Bokrean är snart här! Den 22/2 drar den igång. Personligen brukar jag satsa på att köpa någon kokbok som jag suktat efter och sedan köpa ett gäng e-böcker, men emellanåt shoppar jag loss också. För den som hade tänkt reafynda så kommer här några tips! Först ut: mina favoritböcker och några läsvärda bestsellers.
Favoritböcker!!
I år finns många av mina favoritböcker på rean. Här kommer några böcker som jag har delat ut högsta betyg till och som nu finns till sänkt pris:
Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Denna HELT fantastiska ”skilsmässoroman”, där ångesten vibrerar mellan raderna ,tycker jag verkligen att du borde läsa, om du inte har gjort det redan. Det här känns totalt hudlöst och nära och går rakt in hos läsaren. Jag oroade mig lite för att Haags första roman utanför feelgoodgenren skulle vara kass, men NEJ. Haags precisa formuleringar passar perfekt för att mejsla fram vad som kan utspela sig hos den som precis har blivit lämnad. På rean kostar den ca 65-70 kr (inbunden).
Det är något som inte stämmer av Martina Haag
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri är en av mina favoritböcker, all time high. Boken följer en författare som försöker att skriva och nå fram till vad som egentligen hände Samuel – en ung man som har gått bort i en bilolycka. Eller var det en olycka? Och vad är författarens egentliga motiv till att skriva det här? Lager på lager vecklas ut i den här romanen, som är så skickligt och egensinnigt skriven att jag saknar ord. Och trots att den till stora delar handlar om rasism och situationen för papperslösa så är den faktiskt, tro det eller ej, rolig också! På rean kostar den ca 55-70 kr (inbunden).
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist är en bok som jag läste med andan i halsen. Boken handlar om när Tom Malmquist på samma gång förlorar både sin sambo, i en akut leukemi, och blir pappa åt sin dotter, som akut måste förlösas med kejsarsnitt och vårdas på neonatalavdelning. Det märks att Malmquist är poet och har en tanke om vilken stil och form han vill att romanen ska ha. Varje ord sitter rätt och känns exakt och här ryms inte många redogörelser för tankar eller känslor. Istället får vi följa bokens Tom och vad han gör för att försöka hålla ihop. Jag har aldrig tidigare läst något som tog så mycket energi! Den är skriven så att det är omöjligt att inte leva sig in och springa vid Toms sida, känna lukten av hans ångest. Fy, vilken bra bok! På rean kostar den ca 60-75 kr (inbunden).
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist (här som ljudbok, men på rean hittar du den i inbundet format!).
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg är en reportagebok från Afghanistan, där Nordbergs reportage om bland andra den kvinnliga parlamentsledamoten Azita blir något annat: en bok om bacha posh – flickor och unga kvinnor som av olika anledningar klär sig och uppträder som pojkar. I den här boken finns så många intressanta vinklingar: den målar verkligen upp hur litet värde kvinnor har i Afghanistan och den ger också en känga till västvärlden och dess dåliga försök att, utan insikt om kulturen och samhället, försöka omvända landet. Boken väcker också många tankar om genus och könsroller. På rean kostar boken ca 65-70 kr (inbunden).
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordgren
Björnstad av Fredrik Backman är en bok om ett litet samhälle där det mesta kretsar kring hockey. Jag tycker inte ens om sport (särskilt inte hockey), men det går inte annat än att älska den här boken och de fantastiska människor som Backman med sina snärtiga formuleringar målar upp i den. Det här är en bok som författaren själv har beskrivit som hans mest allvarliga hittills, och ja, det är en hel del mörker i den: vad händer t.ex. när A-lagets toppspelare plötsligt står anklagad för våldtäkt? Fast boken är rolig och härlig också, fylld med värme. På rean kostar den ca 75-80 kr (inbunden).
Björnstad av Fredrik Backman (här som ljudbok, men på rean hittar du den i inbundet format!).
Allvarligt talat av Lena Andersson är en bokversion av de svar som Lena Andersson har gett på lyssnarnas existentiella frågor i radioprogrammet Allvarligt talat. Briljant, tänkvärt och fint formulerat! Boken känns som en tröst emellanåt: jamen, såhär kan man ju också tänka! På rean kostar den ca 65-70 kr (inbunden).
Allvarligt talat av Lena Andersson
Snackisar och bestsellers som jag kan rekommendera
Okej, de här böckerna är inte riktigt, riktigt favoritböcker på samma sätt som böckerna som jag listade här ovan – men de är bra nära! Och väldigt läsvärda!
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon är en underbart härlig liten feelgoodberättelse om vänskap, föräldraskap, familjehemligheter, husrenoveringar, driva eget företag och HUNDAR. Det är många ämnen, men författaren får verkligen ihop det. Jag brukar inte gilla smått förutsägbara feelgoodberättelser, men den här föll jag pladask för. På rean kostar den ca 65-70 kr (inbunden).
Liv efter liv av Kate Atkinson är en annorlunda och läsvärd bok om Ursula, som föds en vinterdag 1910, med navelsträngen virad runt halsen och dör innan livet ens har hunnit börja. Eller nej, läkaren hinner i tid och Ursula hinner bli tillräckligt gammal för att leka med en docka – som en ödesmättad dag hamnar ute på taket så att Ursula ger sig ut efter den, faller ner och dör. Eller nej. Ursula får liv efter liv och medan hon lever alla dessa liv utspelar sig två världskrig. Det är en väldigt egen Andra världskriget-skildring! På rean kostar boken ca 65 kr (inbunden).
Liv efter liv av Kate Atkinson (här som e-bok, men på rean hittar du den i inbundet format!).
Deckare brukar inte alltid gå hem hos mig, tyvärr, men Störst av allt av Malin Persson Giolito tycker jag gott att du kan läsa! Den kretsar kring gymnasieeleven Maja, som nu står anklagad för att ha varit delaktig i en skolmassaker. Jag tycker att Persson Giolito verkligen lyckas fånga Majas ångest och ”skådespelet” i rättegångssalen. Spännande är det också – det dröjer innan Majas inblandning blir klar för läsaren. På rean kostar den här boken ca 80-90 kr (inbunden).
Störst av allt av Malin Persson Giolito (här som ljudbok, men på rean hittar du den i inbundet format!).
Aris Fioretos är en författare som inte dök upp i mitt medvetande förrän förra hösten, då han var nominerad till Augustpriset med den hyllade romanen Mary. Jag blev väldigt sugen på att läsa hans roman om Mary, som blir arresterad i militärdiktaturens Grekland när hon precis ska berätta för sin pojkvän att hon är gravid. Tyvärr har andra böcker kommit emellan, men nu har jag i alla fall läst en av Fioretos noveller: Den täta världen, som publicerades i DN här om veckan och som finns att läsa på nätet. Samma novell kommer för övrigt att ges ut av förlaget Novellix i mars, fast då i en något längre version.
Den täta världen utspelar sig bland ett gäng gymnasister. När de inte befinner sig på latinlektioner eller spelar basket kretsar de största diskussionerna kring något så tungt som självmord. Med ungdomars naivitet vrids det och vänds det på argument. Är självmordet att betrakta som en människas sista viljeakt, eller är det ett tecken på någon som helt har gett upp? Det går an att diskutera fram och tillbaka, som om det vore latinska verb som skulle böjas, men vilka tankar som egentligen rusar i de unga pojkarnas huvuden är inte gott att veta. Och vad hände med alla sedan?
Den täta världen är en mycket bra novell. Det är inte lätt att ta upp stora frågor och stora känslor med så få ord, men Fioretos lyckas både väcka tankar och känslor och det finns många lager att upptäcka, vilket faktiskt gör att det är en novell som gärna kan läsas flera gånger. Det börjar nog bli dags att låna den där Mary på biblioteket..!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa om stora frågor och stora känslor, snyggt koncentrat i novellformat.
Betyg: 4+ kulspetspennor av 5.
Om Aris Fioretos och om Den täta världen
Aris Fioretos (född 1960) är en svensk författare och översättare som bland annat är känd för romanen Mary, för vilken han belönades med Sveriges radios romanpris 2016. Bland andra fina priser som han har belönats med kan nämnas Samfundet de nios stora pris, som han fick 2013. Aris Fioretos har en hemsida.
Utgivningsår: 2016 (ges ut av Novellix i en längre version i mars, men finns redan nu på DN:s hemsida).
Nomineringarna är klara till Sveriges radios romanpris! Bland de fyra nominerade titlarna så är tre av dem böcker som jag ärligt talat inte ens har hört talas om: Den skeva platsen av Caterina Pascual Söderbaum, Nätterna på Mon Chéri av Stefan Lindberg och Vän av ordning av Henrik Bromander, men utöver dem så är även Aftonland av Therese Bohman nominerad! Aftonland hör till mina favoriter från förra året (jag har bloggat om den flera gånger om du vill läsa mer om vad den handlar om och varför jag tycker att den är så fenomenalt bra och intressant: inlägg 1, 2).
Aftonland av Therese Bohman – en bok som verkligen skulle platsa sm vinnare av Sveriges radios romanpris!
Jag hoppas SÅ mycket att Aftonland tar hem det här priset, för Bohman skulle verkligen förtjäna det. Boken var nominerad till Augustpriset förra året, men priset gick istället till Lina Wolff och hennes roman De polyglotta älskarna. De polyglotta älskarna tyckte jag ärligt talat tycker var rätt obegriplig och inte speciellt läsvärd, så jag blev minst sagt besviken och framför allt förvånad. :/ Nu tycker jag att det är Bohmans tur att belönas med ett fint litteraturpris..!
Men det är klart, kanske är någon av de andra nominerade böckerna minst lika fantastisk som Aftonland. 🙂 Och faktum är att jag hoppas på att få ta reda på det!
För er som kanske inte känner till förfarandet så är det alltså en ”proffsjury” som plockar fram de nominerade titlarna, men vinnaren utses sedan av en lyssnarjury. I år har man sökt efter bokcirklar i norra Sverige till årets lyssnarjury (de kommande åren kommer andra regioner att bjudas in att söka till juryn). Jag är ju alltså medlem i en Umeåbaserad bokcirkel och min bokcirkelkompis Anna har faktiskt anmält oss. 🙂 Så jag hoppas, hoppas på att vi blir uttagna! Det vore SÅ skoj! Sveriges radio kommer att välja ut 3 bokcirklar som ska läsa och tycka till om böckerna och från varje bokcirkel kommer sedan en representant att få vara med under finaldiskussionerna i radiosändningarna. Vi får vänta någon vecka till på besked om vilka bokcirklar som får vara med. 🙂
Om inte annat får jag väl ta ett eget initiativ och läsa Den skeva platsen, Nätterna på Mon Chéri och Vän av ordning… 🙂
Här om veckan skrev jag om hur trista framsidor många deckare belönas med. Framsidor som andas ”dussindeckare” gör mig inte sugen på att läsa! Men det finns fler böcker som jag dömer (ut) efter framsidan. Idag tänkte jag risa historiska romaner med trista framsidor… 😉
Till att börja med kan jag säga att många av mina favoritböcker utspelar sig ”förr i tiden” och gärna har stora historiska händelser i bakgrunden (eller i en väldigt framträdande roll), men på något sätt uppfattar jag det som att ju längre bak i tiden författaren vandrar, desto plattare blir det och jag är faktiskt aldrig sugen på att i första hand läsa torra fakta om en tid. För mig är det helt centralt att huvudfokus är på människor och relationer. Jag tror dessutom att mycket lite har hänt med människan över tid. Det känns inte rimligt för mig att människor som levde ”förr i tiden” tänkte, kände och kommunicerade helt annorlunda mot vad vi gör idag. När jag läser somliga historiska romaner så känns det dock som att författaren villar bort sig själv i ett stelt språk och att alla karaktärer och deras beteenden därmed filtreras tills karaktärerna inte längre känns som människor som går att relatera till, utan blir platta som pappdockor. Jag tycker att det är synd om författarens önskan att ärligt skildra en tid gör att hen inte vågar ta sig friheten att måla upp intressanta porträtt av människor. Vi kan ju inte veta precis vad människor pratade med varandra om för tusen år sedan, men det är ju roligare att läsa en bok där författaren gissar att folket ägnade sig åt ungefär samma resonemang och intriger som idag, istället för att lämna gestaltningen totalt. Tycker jag!
Nu påstår jag inte att alla ”historiska romaner” är såhär eller att det är uppenbart fel att skriva såhär, men jag råkar ha läst en del böcker som har varit åt det här hållet och jag har personligen inte fastnat för dem. Därför blir jag heller inte omedelbart lockad när jag ser stereotypiska historiska romaner. Men hur ser sådana ut egentligen?
Ja, ett är säkert och det är att de helst har en färgskala som går åt beige, orange eller brun och att de gärna pryds av detaljer från äldre målningar av olika slag.
Inés min själs älskade av Isabel AllendeVita bergens barn av Per Anders FogelströmTrollbunden av Margit SandemoFlicka med pärlörhänge av Tracy ChevalierDödens mästarinna av Ariana FranklinIdilia Dubbs dagbok av Genevieve HillPåven Johanna av Donna Woolfolk CrossKulla-Gulla av Matha Sandwall-BergströmKrigens barn av Per Anders FogelströmVävarnas barn av Per Anders FogelströmPompeji av Maja LundgrenKungens komediant av Agneta Pleijel
Okej, det finns en hel del variationer när det gäller historiska romaner. Ju mer man närmar sig nutid, desto mer mångfald finns det, tycker jag mig se. Men det här bruna och orange alltså…! Det dominerar verkligen så fort en bok utspelar sig under 1800-talet eller tidigare. Och visst, många av de här framsidorna är skitsnygga och flera av böckerna som jag visar exempel på i det här inlägget råkar förresten vara några av mina favoritböcker. Men ändå! Tänk om det dök upp en rosa historisk roman? Så förvånad jag skulle bli! Och hur mycket den i så fall skulle sticka ut!! Jag har förmodligen missat massor av bra historiska romaner för att framsidorna är så himla beige och tråkiga och får mig att tänka på hur platta en del sådana här böcker är. Synd, tycker jag!
Jag har redan bloggat en hel del om vad jag betraktar som guldkornen bland vårens böcker (inlägg 1, 2, 3, 4), men en bok som jag missat, men som jag faktiskt gärna skulle läsa är antologin Saker jag hade velat veta när jag var 15.
Framsidan tycker jag inte känns så superkul, men den gömmer alltså en bok där t.ex. genier som Bodil Malmsten, Annika Norlin, Underbara Clara och Lena Andersson skriver om självbild, skapande, prestation, glädje, mat, kroppen, att få ta plats, att vara sig själv, sex, könsroller, alkohol, objektifiering, skolan, drömmar. Boken är tänkt att ge alternativ till den vanliga kvinnobilden som vi så ofta matas med i olika kanaler.
Jag vet inte exakt vem boken vänder sig till egentligen, tonåringar kanske? Men det känns hur som helst som texter som vem som helst kan få behållning av. Hoppas jag!
Saker jag hade velat veta när jag var 15, en antologi sammanställd av redaktörerna Diana Olofsson och Johanna Wester
Det här med att blogga som hobby… Ibland kommer inspirationen och inläggen forsar fram, men sedan kommer perioder när man i och för sig kanske har inspiration, men när man eventuellt inte har någon tid att författa några inlägg. En sådan tid har jag haft i januari, som mest har ägnats åt födelsedagsfirande faktiskt (jag har fyllt 30 och har firat det tre helger i rad 😉 ). Därför har mitt lilla förråd med tidsinställda inlägg försvunnit! Det gör ju inte så mycket, såklart. Men min sambo tyckte ärligt talat att det var lite tråkigt för mig. Och vad mer: han hade en lösning. Han föreslog att jag skulle börja läsa Pixiböcker. 😉 De går ju fort att läsa ut, menade han, och då skulle jag ha mycket att blogga om.
Det roliga är att det inte alls är konstigt för en vuxen att läsa Pixi i dessa dagar. Kartago förlag är nämligen precis nu aktuella med Pixi för vuxna. Det finns både en box med Nina Hemmingsson-böcker och en box med böcker av Martin Kellerman. Så… jag kanske får kasta mig över dem, helt enkelt! 😉
Pixiböcker för vuxna av Martin Kellerman och Nina Hemmingsson
Här om veckan bloggade jag om intetsägande deckarframsidor. Jag konstaterade att ”alla” deckare har framsidor i mörka färger och att det är extremt populärt att pryda omslagen med fotomontage, pålagt ”blurr” (gärna regn!) och att ha titel och författarnamn i stela typsnitt och med stor text. Jag påpekade också hur svårt det kan vara att ens se skillnad mellan de här böckerna, särskilt om de är del i en serie.
Finns det några alternativa framsidor? Ja, faktiskt! Idag tänkte jag blogga om några deckarframsidor som jag faktiskt gillar (eller åtminstone tycker bättre om än framsidorna till dussindeckarna!). Och självklart är det här min smak det handlar om. 🙂
Feelgooddeckaren
Det finns en hel rad underkategorier till deckaren. En sådan kan man kanske kalla för feelgooddeckaren. Det är lite lagom läskiga böcker med stort inslag av humor eller allmänt mys. Hit skulle jag räkna t.ex. Damernas detektivbyrå-böckerna, Israel Armstrong-böckerna, Les gens du Balto (Sista beställningen på Balto) av Faïza Guène och Katarina MazettisTyst! Du är död!. Såhär förhållandevis glada och knasiga kan de se ut:
Fallet med de försvunna böckerna av Ian SansomLes gens du Balto av Faïza GuèneTyst! Du är död! av Katarina MazettiDamernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith
Det är något helt annat än dussindeckarens mörka färger.
Deckare light (roman med lite deckarinslag)
Det finns en uppsjö av böcker som inte är ”traditionella deckare”. Det sker kanske ett brott och/eller så kanske det är några personer som sysslar med någon form av privatspaning, men böckerna är ändå inte direkt ”polisromaner”. Sådana böcker kan mycket väl se ut som vilken roman som helst, så att säga. Hit räknar jag t.ex. Nattfilm, Fröken Smillas känsla för snö och Dödskänd.
Fröken Smillas känsla för snö av Peter HøegDödskänd av Ben EltonNattfilm av Marisha Pessl
”Tjejdeckaren”
Det finns en viss typ av deckare som inte på något sätt ”måste” läsas av just kvinnor, men som på något sätt ändå känns tydligt riktade till kvinnor. Det är något med typsnitt och bilder som gör att t.ex.Livets och dödens villkor känns lite mer ”mjuk” än ”action”. Samma sak med Mörka platser av Gillian Flynn och Mörk jord av Belinda Bauer. De snirkliga teckensnitten i titlarna leder inte alls tankarna till ”typisk deckare”. Och jag gillar det (fast önskar såklart att lika många män som kvinnor lockas att läsa!).
Livets och dödens villkor av Belinda BauerMörka platser av Gillian FlynnMörk jord av Belinda Bauer
Till den här genren måste man också räkna in de lite mer ”oblyga” tjejdeckarna, om man får säga så, t.ex. Unni DrouggesBerit Hård-deckare, som skulle kunna passera som ”chick lit”. Fasligt tjejiga är också de våldsamt snygga framsidorna i Norstedts nyutgåvor av Maria Langs deckare. Jag älskar de här ljusa, pastelliga och stiliserade framsidorna! Obs: det finns till och med en katt på en av dem och det är alltid pluspoäng. 🙂 Skulptrisen av Minette Walters känns förresten också rätt ”tjejig”, kanske för att även den här framsidan är ljus glad i färgerna.
Bluffen av Unni DrouggeSkulptrisen av Minette WaltersEn skugga blott! av Maria LangFarligt att förtära av Maria LangInte flera mord! av Maria LangMördaren ljuger inte ensam av Maria LangRosor, kyssar och döden av Maria LangTragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang
Helt vanliga deckare som har belönats med framsidor som sticker ut
Ja, det finns faktiskt ”typiska deckare” med framsidor som sticker ut (mer eller mindre). Hur snygga är inte de lite art deco-doftande framsidorna (eller okej, det kanske bara är ögonen på framsidan till Farlig sanning som leder mig lite ditåt, men ändå! 🙂 ):
Farlig sanning av Anna JanssonEtt testamente från helvetet av Kristina OhlssonHur jag tillbringar mina dagar & mina nätter av Håkan NesserKnackningar av Johan Theorin
Camilla Läckberg är ingen favoritförfattare hos mig. Jag tyckte faktiskt att Isprinsessan visade prov på sällsynt dålig gestaltning… Men framsidan! Det här fotot och de ljusa färgerna tycker jag är helt förtrollande. Och det ser så kallt och hårt ut. Bravo!
Isprinsessan av Camilla Läckberg
Paradisoffer är också snygg. Till skillnad från den stora massan så hittas inget ”blurr” på den här framsidan. Här finns tvärtom både titel och författarens namn i en prydlig ruta. Det klart blå känns heller inte speciellt deckaraktigt, utan som en färg som skulle kunna pryda framsidan till vilken roman som helst.
Paradisoffer av Kristina Ohlsson
I tystnaden begravd och Mördare utan ansikte är två exempel på deckare med ljusa framsidor. Någonting så enkelt kan verkligen få böcker i den här genren att sticka ut. Snyggt!
I tystnaden begravd av Tove AlsterdalMördare utan ansikte av Henning Mankell
Japp, det finns faktiskt en hel del deckare som inte är förpackade i samma trista förpackning som ”alla andra”. Det här blev till och med ett riktigt långt inlägg… Jag hoppas att förlagen fortsätter att våga ge lite roligare form till deckare och att de kanske vågar sig på att göra det oftare. Jag tycker att det är SÅ tråkigt när alla deckare ser likadana ut!
Jag kan erkänna direkt att jag inte har lyssnat så mycket på Bob Dylan. Det var dock inte av den anledningen som jag blev besviken när Nobelpriset 2016 gick till just Dylan. Nej, det berodde mest på att jag kände mig snuvad på ett författarskap att lära känna. Jag har för vana att läsa något av varje ny nobelpristagare i litteratur och när priset gick till Dylan så kändes det inte precis som en självklar författare att läsa. Det som ändå går att läsa av Dylan är hans memoarer och det har jag nu gjort!
Det första som slog mig när jag började att läsa var att boken känns väldigt välskriven. En fälla som jag misstänker att många (hobby)författare ramlar i när de skriver memoarer är att de sållar för lite och att de fastnar för mycket i kronologin. Det är sällan så man får ihop en bra berättelse. Bob Dylans memoarer är dock inte alls någon tjatig historia som börjar i barndomen och sedan tuggar sig framåt i sakta mak, nej här märks det att Dylan har hittat vad det är han vill berätta och boken kretsar alltså kring några väl valda teman.
Mest handlar boken om tiden när Bob Dylan började slå igenom på 60-talet och hur han hittade fram till sin musik. Han namedroppar flitigt en massa musiker som har influerat honom, men även författare och andra som på ett eller annat sätt har korsat hans väg. En del av boken handlar också om den svacka som han hamnar i när kändisskapet börjar kännas som en börda och han mest av allt vill dra sig tillbaka med sin familj.
Jag måste erkänna att jag först blev lite skeptisk till att Dylan själv har skrivit det här. Det vanliga när kändisars memoarer ska ges ut är att man anlitar en spökskrivare eller en medförfattare som gör själva skrivjobbet. Vad jag kan förstå så är det inte fallet med Dylans memoarer. Det är imponerande tycker jag! Med tanke på vilken produktiv musiker han är och hur flitigt han spelar live så känns det faktiskt lite svårt att förstå hur han också har lyckats klämma in att skriva en bok och att han dessutom har fått ihop det såhär bra.
Jag tycker att Bob Dylans memoarer var riktigt läsvärda och en positiv överraskning. Självklart tror jag att sanna Dylan-fan har lite mer att hämta än vad jag hade i den här boken. Jag känner ju faktiskt inte till speciellt många av de låtar, människor och platser som Dylan refererar till, så min behållning blir ju därefter. Jag har i alla fall blivit mer nyfiken på Bob Dylan och kommer nog att spela hans musik oftare framöver. Att han verkar vara en riktig tjurgubbe som inte ens har haft vett att tacka nej till ett Nobelpris, som han uppenbarligen inte vill ha, ja, det är delvis glömt efter den här läsningen, som har fått mig att bredda bilden lite!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en ovanligt välskriven biografi och lära känna nobelpristagaren 2016 och hans influenser lite mer på djupet.
Betyg: 3+ källarpubar av 5.
Citerat ur Memoarer
”Till sist försökte vi oss på att flytta västerut – prövade några olika platser, men snart dök snokande reportrar upp i förhoppningen om att uppdaga någon hemlighet – kanske skulle jag bekänna någon synd. Vår adress trycktes i lokalpressen, och så började samma sak igen. Även om de här journalisterna hade släppts in i huset – vad skulle de ha hittat? En hel massa prylar – högar med leksaker, dragleksaker, bord och stolar i barnstorlek, stora tomma pappkartonger, kemilådor, pussel och leksakstrummor… Jag tänkte inte släppa in någon. Vi hade inte många regler hemma. Om ungarna ville spela basketboll i köket så spelade de basketboll i köket. Om de öppnade grytskåpet så ställde vi kastruller och stekpannor på golvet. Mitt hem var kaotiskt på insidan såväl som på utsidan.”
Memoarer av Bob Dylan
Om Bob Dylan och om Memoarer
Bob Dylan (född som Robert Allen Zimmerman 1941) är en amerikansk rockmusiker som har gett ut närmare 40 album och ytterligare en rad livealbum, samlingsalbum och en hel serie med bootlegs. Han står bakom välkända låtar som Like a rolling stone, Knockin’ on Heaven’s door, The times they are a-changin’, Hurricane och Blowin’ in the wind. Han har belönats med en lång rad med priser för sin musik, bland annat Grammy lifetime achievement award, Polarpriset och en Oscar för bästa sång (Things have changed från Wonder boys). 2016 tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Bob Dylan har en hemsida.
Originalets titel: Chronicles. Vol. 1 (amerikanska).
Översättare: Mats Gellerfelt.
Utgivningsår: 2004 (första amerikanska utgåvan, Simon & Schuster), 2004 (första svenska utgåvan, Prisma), 2016 (den här nyutgåvan, Norstedts).
Läs även: De två kommande delarna i den här planerade trilogin (de har dock ej kommit ut ännu).
Antal sidor: 271.
ISBN: 978-91-1-307939-4.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.
Förlagets beskrivning
”Platsen är Greenwich Village. Tiden är 1961, hans första år på Manhattan.
Bob Dylans New York är en magisk möjligheternas plats med ett överflöd av musikklubbar och caféer, ständiga nattliga fester, nya litterära rörelser på framväxt, snabba kärleksaffärer och tillfälliga förbindelser men också nya vänskapsband för livet.
Melankoliska hågkomster varvas med genomträngande och skarpa iakttagelser av den tid som var. Ibland lämnar berättelsen både tid och rum och gör utflykter till New Orleans, Woodstock och Minnesota.
Med ojämförlig berättarbegåvning gör Bob Dylan sin alldeles egen betraktelse över livet och de människor och platser som format honom och hans konst. En personlig skildring om en omtumlande tid och ett närgånget porträtt av en samtidsepok. Ibland avslöjande, ofta lågmält humoristiskt, alltid poetiskt och passionerat. Bob Dylan ger oss en fascinerande inblick i sin tidigare så slutna tankevärld.”
Vi är många som har läst Harper Lees moderna klassiker Dödssynden. I Dödssynden får läsaren följa Scout, som växer upp i den amerikanska södern som dotter till en advokat. När en svart man anklagas för att ha våldtagit en vit kvinna blir det Scouts pappas uppgift att försvara honom. Ett av bokens mest centrala teman är rasism, vilket är något som Scout och hennes bror bland annat får bevittna från läktaren i rättegångssalen. Dödssynden är den enda bok som Harper Lee skrev och hon valde också att leva sitt liv långt från rampljuset och gav just inga intervjuer. Hon var dock tydlig med att hon inte hade för avsikt att ge ut någon mer bok. Kanske just därför blev entusiasmen enorm när det för några år sedan kom ut att ett tidigt manuskript av Dödssynden skulle ges ut under titeln Ställ ut en väktare. Harper Lee, som gick bort 2016, vårdades mot slutet av livet av hennes syster, som också såg till att ta hand om allt som rörde Harper Lees författarskap. Det var när systern avled, och Harper Lee flyttade till ett äldreboende, som manuskriptet plötsligt gavs ut, vilket många menar gjordes bortom Harper Lees medgivande när systern inte längre kunde tillvarata hennes intressen. Ursprungligen benämndes boken dessutom som en uppföljare till Dödssynden och inte som det manuskript som den egentligen är.
I Ställ ut en väktare berättas en liknande historia som i Dödssynden, men från ett annat perspektiv. Scout är nu vuxen och lever i det mer moderna och upplysta New York. Nu återvänder hon till sin barndomsstad, Maycomb, där pappan fortfarande är verksam som advokat och där han arbetar tillsammans med Hank, som är en gammal flirt för Scout. Scout står nu i valet och kvalet hur hon ska gå vidare här i livet. Ska hon återvända till Maycomb för gott och gifta sig med Hank? Hon leker med tanken, men när hon åter bevittnar hur utbredd rasismen är i hennes hemstad så väcks inget annat än vrede och besvikelse.
När Harper Lee lämnade in Ställ ut en väktare till förlaget blev hon rekommenderad att arbeta om texten och skriva berättelsen utifrån Scouts ögon som barn. Det gjorde hon också och det blev succé. Ställ ut en väktare är säkerligen en intressant bok för den som verkligen vill grotta ner sig i Dödssynden och gå på djupet med hur berättelsen egentligen har växt fram. I sig självt är boken dock inte mycket annat än just det manuskript som den är. Berättelsen är rörig och snårig och även om den väcker både tankar och känslor när den beskriver rasismen i den amerikanska södern så räcker det inte ända fram. Storyn är helt enkelt lite tunn och därmed blir allting lite krystat. Jag tyckte faktiskt inte att Ställ ut en väktare var speciellt bra. Nu var det visserligen hemskt länge sedan jag läste Dödssynden, men jag kommer dessutom på mig själv hela tiden med att söka i minnet efter paralleller till just Dödssynden och det stör mig. Jag kan inte rekommendera någon att läsa den här boken, främst för att det känns oklart om Harper Lee verkligen ville att någon skulle läsa den här texten, men också för att Dödssynden är väldigt mycket bättre.
I korthet
Rekommenderas för: Den som läst Harper Lees moderna klassiker Dödssynden och vill grotta ner sig i hur den här berättelsen om rasism i amerikanska södern har vuxit fram.
Betyg: 2 nakenbad av 5.
Citerat ur Ställ ut en väktare
”Hon kastade en blick genom det långa vardagsrummet på de bägge raderna med kvinnor, kvinnor som hon hade känt hela sitt liv och hon kunde inte prata med dem i fem minuter utan att bli fullständigt tom. Jag vet inte vad jag ska säga till dem. De pratar oavbrutet om allt de gör och jag vet inte hur man gör det de gör. Om vi gifte oss – om jag gifte mig med vem som helst i den här stan – skulle det här vara mina vänner och jag skulle inte veta vad jag skulle säga till dem. Jag skulle bli Jean Louise den stumma. Jag skulle aldrig ro iland en sådan här bjudning på egen hand, medan faster Alexandra har hur trevligt som helst. Jag skulle bli kyrkad till döds, bridgekvällad till döds, tvingas tycka till om böcker i bokcirkeln, förväntas ta del i samhällslivet. Det krävs mycket av det jag inte har för att bli medlem i den här klubben.”
Om Harper Lee och om Ställ ut en väktare
Harper Lee är författarnamnet som den amerikanska författaren Nelle Herper Lee (1926 – 2016) använde sig av. Hon är känd för den Pulitzerprisbelönade och mycket älskade romanen Dödssynden (To kill a mockingbird) som kom ut första gången 1960 och som filmatiserades två år senare (svensk titel: Skuggor över södern). 2015 gavs ett tidigt Dödssynden-manuskript ut under namnet Go set a watchman (Ställ ut en väktare).
”Det har blivit femtiotal i småstaden Maycomb i Alabama. Den nu vuxna Jean Louise Finch – eller Scout som hon kallas – återvänder hem från New York för att besöka sin far, Atticus. Scout blir tvungen att brottas med såväl personliga som politiska frågor medan hon försöker förstå sin fars syn på samhället, liksom sina egna känslor inför platsen där hon växte upp.
Ställ ut en väktare är Harper Lees första roman på över femtio år och den andra någonsin som ges ut. Den skrevs innan Dödssynden (To Kill a Mockingbird), men utspelar sig kronologiskt sett efter händelserna i debutboken. Lee trodde själv att manuset hade gått förlorat, tills det återfanns förra året. Ställ ut en väktare är en tankeväckande roman skriven i en turbulent tid, som kastar nytt ljus över en av den moderna litteraturens klassiker.”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
