För några år sedan läste vi boken Tony och Susan (Nocturnal animals) i min bokcirkel och trots att det var så länge sedan så kommer jag fortfarande ihåg intensiteten och känslan i en av bokens inledande scener. I den scenen färdas Tony i sin bil genom ett ödsligt, nattligt landskap tillsammans med sin familj när de plötsligt är på väg att bli prejade av vägen. Det slutar med att de får punktering och måste stanna bilen och också konfronteras med de sjukt obehagliga män som helt oprovocerat har gett sig på dem. Som läsare förstår man att det kommer att leda till en katastrof och författaren har verkligen lyckats få in skräcken och den klaustrofobiska känslan i texten.
Resten av boken tyckte jag nog var ”sådär”. Det kändes som att boken spretade lite väl mycket mot slutet och att det också blev lite väl absurt, inte minst vad gäller den polisutredning som sedan kommer igång och där en av polisens utredare tar sig osannolikt stora friheter och beter sig allmänt oproffsigt för att försöka få fast brottslingarna.
Nu har boken blivit film i regi av Tom Ford och den går på bio just nu med titeln Nocturnal animals. Jag hade nog inte gått och sett den på bio om det inte vore för det faktum att filmen toppar många kritikerlistor just nu och det faktum att en av mina favoritskådespelare, Amy Adams, spelar en av huvudrollerna. Berättelsen om Tony är i såväl boken som filmen en berättelse som utspelar sig i ett visst manuskript som en kvinna, Susan, får hemskickat till sig från sin exman, som hon inte har träffat på många år. När hon börjar att läsa berättelsen, som boken och filmen alltså till stora delar består av, så sugs hon in i den och trots att den inte direkt liknar hennes liv eller har några glasklara paralleller till hennes egna upplevelser så börjar berättelsen som hon läser verkligen att spegla det som händer henne och vad hon känner. Precis som en bra bok brukar göra! Och det är intressant och kul skildrat tycker jag. Det är alltså Amy Adams som spelar Susan och det gör hon också väldigt bra. Jag tycker att filmen faktiskt är bättre än boken på att göra något intressant av Susan som karaktär och hennes livssituation.
I övrigt tycker jag att filmen är mycket lik boken, på gott och ont. Det ballar verkligen ur när polisutredningen kommer igång och jag gillar det inte. Jag är kanske petig, men det funkar inte för mig när mordutredningar mer skildras som klumpigt utförda privatspaningar. Sedan blir utvecklingen också rejält osannolik och skruvad. Jag vill inte skriva för mycket, men ni som har läst eller sett förstår säkert. Jag måste dock säga att filmen är bättre än boken även i det här avseendet. Polisen spelas nämligen av en fullkomligt briljant Michael Shannon som verkligen får in känslan och skapar en mångfacetterad karaktär som jag trots allt knäppt runt omkring faktiskt vill förstå. Trots Shannons insats så vet jag dock inte om det räddar filmen som helhet, men det går knappast att göra rollen bättre kan man väl säga.
Ja, det var mina tankar om filmen. Jag tyckte kort och gott att den var bättre än boken, trots det oangenäma i att försöka göra en film av en läsupplevelse. 🙂 Jag kanske inte riktigt stämmer in i hyllningskören som har höjt filmen till skyarna på sina håll, men jag tycker absolut att den är sevärd!
Jag såg att det är dags igen att rösta på årets bästa ljudböcker i Stora ljudbokspriset! Sedan ett par år tillbaka delas priset ut av Storytel, som ju har en mycket populär tjänst för att lyssna på ljudböcker i mobilen. Hur de har valt ut böckerna som har gått till omröstning vet jag faktiskt inte, men nu finns det alltså ljudböcker att rösta på i kategorierna skönlitteratur, spänning, barn samt ungdom. Bland de titlar som får flest röster i varje kategori så väljer en jury vinnare efter att ha tagit både berättelse och uppläsning i beaktande.
Är du en flitig ljudbokslyssnare så tycker jag att du borde gå in och rösta! Vilket du alltså kan göra här! Själv avstår jag från att rösta i år. Trots att jag lyssnar på flera ljudböcker i månaden så är jag inte speciellt duktig på att pricka in de nyaste ljudböckerna och i år inser jag att jag bara har lyssnat på två av titlarna i kategorin skönlitteratur. Jag har i och för sig läst många av böckerna som pappersböcker eller e-böcker, men just lyssningen kan jag liksom inte bedöma.
Vilken böcker har jag lyssnat på då? Jo, Elena FerrantesMin fantastiska väninnaoch Arvet efter dig av Jojo Moyes. Jag tyckte att båda var helt okej, men jag vet inte om jag tycker att någon av dem håller någon slags vinnarnivå? Särskilt inte när de tävlar mot fantastiska pappersböcker som Det här är hjärtat och Det är något som inte stämmer, som jag tyvärr inte har lyssnat på, men som jag gärna skulle se som vinnare till alla möjliga priser!
Min europeiska familj, av Karin Bojs, är en bok för den som vill följa med på en släktforskning långt, långt bak i tiden och lära sig mer om människans tidigaste historia.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Min europeiska familj går vetenskapsjournalisten Karin Bojs långt bak i släktleden i sin släktforskning; med hjälp av DNA hittar hon förmödrar och förfäder som levde på istiden och till och med före det. Genom sitt släktforskande berättar hon också översiktligt, men ändå ambitiöst, om vår fornhistoria och berättar t.ex. hur det kan komma sig att människor också har lite gener från neandertalare i sig, hur människan tog sig till Europa, när hunden blev vårt husdjur och när vi lärde oss att odla.
Jag tycker alltid att det är lite småknepigt att läsa populärvetenskapliga böcker. Sådana böcker kan ju bli väldigt nördiga och inte alltid så enkla att hänga med i. Jag måste erkänna att fornhistoria inte är min starka sida och jag hade nog behövt lite fler bilder för att förstå förflyttningar och hur olika händelser hänger ihop. Det är också så att en del saker berör mig mer än annat och då hade jag kanske egentligen velat veta ännu mer. Bojs skriver exempelvis på flera ställen om hur anlag för psykisk sjukdom på något sätt verkar ha kommit till oss som en konsekvens av att vi också har blivit kreativa. Bojs har egna erfarenheter av att leva som anhörig till människor med psykisk sjukdom, så det märks att hon själv berörs av det. Jag hade på sätt och vis gärna läst mer.
Trots att jag kanske inte är den ideala läsaren för den här boken så måste jag ändå säga att jag tyckte att den var förvånansvärt lättläst och intressant. Det är också härligt när en författares engagemang glittrar mellan raderna. Här är det väldigt tydligt att DNA-släktforskning och människans historia är några ämnen som ligger Bojs varmt om hjärtat. Det är en oerhört ambitiös bok och det uppskattar jag verkligen!
Min europeiska familj
Min europeiska familj är illustrerad av Stefan Rothmaier och gavs ut av Albert Bonniers förlag 2015. ISBN: 9789100139117.
Karin Bojs
Karin Bojs är en svensk journalist och författare. Hon arbetade under många år som vetenskapsredaktör på Dagens nyheter, men valde sedan att satsa på att skriva populärvetenskapligt. För boken Min europeiska familj belönades hon med Augustpriset 2015 i kategorin årets Svenska fackbok.
Kollade ni in Augustgalan i måndags?! Det gjorde jag! 🙂 Det är alltså då Augustpriset delas ut.
I år hade jag läst inte mindre än 3 av de 6 nominerade titlarna i kategorin Årets svenska skönlitteratur (de andra kategorierna brukar jag lämna lite åt sidan eftersom jag varken brukar läsa barn- och ungdomslitteratur eller fackböcker speciellt ofta). Först och främst så läste jag Aftonland och blev helt såld. Det är en väldigt rolig (faktiskt!) och fin bok. Jag har bloggat om den ifall du vill läsa mer om vad jag tyckte. Lite närmare inpå galan så fick jag också en förfrågan om att läsa några fler av de nominerade titlarna och då valde jag att läsa De polyglotta älskarna och Välkommen till Amerika – två böcker som jag inte tyckte var speciellt bra, ärligt talat.
Och vem vann? Ja, det vet ni säkert redan, De polyglotta älskarna kammade hem det! Och i fackbokskategorin så vann Gutenbergsgalaxens nova av Nina Burton och i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok så vann Tio över ett av Ann-Helén Leastadius. Den sistnämnda boken är en ungdomsbok som handlar flytten av Kiruna och den sorg en tonårstjej upplever när det som har varit hennes hem ska försvinna. Jag har längtat efter att läsa den sedan jag hörde podcasten En förbannad podd prata så varmt om den här om veckan (intervjuat Leastadius har de gjort också!). Den ligger faktiskt och väntar i min telefon nu. 🙂
Jane Eyre av Charlotte Brontë är en riktigt klassisk kärlekshistoria om en modig och självständig tjej och hennes komplicerade förhållande till en (äldre) man. Betyg: 4 elaka fostermödrar av 5
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Charlotte Brontës klassiska roman Jane Eyre kom ut första gången 1847 och generation efter generation har sedan dess upptäckt den – och älskat den. Det är förmodligen överflödigt att jag summerar vad boken handlar om, men helt kort så handlar den alltså om den föräldralösa flickan Jane Eyre, som växer upp och börjar arbeta som guvernant åt en flicka som bor hos en viss Mr Rochester. Trots deras olika ställning (och ålder) så blir Jane Eyre och Mr Rochester häftigt förälskade i varandra, men precis när det ser ut som att de ska få leva lyckliga i alla sina dagar så blir Jane varse att Mr Rochester har hållit hemligt att han redan är gift. Hans fru är psykiskt sjuk och hålls i princip inlåst. Till Mr Rochesters sorg så blir Jane så förkrossad att hon rymmer när sanningen uppdagas.
Boken är på sätt och vis att beakta som vilken kärleksroman som helst och en ovanligt (och onödigt?) lång sådan dessutom! Men det är svårt att inte fängslas av berättelsen och att tycka om Jane Eyre med sitt stora mod, sina höga ideal och sin förbluffande låga ålder (typ 19?). Trots att jag kan ha svårt för såväl kärleksromaner som klassiker så måste jag verkligen säga att jag tyckte om Jane Eyre. Det är fin berättelse och en berättelse som på allra bästa sätt ger någon slags tröst och säger att allting blir bra i slutändan ändå, bara man står upp för det man tror på och är sann mot sig själv.
Vad som överraskade mig något var att boken också var förvånansvärt rolig. Mr Rochester är komiskt bitter och skönt ironisk. Jag vet inte om det är ljudboksuppläsningen som förstärker detta ytterligare, men i sådant fall så måste jag särskilt berömma uppläsaren, för jag gillade den här humoristiska kryddan. Det är för övrigt Katarina Ewerlöf som har läst in den här utgåvan och hon är ju överlag en riktigt skicklig uppläsare.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Det enda som avskräcker lite är kanske sidantalet, men det är såklart en smaksak om man tycker om tegelstenar eller inte och det är verkligen inte en detalj som borde avskräcka någon från att läsa!
Jane Eyre av Charlote Brontë
Jane Eyre
Översättare: Gun-Britt Sundström.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf.
Utgivningsår: 1847 (första svenska utgåvan), 1850 (första svenska utgåvan), 2011 (den här ljudboksutgåvan, Svenska ljud classica).
Antal sidor: 545 (ca 22 h lyssning).
ISBN: 978-91-86023-22-5, 99-0307595-2.
Charlotte Brontë
Charlotte Brontë (1816 – 1855) var en brittisk författare som under sin korta levnadstid hann ge ut tre romaner under pseudonymen Currer Bell: Jane Eyre, Shirley och Villette (samt en fjärde roman: Professoren, som kom ut efter hennes död). Charlotte Brontë var storasyster åt författarna Emily Brontë och Anne Brontë.
Förlagets beskrivning
”Jane Eyre, är Charlotte Brontës mest älskade och lästa roman. Skildringen av den unga flickan Janes svåra uppväxt, hennes tid på välgörenhetsskola, hennes ankomst till Thornfield Hall och mötet med den gåtfulle mr Rochester och hans dunkla hemlighet är sedan länge en klassiker. Det har skrivits spaltmeter om romanen, och utifrån vitt skilda motiv: feminism, religion, symbolism, kärlek, passion, natur, barn, sociala frågor och så vidare. Generation efter generation har levt med, gråtit med, skrattat med den unga flickan Jane Eyre och hennes långa och krokiga väg fram till ett självständigt liv.
Redan när Jane Eyre utkom 1847 blev den en storartad framgång. Genom sin passionerade och uppriktiga skildring av en älskande kvinnas strävan efter självständighet och likaberättigande utgör romanen en milstolpe i kvinnoskildringarnas historia och har under åren kommit ut i flera utgåvor, samt filmatiserats. Jane Eyre är en både skarpsinnig och romantisk berättelse om kärlek men den är också ett försvar för kvinnans rätt till lika värde.”
Ah, julen är snart här! I denna kommersens högtid så säljs det inte bara klappar, mat, godsaker och pynt. Det säljs också oumbärliga saker i stil med julkalendrar. Och ni anar inte hur nära jag har varit att beställa den här fina!!
Ett foto publicerat av Novellix — stories to go — (@novellix)
Usch vad jag kände att jag måste ha en fin trälåda med 24 noveller förpackade i små numrerade påsar. Måste!! Sedan slog snålheten och konsumtionströttheten till. I och för sig är jag en arbetande kvinna och har egentligen råd att lägga närmare 600 kr på sådant här, men nja. Ju mer jag tänkte på det, desto mer kändes en julkalender av det här slaget som en rejält onödig pryl. Jag fick en drömmig bild framför mig av att jag öppnar en liten påse varje dag och sätter mig och njuter av en stunds avkopplande läsning. Men seriöst! Jag har ju hundra olästa böcker hemma! Och mitt liv ser ganska mycket ut så att jag jobbar mycket, tränar mycket, flänger omkring miltals med min cykel hit & dit och sedan kommer hem och har kanske någon timme på mig att göra något avkopplande. Oftast har jag inte ens det.
Så om jag skulle ”ge” mig något varje dag fram till jul så kanske det helt enkelt vore mer tid åt sådant som jag ofta prioriterar bort men egentligen skulle vilja göra. Tänk om jag avvarade t.ex. 20 min varje dag åt att faktiskt läsa. Någon dag, men inte i år, ska jag knåpa ihop 24 avkopplande eller roliga grejer som jag vill göra varje dag och sedan ska jag programmera något som slumpar fram en daglig aktivitet. Det vore en kalender för mig.
Well, jag kan inte lova att jag står emot nästa år om novellförlaget Novellix har något liknande till salu. För jag tycker såååå mycket om idén om att kombinera jul, överraskningar och böcker på något sätt. Plus att jag alltid faller pladask för Novellix formgivning. Om du är lite mindre rationellt lagd, lite mindre konsumtionskritisk och kan avvara ett antal hundralappar så är den här julkalendern ett köptips, trots allt. Den finns att köpa på Novellix hemsida. Själv håller jag mig just i år till min årliga chokladkalender med smaklös mjölkchoklad (jaa, man kan köpa sådana fast man inte har barn! Jag köpte även en med Star Wars-motiv till min sambo).
De som liksom jag älskar Bodil Malmsten har förmodligen någon gång tittat in på hennes blogg. Det är också bloggen som är grunden till de fem loggböcker som hon gav ut mellan åren 2006 och 2013. Där har hon med sina perfekt avvägda ord kommenterat livet och samtiden. Och skrivit om familjen Tejp.
Två av Bodil Malmstens loggböcker
Och nu har jag till min sorg sett att någon har låtit bloggen försvinna. Någon har förmodligen inte betalat för att ha den kvar och för att behålla domännamnet.
Jag vet inte om någon, t.ex. någon anhörig eller någon på något av Malmstens förlag, har sparat ner Malmstens digitala skatt någonstans nu när den är borta från nätet. Jag hoppas det. För mig känns det i alla fall som en förlust. Jag vet att mycket av materialet finns i loggböckerna, men allt gör inte det.
När Malmsten gick bort tyckte jag verkligen att det var sorgligt, men som alltid när en författare går bort så kan man ju trösta sig med att orden finns kvar. I det här fallet ser det dock tyvärr inte ut som att det gör det.
Jag kan tycka att Malmsten är en sådan viktig författare att hennes blogg borde ha bevarats. Det finns så mycket som arkiveras och sparas på olika sätt, men det verkar som att det digitala kan falla mellan stolarna.
Välkommen till Amerika kretsar kring en familj i total misär. Dottern i familjen, som också är bokens berättarröst, är ca 11 år gammal och har helt slutat att kommunicera med omvärlden. Hon har bestämt sig för att inte tala och hon tänker heller inte skriva något i den skrivbok som hennes mamma sticker åt henne. Hon vill heller inte nicka eller visa sin åsikt på något annat sätt. Hon sluter sig bara inåt mot sina grubblerier. Sonen, berättarjagets storebror, gör samma sak, fast på sitt sätt. Han stänger in sig på sitt rum med sin musik och han är så mån om att få vara ifred att han till och med spikar igen dörren inifrån och där sitter han och kissar i flaskor eftersom han inte ens går ut för att uträtta sina behov.
Genom berättarjagets rädsla och de skräckfyllda minnen hon plockar fram så framgår det att pappan, som nu är död, led av bipolär sjukdom och att det gick ut fruktansvärt mycket över familjen. Mamman är fortfarande en någorlunda fast punkt i tillvaron, även om det är uppenbart att hon inte förstår hur hon ska hantera sina barns problem. Vill flickan tiga så får hon göra det. ”Det löser sig säkert”.
Välkommen till Amerika är en bok som vältrar sig i så mycket elände och tragik att det är smärtsamt att läsa. Allting berättas ur det här barnets ögon, vilket också gör allting mer beklämmande. Såhär borde inget barn få ha det.
Det är fint skrivet (även om rösten inte direkt känns som en 11-årings) och med sina 92 sidor är boken föredömligt kort tycker jag. Det är ju så fint när författare lyckats skriva tight och få ihop en berättelse på ett litet sidantal. Men nja. För mig blir det lite för mycket av alltihop. Det slår över till slut och istället för att leva mig in i berättelsen och känna med bokens huvudpersoner så landar det för mig i att det känns lite klichéartat och att det inte känns så realistiskt.
Det här är en oerhört hyllad bok och den är också nominerad till Augustpriset i år (på måndag får vi veta om den vinner!). Själv önskar jag att jag tyckte bättre om den än vad jag faktiskt gör. Det vore så fantastiskt om det här vore en riktigt bra bok om psykisk sjukdom och om att vara barn och anhörig till en förälder som inte räcker till, men nja. Jag tycker att författaren vrider på för mycket och fyller berättelsen med alldeles för mycket fasa och desperation för att det ska gå in hos mig.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en kort liten roman om att vara barn och anhörig till en förälder med psykisk sjukdom.
Betyg: 2 skolbränder av 5.
Citerat ur Välkommen till Amerika
”Det var nu länge sedan jag slutade prata. Alla har vant sig. Min mamma, min bror. Min pappa är död, så jag vet inte vad han ska säga. Kanske att det var arvet. Arvet slår hårt i min släkt. Obönhörligt. De rakt nedstigande leden. Kanske hade jag tystnaden inom mig hela tiden. Förut sa jag saker som inte stämde. Jag sa att solen sken när det regnade. Att havregrynsgröten var grön som en gräsmatta och smakade jord. Jag sa att skolan var som att gå in i beckmörkret varje dag. Som att hålla i sig i en ledstång tills dagen var slut. Vad gjorde jag när skolan slutade? Jag lekte inte med min bror för han låste in sig på sitt rum med musiken. Han spikade igen dörren. Han kissade i flaskor han hade där inne. Just för detta ändamål.”
Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård
Om Linda Boström Knausgård och om Välkommen till Amerika
Linda Boström Knausgård (född 1972) är en svensk författare. Hon debuterade 2011 med novellsamlingen Grand mal och Välkommen till Amerika är hennes andra bok. Hon är gift med författaren Karl Ove Knausgård.
”I Välkommen till Amerika möter vi en familj på randen till katastrof. Det är nu länge sedan flickan slutade prata. Mamman, skådespelerskan, och brodern, som spikar igen sin dörr och kissar i flaskor, har båda vant sig. Och alla vill de vara ifred. Samtidigt längtar de ofantligt mycket efter varandra.
Den döda fadern kan plötsligt sitta i flickans säng när hon kommer hem från skolan. Bara flickan vet att hans död är hennes skuld. »Vi är en ljus familj«, upprepar mamman. Men flickans mörker sipprar in under dörrspringor och rinner ur kranarna i badkaret. Frågan om vem som är starkast finns där hela tiden. Och en kärlek så stark att den hotar att slå dem sönder och samman.”
För ett tag sedan bloggade jag om några oväntat bra böcker – böcker som jag inte hade några särskilda förväntningar på eller som jag kanske rent av hade ganska låga förväntningar på, men som faktiskt var riktigt läsvärda. Vad jag snabbt insåg var att jag hade fler sådana böcker på lager och att alla inte fick plats i inlägget. Så här kommer fem till!
Häxringarna är en Kerstin Ekman-bok som jag hittade i min mammas bokhylla och som jag lånade när jag var där och hälsade på en semestervecka för ett par år sedan. Jag gillar Kerstin Ekman, men hade faktiskt inga speciella förväntningar alls på just den här boken, som jag vid den tidpunkten inte ens hade hört talas om förut. Mammas exemplar råkade för övrigt vara en inbunden utgåva med borttappat omslagspapper, så den såg ju inte så superspännande ut heller. Om den var bra? Om den var! Boken är den första delen i en serie där Ekman skriver om hur det påhittade samhället Vallmsta växer fram (Katrineholm lär vara den verkliga förlagan). Boken följer några kvinnor och deras situation. Det är så rörande och upplysande och insiktsfullt och fint att jag blir helt stum. En mycket bra bok! Jag måste läsa fortsättningen.
Häxringarna av Kerstin Ekman
Om du vågar är en ungdomsbok som jag läste här om året. Jag läser normalt sett bara böcker som jag har läst om innan. Jag är faktiskt inte så peppad på att chansa och läsa böcker som är helt okända för mig, utan jag vill helst läsa någon recension eller några positiva ord på en blogg innan jag satsar tid på en bok. Om du vågar klickade jag dock hem till min telefon via min app för ljud- och e-böcker. Det var en ren impuls och jag hade ingen aning om vad det skulle vara för bok. Det visade sig vara en av det årets bästa böcker för min del. Det är en helt gastkramande bok som följer ett gäng cheerleadertjejer och det speciella universum de formar runt sig. I deras värld tränar man hårt, kräks upp det man äter och man är med varandra och släpper inte in någon utifrån. När en ny ledare kommer till gruppen så raseras allt och det får katastrofala konsekvenser. Jag tyckte att den här boken var sjukt spännande på sitt sätt. Och bra var den!
Om du vågar av Megan Abbott
För en hemsk massa år sedan så köpte jag en bok när jag var i London med min mamma. Boken som fick följa med var Stop pretending av Sonya Sones. När jag köpte den så hade jag inte någon speciellt bra koll på vad det var för typ av bok, men det är alltså en lång dikt som handlar om vad som händer när bokens berättarrösts syster blir psykiskt sjuk. Min tanke när jag köpte boken var nog bara att skaffa mig en random bok för att öva engelskan, men vad jag fick var på många sätt en läsupplevelse. För det första var formatet något nytt för mig (poesi alltså) – och det gick verkligen hem den gången. Dessutom är det en oerhört stark läsning och en verkligt berörande berättelse. Jag tycker hemskt mycket om den här boken!
Stop pretending av Sonya Sones
Systerland är en bok som jag läste trots att jag inte ens blev speciellt förtjust i Presidentens hustru av samma författare..! Men jo, Systerland var verkligen en riktig bladvändare för mig! Boken handlar om två klärvoajanta systrar och hur de växer upp och försöker att förhålla sig till sina specialförmågor. Den ena försöker att glömma allt vad ”det sjätte sinnet” heter och den andra börjar försörja sig som medium. Fast mest handlar boken om systerskap och moderskap. Det visar sig att det inte går att kombinera klärvoajans med den ständiga oro moderskapet för med sig för en av systrarna när hon får barn. Det är så ömt och fint berättat tycker jag. En riktigt bra bok!
Systerland av Curtis Sittenfeld
Nu kommer jag kanske förskräcka en och annan, men i det här inlägget tänkte jag också lyfta fram Harry Potter. Alltså. Jag tyckte faktiskt att den första boken om den lilla trollkarlen var ganska mesig och ointressant. Det kändes som att boken var en fluga som inte riktigt kunde leva upp till alla lovord som strösslades överallt. Fast sedan växte verkligen berättelsen! Jag kan inte peka ut någon särskild bok i serien som fick det att definitivt vända, men ju längre in jag kom i serien, desto mer fängslad blev jag. Harry Potter växer ju också upp i böckerna och med åldern kommer också mognad och insikt om det mörker som lurar. Det gör också böckerna mer och mer spännande (och oförutsägbara och lite råa). Idag skulle jag definitivt räkna in Harry Potter-böckerna bland mina favoriter. Skrämmande att det hade kunnat sluta med att jag bara läste Harry Potter och De vises sten!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
