man säger så. 😉 Det är bara att hoppas att vädret blir fint så att jag kan vara ute. 🙂
Vad gör jag annars i juni?
Just nu är jag alltså hos min föräldrar och hälsar på och på vägen hit stannade jag hos en vän i Sundsvall och var med och firade hennes 30-årsdag. 🙂 Så det har ju redan rivstartat helt okej!
När jag kommer hem till Umeå igen senare i veckan så väntar Vårruset, som jag ska springa med ett lag. Jag tror att jag behöver lite revansch efter att ha sprungit Blodomloppet här om veckan och gjort min sämsta miltid på många år. Jag tror och hoppas att jag kan springa på under 24 minuter i alla fall. Det borde gå?!
Den stora höjdpunkten kommer veckan därpå, för då blir vi ett gäng som ska gå på konsert med Håkan Hellström. <3 Han har gjort soundtracket till mina tonår, känns det som, och han är alltid fantastisk live, så det känns helt klart härligt att få gå på konsert med honom. Det finns dock två lite sådär småsega saker med denna konsert: 1. Det finns bara ståplatser, och jag hatar ståplats, bland annat på grund av att jag fick all luft utpressad hur kroppen gång på gång på gång när jag var på Håkan Hellström-konsert senast… och bland annat för att min erfarenhet är att man ser 0 när man måste stå. 2. Det är utomhus – så segt att hela upplevelsen ska vara beroende av något så opålitligt som vädret..! Men, men.
Sedan är det ju midsommar snart också. 🙂 Så det händer en hel del kul i juni. Ja, och så är det bokcirkel om några veckor också! Mysigt, mysigt. Det kanske blir sista bokcirkelträffen innan sommaren?
För ungefär ett år sedan bloggade jag om 5 läsvärda prisbelönta böcker. Nu kan man ju med rätta hävda att en prisbelönt bok också bör vara läsvärd per definition, men det finns ju faktiskt en hel del (nobel)prisbelönade böcker som är ganska så tunglästa… Här kommer i alla fall tips på ytterligare 5 böcker som jag tycker att du borde överväga att läsa, för det är de verkligen värda!
Först och främst: Bön för Tjernobyl! Till den här boken, som är skriven av den nobelprisbelönade författaren Svetlana Aleksijevitj, har författaren intervjuat ett stort antal människor som på ett eller annat sätt har drabbats av Tjernobylolyckan. Deras vittnesmål utgör den här boken, som är en väldigt omskakande och berörande läsning om hur olyckan har slitit sönder människor, relationer och tagit ifrån människor allt de hade. Boken är en del av en serie där författaren skildrar ”sovjetmänniskan”. Missa inte att läsa dem! Här finns många oerhört starka berättelser och tillsammans berättar de verkligen om Sovjet och post-Sovjet på ett oerhört intressant sätt.
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
En annan prisbelönad reportagebok (dock ej nobelprisbelönad… 😉 däremot belönad med Guldspaden) är Lasermannen av Gellert Tamas. Det borde ha regnat fler priser än så över den här makalöst fängslande boken om John Ausonius som under ett antal år på 90-talet sköt mot personer vars enda gemensamma nämnare var deras ”utländska utseende”. Det är en väldigt ambitiös och läsvärd bok om Lasermannen och hans brott, men också om rasism i allmänhet och 90-talets Sverige.
Lasermannen av Gellert Tamas
De Augustprisbelönade böckerna tycker jag överlag är väldigt läsvärda. Det är ett hyfsat ”folkligt” pris och titlarna som kammar hem priserna brukar vara hyfsat lättillgängliga. Två pristagare som jag gillar är Korparnaav Tomas Bannerhed och Expeditionen av Bea Uusma. Korparna är en fin och smärtsam roman om en pojke som tar sin tillflykt till naturen och till fågelsjön för att komma undan den psykiska sjukdom som hans pappa lider av och den otrygghet som därmed finns i hans hem. Expeditionen är en nördig och ändå väldigt fängslande bok där Uusma går till botten med vad som hände Andrées expedition – expeditionen som misslyckades redan vid start och som till slut ledde till att samtliga expeditionsmedlemmar miste livet på en otillgänglig del av Arktis. Innan man läser Expeditionen är det svårt att förstå hur den här läsningen kan vara så intressant, men intressant är precis vad den är!
Expeditionen (och Lilla smycket)
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt har belönats med Stora ljudbokspriset. Det är ett pris som verkar gå till random bestseller som många har lyssnat på… Hehe. Men just den här måste jag verkligen hylla! Det är en fantastiskt fin bok om två systrar som förlorar sin morbror i aids och hur de hanterar den sorgen. Jag kunde inte sluta lyssna på denna fina berättelse, som också handlar om systerskap och om att vara på väg att ge sig ut i vuxenlivet (och lämna sin lillasyster kvar).
Jag vill inte påstå att jag har en samling, men jag har faktiskt en hel del bokmärken och idag tänkte jag blogga om dem!
Mitt allra finaste är det här metallbokmärket med hjärtan på länk! Det har mitt namn ingraverat på ena sidan och bloggens namn på den andra. Så fint! Fast just exakt nu skulle det nog behöva en liten putsning ser jag.
Ett annat fint metallbokmärke är det här bokmärket med pärlor och en Buddhafigur att hänga över bokryggen:
När jag har boken med mig på resa så brukar jag dock noja över att metallbokmärkena ska falla ur. De kan ju faktiskt göra det ganska lätt eftersom att de väger en del och därför inte hålls på plats så bra av boken själv. Av den anledningen använder jag även lättare bokmärken. Som den här virkade, fina:
Och den här med fransar och en klok text:
Ett bra tag fick den här broderade rackaren hänga med en hel del. Den är från en konferens jag var på i Lettland 2012. Hehe.
Glitter, ordspråk, elefant, rosa snöre = klockrent.
En gepard!
Och så har jag en hel radda sådana här pappersbokmärken från Mun- och fotmålarna. Mina föräldrar brukar alltid få hem deras kalender och kort och en hel del av bokmärkena, som också brukar följa med, har hamnat hos mig på något sätt. 😉 Jag tycker att det är nostalgiskt och roligt att ha dem. Jag har sedan jag var liten haft varianter på de här i mina böcker.
Använder du bokmärken? Eller tar du första, bästa kvitto..? Eller viker hundöron (hemska tanke! 😉 )?
1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Min känsla är att jag läser mindre. På semestern kommer jag lätt ur mina vanliga rutiner och den där lilla lässtunden som jag brukar ha innan jag somnar brukar liksom falla bort. Fast… å andra sidan brukar jag hinna plöja en hel del litteratur under ledigheten, t.ex. när vi är i min sambos stuga som saknar el… Så det kanske jämnar ut sig? Om man kollar på min lässtatistik så ser det helt klart ut så. Förra året läste jag 10 böcker i juli och det var mer än vad jag gjorde någon annan månad det året.
2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Ja, jag läser samma typer av böcker, och jag är lite av en allätare, så det kan bli lite vad som helst.
3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Jag läser gärna på en klippa på någon ö – så härligt att ha hav omkring sig och vara där det är lugnt och rofyllt.
4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Vilken bok som helst som finns i en skön läsplatta (obs: ej surfplatta, t.ex. iPad). Det är så skönt att hålla i en liten platta istället för en pocket eller, ännu värre, en inbunden bok och jag brukar lätt hitta läsflow när jag läser på platta och inte distraheras över hur många sidor jag har läst eller hur många sidor jag har kvar.
Har man tid tycker jag att man kan passa på att läsa en riktig tegelsten när man ändå håller på. Varför inte Middlesex, som jag läste tidigare i år? Det är 600+ sidor fängslande släktkrönika och en bok som väcker många frågor om könsidentitet och genus.
Middlesex av Jeffrey Eugenides
5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Förvillelser av Hjalmar Söderberg utspelar sig en sommar när Tomas Weber är på väg ut i vuxenlivet. Han har precis tagit sin kandidatexamen och nu kastar han sig mellan olika valmöjligheter och kvinnor… Och så roar han sig på Stockholms inneställen med pengar som han inte har. Det leder naturligtvis till en katastrof. Som alltid så är det en sann fröjd att få njuta av Söderbergs språk och han är verkligen otroligt duktig på att skildra Stockholm – staden är nästan som en av bokens huvudpersoner. Sedan har jag alltid tyckt att tiden när sommaren övergår till höst är ett nyår på ett mycket mer påtagligt sätt än det verkliga nyåret. Det är en tid för avbrott i rutinerna och en möjlighet att gå in i något nytt och det är också något något som skildras i just den här lilla pärlan till debutroman, vilket jag tycker är väldigt fint.
Det finns en hel del författare som belönas med välförtjänta priser, men sedan finns det också de som alltid hamnar på andra plats, på något sätt, trots att de också borde få uppskattning i form av litteraturpriser. Idag tänkte jag blogga om några författare som jag tycker har blivit märkligt förbisedda.
Först och främst tycker jag att Therese Bohman borde ha fått mycket mer uppmärksamhet än vad hon har fått. Det var en hel del snack om Den andra kvinnan när den var ny och den nominerades till såväl Tidningen Vi:s litteraturpris som Sveriges radios romanpris och Nordiska rådets litteraturpris. Därefter var hon aktuell med Aftonland, som fick nomineringar till Augustpriset och Sveriges radios romanpris och säkert fler priser än så… Om hon vann? Nej! Och det är så tråkigt tycker jag! För Bohman skriver exakt och fantastiskt och hon skildrar insiktsfullt som få vad det kan innebära att göra en klassresa. Jag tycker otroligt mycket om både Den andra kvinnan och Aftonland. Aftonland tycker jag dessutom var oväntat rolig – det är en bok som har allt! Synd att jurygrupperna inte verkar tycka detsamma. Jag har fortfarande inte lyckats smälta att förra årets Augustpriset gick till en helt annan bok…
Aftonland av Therese Bohman
Per Hagman, har han vunnit några priser över huvud taget? Det finns ingen sådan rubrik på Wikipedia i alla fall. Nu har han kanske inte varit den mest aktiva författaren det senaste decenniet, men jag tycker att Att komma hem ska vara en schlager är en av de bästa böcker jag har läst och bara den tycker jag borde kvalificera honom till en massa litterära priser. Hagman har ett språk som ingen annan, någonstans i gränslandet mellan prosa och poesi, trots att det helt klart är romaner han skriver. Och mellan de precist formulerade raderna ryms så mycket ensamhet, tomhet, rädsla. Han har fått fantastiskt fin kritik för sin senaste roman, Allas älskare, ingens älskling, som kom ut i år och som jag inte har hunnit läsa ännu. Vi får se om den räcker för att ge Hagman lite uppskattning i form av tjusiga priser.
Jag har bara läst Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, men det är å andra sidan en helt egen roman och en fantastisk läsning. Jag älskade språket, tjejgänget som berättelsen kretsar kring och alla sidohistorier som flimrar förbi. Allt tyckte jag om! Men trots att det snackades mycket om boken och att även de efterföljande delarna (Sund,Ölandssången) har fått en hel del uppmärksamhet så känns det som att böckerna helt har blivit utan nomineringar till de större litteraturpriserna i det här landet? Det är obegripligt tycker jag!
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj är ett oerhört starkt reportage där författaren ger röst åt människor som drabbats av kärnkraftsverkshaveriet i Tjernobyl. Betyg: 5 förlorade husdjur av 5.
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Den 26:e april 1986 havererar en av reaktorerna vid kärnkraftverket i Tjernobyl och ett krigsliknande tillstånd uppstår. Men till skillnad från ett atomkrig så har ingen över huvud taget tänkt tanken att ”sovjetatomen” skulle kunna haverera och det finns ingen krisplan och ingen pålitlig information till de drabbade. Det finns brandmän som åker till kraftverket medan branden fortfarande är igång – de åker rakt mot sin egen död utan att ha en aning om vad som väntar dem. Otaliga är också de som kallas till Tjernobyl, för att sanera eller transportera, eller som rent av självmant tar chansen att få jobba där ett tag, att få tjäna en hacka eftersom att även mindre påhugg kan betala sig bra jämfört med vad den enkle arbetaren kan tjäna på andra ställen. Att arbetarna och sanerarna därmed betalar med sina liv är de knappast införstådda med.
Många människor tvingas bort från sina hem och från sina sammanhang och en del hinner inte ta med just någonting från det som har varit deras liv fram till nu. Barn springer efter sina älskade katter, som de inte får ta med sig, och sparsamma, stretsamma kvinnor tvingas bort från sina hem, sina små jordlotter, sina små odlingar och syltburkar, som de inte vill överge. Allt måste de lämna, och det de lämnar blir tillgängligt för de plundrade som passar på att i hemlighet föra ut kontaminerade föremål, farliga föremål. Många är också de som återvänder och de som utfordrar sina djur med det som markerna har gett, de rikliga skördar som ser så fina ut, men som bär på den helt osynliga livsfaran som radioaktiviteten utgör. Många äter själva av det som lämnats och i många byar säljs livsmedel, av olika slag, direkt vid gatan, som om allt runt omkring inte vore kontaminerat.
Många människor blir i sig radioaktiva och hustrur blir nekade att träffa sina makar: ”Ni måste komma ihåg att det ni har framför er nu inte lägre är er man och den människa ni älskar utan ett radioaktivt föremål med en hög koncentration av strålning.”.
Katastrofen slår verkligen på alla plan och drabbar hela familjer, inklusive de barn som ofödda väntar på att komma till den här verkligheten och som sedan föds och riskerar att bli några av alla de ”Tjernobylbarn” som fötts med olika funktionshinder och/eller som utvecklat allvarliga sjukdomar, som leukemi.
I Bön från Tjernobyl ger Svetlana Aleksijevitj röst åt några av alla de som blivit offer i Tjernobylkatastrofen. Varje kapitel består av en monolog där människor vittnar om vad de har varit med om och hur det har drabbat dem. Boken innehåller inga raka fakta, inga slutsatser, inga förklaringar eller resonemang – den innehåller endast den här kören av röster, och det är verkligen oerhört kraftfullt precis som det är. Det här är berättelser som går rakt in i hjärtat och som också ger många insikter kring hur det sovjetiska samhället fungerade, eller snarare hur det inte fungerade. Det här är en helt nödvändig läsning och det bästa och mest berörande reportage jag har läst.
Citerat ur Bön för Tjernobyl
”- Jag är tolv år…
Jag är hemma jämt, jag är invalid. I vårt hus kommer brevbäraren med pension till mig och farfar. När flickorna i klassen fick höra att jag har blodcancer blev de rädda att sitta bredvid mig, att komma åt mig. Jag tittade på mina händer, min portfölj och mina skrivböcker… inget hade förändrats. Varför var de rädda för mig?
Läkarna sa att jag var sjuk för att pappa hade arbetat i Tjernobyl. Efter det föddes jag.
Jag älskar pappa…”
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Om Svetlana Aleksijevitj och om Bön för Tjernobyl
Svetlana Aleksijevitj (född 1948) är en belarusisk förattare, känd för sina dokumentära romaner, Utopins röster, där hon skriver om ”sovjetmänniskan”. I serien ingår bland andra Bön för Tjernobyl. Böckerna har inte tagits emot väl av den belarusiska regimen och Aleksijevitj har därför levt i exil i flera år, bland annat i Göteborg. Sedan 2011 bor hon dock åter i Minsk. Hennes starka skildringar av tillvaron för människorna i Sovjetunionen, och det som blivit efter dess upplösning, har dock hyllats på andra håll i världen och Aleksijevitj har fått ta emot en rad priser, däribland Nobelpriset i litteratur, som hon belönades med 2015.
Originalets titel: Chernobylskaja molitva (ryska).
Översättare: Hans Björkegren.
Utgivningsår: 1997 (första ryska utgåvan), 1997 (första svenska utgåvan, Ordfront), 2013 (den här, utökade nyutgåvan, Ersatz).
Antal sidor: 405.
Läs även: Övriga delar i serien Utopins röster: Kriget har inget kvinnligt ansikte, De sista vittnena, Zinkpojkar, Bön för Tjernobyl, Tiden second hand.
ISBN: 9789187219573.
Andras röster: Dagensbok.com, Feministbiblioteket.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.
Förlagets beskrivning
”»Hur många gånger apokalypsen än har upprepats i konsten och hur många olika teknologiska varianter av världsundergången som än har prövats är det först nu som vi har blivit varse att livet är betydligt mer fantastiskt.« Svetlana Aleksijevitj
Tjernobyl. Ordet är synonymt med den stora kärnkraftsolyckan år 1986. Men vad vet vi om människorna som upplevde katastrofen? Om dem som lever med följderna? Eller om djuren? I tre år reste författaren Svetlana Aleksijevitj runt i »Tjernobylvärlden« och intervjuade hundratals människor. Resultatet blev en rad psykologiska porträtt och litterärt bearbetade monologer, som tillsammans bildar »en krönika över framtiden«. – Denna utgåva är den kompletta versionen från 2005 med drygt en tredjedel mer text och ett nyskrivet förord från 2011.”
Upplever ni också att det finns en hel del böcker som är svåra att komma ihåg efteråt..? Trots att jag kan tycka riktigt bra om en bok medan läsningen pågår så kan boken efter förvånansvärt kort tid blandas ihop med andra eller vara till stora delar som bortblåst ur minnet. Idag tänkte jag försöka minnas några sådana böcker… 😉 Ni kan ju ta det som exempel på mitt dåliga minne.
Den franske löjtnantens kvinna är en av de snyggaste pocketböcker jag äger! Dessutom är den lite av en klassiker, så det är helt klart en lockande bok, tänker jag. Ändå minns jag ingenting av den här boken förutom några fragment från diverse strövtåg i naturen. Jag tror att boken utspelar sig i en brittisk kuststad, men sedan tar det stopp. Jag tjuvläser i mitt eget blogginlägg att den handlar om någon trasslig kärlekshistoria och om ”ytlighet och dubbelmoral hos de välbeställda”. Det är säkert en läsvärd bok egentligen, men jag måste ha läst den vid i fel tid i livet. Dock är det ju skoj att jag minns naturskildringarna, för det är något jag i princip skummar igenom i böcker annars, så just de måste ha varit något extra! 😉
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles
Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors ser ut som en mysig feelgoodbok. Dessutom minns jag verkligen den Augustprisbelönade ungdomsboken Sandor slash Ida av samma författare. Men Fågelbovägen..? Visst handlar den om en läkare? Ja, när jag läser mitt inlägg så verkar det faktiskt vara precis så, men jag minns inte någonting alls från själva handlingen. Tydligen handlar den om vad som händer när läkaren i fråga bestämmer sig för att hjälpa en patient ekonomiskt genom att anställa henne för att hjälpa till i hemmet. Det är en bok om klass alltså. Och jag som älskar böcker om klassfrågan! Synd att jag har glömt bort just den här.
Hon älskade av Helena Henschen läste jag så sent som förra året. Det enda jag minns är att det är en biografi om dottern till ”den där konstintersserade snubben som har ett galleri uppkallat efter sig” (nej, jag minns inte vad han eller galleriet heter). Jag minns även att språket var så bra och att boken hade en väldigt knallig, härlig färg på insidan av pärmarna. Sedan tar det stopp… Jag fuskläser i min blogg att det är Signe Thiel den handlar om. Herregud så knasigt att jag till och med hade glömt bort vem som är huvudperson i denna biografi. Jag läser också att boken bland mycket annat handlar om hennes engagemang för att hjälpa judar under Andra världskriget. Jag önskar verkligen att jag hade den här boken på en bättre plats i minnet, för vad jag faktiskt minns är att jag tycker att Hon älskade var jättejättebra – även om jag alltså har glömt vad boken handlar om. Eh.
Hon älskade av Helena Henschen (och Strändernas svall av Eyvind Johnson)
Pölsan är en bok som har gått till minnet som den Torgny Lindgren-bok som jag verkligen tyckte var rakt igenom härlig att läsa. Sedan minns jag väl att den handlade om… pölsa? Den verkar även handla om en 107-årig snubbe som bestämmer sig för att skriva klart en tidningsnotis som han påbörjade för cirkus 50 år sedan. Och om tbc? Det känns inte så konstigt att jag har glömt vad Pölsan egentligen handlar om – Lindgrens böcker brukar mer vara fascinerande berättande än någon sådan där klockrent enkel redogörelse för händelser, om man säger så.
Pölsan av Torgny Lindgren
Douglas Coupland känns som författaren som alla läste på 90- och 00-talet? Jag har massor av minnen av hans bok Girlfriend in a coma. Men en bok som jag inte minns någonting av är Alla familjer är psykotiska. Eller jooo. Visst är det någon i boken som jobbar med film på något sätt? Stuntman? Maskör? Någonting? Mitt blogginlägg ger inte många ledtrådar, ärligt talat. Det verkar vara en otroligt rörig bok, men den handlar om en raketuppskjutning? HIV? Skottlossning? Smuggling? Är det någon som minns den här boken?
Ifall någon undrar så slumpade jag mer eller mindre fram just de här böckerna från mitt bloggarkiv. Jag vet inte hur jag annars skulle ha kunnat minnas dem tillräckligt mycket för att kunna blogga om dem idag. 😉
Det vi förlorade i elden av Mariana Enríquez är en novellsamling där två teman binder samman berättelserna: situationen för utsatta barn i Argentina och skräck & ockultism. Betyg: 4 dödskallar av 5.
Det vi förlorade i elden av Mariana Enríquez
Det vi förlorade i elden av Mariana Enríquez är en novellsamling där två tydliga teman binder samman berättelserna: situationen för utsatta barn i Argentina och ockultism. Det är en svår bok att genrebestämma. Det är helt klart att den har starka inslag av skräck, men den är också jordnära i sina skildringar av människor och relationer. Det känns faktiskt lite som en argentinsk John Ajvide Lindqvist, om ni hänger med på liknelsen. Även Ajvide Lindqvist är väldigt duktig på att spegla människor och deras rädslor i övernaturliga händelser och fenomen. Både hans böcker och Det vi förlorade i elden är mer än kittlande spänningsromaner och kanske därför är de också extra äckliga och läskiga – de målar upp världar där människor och miljöer på många sätt går att relatera till, men där det också lurar de mest fasansfulla saker under ytan.
Ytterligare en koppling är faktiskt barnen. Barn är i många avseenden symboler för det obefläckade och oskuldsfulla, men i Ajvide Lindqvists böcker kan barn också vara vampyrer eller döda människor som går igen. I Det vi förlorade i elden kan barn vara offer för fruktansvärda omständigheter: de kan leva i slum, missbruka narkotika, prostituera sig, men det finns också hela tiden någonting hotfullt och ondskefullt över dem – de stinker och är smutsiga, dels för att de lever som de gör men också för att de har kopplingar till något ruttnande och ockult.
Mariana Enriquez mångbottnade berättelser är ofta otroligt äckliga, både för att de beskriver förruttnelse och skit och för att de är läskiga och lite opålitliga. Ändå är de svåra att sluta läsa eftersom att de också är skickligt uppbyggda och svåra att lägga ifrån sig. Jag tycker verkligen att Det vi förlorade i elden är en stark novellsamling. Dessutom är det spännande att läsa en bok som utspelar sig i Argentina, vilket ju är en miljö man sällan kommer i kontakt med i litteratur på svenska.
Citerat ur Det vi förlorade i elden
”Kroppen hittades en vecka efter det att den smutsige pojken och hans mamma hade försvunnit. När jag med svullna fötter var på väg hem från jobbet och bara längtade efter att få komma in i mitt svala hus där det var så högt i tak och rummen så stora att inte ens den värsta sommarhetta kunde värma upp det helt och hållet, möttes jag av stor uppståndelse i kvarteret: tre polispatruller, sådana där gula avspärrningsband som sätts upp när det har skett något brott och så fullt med folk som trängdes framför banden. Jag fick genast syn på Lala i sina vita högklackade skor och gyllengula uppsatta hår, hon var så nervös att hon hade glömt ta på vänstra lösögonfransen, varför hennes ansikte såg helt osymmetriskt ut, som om hon vore förlamad på ena sidan.”
Det vi förlorade i elden av Mariana Enriquez
Om Mariana Enríquez och Det vi förlorade i elden
Mariana Enríquez (född 1973) är en argentinsk författare och journalist som också leder skrivarkurser. Hon har skrivit essäer, noveller, romaner och en biografi. Det vi förlorade i elden är den enda av hennes böcker som har översatts till svenska.
”12 noveller av Argentinas nya litterära stjärnskott, som jämförts både med Roberto Bolaño och Julio Cortázar. Samhällskritik och starka kvinnoporträtt varvas med skräck och övernaturliga fenomen när Mariana Enriquez tar tempen på det mentala tillståndet i 2000-talets Argentina.
I novellen ”Den smutsiga pojken” observerar en argentinsk medelklasskvinna en smutsig liten pojke som lever på gatan framför hennes hus och som ibland knackar på för att få lite mat. När man hittar en svårt lemlästad pojke med avhugget huvud i kvarteret är kvinnan övertygad om det rör sig om den smutsige. Kvinnan ger sig in i mordutredningen bara för att finna att pojken kanske aldrig funnits.
I ”Värdshuset” gör ett par flickor inbrott på ett landsortshotell för att hämnas på ägarinnan när den enas far fått sparken därifrån. Men de överraskas av polissirener, helikopterljud och militärer som står med dragna vapen utanför fönstret, synvilla eller verklighet? Huset visar sig ha varit ett tortyrcenter under juntatiden.
I ”Spindelnätet” reser ett medelklasspar från Buenos Aires till gränsen mot Paraguay för att handla billigt smuggelgods i gränshandeln. När de drabbas av motorstopp på tillbakavägen flippar mannen ut och lamslås av skräck. Kvinnan börjar fantisera om hur hon ska kunna göra sig av med honom.”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
