• I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en bok från en av mina favoriter: Joyce Carol Oates. Hon har skrivit fantastiskt många, berörande och bra böcker om kvinnor i olika knepiga situationer. Jag brukar inte gilla tjocka böcker, men Oates lyckas på något sätt alltid få ihop tighta berättelser även fast hon broderar ut dem på många sidor. Dödgrävarens dotter är på ca 600 sidor, men är väl värd att ta sig igenom. Ett tips för den med mycket lästid i sommar!

    Läs mer

  • Magikerna är första delen i en fantasytrilogi som ibland brukar beskrivas som en mer vuxen Harry Potter. Det ligger något i den beskrivningen. Boken kretsar kring Quentin: en ung kille med magiska förmågor som han utforskar i all sin meningslöshet och i hemlighet. Ibland fantiserar Quentin om Fillory: ett hittepåland i en fantasyserie som han läste som barn. Fillory har uppenbara likheter med Narnia, t.ex. att människobarn emellanåt kan göra besök där och utföra hjältedåd, upphöjas till kungar och drottningar och sedan återvända till den vanliga världen för att kanske inte kunna komma tillbaka till Fillory igen. Det är en för Quentin okänd Fillorybok som…

    Läs mer

  • Inför dagens Nostalgitorsdag ramlade jag över ett inlägg där jag berättar om två premiärer för min del: mitt första bokklubbsmöte och min första sushi. Året var 2010 och jag hade precis börjat exjobba på en arbetsplats där det fanns en bokklubb som träffades och pratade böcker & åt sushi. Satan vad länge sedan det var ändå. Och ändå inte. Jag jobbar fortfarande på samma ställe. Sushi äter jag oftare än på bokklubbsträffarna, för det är en av mina favoriträtter. Och vad gäller bokklubbandet så är jag nu för tiden även medlem i bokcirkeln Picket & pocket, så jag bokcirklar även…

    Läs mer

  • Falleri fallera faleralla är den sista delen i Carin Gerhardens serie om Hammarbypolisen. Jag har endast läst en av de tidigare böckerna i serien (Pepparkakshuset) och det är ärligt talat lite snålt med tillbakablickar, så det känns lite som att man kastas rakt in i handlingen. Någonting har i alla fall skakat om gruppen och en av poliserna, Hamad, har lämnat den och har hamnat i ett psykotiskt tillstånd. En annan av poliserna, Gerdin, Gäddan kallad, råkar ut för en obehaglig kidnappningshistoria. Den decimerade styrkan får två mord att lösa: en pojke och en äldre kvinna har blivit mördade med…

    Läs mer

  • I dagens Nostalgitorsdag1 återvänder jag till ett inlägg som jag skrev 2011 när jag läste Unni Drougges roliga deckare Bluffen. I Bluffen dyker Leif GW Persson upp i rollen som sig själv och det gjorde mig nyfiken på att läsa hans biografi, som var lite av en snackis just då. Sedan dess har jag faktiskt läst biografin, Gustavs grabb, och tyckte att den var riktigt bra! Persson är verkligen en originell person och han är duktig på att skriva och bygga en berättelse. Helt nyss har jag dessutom lyssnat på min första Leif GW Persson-deckare, nämligen Den döende detektiven. Leif GW Persson…

    Läs mer

  • Många läser extra mycket på sommaren, men jag hör nog faktiskt inte till dem. Faktiskt så läser jag nog lite mindre på sommaren än annars eftersom det är så mycket annat som händer… Det har i och för sig inte hindrat mig från att fylla på förrådet med e-böcker. Om inte annat får jag väl läsa i höst. 😉 Stål har jag varit sugen på att läsa sedan den kom på svenska 2012. Kanske är dags nu då!

    Läs mer

  • Det känns som att Håkan Nesser alltid är aktuell med en ny bok och det känns på något märkligt sätt som att hans böcker alltid är väldigt läsvärda. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö håller jag till exempel för en av mina favoriter och nu senast har jag läst hans ”stad”-böcker, d.v.s. Maskarna på Carmine street, som utspelar sig i New York, och Himmel över London, som utspelar sig i London (surprise! 😉 ). Det finns en tredje del också, en Berlin-del. Jag ser Nesser som en både produktiv och kvalitativ författare. Men tydligen hinner han också med att…

    Läs mer

  • Det har blivit dags att påbörja en ny ljudbok och jag måste säga att jag har lyckats avverka förvånansvärt många timmar på kort tid (för att vara mig!). Förra veckan försökte jag nämligen slutföra lite lösa trådar på jobbet, för att slippa komma tillbaka efter semestern och återuppta ej slutförda arbetsuppgifter som man typ har glömt bort att man påbörjat. Nåväl. Jag har suttit och grejat med ett skript som automatiskt ska bildanalysera en massa bildsekvenser som jag ska analysera. Och till slut fick jag helt enkelt inse att mina bildanalys- och programmeringsskills inte riktigt räcker till. Det finns helt enkelt vissa bildsekvenser…

    Läs mer

  • Sara Lidman hör till Västerbottens stoltheter, får man nog säga. Hon har till och med förärats ett konstverk vid Umeå centralstation, där hennes texter finns bakom en upplyst glasvägg och citat pryder marken. Som Umeåbo har jag naturligtvis varit nyfiken på denne författare och det var därför med höga förväntningar som jag började läsa Din tjänare hör, vilket alltså är första delen i den så kallade Jernbanesviten, där Lidman skildrar livet i Norrlands inland under 1800-talet. Men åh, så långsamt det har gått att läsa ut den här boken! Jag har läst och börjat om och läst om igen sedan i april…

    Läs mer